En lagom lång ”bilsträcka” från vår bostad i Visby. Satte vi bilen vid fiskeläget hade vi nära till tre härliga bensträckareturer, som gick att både korta av eller förlänga till hur långt om helst. Berodde oftast på hur kall vinden var i ansiktet.
Oftast ville jag avsluta med fiskeläget. Det kändes fel att hoppa över det. Självklart har alla årstider sin charm. Men den skaver minst …
Det finns alltid hopp om en ny vår…
Klockan närmade sig halv tio när de kom in i Wisby Hotells kalkstensklädda foajé för att checka in.
Det var en bra bit att gå från hotellet. Å andra sidan var det inte långt till något i Visby. Det var en liten stad. Munkkällaren hade han skrivit. Den låg mitt i stan, på Stora Torget.
Landskapet öppnade sig och Östersjön blev synlig utanför hamnen i Herrvik.
Det var första gången sedan han kommit till ön som han körde söderut mot sina gamla hemtrakter. Varenda vägkrök var bekant.
Han gick över Hästgatans mörkblanka gatstenar, passerade biograf Borgen och följde gatans vänstergir nerför backen.
Dagen hade ljusnat när Fredrik och Yassi satt i bilen på väg söder ut mot Högklint.
Hon svängde till vänster en bit från kyrkan (Fide kyrka) och efter ytterligare ett par svängar var hon framme vid stugan.
Bosse Lidén håller i tangentpennan:
Det finns alltid möjlighet för att ändra sig. ”Män ur mörkret” skulle vara den sjunde och sista boken i Fredrik Bromanserien. Tacksam och överraskad stötte jag på denna oväntade comeback.
Håkan Östlundh är en gedigen deckarförfattare. Nu när jag själv bott på Gotland i fem år blir det en extra krydda att lotsas genom de välbekanta trakterna. Men vilken kontrast det blev på kvällskvisten när Solveig låg bredvid mig och fick den ena efter den andra skrattattacken. Jag lade ifrån mig ”min mörka bok”, måste få höra vad exfrun nu hittat på för ”hämnd” på sin före detta man. Sedan förflyttades mina tankar till den läsvärda boken, där skämten inte duggade tätt. Det var stundtals en mycket otäck fiktiv bok att läsa. Tyvärr skulle den kunna skildra sanningen. Jag hoppas att både Fredrik Broman och Yasmin van Dijk inom en snar tid beordras återkomma till Gotland för ett nytt fall. Betyg: 4+
Ps. Med tanke på vårt gedigna fotoarkiv kunde jag inte motstå frestelsen att lägga in några foton. 😉
Ps 2. Det står på Bokförlaget Forums sida att Håkan Östlundh är född 1962 och bor med sin familj på Söder i Stockholm under vinterhalvåret och på Gotland på somrarna. Håkans böcker är utgivna även i USA och många europeiska länder. ”I ryggsäcken” läser jag att han också har en tid både som journalist och manusförfattare.
Efter lördagsbesöket i Smågårde naturskog, där vi zoomade in Gnisvärd fiskeläge, rattade vi upp till fiskeläget som kom med först på gotlanduppochner. Då var den nya bloggen bara tre dagar gammal. https://gotlanduppochner.com/2019/01/03/gnisvards-fiskelage/ och det var en helt annan aktivitet i det fina fiskeläget, som du kan se på bilderna i länken.
Strandskatorna var inte helt samarbetsvilliga. De vägrade att stå stilla.
Det var första gången som vi gick längs havet och såg fiskeläget från sjösidan.
Nu skulle det bli spännande att se om kapellet var öppet. Troligtvis inte.
Till vår förvåning var det öppet. Fler bilder (än det ena votivskeppet) och fakta har du från vårt förra besök om du trycker på länken https://gotlanduppochner.com/2020/04/22/gnidsvards-kapell-strandkyrkan/.
Det här är en populär lokal att gifta sig i.
