Etikettarkiv: fornborg

Höst vid Elinghems ödekyrka

Publicerad den av
22

Norra Gotland hade vi kvar att undersöka när det gällde hösttecken.

Därför gjorde vi en ny runda där huvudmålet var Elinghems ödekyrka, där vi var sist när våren precis hade slagit ut.

Undra om det var en brand som var orsaken? Det är försent att fråga någon som var på plats då. Jag minns att kyrkan byggdes i mitten av 1200-talet och var sockenkyrka ca 350 år. Troligtvis rör det sig om en fornborg runt den. I så fall är den ännu äldre än kyrkan. Nu klev vi in i det heliga och tog höstfoton därifrån istället.

Bra tajmat. Det större sällskapet med barn och hundar som fikat både inne & utanför ödekyrkan var klara och gick iväg mot husbilen. Solveig gick efter med en kaffemugg, som de glömt. Vilken fridfull fikastund på bänken framför kyrkan med höstträden omkring oss. ❤

Sedan blev det en störning på ”mystråden” när jag inte hittade min Libra-mätare. Därför gjorde vi en reserach av vår vandring bland höstlöven, under tiden som november skymningen kunde anas. Jag försökte se det positivt och insåg att om vi bara höll ut skulle mätaren synas till våren och då kunde jag ta av höstjackan… 😉 Antagligen låg Libra och smålog åt oss från sin plats i bilen – som jag missat vid en snabb check. Någon kris var det inte eftersom jag kan fixa till en app i fånen och vi behövde såklart ett extra motionspass efter… 😉

Troll-Oxen busade med mig

Publicerad den av
20

Vi var på väg mot Bara ödekyrka, när vi stannade till vid kanten av ett litet berg. Nyfikenheten tog oss ur bilen och fram till informationsskylten. Vi läste att berget hette Baraberget och var en fornborg, begravningsplats och före kristen tid ett känt offerställe på Gotland.

Offerkällan låg nedanför berget, men togs bort i samband med en vägomledning på 1950-talet. I källan offrades ull och pengar för djurs och människors hälsa.
På Baraberget växte en helig ”esk” (ask) som enligt legenden var grön året runt. Ändå tills en man försökte flytta trädet. Då dog det tvärt.

När det begav sig för länge sedan trodde människorna att det bodde troll på berget. Troll-Oxen var en elaking som ställde till med mycket förtret. Åtminstone fick han skulden för olika saker. Drömläge för oärliga och elaka människor utan svans.

Baraberget är ungefär 40 m högt. Det är inte mycket av den drygt 100 m långa vallen, som omgärdar borgen, som syns 2020. Däremot går det att betrakta ett litet bronsåldersröse och kanske träffa på en…

… arbetande insekt som aldrig hört talas om semester och sommarlov.

Utsikten mot vidderna var sevärd. Jag läste att det åktes pulka här när det var tillräckligt med snö.

Ett tag funderade jag var bilen befann sig. Var helt säker på den följt med hit. Så dök taket upp och mina tankar gick kvickt till kvicksand. Sa inget till Solveig. Varken om det eller lappen som jag diskret tog bort bakom vindrutetorkaren. ”Jag gillar inte blå plåtleksaker/ Hälsningar Troll-Oxen. 😉

Elinghem kyrkänge

Publicerad den av
12


Vi kom från ett blåsigt änge där vi tog en snabbfika. Därefter körde vi på en smal slingrande väg några kilometer. När vi klev ur bilen vid Elinghem kyrkänge var det vindstilla, soligt och behagligt i luften. Jackorna fick stanna kvar i bilen.
Den låga cirkelformade muren kan vara rester av en fornborg från äldre järnålder. (0—550 e. Kr.)

Det här lilla vackra änget har mysiga gläntor här och där bland de grova askar- och ekarna. Elinghem sockenförening ansvarar för ängshävden.

Så många Sankt Pers nycklar vi sett de senaste veckorna.

Vi njöt en sista stund av ögonblicket innan vi…

… för detta änge var bara en bonus. Vårt mål var det som står på andra sidan den låga muren. Imorgon kommer nästa blogginlägg om ödekyrkan.

Fotnot:
Du som väntar på månadens bildtävling får vänta ett tag till. Jag har fullt upp med att ”framkalla” hundratals bilder (över tusen). Några av dem kan jag behöva till tävlingen. Andra kan hamna i mappen ”Novembertävlingen”. 😉

Blåsippan ute i backarna står…

Publicerad den av
50

Inte kunde vi tro att det fanns så många blåsippor så nära vår bostad.

Cirka 4 km norr om Visby tog vi i lördags av mot Brucebo naturreservat. Brucebo ska vara ett av Gotlands mest variationsrika naturreservat.
Strax innan det kända konstnärshemmet Brucebo svängde vi vänster in på en riktigt guppig smal skogsväg.

Vi behövde inte ta många steg för att se de första blåsipporna. De fanns på många ställen. Ibland ensamma. Ibland med hela ”tjocka släkten”. Vi fylldes av vårlycka. ❤

Här och var stack de upp sina glada ”ansikten” mot solen.

Intressant att skåda de olika färgnyanserna.

Vi läste på informationstavlan att det fanns två till parkeringar. Därför rullade vi iväg mot en sydligare plats där det var ”snällare” att parkera.

Det första som vi stötte på var resterna från en av Gotlands cirka 100 fornborgar. Denna kallades förr för Bygdeborg. Här syns vallen av kalksten.

Under vikingatiden var detta en utmärkt plats för att bevaka både hamnen i Snäck och den i Själsö. Vad tror du de signalerade med? Eld, rök, gutemålsvrål? 😉

Utsikten från klinten går inte av för hackor. Utstickande i havet ligger den steniga halvön Skansudde.

Under tiden 15 mars till 15 maj är det förbjudet att beträda Skansudde och strandängen närmast innanför udden. Då är det ett fågelskyddsområde.

Till höger ser du Själsö fiskeläge som jag gjort ett blogginlägg om för ett tag sedan  https://gotlanduppochner.com/2019/03/06/sjalso-fiskelage/. Sorgligt stod jag på klinten och tänkte på Ainbusk-medlemmen Josefin Nilsson, som där gick sin sista promenad. Dokumentären om henne gjorde mig både ledsen och arg. Det borde tidigt varit ”galler” och inte fortsatta applåder från betalande publik.

Det blev en snabbfika. Solen värme men vinden var inte att leka med. Den försökte girigt svepa med mina godsaker från bordet. Eller har den redan gjort det? Mina ”grejer” finns inte med på fotot. 😉

En vindpinad tall som varit i många blåsväder UTANFÖR teaterns scen.

Vi tog ett sista farväl av dessa ljuvliga blå blommor och bestämde oss för att återvända hit i början av maj. Till den tid då den för Gotland sällsynta busken tibasten blommar på bar kvist. Det är tillåtet på Gotland att plocka blåsippor för ”husbehov”. Men givetvis inte från ett naturreservat.