Några kilometer söder om Kräklingbo kyrka stöter du på skyltar till Torsburgen, en av Gotlands största inlandsklintar. Kalkstensklinten är runt 70 meter hög och platån är över en kvadratkilometer stor. Vi körde försiktigt uppför den smågropiga grusvägen och slapp möten.
Om vi blickar tillbaka i tiden vilar det på platsen, enligt Gutasagan, en sorglig historia. I mitten av 1300-talet var Gotland så överbefolkat att var tredje person måste utvandra. De stackars människorna ska enligt sagan förskansat sig på Torsburgen, innan de tvingades lämna ön.
Klinten är också Nordens största fornborg med tre sidor stup och en mur som är staplad av kalksten och som på vissa ställen är 7 meter hög. Muren är 2 km lång och har flera öppningar. (Vi befann oss vid en av dem). I orostider var under järnåldern och vikingartiden muren ett suveränt skydd för gutarna, som med hjälp av spejare och vårdkasar höll stenkoll på allt. i brandjärnet högst upp tände man en eld för att varsko om annalkande fiender.
När Carl von Linné besökte platsen på sin resa till Gotland 1741 såg han hela 30 kyrktorn från klinten. Han upptäckte då även många intressanta växter. En av dem var gulkronillen som var okänd på fastlandet. En annan var den underbara gotlandssippan. Den sistnämnda var orsaken till att vi senare lämnade klinten. För ingen av oss var exempelvis sugna på att klättra upp i det cirka femton höga utsiktstornet och räkna om Linné hade rätt om kyrktornsantalet.
Vi delade på oss och valde var sin led. Jag stötte endast på blommande blåsippor.
Det har brunnit flera gånger på Torsburgen. Senast 1992 härjade här en stor skogsbrand som förändrade naturen. Det var i samband med det som området blev ett naturreservat för att ge livsrum åt djur, växter och svampar som är beroende av bränd mark och ved.
Solveig gick åt sitt håll. Hon konstaterade snabbt att det var tungt att bära macroutrustning och det enda som blommade var något hon redan tagit rätt många bilder på. Gissa vad?
Du som kontinuerligt följer gotlanduppochner tyckte såklart det var en ”Kalle Anka fråga”.
Vi gick ut genom öppningen. Tittade efter så vi inte glömt något vid fikabordet och körde varsamt nerför branten. Undra hur Linné hade beskrivit ”Den lilla blå?” Säkert med minst trettio vackra detaljerade ord.
gotlanduppochner 
Det var en tragisk historia. Tänk att behöva flytta för att man var för många…
Ni är verkligen omgivna av blåsippor! De är ju jättefina, så det är inget att klaga över!
Trevlig helg!
GillaGilla
Var tid har sina svårigheter. I och med kylan har vi kunnat njuta lite extra av de blå pärlorna. Nu när värmen är på väg att ta över makten lär de ersättas med annat trevligt.
Tack ska du ha från en solig och blåsig tisdag.
GillaGillad av 1 person
Det har hänt mycket otäckt på er ö. Blåsippor blir jag aldrig trött på. Vi har haft frost i natt så ännu ingen vårvärme.
Kramar från oss
GillaGilla
Tänk att det var krig mellan de som bodde innanför muren och de som bodde utanför. Trots att vi bor i Visby skulle vi räknats till den andra gruppen. Hoppas slippa en repris. Förhoppningsvis har dygnstemperaturen även hos dig höjts de sista dygnen.
Kram tillbaka
GillaGilla
Branden 1992 glömmer man inte i första taget. Vi fick reda på den genom att vi kände brandröken och slog på radion för att få reda på vad som hänt.
Ha en fin fredag!
Kram, Ingrid
GillaGilla
Förstår att du som befann dig här då inte glömmer den i första taget. Många som bodde i närheten måste blivit rädda. Helst de jobbade med djur och lantbruk.
Tack ska du ha. Nu tycks värmen äntligen kommit hit på allvar denna säsong.
Kram, Bosse
GillaGillad av 1 person
Har varit vid Torsburgen med familjen men vi lyckades inte hitta grottan. Det är vackert där!
GillaGilla
Jag skulle vilja återkomma dit längre fram när det är mer grönt. Grottor är spännande. Ni får göra ett nytt försök. Kanske snubblar ni över någon hemlig skatt. 😉
GillaGilla
Ledsamt att man behövde flytta för att det var för mycket folk på ön.
Ännu en fin och intressant plats att besöka. Lite synd att det inte blev tornet för jag hade gärna sett en panoramabild på alla kyrkorna.
Önskar en god fredag nu!
Kram
GillaGilla
Nu är här mer plats än då. Men de flesta vill bo i Visby. Jag hade helst velat se platsen när det var mer grönt. Det där tornet lät inte speciellt lockande ut för någon av oss. Inte ens min medfödda nyfikenhet skulle fått upp mig. En panoramabild hade varit lockande förstås. 😉
Kram tillbaka från en varmare tisdag. Hoppas sjuklingen blir frisk till helgen och jag inte ”åker dit”.
GillaGilla