Nästa bilstopp blev oväntat. Solveig såg en sevärdhet som vi inte sett tidigare. Den historiska platsen får ett eget inlägg längre fram i tiden. Efter några trånga möten på den smala vägen var vi tillbaks på väg 140. Skönt att vi skulle ta av i en rondell nästa gång. Nu var frågan om vi skulle få leta länge innan vi såg blåsippor på Högklint. För jag var rätt fikasugen.
Så var inte fallet. Det lyste uppskattat blått en bit från parkeringen. Medans jag bar fikakorgen och sittunderlaget plåtade Solveig några bilder. Givetvis saknade hon sitt macro som fått var kvar hemma. Den kameran ska istället få följa med när vi ska ta en blåsippresa till en plats som vi aldrig besökt tidigare. Den planerade rutten känns plötsligt avlägsen när jag tittar ut över vinterlandskapet utanför fönstret.
Sämre utsikt går att ha under en utomhusfika. Känns overkligt att det var i lördags som vi satt där. Kyliga kastvindar kom och gick på den oskyddade höjden. Men kaffet hann aldrig kallna. Något som jag varmt uppskattade.
Vi befann oss …
A. på KLINTEBERGET
B. på HÖGKLINT ❤
C. i BRUCEBO NATURRESERVAT
Regler & mål:
Tävlingstid: 18:00-22:00
Svara med EN bokstav.
De som tagit sig upp får heja på de andra och deltar inte längre aktivt i frågorna. Men de får gärna skriva något snällt ❤ 🙂 😀 till sina gamla klättrarkompisar. Därmed får de som svarar rätt en meter som hjälp.
Skulle fler än en klättrare komma upp samma kväll vinner den som sätter ner fötterna på toppen först.
Nått bergstoppen: ❤ =Skrap-Kryss
1. Laila ❤ 221116
2. Wiolettan ❤ 221117
3. Signhild ❤ 221121
4. Kerstin N 221122
5. Cecilia O 221124
6. Anita L ❤ 221125
7. Jennifer 221126
8. Ethel 221128
9. X
10. X
11. X
12. X
13. X ❤
Först fått högsta kvällspoäng. ❤
Rebmevon ligger 222 meter över havet –
Så här långt upp längs bergskanten har
deltagarna hunnit efter fråga 28.
Den som sätter ner fötterna först vinner.
| Namn | Meter |
| Sven-Arne | 215 |
| Marie K | 213 |
| Znogge | 212 |
| Maj | 205 |
| Lisbeth | 202 |
| Eva-Lotta | 200 |
| Anette | 194 |
| Lena W | 187 |
| Kerstin Cecilia | 180 |
| Lizzanpizzan | 178 |
| Minton | 176 |
| Thomas | 173 |
| Eva J | 172 |
| Ditte | 169 |
| Blomsterbönan | 163 |
| Christina O | 158 |
| Marie T | 156 |
| Ing-Britt | 155 |
| Gunilla W | 149 |
| Gunnel | 146 |
| Sussie | 140 |
| Emil | 102 |
| Trettio över 100 | 😊 |
| Eva R | 96 |
| Louise | 79 |
| Marianne | 68 |
| Börje | 56 |
| Martin | 28 |
| Anki A | 0 |
| Inger B | 0 |
| Pelle | 0 |
| Saga | 0 |
| Ingela | 0 |
| 2 frågor kvar |
Ledare av högst kvällspoäng:
Wiolettan har haft täten sedan första frågan med sina hela 37 meter.
Poäng för rätt svar:
Den som först svarar rätt får poäng efter hur många som deltagit i kvällens fråga. Övriga som svarat rätt får poäng i en fallande skala. Hela tiden en meter mindre…
Skrap-Kryss till följande:
De tre på pallen. ❤ ❤ ❤
Den som når bergstoppen som SEXA. ❤
Den som når bergstoppen som TRETTONDE person. ❤
Den som först fått högsta kvällspoäng. ❤
Söndagen den 11 september tog vi en fika på Högklint för att sedan vandra en för oss ny etapp i naturreservatet utanför Visby. En färja var på väg in. Det är en härlig och stundtals dramatisk utsikt häruppifrån. Med 48 meter över havet är Högklint en av klintkustens högsta punkter.
Första etappen av den ca en kilometer långa promenadstigen tyckte vi var jämn och fin.
