Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
”Stanna!”, sa jag högt till Solveig när hon körde väg 142 söder ut mot Hemse. Här har vi kört X antal gånger. Aldrig har vi noterat tidigare att det var här den berömda eken fanns.
Självklart ska man vara försiktig på många sätt. Även om eken är död sedan 2001. Året innan grönskade den och hade gjort det i över tusen år.
Lojstaeken är nästan åtta meter i omkrets och helt ihålig. I tidningar gick att läsa sorgsna avskedsdikter om eken. Jag tror jag hörde talas om eken redan när jag gick på mellanstadiet i Halmstad.
Du ska få läsa kort om två omtalade berättelser om Lojstaeken. 1. Rekordet för hur många som fått plats samtidigt inne i eken är 18 män. 2. Här inne hittades en gång två förrymda oxar. Själv tror jag på båda uppgifterna. Vad tror du?
Lojstaeken står i utkanten av Lojsta prästänge. Legenden har sällskap av många levande ekar med vidvuxna kronor och det finns även gott om klappad ask och hasselbuskar. Vi tog ut fikakorgen och slog oss ner en stund och njöt fullt ut. Härligt med oväntade stopp. Numera är platsen en del av ett kyrkoreservat.
”Den lilla blå” tutade på oss och nämnde något om att den stod åt fel håll. 😉
Innan vi körde vidare söder ut hälsade vi på dessa fyrbenta skönheter, som fanns på andra sidan vägen.
Som vi njöt av stunden på denna plats på jorden. Vädret var perfekt. Ingen bil hade ”Den lilla blå” mött på den smala och välskötta grusvägen ner. Vi var mätta och belåtna efter en suverän lunch hos Calle på Panget. Visst är det vackert med stenvast?
Vi blickade ut mot Heligholmen och gick ut på bryggan och kände på vattnet. Det här kommer att bli en bra dag på Storsudret. Nu en vecka senare minns jag med välbehag första bilstoppet och längtar dit igen.
Kärt barn har många namn. Vi har valt att skriva Norbod som rubrik. Ett välbevarat fiskeläge med elva bodar, främst i sten, från 1700- och 1800-talet.
De flesta av bodarna har spåntak, hyvlade stickspån av gran, furu eller asp som spikas fast omlott, men det finns också bodar med faltak och flistak.
Lite brygghistoria med ett stänk av statistik. Först fanns det under en lång epok stenlagda länningar. Sedan byggdes det 1932 en liten brygga och länningarna övergavs. 1997 tillkom cementbryggan. Inte lika vackert för ögat. Men betydligt mer praktiskt och säkert.
Det här gedigna fiskeläge med sin omgivning håller hög klass. Jag avslutar under sista bilden med tankar om livet i ett fiskeläge. Orden kommer från Roland Olsson om Norbod i Vamlingbo, Spördagar nr 2, 2017. En fin text som berör mig på djupet. ❤
”Fisket här har i det närmaste upphört. Båtarna ligger oftast med magen i vädret. Men bodarna finns kvar och har inte sålts och blivit turistboende. Nya generationer har tagit över och följer de oskrivna lagarna, som säger att bara kloka och små förändringar är tillåtna. Och alla har samma tolkning av vad som är klokt. Här kan jag, särskilt vid midsommar, ingå i ett stort socialt sammanhang av många goda vänner, både unga och gamla. Här kan jag vid andra tidpunkter njuta av enslighet och lugn, känna havsvind och dito doft.” Roland Olsson
När det är kort cykelavstånd till en mäktig plats är det ”lätt hänt” att återkomma. Här i två olika sorters väder. Just denna rauk har smeknamnet ”Austregalten”.
Vad underbart vi hade som kunde cykla från stugan Burgen och från första tramptaget njöt av havsutsikten, naturen, ett fiskeläge och Holmhällars raukfält som ligger som en vacker båge med massor av spännande raukar. Raukfältet är ca 1 km långt och ca 40 meter brett.
Det känns tryggt att ha vaktpersonal vid yttersta kustlinjen. Inget missar deras veteranblick.
Ofta står raukarna tätt tillsammans. Vissa är höga, den högsta är nästan 5 meter. Andra är låga och rundade.
Vad vill du döpa den här hunden till?
Det var behagligt att njuta av vågskvalpet. Du får hålla till godo med att se aningar av det.
I fronten ser du Heligholmen som också har raukar. Just nu häckar fåglar där och det är inte tillåtet att besöka ön.
