I söndags styrdes bilen norr ut till ett av Sveriges numera största friluftsmuseer. Vi välkomnades utanför entrén av tre trevliga kvinnor i tjusiga tidstypiska dräkter.
En utmärkt, smidig och vikbar karta lotsade oss genom området.
Vi kommer att visa upp flera blogginlägg från besöket. Den här prologen kommer att bli en slags översikt. Vad vi inte kommer att få plats med på bild är aktiviteter för barn. För dem finns bland annat Barnladan med höhopp, Lekplatsen och möjligheter att göra aktiviteter från förr. Med andra ord en skön mix av lek- och lärmiljö. Det finns också bord och stolar i anslutning till Lekplatsen för dem som har egen matsäck/fikakorg med sig. Givetvis finns det guidade turer att deltaga i för dem som vill ha mer ”kött på benen”.
Till höger om entrén finns rekonstruerade förhistoriska gravar. Till vänster ser du en hjulkorsgrav från tidig järnålder och till höger en skeppssättning, som var vanlig under yngre bronsåldern. Gravhögarna längst bort var vanliga under yngre järnålder.
Väderkvarnen är från Alva på södra ön. Kvarnens förre ägare hette F Hermansson. Han var en mycket uppfinningsrik man. I kvarnen hade han installerat en handkvarn, en svarvstol och en cirkelsåg. Hermansson tillverkade även en potatisskalare för att kunna göra potatismjöl (stärkelse).
Nu undrar du bloggbesökare säkert varför vi tog kort på denna hög med pinnar? Läs texten nedanför och du inser fiffigheten, medmänskligheten, psykologin och mycket annat positivt.
Förr i tiden på Gotland hade denna hög, som kallas för kallvarp eller kavelvarp, en viktig uppgift, som jag personligen tycker borde finnas kvar än idag. En kallvarp kunde hittas längs vägar och stigar, där människor ofta passerade på sina vandringar. Traditionen berättar att den som passerar en kallvarp ska slänga på en pinne och be om en lyckosam vandring med en ramsa som låter så här: Ja aukar pa din mangg, däu letar pa min gangg.” (Jag ökar på din mängd, du lättar min gång.) Därefter är vandraren garanterad en lätt resa fram till sitt mål.
Vackert ögongodis i mitten av området. ❤
Här handlar det mer om motsatsen – skrämmande straff. Människor kunde placeras i skamstocken med sina händer och fötter slagna i järn. Syftet var att avskräcka andra att begå brott. Ibland spottade de passerande på dem. Efteråt var de förlåtna och välkomna tillbaka till samhället. Ofta var det domstolen och kyrkan som delade på bestraffningen. 1864 avskaffades Skamstraffet i Sverige. Inte en dag försent enligt mig.
Vilket fantastiskt jobb folkskolläraren Theodor Erlandsson gjorde under sin levnadstid.
Den mannen är definitivt värd ett eget inlägg. ❤
Du bloggbesökare som inte bor på Gotland är välkommen hit till gotlanduppochner för att läsa mer om detta unika friluftsmuseum. För det kommer efterhand fler delar. 🙂
Du som bor på öjn eller du som kommer hit till Gotland som turist. Gå in på http://www.bungemuseet.se om du vill ha aktuella öppettider. Ibland ordnas det temadagar och ”prova på aktiviteter”. Då kan det röra sig om biodling, tunnbinderi, repslagning, byk, växtfärgning och luffarskola.
Ha en fin majdag. Sköt om dig.
gotlanduppochner 
Tack Bosse för en mycket inlevelsefull beskrivning om hur det var en gång, både i bild (Solveig) och text. Fint är det att man visar hur livet var på den tiden. Något som vi som kom efteråt knappt hade ett hum om annars. Bungemuseet påminner en hel del om Leire i Danmark, där järnåldern och bronsåldern ligger sida vid sida och där man också låter besökare vara med om att slå rep etc.
Jag gillar historiebeskrivning på det här levande sättet. Heder åt Gotland och också dig och Solveig, som mycket väl kunde var reseguider ni också.
