Inte bara rosor…

Publicerad den av
17

Det är inte bara rosor som blommar innanför muren. Vid vår senaste morgonpromenad hade jag med mig mitt macro för att titta lite närmare på en och annan blomma. Cikorian blev ett självklart val. Den sticker upp lite här och var på Gotland, i vägkanter såväl som i kullerstenskanter.

Jag har en speciell känsla för cikoria, alltsedan vi hade vårt kaffekoppsmuseum, på Bjärehalvön. Eftersom cikorians rötter rostades och användes för att tillverka kaffesurrogat under andra världskriget kändes det som att cikoria hörde ihop med ett kaffekoppsmuseum. Därför sådde jag frön på framsidan av huset. De flesta fröna grodde och sedan trivdes cikorian nästan lite för bra när de bredde ut sig i rabatten…

Cikorian kallas även vägvårda eftersom den ofta växer vid vägkanter. Här på Gotland stämmer det kan jag intyga. Tilläggas kan att vägkanter på Gotland speglar årstiderna och att de oftast är mycket vackra, oavsett vilket tid på året som man är ute och åker.

Den här skönheten hittade jag på Kyrkberget. Fick ta min app till hjälp – Malva sylvestris – Rödmalva – tycks det vara.

Och det här då? Ja, appen gjorde en del försök att lura mig först, men till sist fick jag fram att det är en Väddklint. Tycker att namnet ”Morgonrufs” skulle kunna vara ett alternativt namn. Gillar verkligen dess mönster.

Tanken är att vi ska återvända till innerstaden inom de närmsta dagarna och fotografera fler stockrosor, men kunde inte låta bli att ta med ett par bilder redan idag. Igår regnade det så nu hoppas jag att allt som blommar fått lite ny energi.

Text och foto: Solveig Lidén

Morning has broken

Publicerad den av
18

Morning has broken like the first morning.
Vi parkerade cyklarna på Kyrkberget tidigt på måndagsmorgonen. Redan nu kom det personer från olika håll som var på väg mot Almedalen. Flera hade någon dryck i handen eftersom det var en varm morgon. De tog Kyrktrappan ner. Säkert förväntansfulla på programmet som väntade och som tur var helt oväntade om det sorgliga som skulle hända tre dagar senare… ❤

Blackbird has spoken like the first bird. Praise for the singing. Praise for the morning.

Själva tog vi Övre Finngränd ner. Jag gillar det här huset.

Efter att ha fortsatt Nedre Finngränd ner strosade vi omkring i sommarmiljön en stund innan vi tog Kyrktrappan tillbaka.

Like the first dew fall on the first grass. Praise for the sweetness of the wet garden.

Det är en skön känsla att röra sig uppe vid Norderklint. En skön mix av det ögat vet att det ska få se och ändå en stor dos av något nytt på fronten. Havet har olika temperament och ”gäster”. Vad upplever de först när de börjar nalkas öjn? Kan de smälta alla vackra intryck? Eller drar de lott om vem som ska köra iland bilen med husvagnen på släp? 😉

Mine is the sunlight. Mine is the morning. Born of the one light Eden saw play. Praise with elation, praise every morning. God´s recreation of the first morning.

Vi insåg att vi måste återkomma hit för att beskåda och ta kort på de ståtliga stockrosorna som ännu var i knopp.

Morning has broken like the first morning.

Fotnot:
Tusen tack till Eleanor Farjeon, som skrev texten, och till Cat Stevens som spelade in en version, en klassiker som aldrig blev en dagslända. ❤

Flugor utan surr

Publicerad den av
8

Ibland flyter det på och livet går på räls. Här kom vi verkligen till ett dukat bord.

Solveig var och jobbade. Jag kunde i smyg ta mig en paus i packandet inför hemestern i Holmhällar för att läsa i GT. Där fanns bilder och ett reportage om att Naturum Gotland firat världsmiljödagen med att inviga en ny naturstig. På programmet stod också en orkidévandring till Skolänget, tvärs över vägen. Vilken härlig slump att jag läste artikeln. Hade egentligen ingen tid för det. Jag sken upp som solen i Karlsta´. När jag läste vilka arter som fanns i Skolänget började mitt ansikte få en fåra i pannan och något mörkt drog fram. Göknyckel, Johannesnyckel, Tvåblad, Krutbrännare, Brudsporre, Nattviol… jag checkade av från min egen lista och insåg att vi sett alla och redovisat dem på bloggen. Det var nästan så jag slutade läsa. Då noterade mina två bruna ordet FLUGBLOMSTER som stod allra längst ner. För bra för att vara sant! Orkidén som stått överst på vår lista en längre tid.

