Kategoriarkiv: Tio utvalda på Gotland

Kvarnhistoria på Gotland

Publicerad den av
16

Exakt när första vattenkvarnen byggdes på Gotland vet ingen. Startåret får bli 1499. För det var då som en vattenkvarn i Burs socken såldes till Burs kyrka.

Det var vattenkvarnar som var den vanligaste kvarntypen och de första var så kallade stolpkvarnar. De var små och byggda i enbart trä. Sedan hände en utveckling i byggandet i slutet av sjuttonhundratalet. Då växte kvarnarna till storleken. Materialet var nu istället sten och det rörde sig om flera våningar. Överst på toppen fanns en trähätta som gick att vrida mot vinden. Hättekvarnarna gick under namnet Holländare.

Norrbys vattenkvarn är speciell eftersom den fortfarande används. 🙂

Hundlausar är lätt att stanna till vid när bilen är på väg söder ut på ön.
Det var mot slutet av artonhundratalet som ångmaskiner övertog vindkraften och vindkvarnar nästan helt slutade att tillverkas.

i Lotsbacken i Slite, vid Sankt Olofsholm och på södra Visbys bergskant (där Käringen är en av de tre kvarvarande kvarnarna) har vi njutit av utsikten flera gånger. I alla fall när det blåst behagliga vindar.

En natt i kvarnen på Stora Gåsemora kunde blivit ett kärt minne. Helst om vi hade lyssnat på en bra artists konsert, några timmar tidigare. Vilket rabalder det blev när omkring trettiofem väderkvarnar på Gotland byggdes om till sommarstugor under nittonhundrafemtiotalet.

Den sista kvarninventering om Gotlands kvarnar börjar bli ålderstigen. Den går så långt tillbaka som till 1971-72. Då ska det ha funnits kvar 100 stubbkvarnar och 155 hättekvarnar. Tyvärr var de flesta i taskigt skick.
Frågan vi ställer oss är om Bornholms kvarnar är i bättre form och om de är går att komma närma som fotograf och betraktare? En vacker dag kanske vi vet svaren. Den som lever på hoppet…

Extra stor längtan i maj

Publicerad den av
17

Efter en ”tuff” och ovanlig privat vecka, är min längtan extra stark efter att få besöka ett av alla de underbara gotländska änge, som finns på ön. ❤
Bara att öppna bildörren och ta in dofter, årstidens smörgåsbord och framför allt lugnet, gav så otroligt mycket positiva vibbar. Det spelade då ingen roll att exempelvis covid-19 härjade som värst. Den tankeknappen stängde vi själviskt av.

Varje årstid hade sin charm. Vi lärde oss efterhand vilka änge som hade det där lilla extra. Då kunde det bli spontanbesök. Med tiden blev vi duktiga på att hitta via olika mindre vägar. Kyrktornen på ön är utmärkta GPS konkurrenter. Nästan alltid ser man minst ett.

Ofta gjorde jag egna avstickare när Solveig väntade in att vinden skulle mojna så blommorna & växterna stod skapligt stilla för att kunna ”macras”.

Visst hände det att vi kom en bit ifrån varandra. Det är lätt så att mina fötter lyder min fantasi, som inte tycks sina bort helt. Självklart blev jag nyfiken när en ovanlig krokodil började gapa stort…

… Jag höll ett lagom långt avstånd för att inte riskera något dumt i Kräklingbo änge.

Elinghem ruin och änge. En av favoritfikaplatserna. En skön mix av historia & natur.

Mästerby änge var det första änget som vi bekantade oss med. Där var vi flera gånger. Då fick kamerorna ibland vila.

Skolänget besökte vi bara en gång. Men den gången glömmer jag aldrig. Då fick vi snabbt flera orkidéer serverade på ett silverfat. Dels för att jag fräckt ”avbröt” en guide som gick med en grupp på fältet. Målet var att äntligen hitta en flugblomster. Helst innan mitt blodsocker fortfarande gick att mäta. 😉 Sedan gick vi över gatan och fikade utomhus på härliga prästgårdskafét. Mums! Vad behagligt och lätt det kan vara att leva.
Jag önskar dig besökare en skön pingst.

Blåsippskavalkad…

Publicerad den av
24

Igår såg jag bilder från Gotland, på FB, som visade att det kommit snö igen. Dessutom läste jag att det skulle bli rejält blåsigt och att vissa färjor ställts in. Därför gissar jag att om en och annan blåsippa redan hunnit komma upp så har de genast krupit ihop under snötäcket igen i väntan på bättre väder.

