Kalk hotel – en pärla i en vacker stad

Vi hade som ambition när vi flyttade hit att vi då och då skulle unna oss en natt på något närliggande hotell. Det var innan vi visste att livet skulle bli annorlunda.
Vi har gått förbi Kalk hotel många gånger och pratat om att vi skulle boka in oss en natt, men det har aldrig blivit av förrän nu. Den fjärde januari fick bilen äntligen rulla ner mot Almedalen. (På bilden ser du hotellet precis bakom porten i muren.)

Kalk hotel är ett boutiquehotell. Blev såklart tvungen att googla för att ta reda på vad det ordet står för. Det är så lätt att man svänger sig med ord som man egentligen inte riktigt vet vad de betyder… Nu vet jag att det är ett mindre hotell med personlig känsla, unik stil och atmosfär där inredning, design, service och mat är något extra m.m.. (Fakta från TUI.)
Kalk hotel, med sina 21 rum, ”huserar” i ett 1600-talshus som renoverats varsamt och satsat på gotländska detaljer.
Vårt rum välkomnande oss med behagligt ljus så snart vi satt i nyckelkortet. Vid fönstret fanns gedigna bjälkar som påminde oss om husets historia.

I badrummet fanns gotländska kalkstensdetaljer, med kalksten från Burgsvik.

Vårt rum hade utsikt mot Liljehornska huset, det största bevarade medeltidshuset i Visby. Imponerande med sin höjd på 28 meter. Jag gillar verkligen trappstensgavlar!
På kvällen gav vi oss ut på promenad i ett fortfarande julfint Visby. Den promenaden får Bosse redovisa i ett annat inlägg.

Måste nog erkänna att det jag uppskattar mest med en hotellvistelse är frukosten. (Detta trots att jag är bortskämd med att alltid bli serverad frukost på hemmaplan.) Att komma in i hotellets frukostmatsal var underbart. Så mycket det fanns att välja på och så gott allt var! Det grämer mig lite att jag inte testade att grädda en våffla som avslutning, men lagom brukar vara bäst, så jag insåg att jag var mätt nog utan våffla.

Nybakat bröd, lokalt producerade råvaror och ekologiska importerade delikatesser… inte dumt alls. Fokus på hållbarhet och kvalité – sådant gillar jag!

Kunde förstås inte låta bli att ta kort på blommor även här…

Efter den fantastiska frukosten gav vi oss upp på tredje våningen. Det blåste kallt på balkongen, men vilken utsikt! Här skulle jag vilja sitta med en kopp kaffe en fin sommarkväll och titta på hur solen sakta går ner ”i havet”. Fast det kommer jag förmodligen aldrig att göra eftersom vi brukar hålla oss långt borta från innerstaden under sommarkvällarna. Det är då vi lånar ut ”vår” vackra stad till alla dem som inte har förmånen att få bo här året om 🙂
Tack Kalk hotel för en fin hemester!

Vintervitt till och från

Vi har passat på att njuta av Visby i vinterskrud. Men har bara haft med den stora kameran vid ett tillfälle. Det här var dan före dan före dopparedagen.

Det är Tranhustornet som du ser på bilden.

Otroligt lurigt underlag. Vi försökte tänka på att hålla i varandra, för det halkade till flera gånger. Givetvis såg vi barn som åkte pulka nerför Nordergravar. När vi gick vår familjepromenad på Julafton var det både mer snö och fler som åkte där.

Ett av tre ställen på norra sidan, att ta sig innanför ringmuren.

Här var det mer lä, men ännu lurigare på kullerstensgränderna. Det kommer separata blogginlägg senare, på en ruin och en port.

Vi ska ta bilen in här efter lunch. Då kommer vi inte att mötas av något vitt. Fast vi ser gärna en ledig parkeringsplats på Stora Torget.

Baggen blev direkt en succé

Anders Årfelt fick idén till Gotlandsbaggen från ett tidigare verk. Då hade han som uppgift att göra något till barnen i ett kvarter i Visby. Den gången blev det ett leklamm.

