I söndags tog vi en trevlig tur med Gotlandståget. Sträckan är 6 km lång och går från Hesselby station, i Dalhem, till Roma. Vagnarna är från 1900-talets början.
Vi tog oss en pratstund med nästan hela personalen, som består av medlemmar från Föreningen Gotlandståget. Vilket jobb de lagt ner sedan 1972 för att kunna visa det som finns kvar av den gotländska järnvägsepoken. I etapper fram till 2015 har de återuppbyggt banan mellan Hesselby och Roma. Köpt in lok, vagnar och föremål m.m.
I Hesselby finns museum, butik och Jernvägskaféet som vi skrev om för ett tag sedan.
Barnen står kanske här och pekar på loket eller den populära lokförarmössan som ligger bredvid. Eller är det karamellerna som vinner? Det finns även annat att välja på, för före detta barn.
Luckan öppnades och mannen i uniform undrade såklart vart vi skulle resa och hur många biljetter vi ville köpa. Solveig betalde och två biljetter kom ut i nedersta luckan. Ordning och reda.
Solveig klev på och tog kort tjugo minuter innan avgång. Våra medresenärer cirkulerade då runt stationsområdet eller satt och fikade i trädgården på Jernvägskaféet. Vi fick en trevlig pratstund med ett par från Skåne som var här på semester.
Vi valde att sitta i vagnen bakom loket. Som vanligt i körriktningen. Vagnen var byggd 1913 och hade en gång i tiden rullat på Roslagsbanan.
Den unga artiga konduktören klev på längst fram och gick sedan genom vagnarna och klippte biljetterna.
Lokföraren tutade i kurvorna. Vi såg nyfikna kossor i en dunge och en äldre kvinnan tog kort på tåget. Eller var det bara på mig? 😉 Vi passerade stationerna Eken, Munkebos och Nygårds innan loket stannade i Tule station och vi fick kliva av.
Jag och Solveig var mycket nöjda med den här mannens berättelse om Gotlands järnvägs toppar och dalar. 🙂 Tänk att det fanns hela sex järnvägsbolag på ön innan SJ tog över. Topparna var frakten av sockerbetor i godstrafiken och militärerna under andra världskriget. Sedan tog bilismen över ”makten”.
Mannen var duktig på att blanda mellan fakta och anekdoter där vi fick skratta en stund. Tänkte nu på att han berättade om stationsfamiljen på denna station, som bodde i ett rum och kök. Måste varit trångt med tanke på att paret fick elva barn. Men som mannen skojade om, de hade ju väntsalen att leka i när det var luckor i ruljangsen. Sedan fick vi givetvis reda på hur projektet med föreningen Gotlandståget startade och utvecklade sig till det är idag.
Efter att ha stannat till kort vid Roma kungsgård var sista stoppet Roma station. Ett nödvändigt stopp. För här tar rälsen slut. Vi tog oss en bensträckare medans…
…lokföraren och övrig personal skötte sina sysslor med att förflytta loket till positionen längst fram i setet. Undra hur många tusen gånger min pappa gjorde just den sysslan? Men egentligen började han som eldare på ånglok. Sedan avancerade han till lokförare. Ett yrke som han därefter hade fram till sin pensionering, när han fyllde 60 år. Det var inte ofta han åkte tåg på sin fritid. Han betalade istället för bensin och rattade på vägarna. Men hans yngsta son utnyttjade möjligheten med gratisåkning till råge. Ibland fick skolan klara sig utan en elev som hellre tog en tur till Danmark, Göteborg, Malmö eller Helsingborg.
Skolväskan fick inte följa med på utflykten. Den låg snällt i ett skåp på Halmstad station. Aldrig glömde jag att ta ut den x timmar senare.
”Hur var det i skolan idag?” jag mumlade något och undrade om jag fick provsmaka det som doftade så gott från köket. Alla dessa minnen…
Nöjda klev vi in i ”den lilla blå” och rullade iväg en kort sträcka. Vi lyfte ut fikakorgen och intog kaffe och ätbart vid bordet vid Dalhemsån. Därefter tog vi oss en härlig bensträckare längs med ån. En ljuvlig plats. ❤
Ps.
Du som följt gotlanduppochner minns kanske när ”Den lilla blå” blev vårkär på parkeringen.
https://gotlanduppochner.com/2021/04/03/paskromans-langs-dalhemsan/
En sak till. Det går utmärkt att hyra en dressin och cykla längs med banan de dagar då de inte kör trafik (tåg). För små barn finns det barnsitsar till dressinerna.
gotlanduppochner 
Det ser åtminstone ut att vara sköna säten!
Det är kul när allt stämmer med tiden, alltså biljetter, klädsel och så.
Jag minns mycket väl när lilla blå blev kär!
Njut av dagen!
GillaGilla
Inget fel på komforten.
Det var mysigt att de körde den stilen – och jag hängde direkt på i snacket.
Bra att kunna ha lite nytta av ställen som vi besökt tidigare. Inget som det skyltas om.
Tack. Det har jag gjort – dock hela tiden inomhus.
GillaGillad av 1 person
Jag minns när tåget till lillhålan lades ned. Alla protesterade men bussar var den nya melodin. Med facit i hand skulle man byggt ut i stället. Vilka härliga bilder och vilken nostalgitripp i dubbel bemärkelse för din del. Roligt att järnvägen finns bevarad och att den är farbar som en upplevelse.
Kram och ha en bra dag!