Det kändes som julafton när vi flyttat till Gotland och fick uppleva den första våren 2019.
Det lyste blått i nästan vartenda änge vi besökte. Mina favoritblommor fanns i överflöd lite varstans. Som jag njöt av alla våra blåsippsutflykter.
I år får jag nöja mig med att njuta av gamla bilder, för i vår närmiljö här i Skåne växer inga blåsippor alls.

När jag fick ett macro och började ”experimentera” med det upptäckte jag en ny blåsippsvärld. Att komma så nära de här små blommorna gör att man får se detaljer som ögat annars inte uppfattar.

Vita blåsippor är inte så vanliga. Den här bilden tog jag i Lummelunda, men vi lyckades hitta dem på några andra ställen också.

Visst är det fantastiskt att alla är lika men ändå helt olika – trots att det finns så många!

Ibland dyker det upp en som bryter lite mot mönstret och är helt sin egen…

och ibland lyser de bara helt blått.
En av synonymerna till kavalkad är ”festligt följe” och en annan är ”lång rad”. Dagens inlägg kunde blivit ett ännu längre följe med blåsippor, men då hade det inte passat in i kategorin ”Tio utvalda på Gotland”.

Vi saknar er…

Publicerad den av
18

Solveig kom igår med ett trevligt förslag som jag direkt föll för. Hon tyckte vi skulle berätta och visa fem platser var, som vi saknar extra mycket, från de fem fastboende åren på vår favoritö Gotland. Först mina fem och sedan hennes som avslutning. Hon skrev ner på ett papper igår, med sin vackra läsbara stil, vad hon ville berätta. Vilken tur det inte var tvärtom… 😉

  1. De berömda raukarna måste få vara med i kvintetten. Konstverken finns både på land och ute i havet. Hoppas inte turister missar att svänga av mot Gamle hamn när de kommer till Fårö. För då missar de en raukpärla.

2. Att jag är extra svag för de gamla fiskelägena på Gotland & Fårö tror jag inte någon av våra bloggföljare missat. Av en slump hamnade vi vid Sigsarve fiskeläge. Orsaken var ett oväder som förde med sig ösregn. Egentligen skulle vi till en helt annan plats den eftermiddagen. Plötsligt fanns det ingen möjlighet att vända bilen på den smala gropiga ”vägen”… men tur väl en plats att ställa bilen och sedan en spännande, brant och lerig stig ner mot havet. Min plan var annars att åka hit en solig dag när blåelden blommade som bäst. Men historien gör sig bäst i det här vädret. Det går inte att komma ifrån. Kargheten behöver hamna i fokus.

3. Inte visste jag att jag skulle få ett stort intresse för att hitta så många olika orkidéer som möjligt. Min gamla tävlingsskalle ville verkligen hitta de tre arter som enbart finns på Gotland, innan det var försent. Det gick. Vi bockade till slut av Stor Skogslilja, Alpnycklar och Kärrnycklar. Flugblomster tyckte jag var den häftigaste arten. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. På Bornholm kommer jakten att fortsätta. På den lilla ön ska det finnas femton stycken olika arter.

4. Alla våra turer ”på två hjul” under olika timmar på dygnet uppskattade jag riktigt mycket. Vilken tur vi hade som slapp punktering på de gropiga, steniga ”vägarna”. Den här bilden är från ”Rauksafarituren” på Fårö. Cyklarna står parkerade vid Helgumannen.

5. Halvön Närsholmen blev jag förtjust i innan vi flyttade till Visby. Första gången som jag såg ”Gotlands savann” i verkligheten var vi här på semester. Sedan vi blev fastboende blev det en hel del besök här. Sista tre åren var det en tradition att åka hit och äta medhavd frukost. Ibland fick ”Den lilla blå” följa med ända fram till fyren och havet. Mysigast var det dock att cykla ut i maklig takt. Livet kändes så fjäderlätt och vackert enkelt. ❤

