Etikettarkiv: gotlandsbilder

Fråga 1

Publicerad den av
53

Mannen heter…

A. ANDERS ❤
B. LARS
C. LASSE

Aktuell tabell efter 1 fråga:
Maj, 90 meter upp till bassängkanten
Thomas, 91 meter
Anita, 92 m
Eva J, 93 m
Minton, 94 m
Wiolettan, 95 m
Ditte, 96 m
Anki A, 97 m
Znogge, 98 m
Eva R, 99 m
Gunilla W, 99 m
Signhild, 99 m
Lizzanpizzan, 99 m
Gunnel, 99 m
Blomsterbönan, 100 m
Eva-Lotta, 100 m
Marie, 100 m
Sven-Arne, 100 m
Lena W, 100 m
Börje, 100 m
Marie K, 100 m
Ing-Britt, 100 m
Mia J, 100 m
Anette, 100 m
Marianne, 100 m
Anna T, 100 m
Övriga befinner sig i omklädningsrummen. 😉

Bosses eftertugg:
När vi gick in genom grinden såg jag direkt mannen och undrade om det var Lasse Åberg eller Stig Helmer? Mannen presenterade sig om Anders, men fortfarande är jag inte säker på om det var en vit lögn. Kända personer vill inte alltid snacka med bloggare. 😉
Ps. Detta är enda bild av de trettio tävlingsbilderna som har varit med i bloggen. Jag kunde bara inte låta bli att ta med den.
Idag är det dags igen. Välkomna nya & gamla badgäster.

Rätt svar ger varje kväll följande meter upp i bassängen:
10-9-8-7-6-5-4-3-2-1-1-1 o.s.v.
Tävlingstid:
Från en heltimme mellan 07:00-20:00 till stängningstiden 21:00.
Skrap-Kryss till följande:
De tre på pallen. ❤ ❤ ❤
Den som når vattenytan som SEXA. ❤
Den som når vattenytan som TRETTONDE person. ❤

STORT LYCKA TILL! Jag hoppas få se både gamla och nya deltagare. Jag har ingen åldersgräns. Vill bara att det ska vara en god stämning över hela månaden. ❤

Stucks stadar

Publicerad den av
22

Det femtioförsta fiskeläget nådde vi smidigt, via att cykla några minuters nedförsbacke från vår hyrda stuga.

Platsen är Fårösund på norra Gotland.

Det ser avslappande ut att sitta där och njuta och vänta på att solbrännan ska landa galant på junikropparna. Är de på hemester som vi? Eller är Fårösund deras boplats sedan barndomstiden? Så lite vi vet om våra medmänniskor. Ibland kan jag inte låta bli att krydda med egenodlade kryddor. Antagligen föddes jag med en överdos av fantasi, som jag genom åren haft svårt för att göra mig av med helt. Dock är jag oftast en mästare på att behålla det mesta inom mig. Så kan det ibland uppstå ett läckage. Tror jag struntar i att söka för det. 😉

Vi tog oss ut en bit för att få ett annat perspektiv. En tanke var att få till en vacker spegelbild. Krusningarna omöjliggjorde möjligheten.

Kustvakter behövs i alla tider. Jag kan skilja ut att det inte rör sig om en fredsduva.

Några detaljbilder fick följa med dagens blogginlägg, som avslutas med den berömda senapsfärgade färjan till Fårö.

För många år sedan kallades den lilla ön norr om Gotland för Faroy, den fjärran ön.

Naturen i färg: orange

Publicerad den av
18

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

En av höstens mest lysande färger är orange, en ”varm” färg att bli glad av.

De fyra första bilderna kommer förstås från favoritplatsen Botan…

En söndag för ett par veckor sedan tog vi en tur till Lummelunda. Ett fint Naturreservat att njuta av året om.

Gungan, nästan nere vid havet, har vi fotat förr. Den här gången fick den vara med på bild utan en gungande Bosse.

Lite färg, ett och annat strå med blad i orange, som kontrast mot många olika nyanser av grått.

En lönn – som alltid i en praktfull höstskrud.

Någon är lycklig nog att äga ett sommarhus på denna fina plats.

Fortsätter man längs havet och sedan drar sig uppåt igen finns en stig att följa. Vackert dekorerad så här på hösten.