Skolänget i Vamlingbo är som en stor öppen slätt. Det är den kalkrika jorden som gör att orkidérna trivs extra bra på Gotland. I hela världen finns ungefär 20 000 arter. 43 st av dem finns i Sverige och hela 33 arter går att hitta på Gotland. Om du undrar var det fina ordet orkidé fått sitt namn kan jag berätta att det kommer från det grekiska ordet órkis som betyder testikel. Orsaken är att orkidéernas rötter liknar testiklar.

Brudsporre

När jag såg ett lämmeltåg som gick på en upptrampad stig mot oss kunde jag inte bärga mig. Jag insåg att den personen som gick först var guiden för gruppen. Eftersom de var i rörelse och guiden inte pratade just då passade jag på att ”haffa” honom någon minut som blev en timme. Skojar bara. Några minuter. Intressant pratstund.

Johannesnycklar

Eftersom vi ändå var på plats gick vi iväg till alla skyltar och Solveig fotade med sitt macro. Vilket smörgåsbord. Trist att det inte är så överallt när vi annars letar och irrar omkring i ängen, kärr och tallskogar m.m.

Krutbrännare

Alla orkidéer i vårt land är markbundna. De vi köper i butiker har ofta levt högt upp i någon trädkrona. Våra orkidéer samarbetar med svampar som tillför näring. Sedan finns det olika pollinerare som gör sin uppgift. Naturen är fantastisk! Den ska vi vara väldigt rädda om.
Den biologiska mångfalden är A och O. Orkidéerna i Sverige är fridlysta. Därför blir jag sur när jag läser om osmarta tjuvar som härjat flera gånger på grannön Öland. Personerna utan samvete tycks inte inse att orkidéplundringen endast medför att plantorna dör när deras relation till svampen dör. 😦

Jag blev glad inombords när jag tittade på när Solveig kröp nära sina första flugblomster. Äntligen! Inlägget om flugblomster finns redan på plats i kategorin. Här kommer ändå tre bilder till som hon tog. Flugor, helt utan irriterande surr!

Prästgårdscaféet i Vamlingbo

Publicerad den av
16

Efter det att vi njutit av allt fint av Lars Jonsson på utställningen klev vi ner en våning och köpte oss kaffe och något gott att äta till.

Precis som under besöket 2019 valde vi, denna soliga sköna junieftermiddag, att sitta utomhus bland blommor och växter.

När vi var här för tre år sedan gick vi runt i den vackra trädgården och fotograferade. Den här gången blev det orkidévandring, Lars Jonsson-utställning och FIKA! Solveig tog rabarberpaj, fint dekorerad med lavendel. (Hon valde att inte äta upp blomman.)

Undra vad de samtalar om? Lägger de upp en spännande rutt? Vilka bra cykelkorgar de har på styrena.

Vi delade dessa två sötsaker vid vårt förra besök. Fortfarande kan jag ångra att jag inte lyssnade på Solveig. För hennes, garnerad med jordgubbe, var en underbar smakupplevelse. Hade vi köpt två sådana då skulle mitt ”slicka-runt-munnen-minne” från det besöket varit dubbelt så stort. Eller är det falsk matematik? 😉

Raukarnas egen surikat; del 2

Publicerad den av
12

Precis som båten var vi i vila. Men vår var bara temporär.
Vi hade precis rullat ner från Holmhällar raukfält och blickade ut över Skvalpviken, 1 km lång sandstrand, som sträcker sig mellan Holmhällar och Hammarshagehällar.

Vilan var slut för den här gången. Vi trampade uppför några slingrande backar innan vi nådde nästa raukläger.

Ser du någon skillnad mellan de två rauklägena? Titta noga, riktigt noga på nästa bild. Hoppas du inte missar det väsentliga.