Från början handlade det om att göra något trevligt av det viktiga, när det gällde väghinder i stadsmiljön. Nu har det blivit en rejäl flock på över 250 baggar som spridits ut lite här och där.

De får endast användas på ön eller representera Gotland.

Baggen fick senare en tacka vid sin sida. Jag vet inte om detta också är Anders verk. Däremot har jag läst att han gjort ett lejon som står på kända gatan Drottninggatan i storstaden Stockholm.

Som svar på frågan på turistens bröst. ”Du sitter på den första baggen som placerades ut i Visby. Den står utanför Österport och har stått där sedan juli 1992.”

Bänken på berget

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår
Sommar
Höst
Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Igår slutade det äntligen regna. Jag cyklade ner i den kalla blåsten med siktet inställt på att nå Kyrkberget innanför Dalmansporten. Solen försökte bjuda på höstvärme, men mig lurade den inte. Snabbt insåg jag att det tredje årskortet inte skulle se speciellt höstaktigt ut. Realistiskt kom jag fram till att bästa årstiden att börja med borde vara höstbilden och sedan bygga vidare på det. Samtidigt är det inte säkert att det kommer någon snö på vintern.
Under min cykeltur hann jag ta kort på flera saker som hamnar i olika kategorier. När jag höll mig extra nära medeltidsmuren kändes det riktigt behagligt i solen. Blåsten kom inte där åt en hallänning på två hjul. 😉
Här är vinterbilden min favorit. Det var den vi började med. Oj vad vi halkade omkring på isen under snön, bland gränderna där det aldrig saltas.

Huset i ringmuren är till salu

Huset är ett artonhundratalshus, men två av de bärande väggarna tillhörde Visborgs slott från 1400-talet.
Vi nådde platsen igår under vår tidiga söndagspromenad. Adressen är Södra slottsgränd 2.

Det handlar om tre plan och en boarea på 55 kvadratmeter. Biarea är på 24 kvm. Tänk att gå ner i källaren och titta på de öppna innerväggarna mot det gamla slottets murar. Snacka om historia i väggarna. ❤

Finns det ingen hållhake? Självklart. Jag måste vänta på att utgångspriset hamnar i den bruna ”soptunnan”. 5,9 miljoner är för oss en aning i mesta laget. 😉

Dagen i oktober

Efter ”frukost-TV” styrde vi kosan mot de södra delarna av Visby.

Efter en intensiv turistsäsong börjar det glesna ut bland gränderna. Därför körde jag in genom Söderport och parkerade på torget. En sak som slog mig efteråt var att vi såg fyra-fem olika tandläkarmottagningar under vår morgontur. Eftersom vi inte hade något hål på vårt morgonschema… 😉
Dags för en duett med en kvinna och en man. Fast det är söndag känns det allt lite fredag över sången.

Minns du dagen i oktober då allting lyste rött
den bleka solen värmde och lyste upp vår höst
Ja, jag minns den dagen och hur fin du va
och allt vi sa varann.

Den här biten i innerstan har vi aldrig gått förut. Innan vi tog trappan upp läste vi på informationsskylten.
SKANSEN HAVSFRUN
På denna plats byggdes den yngsta delen av Stadsmuren under 1200-talets senare hälft. Under muren finns spår efter en kalkugn från 1200-talet. På 1600-talet planerade man att riva Stadsmuren och ersätta den med moderna bastioner. Bristande ekonomi förhindrade detta. Resurser till förstärkningar kom emellertid i början av 1700-talet då bl.a. skansen Havsfrun tillbyggdes på Stadsmurens utsida.

Utsikten från Skansen Havsfrun mot två olika håll. Solveig klättrade upp på muren för att ta ett foto mot det grå havet.