En orsak till raukarnas särpräglade form på Holmhällar raukfält är att bergarten på denna plats består av en mycket speciell sorts revkalksten, så kallad marmorrevkalk. Denna kalksten består nästan enbart av grova sjöliljestjälkar och stromatoporoidéer (sätt inte ordet i halsen). Det sistnämnda är svampdjur som i folkmun kallas ”kattskallar” eller ”aitlar”. Väldigt intressant är att denna fossilrikedom framträder tydligt om man häller en skvätt vatten på en rauk. Hoppas det inte ”raukar” bli så att alla våra bloggbesökare åker till platsen med en egen plastvattenkanna. Lagom är oftast bäst. 😉
Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…
Denna speciella och tuffa orkidé har vi länge längtat efter att få se i verkligheten.
Du som studerar bilden tror kanske att just den orkidén måste vara superlätt att hitta bland de andra arterna. Det är väl bara att leta efter en fluga som aldrig lyfter? Hur svårt kan det vara?
Sanningen är att de är otroligt svåra att hitta i verkligheten. Växtens ljusgröna stjälk flyter ofta samman med bakgrunden. De fåtaliga bladen väcker därför ingen uppmärksamhet bland allt annat intressant i närheten. Det är mycket lätt hänt att tro att det bara en av miljoner flugor som använt en ny landningsbana.
”Des blommor äro så lika flugor, at en okunnog som får henne se skulle tro, att 2 eller 3 flugor sutto på stjelken”, skrev von Linné 1745 från sin Ölandsresa. Han nämnde också flugblomster från Gotland.
Flugblomster blommar från slutet av maj och en bit in i juli. Med andra ord en ganska utdragen blomningstid. Växtplatserna är fuktiga, kalkrika marker, såsom källmyrar, vätar och fuktiga ängar. Det sistnämnda var platsen där vi hittade en mindre grupp, utspridda inom ett begränsat område. När det gäller utbredning är de ”lättast” att hitta på Öland och Gotland. På fastlandet finns de i kalktrakter norrut till Jämtland. I övriga Norden är de sällsynta. De flesta finns i södra och mellersta Europa.
Blomman liknar och doftar som en grävstekelhona. Därmed händer det ofta att hanarna av släktet Argogorytes försöker para sig med blomman. Flugblomstret är smart och har anpassat sin blomningstid till när hanarna föds. De kommer nämligen till världen tidigare än stekelhonorna. Smart va? Konkurrensen minskar med andra ord rejält. Säkert inget hanarna funderar på när de klänger omkring.
Ända sedan vi flyttade till Gotland har vi haft i tankarna att bo längst ner på Storsudret. Givetvis skulle det då vara hos ”Calle på Panget”. Våra första önskemålstider var redan fullbokade. Men sedan kom ett SMS som gav nytt hopp. Solveig öppnade grinden och jag körde sakta och försiktigt in en fullastad ”Den lilla blå”. Marken är ömtålig och sårbar, det rör sig om flygsand med mycket tunt jordlager. Därför är det givetvis inte tillåtet att köra bil utanför vägarna.
Stuggästerna får endast ratta in vid av och pålastning. Sammanlagt finns det sexton enkla, prydliga och välvårdade stugor, som är byggda i början av 60-talet. Folk ”lugntrivs” här. Någonstans runt 80 % är stamgäster. Vissa familjer har bott här i 40-50 år på raken. Jag som gillar statistik kan konstatera att stamgästrekordet ligger på 55 år. Det lär vi inte slå.
Jag tycker det är jättekul att varje stuga har ett eget namn. Däremot visste vi inte under vistelsen att vi bodde i den mest populära stugan. Nu känns det riktigt hedrande. Visst sa vi själva att denna stuga måste ha bästa ”första parkett” mot havet. Jag hade noterat ett inramat foto på en vägg, på en man som jag inte kunde placera. Kanske var det självaste författaren, läkaren och mannen på stol 14 i svenska Akademin d.v.s. Lars Gyllensten (1921-2006) på bilden? För Gyllensten ska ha bott i Burgen under flera decennier och skrivit åtskilliga böcker i stugan. Enligt texten framför mig ska skrivmaskinen finnas kvar i en monter på pensionatet.
