På väg någonstans…

… fick jag en impulsidé och svängde ner till Tingstäde träsk. Tydligen skrämde jag iväg familjen som satte fart ut mot säkrare vatten.

”Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig. Men du, jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.”

Bryggan var lockande. Men den började svaja när vi gick ut två stycken. Därför lämnade jag över kameran till Solveig och vinglade själv tillbaka till fast mark under fötterna.

Ofta tycker jag spontanstoppen är guld värda. Det är viktigt att försöka att inte ha bråttom. Fånga morgonen, dagen, tillfället. Ibland stämmer det. Möjligheten kommer inte tillbaka. Vi får inte alltid en andra chans på den slitna repliken. ”Det kan vi göra någon annan gång.”

Nu var vi fulltankade med positiv, gratis energi.

Fotnot:
Tingstäde träsk är den näst största sjön på Gotland. Under mellankrigstiden användes den som flygplats för hydroplan. Träsket är också väldigt artrikt och är en av öns största dricksvattentäkter. En spännande fakta är att det på botten, i mitten av träsket, finns en kvadratisk försvarsanläggning med namnet Bulverket.

14 tankar på “På väg någonstans…

  1. ”Bulverket” stötte jag på i ett korsord förra veckan och var tvungen att googla det. Kände inte alls igen namnet men jo då, det stämde.
    Det spontana blir många gånger det bästa.

    Kram

    Gilla

    • Korsord är bra till mycket. Det börjar ju på KO. 🙂
      Ofta blir det den där extra kryddan. Men en mix av påläst och tänkta mål tycker jag ska vara grunden. På de större vägarna finns knappt tidsutrymmen för att sakta ner och blinka. Helst inte när klockan skenet iväg till tio. Oj med bilar och folk här är nu. Pust och stön. 🙂
      Kram

      Gilla

  2. I min värld ser träsk inte ut så här, vilken reklam för en vacker plats. Träsk är mörka och fyllda med knott och krokodiler (höhömm!).

    Jag håller med om att spontanstoppen ofta blir guldkorn.

    Gilla

    • Det var min uppfattning också innan vi hamnade här. Nu vet jag att träsk här är samma sak som sjö på fastlandet och de flesta andra ställena i världen.

      Vi är supernöjda när de dyker upp. Men om vi bara levde på dem hade det gått åt pipan. 😉 En bra sak är att det nästan alltid går att se ett kyrktorn. Då kan vi lokalisera oss bättre och bättre.

      Gilla

      • Jag var i Strängnäs igår med en kompis, vi skulle titta i domkyrkan, gpsen la av. Då lokaliserade vi kyrkan genom att titta på tornet. Gick hur bra som helst! 👍 Det måste ha varit så Valdemar gjorde.

        Gilla

      • Fred Flintas taktik fungerar fortfarande. På vischan här finns absolut ingen mottagning. Inga skyltar. Ingen asfalt. Det blir en extra krydda åt upplevelsen och i behöver inte vara rädda för att stöta på V. Eller tänker jag fel? Det kan finnas en ättling. 😉

        Gilla

  3. Tänkte också att detta inte liknar andra träsk jag sett. Har varit här för många år sedan men har inget minne alls av hur det såg ut här. Men när jag såg era bilder så kom en del tillbaka.
    Så sant detta med att inte skjuta upp saker.
    Tack för turen och de fina bilderna.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s