Kategoriarkiv: Museum på Gotland

Kettelviken

Publicerad den av
14

Längs den vindlande, vackra kustvägen till Hoburgen ligger små stenbrott på rad.

Under en väldigt lång tid bröts det sandsten här. De små brotten var ett komplement till jordbruket och fisket för bönderna i socknarna. Ett otal många slipstenar tillverkades.
Tillverkningen kulminerade i slutet av 1800-talet och i början av nästa sekel.

En väderkvarnsdriven pump av kolvtyp användes för att få undan vatten ur stenbrotten.

Sandstenen lämpade sig också väl för att skulptera i. På medeltiden, när Gotland oftast var danskt, bröts mängder av sandsten till de stora slotts- och palatsbyggena i Danmark.

Det första som jag kom att tänka på, med tanke på vårt mål att besöka alla Gotlands kyrkor, är dopfuntar. Jag läser att det stämmer utmärkt. Det förekom också en stor export till hela Östersjöområdet när det gällde dopfuntar, spiselkransar och gravstenar m.m.

I Burgsvik samlades flera kända stenhuggarsläkter. Dessa foton är från den legendariske huggaren Johan Larssons stenbrott. Ett stenbrott som var i bruk i femtio år. Numera är detta Kettelviks Stenmuseum. Museet drivs i privat regi och inträdet är gratis.

Är det min fantasi som leker med mig? För det ser ut som en pub och en grå man som står för serveringen. Jag blev torr i halsen av den bistra sanningen. Tur jag hade en Loka i bilen.

Som du ser går det utmärkt att hugga sitt eget konstverk. Eftersom det var en bit till akuten hoppade jag den aktiviteten. 😉 Skämt å sido var det inte öppet just denna dag. Annars måste det vara kul och intressant för alla generationer att prova på att forma stenen med klubba och mejsel. Säkert ingen lätt uppgift.

En mycket vacker plats. När verksamheten var som störst, vid sekelskiftet 1900, bildades Gotlands slipstensbolag i Burgsvik med 150 anställda.

Fantastiska fåglar

Publicerad den av
24

Gamla vackra Vamlingbo Prästgård blev klar 1779. Numera är den kulturminnesmärkt. 2004 öppnade konstnären Lars Jonsson (Född 1952) övervåningen för sin första visning. I skuggan av kyrkan ryms här himmel, hav och fågelliv.

I fem ljusa och luftiga rum hänger tavlor och visas annat intressant.

Utställningarna skiftar genom säsongerna. Ibland finns det plats för gästutställare.

Lars Jonsson är autodidakt (självlärd) och arbetar i olja, akvarell samt med grafik. Han kan sitta i dagar i sträck och betrakta fåglarna, innan de hamnar på en duk. Han är inget för snabba upplevelser och har själv sagt att det inte handlar om något nöjesfält. Han vill fånga och behålla känslan av natur där människor ska få uppleva långsiktigheten i landskapet.
Jag tyckte att den omtalade känslan spred en slags ro och eftertanke i rummen, under vårt besök. Måste skriva att han är en otroligt duktig konstnär och betraktare.

På skärmen visas en film med och om konstnären själv.

Visst är den söt? Motiven är hämtade från närmiljön. Lars Jonsson har berättat att Hamrakusten, Stockvike och Faludden kanske är de tre viktigaste fågelplatserna på Sudret.

Lars Jonsson har givit ut ett dussin egna illustrerade fågelböcker och haft utställningar runt om i Sverige och utanför det avlånga landet. Konstigt vore annars efter denna långa framgångsrika karriär.

Det cirkulerade en hel del besökare i rummen. För att inte ha missat någon speciell detalj tog vi ett extravarv. Vi gör så ofta. Gör du så också? Ofta noterar vi andra, nya spännande saker vid andravarvet. Ibland väljer vi att gå motsols vid ”reprisen”. Alla sätt är bra utom de…

Museum Lars Jonsson och Vamlingbo Prästgård är värt ett besök. När vi tittade ut genom fönstret steg plötsligt suget efter kaffe och något gott. Eftersom vi saknade vingar fick det bli trappan ner med apostlahästarna. Våra ben har sannerligen fått bekänna färg de sista veckorna. Det är knappt vi hunnit med att sortera alla tusentals bilder, från två kameror, från guldkornet Gotland. Igår morse gick vi upp klockan fyra för att hinna med sexfärjan. Imorgon tror jag vi tar sovmorgon och siktar istället in oss på att komma iväg klockan halvsex. Frukost, fika och två cyklar får följa med på turen norr ut. Den här gången ska vi lyckas med att…