Det kändes som tiden stått stilla på ett ljuvligt och behagligt sätt. ❤ Efter vi packat ur och in våra saker och jag kört bort bilen till en gemensamhetsparkering landade vi framför stugan. Vädret var perfekt. En bofink och en koltrast turades oss att sjunga välkomstsånger för oss. Fjärilar och humlor verkade också njuta av lugnet. För annars är vi vana vid att de lyfter så fort vi tar av linsskyddet. Jag tror att till och med ”rabbis” höll ett lägre torsdagstempo. 😉
Även inomhus kände vi direkt trivsel. Efter ett dygn upplevde jag det nästan som det var vårt fasta hem. Sängarna var sköna. Jag som är ”frukostNisse” behövde inte ropa frågor till Solveig, som jag ofta fått göra på andra tillfälliga boställen. Här lirade jag på hemmaplan med tekniken. Rent & fräscht. Var sak på sin plats.
I vissa stugor finns det TV. Inte i Burgen. Det måste vara första gången i vårt gemensamma liv som vi hyrt en stuga utan en ”dumburk”. Saknade vi den? Inte en endaste gång. Istället trivdes vi så bra i miljön att vi på förmiddagarna blev kvar i området tills den berömda, suveräna lunchen började serveras klockan 12:00. Mums! Efter frukost, på kvällskvisten och till och med under en natt trampade vi iväg på grusvägarna. Halvön på Gotlands sydspets är en pärla av rang. Men det gäller att kontinuerligt ha koll på underlaget. ”Rabbis” bygger egna hotell med egna lagar. De lyssnar inte på Calle ”Panget” Hanséns regler. De har svårt med höger och vänster och jag är rauksäker på att de inte får rösta till hösten. 😉 En ficklampa hänger på en krok innanför ytterdörren. Under mörka promenader är det smart att ta med den ut. Trist att i ett hål vricka en fot i onödan. På bilden ser du att jag burit ner en stol. Allt för att följa den gula lampans strålar. Vad såg vi från en stol på terrassen?
Sämre utsikt går att ha. Det går att bo i stugan året runt. Ved till braskaminen ingår i hyran vid den här tiden på säsongen. Likaså WiFi. Min inspiration till att ge ut min fjärde bok har börjat tillta med besked. Ett av flera problem är Solveigs goda middagar. Undra om hon kan köra ner hit på fredagen… då kan vi umgås intensivt på helgen. Sedan lämnar hon kvar matlådor med text på, så jag klarar mig till nästa fredag. Härligt att det är gratis att dagdrömma.
Fotnot: Vi njöt av de slingrande bilturerna på Sudret och Storsudret och flera nya vägar upptäcktes. Stoppen var oftast givande. Båda våra kameror användes flitigt. Detta kommer att kunna bidra till 28-30 inlägg i olika kategorier. Många timmars ”gratisjobb” framför skärmen återstår. Pust. Kom nu på ett stopp som inte blev av. Den enda dagen som där var öppet firade de nämligen världsstickardagen på Bottarve. Då skulle de sticka tillsammans. Mina kunskaper inom gebitet ligger längre ner än bottenvåningen på ett Rabbishotell. 😉
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
Hejde är en av de fjorton klövsadelkyrkorna på Gotland. Det innebär att ett stort gotiskt kor har anslutits till ett äldre lågt långhus och ett torn.
Galleritornet och långhuset är byggt på mitten av 1200-talet.
Den formrika portalen har ingen motsvarighet bland Gotlands talrika gotiska praktportaler.
Låt oss gå in i kyrkan som inte ligger så långt ifrån Klintehamn.
Omkring 1700 tillkom predikstolen som målades 1770-73.
Altaruppsatsen av sandsten är från 1684.
Dopfunten är huggen av av den anonyme stenmästaren ”Byzantios”, en man som var verksam på Gotland under 1100-talets senare hälft.
Triumfkrucifixet är förmodligen ett nordtyskt arbete från början av 1500-talet.
Kyrkans valv är mycket ovanliga i den gotländska kyrkoarkitekturen.
De välbevarade glasmålningarna med olika motiv lär vara Gotlands senast tillkomna medeltida målningar på ön.
Kalkmålningarna är från två perioder, 1200-talet och 1300-talet. Samtliga målningar är ornamentala.
Tänkvärda ord: ”Mod är väldigt viktigt. Precis som en muskel stärks modet ju mer man använder det.” Ruth Gordon
Innan vi gick ut från Bungemuseet frågade vi efter nyckeln till Skolmuseet, som ligger en bit bort på andra sidan vägen.
Den gamla folkskolan uppfördes 1846. Femton år senare byggdes den ut och fick en andra lärosal.