GillaGilla
Jag hade mer än gärna åkt den sträckan. När den fanns tänkte jag aldrig så långt åt det väderstrecket. Bussen käkade upp det mesta – ett tag.
De inre bilderna/minnena blev nog starkast under spårvistelsen. Skönt med egen vagn. Även sköna säten.
Härligt att det finns de som aldrig ger upp. Här blev en fond inom EU räddningen när det sinade i kassan.
Kram, från inomhusBosse
GillaGilla
Tack för en ljuvlig tågresa. Njutit av bilderna både insidan och omgivningen.
Kramar från oss
GillaGilla
Tack själv för att du följde med. Väldigt sköna säten.
Kramar tillbaka
GillaGilla
Gotlänningarna kan dom! Wow, säger jag, djupt imponerad över denna härlighet.
Skrattar också åt din fars yngste som som skolkade och drog iväg till fjärran ”länder”. Haha..
Uppfinningsrik förstås och när man kan åka gratis så ska man givetvis passa på.
Tack än en gång för ett toppeninlägg!
GillaGilla
Jag blev också impad av deras förmåga att hitta lösningar för att rädda kvar en bit av allt det som fanns en gång i tiden.
Han var snällt busig och älskade att flyga fritt. Rent fysiskt höll han till på spår. 🙂 Du må tro att jag och min bästis sörjde när vi inte hade möjligheten längre. Men vi fick trots allt ett extraår. För vi trodde att gräddfilen tog slut när vi blev myndiga. På den tiden var det inte så dyrt att bo på hotell.
Tack själv.
GillaGilla
Visst minns jag Lilla Blås romans, vi hade också en liten blå och en liten grön som delade carport. Vår lilla blå flyttade så lilla gröna var förkrossad ända tills grannens åkgräsklippare åkte förbi ❤
GillaGilla
Stackars lilla gröna. Tur det uppstod tycke med grannens åkgräsklippare. 😉
GillaGilla
Det var väldigt trevligt att läsa detta inlägg. Din beskrivning fick mig nästan att höra tuffandet, känna strukturen i tyget på tågsätena och biljetterna … vilka minnen. Så trevligt att järnvägen finns kvar. Roligt med sådana eldsjälar. Förstår att dina tankar går till pappa lokföre Jag skulle gjort precis som hans yngste son 🙂 Fina minnen förstår jag …
Och visst minns jag när lilla Blå blev vårkär. Hoppas lilla Blå är nöjd med livet just nu.
Kram från fastlandet där dagen blev till en riktigt fin försommardag
GillaGilla
Vad kul att du gillade inlägget. Vi satt väldigt bra i sätena. Vilken insats de gjorde. Dessutom hade de tur och fick ekonomisk hjälp av EU i rätt läge.
Ibland kan det poppa upp ett ”tågminne”. Det var en helt annan tid då. Lyxigt att på ”fem minuter” bestämma sig för att åka till Göteborg eller Malmö och se en ny biofilm, som inte skulle dyka upp i Halmstad på 4-6 veckor.
”Den lilla Blå” är orolig inför vår minisemester. Jag skulle aldrig visat dagens bild på ett Herculesplan, som igår landade på Brorakan. Jag har lugnat honom med att vi ska åka mindre, slingrande vägar där inga plan kan landa. 😉 Vi lever just nu i en orolig tid. Det är en stor kontrast mellan vårt bloggliv och allt annat mörkt.
Kram, Bosse
GillaGilla
Ja det där med tågminnen … Ett jag drog mig till minnes var när mamma och jag åkte till Uddevalla för att hälsa på min äldsta bror som då bodde där. Vi satt själva i kupén och sjöng för full hals ”Här går tåget till Uddevalla …” Tänk, när jag blundar och nynnar på melodin kan jag fortfarande se hur landskapet far förbi utanför fönstret och hur mamma sitter mitt emot mig. Ett kärt minne …
Jag åkte ju tåg för inte så länge sedan, till och från Göteborg. Då blev det snabbtåg och det gick som på räls. Tåget kom exakt i tid, gick exakt i tid och var framme exakt i tid.
Du får försöka lugna ”Den lilla Blå” för visst lever vi i en orolig tid. Tur ändå att det då finns orkidéer, järnvägsfantaster och bloggkamrater som gör livet lite lättare.
Kram igen från fastlandet, idag med vandrande moln
GillaGillad av 1 person
Nu sitter jag här och blir riktigt berörd för andra gången ikväll när jag äntligen har tid att läsa era kommentarer. Vilken fint minne du delar med dig av. ❤ Förstår att det är ett kärt minne för dig. Var säkert det för din mamma också genom åren. Jag uppskattar verkligen att tågen kommer i tid och anländer i rätt tid. Men en sida av mig saknar djupt den lägre hastigheten. Då jag kunde sitta och studera allt utanför fönstret.
Vi fick fyra riktigt fina dagar under vår hemester. Men nu drunknar jag i bilderna som var över tusen innan vi gjorde första gallringen. Vilket jobb det är. Tur jag slipper tvätten. 😉 Jag hoppas du lagt in ett inlägg om Göteborgsresan med dina kompisar. Kanske följer jag i så fall med er på mitt sätt under morgonens förmiddagsfika.
Kram från Visby
GillaGilla
Vad kul att ni äntligen fick åka tåg! Kram Anne
GillaGilla
Dessutom hade vi dubbeltur för det spårade inte ur. Bara jag som gör ibland. 😉
Kram
GillaGillad av 1 person