En eldsjäl i norr; del 9

Publicerad den av
10

Nu har vi kommit fram till sista delen av Bungemuseet. På ett vis är det också början, som startade med en mycket driven och ambitiös ung man med stora planer.
Theodor Erlandsson, född 1869, var den enda i syskonskaran som fick chansen att läsa vidare. Det gjorde han på seminariet i Uppsala. När han kom tillbaka till Gotland fick han en lärartjänst 1890 i Bunge. Där blev han kvar till 1929. Redan från start kom han med många nya idéer. Han anlade en lekplan på sin egen klockarjord så barnen slapp leka på landsvägen. Han gav bort en del av sin tomt så barnen fick en skolträdgård.

T Erlandsson hade ett motto. ”Att rädda vad som kunde räddas”. Den äldre skolan ersattes av en ny som i sin tur några år senare förflyttades till Fårösund. Det var då läraren kom på tanken att inrätta ett skolmuseum i den äldsta skolan. 1950 invigdes den av dåvarande landshövding Erik Nylander.

Mycket nostalgi som inte gått upp i rök. 😉

Theodor gifte sig med den tidigare lärarens dotter. Tillsammans började paret att utveckla sina idéer om att göra både ett skolmuseum och ett Kulturhistoriskt Museum i Bunge.

När en lärarinna tillsattes till småskolan fanns det först ingen bostad i skolhuset. Därför bodde hon i en bondgård i närheten. Sedan inrättades ett litet rum på vinden åt henne. Så här kunde det sett ut på den tiden.

1906 gjorde Theodor tillsammans med sin hustru ett upprop i lokaltidningen och lyckades få in lite pengar till bildandet av föreningen som hade sitt första verksamhetsår året efter.
Givetvis hade Theodor sneglat på vad Arthur Hazelius gjort med Skansen i stora staden Stockholm.
Var fick Theodor Erlandsson all sin energi från? För han var inte bara lärare. Hade han ägt ett visitkort kunde där stått klockare, bokbindare, grundare av den första sparbanken i socknen, författare m.m. Som det inte räckte var han även politiker och familjefar till fem döttrar.
Theodor insåg att det fanns kvar flera byggnader och redskap efter att 1900-talets industrialism tagit över. Bungemuseet ska visst ha växt otroligt snabbt.
Fram till sin död 1953 höll Theodor på med sitt museum. Han blev 84 år gammal. En av hans döttrar som också var lärare, skötte därefter om Bungemuseet på sin lediga tid fram till 1983. Numera drivs verksamheten av en ideell förening, utan fasta anslag från vare sig stat eller region, men med anställd personal året om.
Hatten av för Theodor Erlandsson och hans fru och dottern som drev det vidare. Skapelsen är numera ett av Sveriges största friluftsmuseer.

Mat- och kaffestugan vid Bungemuseet; del 8

Publicerad den av
8

Solveig var kaffesugen efter vårt långa besök på Bungemuseet. Tvärs över gatan, intill där vi parkerat ”Den lilla blå”, finns Mat- och kaffestugan.

För den som vill ha en paus går det utmärkt att fika eller äta hemlagad mat och sedan återkomma in till museet. Det rör sig om ett kort promenadavstånd.

Jag tog kameran och gick på egen upptäcktsresa. Vänligt tackade jag nej till en ridtur.

Det finns även här en del historiska byggnader, att studera både från utsidan och insidan. Om det är sämre väder tror jag de flesta väljer att inta sin fika eller mat inomhus någonstans. Om det regnar brukar de elda i öppna spisen.

Intressant att få en dos av gutamål på takbjälkarna. På ”stödet” på träbordet kunde jag läsa översättningen till ren rikssvenska. Roligt att jämföra, efter att först försökt lösa det själv.

Kön har växt. Nu är frågan om jag hittade Solveig? Klart jag gjorde. I nutid ska vi snart gå ut och sätta på cyklarna bakom bilen och börja ladda för den tidiga morgonens utflykt. Målet är att komma iväg klockan 05:11. Ska bli spännande att få komma till en för oss vit fläck på kartan.

Bunge skolmuseum; del 7

Publicerad den av
12

Innan vi gick ut från Bungemuseet frågade vi efter nyckeln till Skolmuseet, som ligger en bit bort på andra sidan vägen.