6. Blåsipporna
Som jag njutit av att få fotografera blåsippor. Den ena finare än den andra, och var och en helt unik.

7. Ringmuren
Det är något visst med det som finns kvar, trots att det gått flera hundra år sedan den byggdes…

8. Almedalen
Oavsett årstid och väderlek är den här vyn svår att slå.

9. Gotländska ängen
Alla våra utflykter till ängen har gett oss så många fina minnen.

10. Botaniska Trädgården
Sist, men absolut inte minst – ”Botan”. Min absoluta Älsklingsplats i Visby.
Till alla trevliga gotlänningar som vi mötte under våra år som ”inflyttade gotlänningar” – Såklart att vi saknar er också. ❤

Tio utvalda kyrkor – Bosses val

Publicerad den av
17

Jag nappade direkt när Solveig föreslog att vi skulle välja tio kyrkor var. Med hjälp av paddan granskade jag i bloggkategorin MEDELTIDA KYRKOR PÅ GOTLAND alla fina kyrkor som vi varit inne i.
Hm! Ingen lätt uppgift. Jag gick efter exteriör, interiör och speciella personliga känslor som jag upplevde under vistelsen. Till slut landade det på dessa tio:
En är en av de största på ön, en annan är givetvis den största och någon har ett av de högsta tornen. En mysig mindre kyrka skulle jag velat gifta mig i. (skrev om det i inlägget).Två av de utvalda är ödekyrkor. Endast den första ingår i Solveigs tio val. Men många andra kyrkor kommer på en hedrande ”elfteplats”. När jag i en boks främre sida ser kartan på Gotland, där alla kyrkor är utsatta med namn och kors, inser jag att vi nästan besökte hela ön och Fårö. Få vita fläckar återstår. Bara genom att njuta av gamla fiskelägen vid kusterna täpptes många färggrant igen.

Visby Sankta Maria Domkyrka

Gothem

Levide

Rone

Vamlingbo

Västergarn

Dalhem

Björke

Bara ödekyrka

Elinghem ödekyrka

Tio utvalda kyrkor – Solveigs val

Publicerad den av
13

Det är inte lätt att välja ut bara tio kyrkor av de drygt nittio som det finns att välja emellan. Det är ungefär lika svårt som det är att ta ett kort på en kyrka på utsidan. Många av kyrkorna är ”omringade” av stora träd, andra har murar runtom.
Vi har ibland önskat att vi kunnat ”låna” en kyrkgrannes trädgård för att få till det optimala kortet, men aldrig vågat fråga. Däremot har vi lutat över murar, nästintill krupit in i dem eller gått varvet runt – allt för att få till rätt vinkel på kameran för att få med hela kyrkan.

Lite orättvist är det. En kyrka blir alltid finare i rätt ljus, med rätt årstid som inramning. Men visst är det så att själva kyrkobyggnaderna skiljer sig rätt mycket från varandra…

Visby Sankta Maria Domkyrka – Givetvis måste den vara med bland mina tio val. Så många gånger jag beundrat den, både på avstånd och nära.

Akebäck – Denna kyrka fick en extra chans eftersom den var stängd när vi var här första gången.

Alva – Proportionerna stämmer inte riktigt… (Enligt en av våra kyrkoböcker skulle tornet ha blivit mer än dubbelt så högt, men bygget stoppades av okända faktorer.)

Anga – har ett kort långhus…

Bro – en solig sommardag! En av våra kyrkoböcker hävdar att detta är en av de mest sevärda på Gotland.

Fröjel – en s.k. klövsadelkyrka (ett högt stort kor, ett litet lågt långhus och ett torn i väster).

Kräklingbo – den trappstegsformade uppbyggnaden gör den här kyrkan till en av mina favoriter.

Roma – Här tilltalas jag av alla vinklar och vrår…

Stånga – en av de fyra kyrkor som har Gotlands högsta torn (De andra är Rone, Dalhem och Öja.)

Tingstäde – ligger högt och har ett högt torn. Syns därför vida omkring!

Den syns nästan överallt; del 4

Publicerad den av
10

De tio utvalda handlar för fjärde gången om domkyrkan Sankta Maria i Visby. Eftersom vi fortfarande har många ej visade foton på bloggen, är det nu återigen dags att visa upp att vi ständigt innanför och utanför muren kan lokalisera oss genom att se uppåt – var är domkyrkan?
Bilderna är från olika tillfällen och årstider. Vill du se mer detaljerade bilder och hur det ser ut inuti är det bara att välja vår kategori MEDELTIDA KYRKOR PÅ GOTLAND.

Tack för besöket. Hoppas du får en bra julidag. Välkommen åter.