Det var både brant och mysigt att traska på Södra Slottsgränd och parallell-gränden Norra Slottsgränd. Jobbigast att gå nerför kullstenarna. Vilopausen kom vid tvärgatorna Visborgsgatan och Skeppargatan. Jag älskar våra tidiga morgonpromenader – året om – i denna vackra stad. ❤

Löven dansade i vinden
i parken där vi gick
Du sökte mina ögon
jag vände bort min blick
ville trotsa rädslan
som jag alltid haft
och våga tro på oss
tro på oss två

Tysta ser vi på varann
tysta ser vi på varann

De eldröda träden hade nästan brunnit ner
precis som mina tvivel
Jag ville öppna mej mer
ja, jag ville säja
Jag älskar dej
Kom och håll hårt om mej…

Innan vi blev med blogg såg jag i en bok ett foto med detta röda bullhus. På den bilden fanns också höstlöv på marken. Äntligen fick jag se det i verkligheten. Jag hade inte tackat nej till att äga ”en nyckel till huset”.

Fotnot:
Duett med Charlotte Höglund och Uno Svenningsson.
Duon skrev också musiken.
Texten skrev Charlotte tillsammans med Olle Carlsson.

På stan jag drev…

Undra om det redan nu är någon som kvickt knäckt slagdängan som antyds i bloggrubriken?
Stan i det här fallet är Visby. Tidpunkten en tidig solig morgon i augusti. Innan regnet tog över makten.
Vi delade på oss när vi kom till Botan. Solveig var laddad för månadens macrostund. Själv funderade jag på att försöka se om det gick att ta något som påminde om macrobilder.
Dahlian fick bli första försökskaninen.

Självkritik är nyttigt. Den översta ”röda” är jag lite nöjd med. Ser du mellanrummet mellan stenblocken? Passar in som en slags skiljelinje mellan föregående bilder och det som hördes i min hjärna och visas i kommande bilder. Några strofer från en melodi som jag hörde som liten grabb, blev som en symbios med de vackra blommorna i olika nyanser. Varningssignaler är förbjuden frukt och taggar både på stjälkar och i brustna hjärtan. ❤

När man söker stundens sorger glömma är det skönt att vaken gå och drömma.

På staden jag drev tills jag såg dig med en grabb i en bil av senaste modell. Bilens lack den glänste.

Ty just nu idag så köpte jag en liten ros i en blomsteraffär.

En ros röd som blod så att du förstod att det är dig som jag håller kär.

När jag ändå vandrar olyckligt kär och nervös är det väl ingen som klandrar om rosen ges till en annan tös.

Mycket klokt beslut av Arne Quick. Den andra tjejen var inte ens värd en påse bilar. 😉

Ps. Tusen tack till DBW, De Badande Vännerna, som gör det möjligt för oss alla att njuta av Visbys juvel – året om. ❤

Godmorgon! Är du riktigt vaken än?

Ännu en gång passade jag på att strosa omkring i den orörda sommarmorgonen.

När Solveig vek av mot Botan för sitt macroinlägg fortsatte jag branten uppför Silverhättan, innan jag gick in på Tranhusgatan. Därefter valde jag några tvärgator, som jag aldrig besökt förut. Snart kände jag mig som en turist i Visby innerstad. Ofta glömde jag bort att stanna för att fotografera. Både ruiner och Domkyrkan S:ta Maria skymtade förbi. Människorna som jag mötte gick att räkna på två händer. Därför kunde alla mina tio tår ägna sig åt annat på lägre nivå. 😉 Själv nynnade jag på en dänga med Kicki Danielsson.

God morgon! Har du sett nå´ glatt i tidningen? Nej, det var väl längesen.

God morgon! Ta och leta fram ditt bättre jag.

Se solen, åter stiger solen. Se solen, det blir en härlig dag.

Se här kommer dagen. Ljusare visioner. Sången har fått vingar. Åter glada toner.

Borta är nu natten. Hör på alla skratten.

Godmorgon. Hur är det med kärleken? God morgon. Har du satt din sista slant på den? Hur är det med kärleken? Är ni överens om den?

Klockorna ska ringa. Sångerna ska klinga. God morgon, god morgon, min vän.