Med tanke på de senaste dagarnas blåst har bildens löv förmodligen dansat vidare och ersatts av nya från träden. Allting har sin tid…

Bänken på berget

Publicerad den av
15

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår
Sommar
Höst
Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Igår slutade det äntligen regna. Jag cyklade ner i den kalla blåsten med siktet inställt på att nå Kyrkberget innanför Dalmansporten. Solen försökte bjuda på höstvärme, men mig lurade den inte. Snabbt insåg jag att det tredje årskortet inte skulle se speciellt höstaktigt ut. Realistiskt kom jag fram till att bästa årstiden att börja med borde vara höstbilden och sedan bygga vidare på det. Samtidigt är det inte säkert att det kommer någon snö på vintern.
Under min cykeltur hann jag ta kort på flera saker som hamnar i olika kategorier. När jag höll mig extra nära medeltidsmuren kändes det riktigt behagligt i solen. Blåsten kom inte där åt en hallänning på två hjul. 😉
Här är vinterbilden min favorit. Det var den vi började med. Oj vad vi halkade omkring på isen under snön, bland gränderna där det aldrig saltas.

Vattentornet på Lotsbacken i Slite

Publicerad den av
11

Vi har skrivit om Lotsbacken och exempelvis den gamla kvarnen längst upp tidigare. I backen, nästan uppe på toppen, står det läckra ”polkagrisfärgade” vattentornet, mitt bland villorna. 30 meter över marken.
Perfekt riktmärke för dem som styr in mot Slites skyddande hamn. På tal om något annat. Jag hade inte aning om att badstranden nedanför tornet 1925 kom att bli den första platsen på Gotland som fick reguljär flygförbindelse. Det rörde sig om italienskbyggda och italienskregistrerade tyska flygbåtar som mellanlandade här på linjen mellan Danzig och Helsingfors. Vad spännande det lät.

Vattentornet uppfördes 1955. Det var den unga arkitekten Ulla Hansen Campbell som svarade för den yttre gestaltningen. Behövdes verkligen för att lätta upp en ort som låg inbäddad i ett tjockt lager grått cementdamm.
För dig som gillar att pyssla kommer här ett förslag. Gå in på bildrum.se. Där kan du ladda ner ett klipparket till en modell av vattentornet genom att dubbelklicka på bilden till höger och ”spara som”.
OBS! Du får bara ladda ner för privat bruk. Lycka till med byggandet. 🙂

Givetvis blev det ett extra stopp

Publicerad den av
14

Efter vårt tidiga morgonbesök vid Bläse kalkbruksmuseum (du ser de två konformade skorstenarna i bakgrunden) och den misslyckade hoppiga krypkörningen mot mytiska fiskeläget Graustäde, när ”Den lilla blå” signalerade ljudligt: ”En meter till och jag drar min sista motorsuck”, lyckades jag vända det tjuriga fordonet och istället stanna till vid Bläse fiskeläge, som vi noterat på ditvägen.

Rent geografiskt befinner vi oss långt upp i norr, vid kanten av Kapellshamnsviken, som enligt ”nätinformation” ska vara Gotlands bäst skyddade vik.

Är det någon bloggbesökare som undrar varför kuststräckan mellan Bläse och Ahr kallas för Stenkusten? 😉

De som seglar in till hamnen i Bläse behöver bara ta sikte på de gamla kalkugnarnas skorstenar. Annars lär det vara svårt att missa det höga vita kalkstensberget. Djupet ner till botten ska vara minst fem meter. Den nya hamnen byggdes 1916.

När vi stod ute på piren ett par timmar tidigare zoomade vi in Bläse fiskeläge och bestämde oss för att gå ner dit på ”hemvägen”. Innan vi körde vidare mot Blå Lagunen och andra spännande stopp.

Bungenäs uppför; 4-4

Publicerad den av
12

Vi insåg att framför oss låg en tuff uppgift. På två hjul och låg växel ämnade vi ta oss uppför ”berget”. Det gick betydligt lättare än Lotsbacken i Slite.

Jag vet inte exakt hur många hus som finns i Bungenäs, men 25-30 familjer lär bo här på sommaren. Husstilen är mycket speciell och byggnationerna sker i i ett behagligt tempo. Fem hus är gjorda i befintliga bunkrar och två hus i gamla militärbaracker. En glasdörr leder exempelvis in i underjorden. Jag tittade just nu på bilder på nätet. Ser häftigt ut. Allt passar otroligt bra in i sammanhanget och platsens historia & natur.