Den gamla folkskolan uppfördes 1846. Femton år senare byggdes den ut och fick en andra lärosal.

Den äldsta salen är inredd som svenska skolor såg ut på 1840-talet. Längst fram i salen, framför katedern står en sandbänk. Läraren slätade ut sanden. När barnen kunde skriva bokstäver och siffror i sanden med en träpinne, var de mogna för nästa steg. Andra steget i pedagogiken var att skriva med grifflar på skiffertavlor.

När tavlan var fullskriven suddades det med hartass. Först spottades det på tavlan och sedan torkades det med hartass. De som inte ägde en hartass torkade bort spotten med högra rockärmen.

Bakom rävfamiljen ser du en plansch med stavningsövningar.

Den stora och nyare salen är inredd såsom den var under folkskollärare Theodor Erlandsons tid 1890-1929.

Katedern är fortfarande kvar från gamla dagar i just denna skola. Bänkarna har blivit 2-sitsiga och fått särskilda pulpeter.
Längst till höger står ”prost-stolen”. Prästen var förr självskriven som ordförande i skolstyrelsen. Ofta gjorde han besök i skolorna.

Läraren fick en del trappträning varje skoldag.

Plötsligt känner jag mig både gammal och nostalgisk. För på lågstadiet hade vi planscher, som de här, i klassrummet. Förhoppningsvis finns de kvar i skolor lite här och var i vårt land.

Båtsmantorpet; del 6

Publicerad den av
17

Vi är kvar på Bungemuseet och traskar vidare mot Båtsmantorpet.
Båtsmännen gjorde sin tjänst i svenska flottan i Karlskrona. Männen underhölls av de gotländska bönderna vars gårdar var uppdelade i rotar. En rote bestod av ett visst antal gårdar som skulle försörja en båtsman.

Rotebönderna skulle förse sin båtsman med stuga, fähus och pörte (hus utan skorsten) och dessutom ge dem tillgång till bete för en eller högst två kor och några får. 1684 tillkom en uppmaning om att även ge båtsmannen en upplöjd åker och en äng.

Detta rör sig om en enkelstuga som är byggd i kalksten med tegeltak. Stugan stod i Bäl socken.
Inredningen är enkel. Det finns bara de allra nödvändigaste möblerna som säng, skåp, bord och stolar. Samtidigt är sängen en smart lösning med sin utdragssäng. Även skåpet kan förvandlas till säng. ”Compact livning”.

Uthuset är byggt i sten med agtak.
Sin sold (lön) fick båtsmannen av roten. Solden betalades ut två gånger om året, vårpenning i mars och höstpenning i september.
Båtsmannens sociala rangskala var ganska låg. Helst under äldre tider. Då ansågs han mest vara en dräng. Men med tiden lärde sig fler båtsmän att läsa och skriva. Därmed kunde de få arbete som skolmästare. Satsade de på någon annan bisyssla fick de absolut inte inkräkta på de ordinarie hantverkarna, som fanns i socknen.

Sorgliga och orättvisa tider. Enligt en bouppteckning från 1800-talets mitt fick en båtsmansänka lämna ifrån sig såväl hus som ägodelar när maken dog. För så tufft var det. Om en båtsman omkom så stod snart näste båtsman i tur att flytta in med sin familj. Sådant gör mig så ledsen att läsa. Tänk om de hade fem yngre barn…

Avslutar med att berätta om åtta olika namngrupper. Under 1600-talet fick båtsmännen personliga efternamn. Från 1680-talet blev det också vanligt att namnen knöts till själva roten.

Yrkesgruppen: Biskop, Klockare, Pipare, Smed, Skräddare o.s.v.
Egenskapsgruppen: Frisk, Glad, Frimodig, Hurtig…
Sjötermsgruppen: Ankar, Flagga, Koffernagel, Mesan…
Djurgrupper: Björn, Giedda, Lärka, Örn, Hök…
Vapengruppen: Svärdstaska, Svärdsbalja…
Ortsgruppen: Hallegård, Frigsarve…
Borgerliga gruppen: Bergqvist, Bogren, Othberg…
Växtgruppen: Ek, En, Björk…

I vilken grupp skulle du kunnat tänka dig att få ett nytt efternamn? Där finns namn som jag inte har en aning om vad det är för något, utan att googla.

