
Det tidigare militära skjutfältet har blivit en oas för många och är numera ett populärt naturreservat, med tillgänglighet för cyklar, rullstolar och barnvagnar på de packade naturstigarna.

Det finns fyra bra ställen att parkera bilen. I somras hade vi cyklarna med och kombinerade med att traska och klättra. Den här gången var det första gången som vi satte bilen vid den norra parkeringen. Lammen var ute, men det var bara Lamberth som ville vara med på bloggen. 😉

Hon hade högklint i ryggen.

Männen läste & tittade på gotlanduppochner i smyg, för deras sambos på hemmaplan hade starka åsikter om deras Novembertävlande. 😉

De två högre byggnaderna är kvarnen ”Plågan” och vattentornet i bakgrunden.
Det är lätt att bli lurad av bilden. Det var rena turen att vi lyckades ta en folktom bild. Ofta vek vi av och traskade på hällmarkerna mellan de större stråken. Många rörde sig här i söndags i solen, som stundtals värmde och jag fick känslan av en annan årstid.



Solveigs ”kottbild” är min favoritbild i detta inlägg. ❤

Vi körde söderut i starkt solsken och hamnade bakom en ”snigel” i den intensiva söndagstrafiken. Framför oss blev himlen plötsligt mörk. Vårt utomhusfika började ”frysa inne”. Tillsammans bestämde vi oss för Gnisvärd hamn, för att vi skulle hinna fika utomhus innan ovädret satte stopp. Mest på grund av snigeln körde jag av vid första avfarten och in på en smal slingrande väg som leder till Gnisvärds skeppssättning, som varit med på bloggen. En skylt om jakt var placerad på gatan och ett jaktlag syntes längre fram. Med egen snigelfart kunde jag inte låta bli att titta. Avståndet var mindre än tre meter till det nyss skjutna djuret. De hade redan börjat lyfta i de bundna… innan jag passerat.
Det finns på tok för många rådjur som korsar våra vägar denna säsong och har redan hänt olyckor på öjn. Stammen måste minskas. Mina tankar gick till vildsvinen som jag skrev om på andra bloggen. Där vakade en ängel över oss. ❤ Vi är glada för att vildsvin och älg inte finns på Gotland. Huggormar är också mycket sällsynta. För att inte tala om krokodiler, lejon och flodhästar. De är extremt sällsynta utanför min fantasi radier. 😉
Himlen var dramatiskt vacker över havet. Först gick jag ut och hade en förhoppning om att vi kunde sitta vid ett av borden i hamnen och hinna innan regnet kom. Sanningen var tvärtom. Det hade ösregnat lokalt här för en stund sedan, när vi haft soligt på Södra Hällarna. Bänken och bordet lockade inte längre.
Det gick lika bra att sitta i bilen. Utsikten var densamma. Vi hade en fin novembersöndag och var tacksamma för att vi var friska.
Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. 30 uppgifter, 30 frågor och 60 tabeller har min uppmärksamhet under den elfte månaden. 😀
Ps. Min bloggrubrik blev mycket bättre än jag tänkt mig. Det var inte alls meningen.
Alla bilder är favoriter hos mig. Lamberth är fin med solen skinande i ullen. Och Solveigs kotte-bild är fin. Det ser ut som kotten har ett allvarlig samtal med den lilla kvisten. Den nedersta bilden är häftig. Havet som är ljust medan allt är mörkt runtomkring.
Ha en fin fredag!
Kram Anita
GillaGilla
❤
GillaGilla
Så bra att området numera kan användas av alla och jag kan tänka mig att det är väldigt mysigt att promenera där. Alla bilderna är väldigt fina men Lamberth tar hem segern hos mig i alla fall!
Trevlig fredag!
GillaGilla
❤
GillaGilla
Jättefina bilder allihop. Sol hade ni också, här är bara grått.
Härligt ställe att vandra runt på! Trevlig helg!
GillaGilla
❤
GillaGilla
Fint ställe! Kram Anne
PS: Tänk om det fanns kängurudjur på ön 😉
GillaGilla
❤
GillaGilla
fantastiska bilder men håller med dej om kottebilden. Har fått min nya dator idag och det är skillnad.
Kramar från oss
GillaGilla
Så fint att få följa med på era promenader! 🙂 Jag älskar ju att få bekanta mig med nya vyer.
Alla bilder fina, men jag föll för fotot med den dramatiska djupblå himmelen. Fantastiskt vackert!
Höstkram, Nilla
GillaGilla