Hej sötnos! Är det min STORA kärlek med gröna ögon som du har koll på?
Den här gången behövde jag inte leta länge innan jag stötte på Solveig. Som avslutning satt jag i lusthuset och njöt av solen, fågelsången och allt vackert omkring oss. Vilken suverän start på en morgon. Detta skulle jag unna alla mina medmänniskor. ❤

Fotnot:
Text och musik till denna klassiker, som lätt kan fastna i huvudet, har duon Uno Svenningsson och Staffan Hellstrand skrivit.

Rosornas ö; del 3

Gotland har många smeknamn. Ett av dem är ”Rosornas ö”. Därifrån är det inte långt till att konstatera att Visby är rosornas stad.
Häromdagen cyklade vi in genom Dalmansporten med kameran i högsta hugg. Vi valde en tidig morgon (som vanligt) för det är då som det känns som att vi nästan är ensamma i stan.

Vi kunde snabbt konstatera att värmen och den gassande solen gått hårt åt många av de vackra rosenbuskarna. Men, vissa hade klarat sig bättre än andra.

Ibland är det svårt att veta vad ögat ska fokusera på. Utsikt eller rosor?

Vilken färg är vackrast?
Tur att det inte finns något rätt svar på den frågan. Var och en kan välja sin favorit.

De som bor i Visby innerstad är förmodligen ganska vana vid att deras hus hamnar på bild.

Egentligen är det förvånansvärt att rosorna trivs så bra här och att de kan blomma så överflödande. De har verkligen inte speciellt mycket jord där de växer.

Men en sak är säker. Det är svårt att inte uppskatta rosornas skönhet och färgprakt när man cyklar eller går omkring innanför muren i Visby.

Första parkett – 700 inlägg

Gotlanduppochners sjuhundrade blogginlägg får enligt mig gärna handla om en solnedgång klockan 21:34.

Det tar inte många minuter för oss att cykla ner till skådespelet innanför ringmuren. Vårt bloggmål är att aldrig visa upp en solnedgång från samma plats. Därför rullade vi förbi Kyrkberget och hoppades på flyt vid ”nischen” vid vackra Trappgatan. De första minuterna var vi helt ensamma. Men nere på Stora Torget underhöll en manlig sångare med gamla klassiker inför publik.

Nu var vi inte ensamma längre. Men vi behöll våra platser och hoppades att våra låsta cyklar inte bars iväg bakom våra ryggar. 😉

Du som följer vår blogg eller vårt instagramkonto, känner kanske igen kombinationen färja och ruin. För det var inte många dagar sedan Solveig fotade rosor en morgon och jag råkade se två färjor, som var på väg åt olika håll. Jag uppmärksammade Solveig om möjligheten att få till några pangbilder när de befann sig i ”rätt läge”.

Den här gången var vi ute efter en trippel. Färja-S:ta Katarina ruin-Vacker solnedgång. ❤

De flesta stannade bara kvar en stund. Oftast tog de bara några mobilbilder och promenerade sedan vidare på Trappgatan. Mysigt att se hur olika åldersgenerationer blandades. Nyfiken som jag kan vara, undrade jag för mig själv, var de ”kom ifrån”. Ibland försökte jag söka svaret i dialekterna. När trubaduren på torget sjöng en Per Gesslelåt kunde jag inte låta bli att sjunga med. Hm. Om sanningen ska fram gjorde jag detsamma på Uggla, Björn Afzelius ”Tusen bitar” (Egentligen en känd danskas låt) och en handfull andra låtar från skattkistan.

Självklart ville månen också vara med. Med nostalgins vindar tog jag mig tillbaks till en tid då jag spelade ”Månen” med Ulf Dageby. ”En fjäril i ditt hår, alltid blommande vår…” och refrängen som var som ett tuggummi på stämbanden. ”Solen är din vän, men akta dig för månen”. Nu kom jag ihåg att Ulf Dageby varit med en säsong i ”Så mycket bättre”.

En snabb liten båt och en halv sol får bli avslutningsbild i inlägg nummer 700. Nu är det dags för bildredigering från vår tidiga kustpromenad i morse. En ny plats för oss där det kändes som vi fick sista parkeringsplatsen. Övriga medmänniskor sov runt omkring oss.