Fiskeläge; del 5

Publicerad den av
6

Här kommer femte rapporten från vårt besök på Bungemuseet. Givetvis finns där också ett fiskeläge. Det består av insamlade byggnader från de gotländska fiskelägena: bodar, båtar, bryggor m.m.

Fisket var förr en jätteviktig del av det gotländska livet. De flesta gårdar hade en egen eller del i en fiskebod vid stranden. Till boden hörde det till fiskerätt. Därmed kunde hushållets inkomst utökas och kosten varierades på ett nyttigt sätt.

Över strandbodarna reser sig en lysstång (löisarstang). I toppen hänger en järnkorg. Någon på land, ofta en äldre fiskare, tände eld på tjärved i korgen för att glöden skulle vägleda fiskarna hem under de mörka höstkvällarna.

En del bönder hade långt hem till gården. De övernattade därför i liggbodar. I dem fanns det både sovplatser och eldstad.

Den enklaste av bodarna kallades för Garnskuren. Den består av ett högt spetsigt trätak rest ovanpå ett varv av ofta knuttimrade stockar. Boden var avsedd för att förvara fiskeredskap.

Du som följt med på de andra fyra blogginläggen inser såklart att det finns en varierad kost av intressanta byggnader på Bungemuseet. Allt kommer inte med på gotlanduppochner. Men några till inlägg kommer det att bli därifrån. 😉

1800-talsgården; del 4

Publicerad den av
6

Om 1600-talsgården på Bungemuseet var en välbärgad gård och 1700-talsgården var en relativt välbärgad gård utgör 1800-talsgården ett exempel på lite enklare förhållanden för de som levde på ofri grund. Bönder som inte hade kapacitet för att bygga kalkstenshus.
Det speglar också hur Gotland, som tappat sin status i världen, hade det på detta århundrade. Ryssland hann till och med ockupera ön under det pågående Finska kriget. Tur det inte rörde sig om många dagar. Under Krimkriget 1853 drabbades flera engelska fartyg av kolera. Ett bevis på detta är den engelska kolerakyrkogården på Fårö, som du kan läsa om i vår kategori Fårö.

Gården består av huvudbyggnad, ladugård, brygghus och tunnbinderi. För det var så att det egna jordbruket behövde en sidonäring för att försörja den växande familjen. Tunnbinderiyrket gav en välkommen extrainkomst.
Den vitputsade manbyggnaden är en typisk parstuga i bulhusteknik. Bakom brygghuset finns utedasset.
Ladugården används nu som en lek- och lärmiljö med Barnens handelsbod och hem. Här finns också ett spännande höhopp. Kanske blev även du före detta barn sugen på det sistnämnda? Själv är jag alltid en smula barn. Beviset på att jag är vuxen.
Trädgården med syrener, rosor och äppelträd runt lillgården har, precis som huset i övrigt, planterats utifrån uppgifter från en man som bodde i huset i början av 1900-talet.

Inredningen är tidstypisk med tapetermönster, bomullsgardiner och pelargoner. Visst är det en stor skillnad mot de andra två gårdarna inom de gebiten?

Vi tror att lärlingen sov/vilade i den understa sängen.

Detta är en kommod, som är det äldre ordet för den inbyggda hygienmöbeln. Smart miljötänk.

Är du intresserad och vill jämföra med de andra två gårdarna är det bara att trycka på länkarna under:
https://gotlanduppochner.com/2022/05/18/1600-talsgarden-del-2/
https://gotlanduppochner.com/2022/05/21/1700-talsgarden-del-3/

Fotnot:
Imorgon kommer vi att visa vad vi gjorde i solskenet igår. Nu ska jag ägna några timmar åt att planera de närmaste bloggveckorna. En speciell pärm ska fyllas med möjligheter som finns till hands under vår hyrda ”stugtid”. Min lilla önskan om rikligt med regn på nätterna och sol och måttlig vind på dagarna hoppas jag infrias. 😉
Dessutom ska jag lägga några andra pussel för den närmaste tiden. Solveig har extra lov denna vecka. Vi ska sikta in oss på att hitta en orkidé som enbart finns på Gotland. Tur att fiskeläget intill är större i storlek och inte rör på sig i blåsten. För om det skulle börja det…

1700-talsgården; del 3

Publicerad den av
11

Nu har vi ”traskat” vidare hundra år och nått fram till 1700-talsgården på Bungemuseet. Även här rör det som en relativt välbärgad gård. De flesta husen är från mitten av seklet. Tiden då Gotland blivit svenskt och förde en tynande tillvaro efter försvenskningen. Hamnen i Visby hade tappat sin ledande roll som internationell storhamn. Resten av ön präglades av isolering och fattigdom. Två av manbyggnaderna har tegeltak, vilket var lyxigt på den tiden.