Ja, så var det förstås kavelvarpen som jag tänkte på särskilt. Mycket fiffigt på många sätt. Dels håller man skogen och stigen ren från pinnar, dels hjälper alla till och så vill jag utveckla det lite till även om de kanske inte gjorde så förr. Det var inte alla som hade tillgång till ved. De kunde ju få hämta sina pinnar från varpen för att elda med hemma i spisen. Bara en idé som flög förbi i hjärnan.
För övrigt så är bilderna jättefina, den med hjärtat är extrafin!
Kram från Madeira
GillaGilla
Leire i Danmark låter intressant. Visst är det härligt med nya spännande idéer som flyger förbi i hjärnan.
En sådan här plats är viktig för kommande generationer att se. Jag tror att väldigt många skolklasser har åkt hit på sin klassresa. Själv minns jag att vi gjorde sådana resor i tvåan och trean. Ska jag erkänna ville jag helst till Liseberg. Men jag var en ordentlig och blyg grabb som inte upplyste om detta.
Tack ska du ha för alla rosord. ❤
Kram från en annan ö
GillaGilla
Vilket fantastiskt ställe du varit på. Så intressant att få ta del av allt och så lärorikt. Dit skulle jag vilja åka. Vad hemskt detta med skamstocken. Bra att den fantastiska skolläraren fick en egen staty, såna skall hyllas. Det var verkligen vackert ögongodis och många fina bilder. Att gå omkring där är ju som att bli förflyttad till en annan tid.
GillaGilla
Jag glömde att önska dig en fin tisdag
Hälsning från Malin
GillaGilla
Tack ska du ha
Kram från mörk tisdagskväll
GillaGilla
Allt var väldigt bra uppbyggt och intressant. Sedan passade vi på att åka dit en fin solig dag, vilket förhöjer upplevelsen. Många skiftande tankar om hur de levde under sådana här förhållanden dök upp. Vilket jobb ”mannen bakom verket” gjorde under väldigt många år.
Kram, Bosse
GillaGilla
Ett utflyktsmål helt i min smak kan jag säga! Jag var tvungen att kolla in öppettiderna direkt och minsann, öppet en vecka in i september. Dessutom så är hundar välkomna. Kan väl inte bli mycket bättre 😀
Kram och god kväll!
GillaGilla
I rätt väder är det ett mycket intressant utflyktsmål. Vi skulle åkt i lördags men ändrade oss till slut. Tur det. För istället fick vi sol och lagom varmt. Undra om du får ta med dig husvagnen in också? 😉 Eller så kan ni koppla av den på Sudersands Strandcamping på Fårö. 🙂 Bunge ligger bara en pyttebit från färjan till Fårö. Egentligen är det aldrig långt till havet från den vägen. Mindre än en mil under den sista biten – åt tre håll/vädersträck. Flera av våra favoritplatser såg vi skyltar på. Ahr, Lergrav, Kyllaj, häftiga Bungenäs. Dessutom finns det kvar vita fläckar där också.
Kram
GillaGilla
Pingback: 1600-talsgården; del 2 | gotlanduppochner
Jag tänker på min pappa när jag ser högen med grenar. Han gick en promenad för att få lite motion till en vändplats och tillbaka. På vändplatsen, lite i skymundan, la han en sten på en hög. På nåt sätt var det motiverande att se högen växa och att fortsätta med promenaderna
GillaGilla
Vad jag älskar att läsa din ”berättelse” av flera anledningar på olika nivåer. Min nyfikenhet växer och jag undrar såklart om högen räckte till ett fint stenhus. 🙂 Min allvarliga sida tänker personligt och jag ser mig själv gå exakt samma korta runda för att återfå min fysik efter en käftsmäll. Synd jag inte la en sten varje gång som jag vände vid en speciell plats. Men där var för öppet och det hade inte accepterats av personen på kommunen som klippte gräset.
Ute i tät skog där alla träd ser likadana ut skulle det kunna vara en vägledning för de som gått en smula vilse.
GillaGilla
Inte ett stenhus men vi skojade om att det blev ett litet gravröse.
GillaGillad av 1 person
Vilket fantastiskt museum. Sådan grenhög finns också i vår trädgård. Den ska eldas upp i helgen 😉. Kram Anne
GillaGilla
Mannen bakom verket ska få ett eget inlägg som slut på denna långa serie.
Kram, Bosse
GillaGillad av 1 person