Fotoillustrationer

Publicerad den av
13

De tio utvalda är från vår resa söder ut. Först från Ekstakusten med fiskeläget Djupvik. Därefter från Holmhällar naturreservat med sina raukar, fåglar och gamla Holms fiskeläge. Inställningen i kameran förflyttades till effekten fotoillustrationer. Kul i lagom doser.

Maj månad rusar iväg alldeles för fort. Nu vill vi passa på att njuta så mycket som möjligt av Gotlands ”smörgårdsbord”. Privat ska vi njuta extra mycket av våra två kommande längre besök från fastlandet. Tyvärr blir det inga gemensamma timmar för hela kvartetten. Det får vi ta igen under sensommaren.

Att komma riktigt nära

Publicerad den av
21

Det finns många gemensamma nämnare mellan det som sker i mötet mellan kameran och naturen och det som sker i det sociala samspelet mellan oss människor.

För att få till en bra bild krävs det att jag tar mig tid att komma nära det som ska fotograferas. Det går inte att ha bråttom… Jag får oftast vända och vrida på kameran får att få till rätt vinkel. Jag behöver alltid göra mer än ett försök innan jag blir nöjd. Arbetet är inte ens klart när bilden finns på plats i kameran. Efterarbete återstår i bildredigerings-programmet. När bilderna väl har kommit dit gör jag ständigt nya upptäckter över hur bilden verkligen blev.

Tänk om vi kunde ha ett liknande sätt i vårt samhälle då det gäller våra möten med nya människor. I mötet människor emellan krävs också tid att lära känna varandra, möjlighet att närma sig varandra på olika sätt, nya chanser etc.

Alltför ofta får någon ingen chans att visa vem han eller hon är innan de snabbt döms ut.
Jag upphör aldrig att förvånas över vad som skrivs på nätet. Varför kan vi inte, en gång för alla, bestämma att det aldrig är okej att ge sig på en annan människa och vara elak?

Den här lilla skönheten hittade jag i gräsmattan på vår gård en av våra somrar här på Gotland. Den är inte stor och har ingen uppseendeväckande färg, så de flesta har förmodligen aldrig ens märkt att de trampat på den.

Svalörten däremot är det svårt att gå förbi. Den lyser upp hela gräsmattan med sin intensivt gula färg. Men vem kan avgöra vilken av dem som är vackrast? Är den finare bara för att den verkligen syns?

Jag längtar efter att få ge mig ut och hitta nya bilder. Våren har alltid varit och kommer alltid att förbli min favoritårstid.

Nu vet vi vart vi ska åka för att få träffa på bergskrabban. Dessa små rufsiga ”troll” som lyser upp marken i en förunderligt vacker blå nyans.

Om du tittar riktigt noga på bilden så hittar du ett hjärta. Det passar bra att avsluta med.
Vecka 7 är Vänliga veckan. Årets tema är ”Var vänlig mot någon som inte förväntar sig det”.

Låt oss ta den uppmaningen på allvar. Kanske kan vi göra vår värld lite mindre kall och dyster bara genom att göra en annan människa glad.

Min tanke med sepia

Publicerad den av
28

Djupvik (Znogge)

De tio utvalda denna gång blev fiskeläge i sepia. Jag ville se om mina djupare och mörkare tankar om tiden förr i gotländska fiskelägen gick att få fram med modern teknik. När vi åker runt på ön blir det oftast att vi väljer fint väder. Då tar romantik, glädje och nutid gärna över. Ändå försöker jag på plats ägna en stund åt medmänskliga tankar om barn som miste sin far, kvinnor som blev änkor, redskap som gick förlorade… all oro när vädret slog om till farligt läge. Vilka tankar rörde sig hos människorna som var kvar på ön? Det fanns givetvis hela tiden sysslor som måste göras. Vilket också är en god terapi.

Helgumannen på Fårö (Znogge)

Själsö

Vändburg

Kovik (Znogge)

Tomtbod (Znogge)

Sigsarve (Znogge)

Sjaustru (Znogge)

Baju (Znogge)

Grynge (Znogge)

Fotnot:
Alla tio fiskelägen har visats upp på gotlanduppochner och finns i kategorin FISKELÄGEN.
Om du hinner före mig att gissa på rätt namn så skriver jag ditt förnamn/alias i parentesen.
Tjusigt gjort Znogge. 🙂

Första fotot i färg. Kanske mer lockande med det blå både i för- och bakgrunden.