Ladugård med plats för kor, kalvar och hästar.

”Snickarboa”

Imponerande att det fanns ”femvåningshus” på 1700-talet. Detta hus rymde källare, brygghus, drängstuga och loft på två olika nivåer.

Fyra bilder från manbyggnaderna som var placerade i norr. Ekonomibyggnaderna fanns i söder. Ett lågt staket separerar de två olika anläggningarna.

Iskälke

Texten som finns på ”foten” av julbocken.
Genom att lägga ett fårskinn över ryggen och endast låta bockens huvud sticka fram önskade man ”God Jul” – till många barns förskräckelse.

Hjälp! Jag som i en kåseribok skrivit om när jag som barn på 1960-talet blev skrämd av det stela ansiktet och de ironiska kommentarerna från min ”gömda” storasyster bakom masken. Vilken tur jag inte mötte en julbock. Då skulle jag definitivt rymt varje jul. Kunde blivit en ny hit med Just D eller Werner. ”Vår Bosse har rymt…” 😉

Vägen vidare känns mer rogivande att avsluta med. I nästa inlägg från sevärda Bungemuseet har vi tagit oss till 1800-talsgården. Vi du se de två föregående inläggen från samma plats är det bara att trycka på Museum i spalten med våra 57 olika kategorier. Än så länge finns det även bland Senaste inläggen (7 stycken). Men inte många dagar till. 😉
Välkommen tillbaka!

1600-talsgården; del 2

Publicerad den av
9

Vi började med att besöka äldsta gotländska gården. Här rör det sig om ett välbärgat hem, uppfört i början av 1600-talet. Det vanligaste byggnadssättet var bulhusteknik (skiftesverk). Tekniken var vanlig på ön fram till 1700-talet då skog och virke blev en bristvara. På taken var det agtak.

Gårdens byggnader ligger samlade i en fyrkant med ladugården i norr och boningshuset i söder. Allt var vältänkt i det huvudsakligen självförsörjande samhället. Mitt på gårdsplanen står ett gårdskors för beskydd och som samlingsplats för husandakten på morgonkvisten.

Här traskade vi rakt igenom. Vid alla hus/rumsbesök var det viktigt att hålla reda på var huvudet höll till. Vad tacksam jag var för att jag inte är en jätte. Medellängden för fullvuxna människor var betydligt lägre på 1600-talet.

Det var lågt behagligt kackel från välkomstkommittén. De var antagligen vana vid främmande besökare. 😉
Vi gick in i huvudbyggnaden som heter Lunderhagestugan och som från början var en medeltida ryggåsstuga, som sedan byggdes om i slutet av 1600-talet och försågs med de höga korsvirkesgavlar den har idag.

Utdragssäng
Öppen spis och spinnrock

Det ska bli intressant att jämföra med 1700-talsgården och 1800-talsgården. Se likheter och olikheter. Om vi ser det i ett större sammanhang ska man tänka på att 1600-talets Gotland präglades av en sorglig ekonomisk och social nedgång. Handeln hade minskat rejält. Ön var dansk fram till Freden i Brömsebro 1645 då Gotland blev svenskt. Höga skatter betalades både till danska härskare och svenska härskare under 1600-talet. När det gällde Sverige rörde det sig under många år om underhåll till den abdikerade drottningen Kristina.
31 år senare ockuperades Gotland åter av danskarna. Nya problem uppstod. Under tre år, 1676-1679 styrde de danska militärerna. Ny fred inträffade alltså 1679 när Sverige styrde igen. Som tack för allt sprängde de danska militärerna borgen Wisborg slott, som låg i anslutning till ringmuren. Vilken sorglig soppa.

Vagga

Vi var på väg mot nästa århundrade, 1700-talsgården. Avslutar med en jämförelse över var invånarna på Gotland bodde i slutet av 1600-talet. Ungefär 28 000 invånare bodde på ön. Endast 2 000 av dem bodde i Visby.

Här är länken till del 1.
https://gotlanduppochner.com/2022/05/17/bungemuseet-alla-tiders-museum-del-1/