Vi beundrade höstens färger och behövde inte…
…hålla reda på var vi satte ner fötterna. Sedan blev det brant och knöligt. Rötter i marken försvårade promenaden. Det var någonstans där som Solveig sa att vi nog skulle ta den branta vägen ner till höger. Hm! Lyssnade jag? Jag hoppades istället på att vi längre fram skulle hitta en skylt som berättade vart vi skulle. När jag, som lok, började skymta fiskestugorna i Ygne kände jag mig besegrad och vände mig om mot min vagn. ”Du hade visst rätt – för en gångs skull.” 😉
Vi tog oss tillbaka och lyckades krångla ner för branten i olika etapper. Först hittade vi denna grotta som inte var vårt huvudmål.
En stenskulptur av imponerande slag..
Nu var vi framme vid Rövar Liljas håla. Det rör sig om en skreva som bildades när en del av klinten släppte från klippbranten.
Det finns en del olika legender om tjuven Jonas Nilsson som härjade i Visbytrakterna på mitten av 1700-talet. Han ska tydligen ha förvarat sitt stöldgods här och även gömt sig själv under en längre tid. Egentligen var han en smålänning som kom till Gotland 1750 efter att ha avtjänat sex års straffarbete i Kalmar fästning. På ön fortsatte han det enda han tydligen kunde och snart var han efterlyst på hela Gotland.
En avancerad myt var att Rövar Lilja lyckats hitta en grottgång i Högklint som gick ända in till Visby. Genom gången kunde han frakta stöldgods från Visby hem till ”hålan”. Sant eller falskt? Skröna svarar jag. Några fiskare upptäckte Rövar Lilja 1753 i närheten av klyftan. Först fick han dödsstraff. Sedan mildrades det till spöstraff och livstids fängelse. Inget speciellt fängslande livsöde det heller.
En kväll innan den ”tropiska värmen” kom till ön åkte vi till Högklint för att njuta av stunden innan solnedgången. Tur att vi hade jackor med oss för de åkte raskt på när vi klev ur bilen uppe på klinten.
Det är inte så långt emellan de båda bilderna. Men bröllopsgästerna såg nog inte raset som inträffat. Vi har inte läst något om det heller. Kanske det är ett tag sedan det hände…
Vi knallade iväg till andra sidan för att hålla värmen. Här ser du fiskeläget Ygne, som vi skrivit om tidigare på gotlanduppochner.
Fotografering av brudparet. Jag gissar på att bruden frös om de bara armarna. Tur att kramar och kärlek kan ge värme.
Den som väntar på något vackert…
Jag lät Solveig ta bilderna mot solen. Så att jag kunde se ordentligt när jag skulle ratta bilen hem igen. Men först tog vi en mysig runda ner till Strandpromenaden i Visby. Vi passade på när vi ändå var ute ”så här sent på kvällen” 😉
Redan förra helgen gav vi oss ut med våra kameror, till Brucebo, för att leta upp årets första blåsippor. Det gick sådär… eller om sanningen ska fram… det gick inte alls. Två små frusna blommor var det enda vi hittade och de vägrade att fastna på bild trots alla mina försök att ”gräva fram” dem så att de skulle synas lite bättre.
Gårdagens utflykt till Högklint och dagens utflykt till Lummelunda gav ett bättre resultat.
Fast jag måste erkänna att vi höll på att missa att de fanns där igår. Det var tack vare mitt förslag att vi skulle lämna den utstakade leden, och ge oss ut i det okända, som vi upptäckte att det faktiskt fanns många blommor bara vi tog oss tid och tittade efter bland alla bruna löv och torrt gräs.
Det är minst sagt rogivande att titta in i blåsippornas små ”ansikten”. För en kort stund glömmer vi all vår oro för det som händer i världen och fyller på med lite hopp.
Var och en är unik, på sitt sätt, precis som det är med oss människor.
Vi vet så lite vad som ligger framför. Allt vi kan göra är att göra det bästa av den stund som vi har just nu.