Ett morgondis låg över ön Bungeör med sin fyr.

Det var behagligt varmt för en stunds fika med vacker vy.

Nu var vi inte längre ensamma. Jag vågade inte fråga om det fanns plats längst fram. 😉

Från början försökte jag komma ihåg hur vi cyklat. Så vi skulle hitta tillbaks. Behövdes inte, insåg jag när vi nådde denna trevägsskylt. De rostiga gamla härliga skyltarna fyllde sin funktion på flera sätt.

Mer än nöjd med Bungenäs. ❤



Kruttornet till Snäck – Check!

Publicerad den av
12

Bosse har en lista över sådant som vi ska hinna med under sommarlovet. Det som inte blir av i år flyttas nog automatiskt till nästa års sommarlista eller, om det inte är alltför årstidsbundet, så hinner vi med det under en helg i höst.
Igår morse satte vi cyklarna på bilen, packade in den förberedda frukosten och drog iväg till parkeringen vid Kruttornet. Klockan var väl runt fem. Varför ligga kvar i ett varmt sovrum när solen lyser och fåglarna kvittrar därute? Efter bara några meter på cyklarna fanns möjligheten att vila en stund… fast det gjorde vi inte.

Det varma sovrummet kändes plötsligt inte så dumt längre. För oj vad kallt det var nere vid havet… Jag hade laddat för en sommarutflykt och klätt mig i shorts och bara en tröja. Som tur var fanns en extratröja i bilen. Den tog jag på innan någon annan kom på idén…

Vackra ringmuren i morgonsol. Åh! Jag njuter varje gång jag ser den.

Fågelkompisar fanns det gott om. Hägern ser smått frusen ut, men änderna tycks inte bry sig om kylan alls.

Speglingar är jag alltid förtjust i. Fram med kameran!

Det blev en cykeltur med variation. Här var det både kallt och fuktigt.

I solen trivdes vi betydligt bättre!

Det kändes bra att återse Snäckschimpansen. Nu har vi tittat på den, och fotograferat den, under flera olika tider på dygnet. Den här gången var den vändpunkten för vår cykeltur.

En bänk i solen kändes som ett givet val när vi packade upp frukosten. Varmt kaffe och te, smörgåsar, youghurt med hallon eller blåbär och flingor med frön. Jodå, allt var med!

Tillbaka mot Kruttornet igen såg vi…

… någon som säkert frös…

… och blommande cikoria som öppnat sig mot solen. Nu kan Bosse färglägga raden där det står: ”Cykla från Kruttornet till Snäck”.




En plats att njuta av…

Publicerad den av
19

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

När jag går in genom grinden till Botan fylls hela min kropp av ett inre lugn. Det är så fridfullt och stilla, samtidigt som det råder en febril aktivitet i varenda hörn. Önskar att jag kunnat förmedla det surrande ljudet från alla insekter, kombinerat med koltrastarnas skönsjungande stämmor… men ni får nöja er med bilder utan ljud.

Blev positivt överraskad när jag såg att jag lyckats få ett och annat bi att fastna på bild, för det var sannerligen inte lätt att ta några kort där de fanns med. Inte sitter de kvar och väntar på mitt klick inte. Lika fort som de landat flyger de vidare till nästa blomma, och till nästa…

Humlorna då? Är de mer välvilliga till att agera fotomodeller? Nej, de tycks om möjligt ha ännu mer bråttom. Dessutom kryper de in så långt i blommorna när de väl landat att jag bara såg en vinge eller ett par ben när jag försökte fotografera.

Det var full aktivitet även bland de tvåbenta som arbetar med att hålla Botan i bästa skick. (Tack till er! Ni lyckas verkligen!) Här var det nyvattnat och några vattendroppar hängde beslutsamt kvar för en kort stund.

Det var helt enkelt omöjligt att ignorera rosorna. Dessa fantastiska blommor som håller på att slå ut i full blom över hela Visby.

Men rosorna har konkurrens av många andra skönheter. Var och en med sin speciella färg eller form.

Ibland behövs det inte så många ord.