Den äldsta salen är inredd som svenska skolor såg ut på 1840-talet. Längst fram i salen, framför katedern står en sandbänk. Läraren slätade ut sanden. När barnen kunde skriva bokstäver och siffror i sanden med en träpinne, var de mogna för nästa steg. Andra steget i pedagogiken var att skriva med grifflar på skiffertavlor.
När tavlan var fullskriven suddades det med hartass. Först spottades det på tavlan och sedan torkades det med hartass. De som inte ägde en hartass torkade bort spotten med högra rockärmen.
Bakom rävfamiljen ser du en plansch med stavningsövningar.
Den stora och nyare salen är inredd såsom den var under folkskollärare Theodor Erlandsons tid 1890-1929.
Katedern är fortfarande kvar från gamla dagar i just denna skola. Bänkarna har blivit 2-sitsiga och fått särskilda pulpeter. Längst till höger står ”prost-stolen”. Prästen var förr självskriven som ordförande i skolstyrelsen. Ofta gjorde han besök i skolorna.
Läraren fick en del trappträning varje skoldag.
Plötsligt känner jag mig både gammal och nostalgisk. För på lågstadiet hade vi planscher, som de här, i klassrummet. Förhoppningsvis finns de kvar i skolor lite här och var i vårt land.
Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…
Tänk att vi inom en vecka lyckades hitta två av de tre arterna som enbart finns på Gotland. När proppen går ur… nu återstår ”bara” kärrnycklar i den exotiska trion.
Vi befann oss på inlandsklinten Klinteberget. En av våra favoritplatser på västra sidan. Här i djup skugga i en brant sluttning i den planterade bokskogen, strax norr om Klinte kyrka, finns en av lokalerna på ön.
”Få blomax är så rent och enkelt uppbyggda som den stora skogsliljans. Blommorna sitter prydligt ansatta en efter en nerifrån och upp mot toppen. Växer den öppet blir stjälken rak, men under låga grenar och ris kan den få underliga former och bli räfflad och krokig”. Staffan Rosvall i ”Fagningros och jordsyren”. (1976)
Solen lekte tittut mellan löven. Därför skiftar Solveigs foton mellan vitt och gult.
Höjden varierar mellan 15 och 30 cm. Blomställningen är gles, med många gånger, gräddvita blommor. Ofta är blomman sluten.
När det gäller blomningstiden så är den relativt kort. Start i månadsskiftet maj-juni. Sedan blommar den över ganska snabbt och blommorna blir smutsigt brunvita.
Stor skogslilja är fridlyst och rödlistad som Sårbar (Vu) 2020. I Norden finns den i övrigt endast på östra Själland, på Mön och på Falster i Danmark, där den är mycket sällsynt.
Du ska tänka på att Stor skogslilja tar mycket god tid på sig att bli en sådan här fin blommande planta, kanske rör det sig om tio år. ❤
I söndags tog vi en trevlig tur med Gotlandståget. Sträckan är 6 km lång och går från Hesselby station, i Dalhem, till Roma. Vagnarna är från 1900-talets början.
Vi tog oss en pratstund med nästan hela personalen, som består av medlemmar från Föreningen Gotlandståget. Vilket jobb de lagt ner sedan 1972 för att kunna visa det som finns kvar av den gotländska järnvägsepoken. I etapper fram till 2015 har de återuppbyggt banan mellan Hesselby och Roma. Köpt in lok, vagnar och föremål m.m.
I Hesselby finns museum, butik och Jernvägskaféet som vi skrev om för ett tag sedan. Barnen står kanske här och pekar på loket eller den populära lokförarmössan som ligger bredvid. Eller är det karamellerna som vinner? Det finns även annat att välja på, för före detta barn.
Luckan öppnades och mannen i uniform undrade såklart vart vi skulle resa och hur många biljetter vi ville köpa. Solveig betalde och två biljetter kom ut i nedersta luckan. Ordning och reda.
Solveig klev på och tog kort tjugo minuter innan avgång. Våra medresenärer cirkulerade då runt stationsområdet eller satt och fikade i trädgården på Jernvägskaféet. Vi fick en trevlig pratstund med ett par från Skåne som var här på semester. Vi valde att sitta i vagnen bakom loket. Som vanligt i körriktningen. Vagnen var byggd 1913 och hade en gång i tiden rullat på Roslagsbanan.