Kram från Solveig
”Kom och värm mig med din längtan”, sjunger Ola Magnell på skivan ”Blå neon” från 1987. I några kommande inlägg i kategorin ”De tio utvalda” tänkte vi rikta in oss på olika saker, som vi längtar efter att besöka (göra) på vår vackra ö.
Först ut är fikaställen. Inte kunde vi ana 2019, när vi besökte 25 olika fik och lät dig bloggbesökare vara med och rösta fram ”Årets fik”, att vi skulle ha två nollor i statistiken de två närmaste åren. 2022 ska vi spräcka nollan igen. Till dess bjuder vi på tio foton av olika positiva skäl: Vacker utsikt, gemenskap, trevlig personal, snygga skyltar, favoritställen, vinnaren i tävlingen 2019 och ett tips från författaren Jonas Henningsson.
Stormen Malik håller fortfarande sitt grepp över Gotland när jag skriver det här… Vi hoppas på att det snart har stormat klart, för nu känns det som att det räcker med starka vindar för ett bra tag framöver…
Södra Hällarna är ett populärt utflyktsmål. Vi har cyklat och promenerat här flera gånger i olika väder. Förra söndagen var det grått, men relativt lugnt eftersom den förra stormen dragit förbi.
Vattnet porlade friskt i den lilla bäcken, men runtom och till och med mitt i, hade naturen skapat sina egna konstverk.
Alla träd, buskar och grässtrån m.m. var glaserade med is.
De lite mer modiga tog steget över bäcken och fortsatte vidare. Själv vände jag och gick tillbaka samma väg som jag kommit.
Längtar och väntar på att få återvända och fotografera den ljuvliga blå färgen då bergskrabban står i full blom här nere… Skönt att veta att det kommer att bli vår igen om vi bara håller ut…
Text och foto: Solveig Lidén
Vilken veckodag under sommaren stod vi vid strandpromenaden och fotade färjan?
A. TISDAG
B. SÖNDAG ❤
C. FREDAG
Aktuell tabell efter 12 frågor:
Wiolettan, 43 m meter upp till bassängkanten
Znogge, 52 m
Maj, 68 m
Anita, 69 m
Lizzanpizzan, 69 m
Sven-Arne, 69 m
Börje, 69 m
Laila, 70 m
Marianne, 70 m
Thomas, 72 m
Lena W, 73 m
Kerstin N, 74 m
Gunnel, 74 m
Eva J, 75 m
Minton, 81 m
Louise, 81 m
Signhild, 84 m
Blomsterbönan, 86 m
Marie T, 89 m
Mia J, 90 m
Marie K, 91 m
Ing-Britt, 92 m
Ditte, 93 m
Primrose, 93 m
Gunilla W, 93 m
Ingela, 95 m
Kerstin J, 95 m
Emil, 96 m
Eva R, 96 m
Anki A, 97 m
Eva-Lotta, 98 m
Inger, 99 m
Martin, 99 m
Anette, 100 m
Anna T, 100 m
Susie, 100 m
Övriga befinner sig i omklädningsrummet. Kanske några till vågar sig ner i vattnet. 20 frågor återstår
Bosses förtugg:
Den här typ av fråga behövs ibland för att betona att det är lika mycket en lek som en tävling.
Regler & mål:
Var snäll och skriv bara en bokstav.
Alla deltagare startar på hundra meters djup. När någon nått vattenytan får personen kliva upp från bassängen. Om fler än en når vattenytan vid samma kväll vinner den som kom upp först. Ingen kommer såklart högre upp än vattenytan.
Frågorna 15-20-25 har fyra alternativ. Lycka till. 😊
Rätt svar ger varje kväll följande meter upp i bassängen:
10-9-8-7-6-5-4-3-2-1-1-1 o.s.v.
Tävlingstid:
Från en heltimme mellan 07:00-20:00 till stängningstiden 21:00.
Skrap-Kryss till följande:
De tre på pallen. ❤ ❤ ❤
Den som når vattenytan som SEXA. ❤
Den som når vattenytan som TRETTONDE person. ❤
Fotnot:
Glöm inte bort Korsordsmästerskapen, som dyker upp varje novemberkväll klockan 19:00 och stängs klockan 21:00.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 