Blåser inte alltid medvind

Vi hade hyrt en stuga i Fårösund i tre nätter och var bra pålästa. Samtidigt såg vi fram emot oväntade och trevliga överraskningar längs norrtrippen.

När vi klev över och kom in i Bungenäs naturreservat var vår förhoppning att hitta två orkidéarter, gemensamma favoriten flugblomster och den ovanliga och hotade gulyxnen.

Istället möttes vi av ”nyfikna gänget”, när vi nådde havet efter den 700 meter långa slingrande skogsstigen.

Du läsare ska inte tro att de stod lika stilla i verkligheten. När vi rörde oss mot kärret började flera genast att röra sig mot oss.
Vi bestämde oss för att byta taktik. Solveig gick ensam längs skogskanten mot källmyren, med stora stativet och tunga kameran i ett fast grepp. Under tiden gjorde jag en skenmanöver mot havet, samtidigt som jag vaktade de fyrfotades frammarsch. De blev lite skelögda när de fick för mycket att göra.
Jag kunde inte låta bli att stundtals njuta av mitt älskade hav och passade även på att undersöka fikakorgen. Vi män är bra på att göra många saker samtidigt. 😉

Solveig gjorde faktiskt två försök. Första gången avbröt hon och kom tillbaks till mig, när ett par av ungdjuren ökade farten mot henne och de andra följde efter i släptåget. Min frus reträtt var jag tacksam för. Jag såg inte henne, men hann ropa på henne innan det var för sent att undvika ”närkontakt”.
Min fru är tuff. Hon gjorde ett nytt försök. Tyvärr drog hon en nitlott när det gällde orkidébiten.

Den här ”grejen” tog jag kort på, men hade ingen aning om vad det var för redskap från förr.

Däremot är jag säker till hundra procent på att det här är en – blomma. 😉
Med facit i hand vet jag att vi nästa dag drog en rejäl vinstlott. För då hade vi tur som hade med egna cyklar. Annars hade det tagit för lång tid och blivit för tufft i backarna.

17 tankar på “Blåser inte alltid medvind

  1. Kan ”grejen” vara en gammal släde? Nån kanske drog hem ved på vintern efter hästen.

    Vi var och knatade runt i Småland en gång och helt plötsligt var det kor överallt. Hade varit helt okej för korna om inte vår lilla glada hund varit med. Han hälsar gärna på allt men korna ville inte ha honom där. Gissa om det gick fort över stättan för husse och hund! Mille såg väldigt förnärmad ut när husse kastade ut honom ur den spännande hagen.

    Gilla

  2. Sedan den gången jag blev jagad av ett gäng ystra tjurkalvar så undviker jag dem helt. Det känns lugnast och bäst så helt enkelt 😀

    Vacker blomma i alla fall!

    Kram

    Gilla

  3. Vackra naturbilder fick ni till ändå. Ler när jag läser om mötet med korna, har själv många gånger vänt i en kohage…man vill ju så gärna gå igenom och hoppas att de ska vara snälla med när de börjar röra på sig inser man att de är väldigt stora. Hoppas att ni finner de där orkidéerna någon annan stans.
    Ha en fin dag! Kramar Christina

    Gilla

    • Hon är betydligt mer rädd om andra än sig själv. Det var en superviktig uppgift jag hade. Jag vågar inte tänka klart tanken. 😉
      Kram Bosse som sitter och väntar på att flocken ska vakna så vi kan köra till Själsö bageri för att sitta och äta & dricka och njuta av fiskeläget och havet.
      Kram.
      Ps. Nu hör jag en som duschar. 😉

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s