Den unga artiga konduktören klev på längst fram och gick sedan genom vagnarna och klippte biljetterna. Lokföraren tutade i kurvorna. Vi såg nyfikna kossor i en dunge och en äldre kvinnan tog kort på tåget. Eller var det bara på mig? 😉 Vi passerade stationerna Eken, Munkebos och Nygårds innan loket stannade i Tule station och vi fick kliva av.
Jag och Solveig var mycket nöjda med den här mannens berättelse om Gotlands järnvägs toppar och dalar. 🙂 Tänk att det fanns hela sex järnvägsbolag på ön innan SJ tog över. Topparna var frakten av sockerbetor i godstrafiken och militärerna under andra världskriget. Sedan tog bilismen över ”makten”. Mannen var duktig på att blanda mellan fakta och anekdoter där vi fick skratta en stund. Tänkte nu på att han berättade om stationsfamiljen på denna station, som bodde i ett rum och kök. Måste varit trångt med tanke på att paret fick elva barn. Men som mannen skojade om, de hade ju väntsalen att leka i när det var luckor i ruljangsen. Sedan fick vi givetvis reda på hur projektet med föreningen Gotlandståget startade och utvecklade sig till det är idag.
Efter att ha stannat till kort vid Roma kungsgård var sista stoppet Roma station. Ett nödvändigt stopp. För här tar rälsen slut. Vi tog oss en bensträckare medans…
…lokföraren och övrig personal skötte sina sysslor med att förflytta loket till positionen längst fram i setet. Undra hur många tusen gånger min pappa gjorde just den sysslan? Men egentligen började han som eldare på ånglok. Sedan avancerade han till lokförare. Ett yrke som han därefter hade fram till sin pensionering, när han fyllde 60 år. Det var inte ofta han åkte tåg på sin fritid. Han betalade istället för bensin och rattade på vägarna. Men hans yngsta son utnyttjade möjligheten med gratisåkning till råge. Ibland fick skolan klara sig utan en elev som hellre tog en tur till Danmark, Göteborg, Malmö eller Helsingborg. Skolväskan fick inte följa med på utflykten. Den låg snällt i ett skåp på Halmstad station. Aldrig glömde jag att ta ut den x timmar senare. ”Hur var det i skolan idag?” jag mumlade något och undrade om jag fick provsmaka det som doftade så gott från köket. Alla dessa minnen…
Nöjda klev vi in i ”den lilla blå” och rullade iväg en kort sträcka. Vi lyfte ut fikakorgen och intog kaffe och ätbart vid bordet vid Dalhemsån. Därefter tog vi oss en härlig bensträckare längs med ån. En ljuvlig plats. ❤
En sak till. Det går utmärkt att hyra en dressin och cykla längs med banan de dagar då de inte kör trafik (tåg). För små barn finns det barnsitsar till dressinerna.
Vilken månad tror du bilden är tagen? Skriv din chansning i en kommentar. Månader som var aktuella: Mars, Maj, Juni, Juli, Augusti, November och December. Regler/Poäng: Följande datum gäller i framtiden: 7/7, 8/8 och final 9/9. Undantag: Är vi bortresta/sjuka får ni vänta ett tag. Tabell efter akt 6: 75 poäng: 1. Anita L 48 poäng: 2. Ing-Britt J 47 poäng: 3. Minton 32 poäng: 4. Znogge 21 poäng: 5. Jennifer L 16 poäng: 6. Ann-Terese Å, Lisbeth A, Louise P, Christel B, Laila L, Åse H, Ditte, Karin E, Anne B, Maj J och Lena W 15 poäng: 17. Eva-Lotta 0 poäng: 18. Liv G.K, Anne B, Signhild H, Börje C, Blomsterbönan, Inger B, Eva R, Gunilla W, Saga H, Wiolettan, Marie K, Margareta G, Maj J, Anki A, Lena W, Emil L, Marie T, Primrose, Inger A, Gunnel, Greger, Kenneth N, Lena C, Katarina O, Mia J, Agneta MP, Annika S, Susan A, Susie B, Inga-Lisa K, Peter L och Lollo. Övriga 50:e plats.
Statistik efter sex tävlingar: Rätt månad: 5-1-9-2-2-7= 26 gånger Fel månad: 16-22-16-21-15-16= 106 gånger Teoretiskt borde det bli lättare efterhand, med tanke på att antalet alternativ minskas med en bild varje omgång. Sedan finns det såklart en final också. 😉 Priser: Alla på pallen i september får var sin Skrap-Kryss. Den som vinner är Fotomästare 2022. Regerande mästare är Maj Johansson. Vid samma poäng avgör den som nådde summan först i finalen.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 