Nostalgi! Min mormor var noga med att vi skulle sätta blommor från trädgården, på morfars grav, till varje helg. När liljor av denna sort blommade som bäst hamnade alltid en stor bukett på kyrkogården. Inomhus var de inte lika populära eftersom frömjölet kunde ge fläckar på duken.

JAAA! Tulpanträdet blommade. Men, NEEEJ! alla blommor satt högt upp i trädet och trots maximal höjd på stativet var jag inte ens i närheten. Jag, som alltid brukar hålla mig till reglerna, fick nästan lust att ge mig upp och klättra men insåg att det nog inte skulle bli populärt. Får hoppas på att trädet blommar nästa år igen och att åtminstone en blomma kan tänka sig att sitta på en gren lite längre ner då. (Googla på Tulpanträd så får du en bättre bild på de fantastiska blommorna.)

Jag har skrivit det förr, men det tål att upprepas. Botaniska trädgården är min favoritplats på Gotland. Det är verkligen en plats att njuta av…

Text och bild: Solveig Lidén

I väntan på nytt kök; del 2

Publicerad den av
27

Inser nu på kvällskvisten att jag inte kommer att hinna med imorgon att lägga in del 2, som jag nämnde i förra inlägget. Därför kommer det samma dag som ettan.

Vi har flera gånger sett skylten med namnet Lullyhill, men aldrig tidigare har vår nyfikenhet vunnit över motståndarna, att fortsätta kustvägen mot något annat större mål. Den här gången var det ett lämpligt tillfälle, att se om vi kom någonstans eller måste vända?
Vi blev aldrig riktigt kloka på vad det var för något slags ”område”. En plats där man hyrde in sig en vecka/en natt ?
En lagom stor grusplats, för att ställa bilen fanns utanför området. ”Den lilla blå” tyckte det var skönt med skugga. Vi gav oss först in på en gammal spännande stig från förr – rakt in i snårskogen. Trafiken hördes som en trygghet när det började bli lite för många ”stigval” att hålla reda på. Efter att ha letat oss tillbaka till bilen fortsatte vi längs utsidan på gotlandstunet. Det var rätt kuperat, som det är i denna del av Gotland. Självklart måste vi få reda på vart stigen ledde. Det slutade med att vi kom fram till Snäck camping. Där gick vi ner mot havet en bit, innan vi vände tillbaka i uppförsbacken.

Lunchen intog vi på en plats som vi bott på förr. Restaurangen fanns kvar, men stugbyn har blivit privata bostäder, efter vi bodde i denna gula stuga. Vad bra våra döttrar hade det här. Mindre än femtio meter till pool, studsmatta, glass & godis och nya kompisar. I deras ålder var det guld värt.
Vår lunch i skuggan var mycket god. Mums.

Vi satt på en filt och studerade hur fågelungarna följde sin gräsandsmamma, en häger som lyfte för snabbt och många andra fågelarter som inte fick vara med i blogginlägget. Men när Snäckschimpansen envisades med att få vara med var det bara att lyda. 😉

Nu hade vi förflyttat oss till naturreservatet Galgberget. Solveig låg på en filt medan jag utforskade nya ställen, som jag inte trampat på förr. Men båda började vi längta hem och vi tittade allt mer på klockan. Vi såg naturligtvis fram emot att få se ”vårt nya kök”.

Ambulanshelikoptern från Stockholm gick ner för landning på sjukhusplattan. Plötsligt tyckte jag inte mina egoistiska tankar var viktiga längre. Istället gick tankarna till den medmänniska som teamet skulle hämta. ❤

Det här fikabordet ska jag visa Solveig någon gång, när vi kommer till Galgberget igen.
Svettiga och trötta drog vi oss hemåt. Vilken tajming. Vi mötte montören som var på väg bort med sin firmabil. Han var precis klar med vårt kök. Elen var också påkopplad. Innan vi åkte iväg tog Solveig kort på vårt ”gamla kök”. Nu tog hon nya bilder och skickade iväg dem först till våra döttrar. Som givetvis inte vågade skriva att det förra var snyggare. 😉
Imorgon ska vi leva i ett annat kök. Men nu ska jag packa vidare.

Fotnot:
Samma information till del 2. Jag svarar eventuella kommentarer med en…