Visst håller du med om att det inte växte några solstolar i Holmhällar. (förra inlägget)

Det var Solveig som kom på dagens bloggrubrik. ”Raukarnas egen surikat”. Det lilla däggdjuret från Afrika som i fångenskap lever i 12-14 år. Vi minns när Ystads djurpark köpte in arten. Vår äldsta dotter hade gymnasiepraktik där på tisdagar och torsdagar. Vi var nyfikna och gjorde ett återbesök för att titta in ”nyheten”. Det var kul när det flög ett flygplan över platsen där surikaterna befann sig. Plötsligt ställde de sig på två ben och spanade mot skyn.
Jag stod kvar länge på denna plats och hoppades att det skulle dyka upp ett BRA-flygplan. Bara för att få se vad som skulle hända. Jag berättade inte om mina tankar för Solveig. Ibland är det bra att hålla tätt. 😉

Jag tröttnar aldrig på att studera raukar. Ofta hittar jag personliga drag hos dem. Ibland ger jag dem egna namn. Andrar gånger bestämmer vi något gemensamt passande.

För tre år sedan fick ”Den lilla blå” vara med om ett Gotlandsäventyr. För då körde vi med bil från andra hållet. Det hoppade hela tiden till och var svårt att hitta någon form av jämn mark. Av en bloggvän visste jag att det skulle gå att köra bil till raukarna i Hammarshagehällar. Efter en bit undrade vi om det var möjligt eller tillåtet att köra här. Då dök det upp ett trevligt syskonpar som vi kunde fråga.
Den gången letade vi ett tag efter den berömda VändburgsGubben. Till slut fann vi den rätta. Här är den tre år gamla bilden.

Rauk & Roll; del 1

Publicerad den av
14

Idag är det fyra veckor sedan vi åkte hem från stugan Burgen på Holmhällar Pensionat. Under tiden som gått har vi åkt iväg på många härliga utflykter. Vi har gått upp vid fyratiden och en halvtimme senare gett oss iväg med bil och ofta cyklarna påsatta. Minnesbilderna från Furillen, Fårö, stenkusten, östra sidan, västra sidan m.m. har lämnat många positiva tankar. Ändå har vi ofta återkommit till att prata om dygnen längst ner på öjn. Ett sydligt naturreservat där de flesta pusselbitarna har motiv av vacker ljus karaktär. Vilken fantastisk plats och del av Storsudret det är! ❤

På översta bilden ser du taken på fiskebodarna i Holms, som vi visat upp i ett annat inlägg. Vi har även visat upp början av det kilometerlånga raukfältet. Den här kvällen cyklade vi vidare runt hörnet.

En av alla speciella raukar. Otroligt att de kan se så olika och ”levande” ut.

Även skuggor kan ge en positiv effekt av slutintrycket.

Jag är extra svag för de här ”raukkikarna”.

Cykeletapperna blev ofta korta. Hela tiden såg vi något nytt intressant och klev av våra tvåhjulade fordon för att ta fram kameran.

Den här bilden är tagen från höjden där vi tittade på soluppgången. I ett annat blogginlägg, del 2, kommer vi att fortsätta längs bukten och nå ett annat raukfält.

Avslutar med utsikten tillbaka mot raukarna. Visst är det fantastiskt med fotografier! Nu när jag skriver är det som att jag gör om resan på nytt. Tack för att du ville följa med på vår cykeltur.

Den mest exklusiva av alla liljor

Publicerad den av
14

Egentligen var vi ute på promenad för att hitta fjärilar. Gärna sådana som sitter ner med sina vingar snyggt utfällda och inte har bråttom att flyga iväg. Tyvärr tycks dessa fjärilar vara mycket sällsynta. De fjärilar jag träffar på envisas med att sitta med vingarna hopfällda eller lyfter retfullt så snart jag närmar mig med kameran…
Så mycket enklare det är att fotografera växter! Det är bara vinden som ställer till det ibland.

Vi hade parkerat den lilla blå utanför Bingers kvarn (Intersport) och gått en bit av fjärilsstigen. Jag hade bestämt mig för att jag var mer envis än en fjäril och bevakade noga var den slog sig ned. Fjärilen, å sin sida, hade lika visst bestämt sig för att den inte skulle landa mer än ett par sekunder på varje plats. Då ropade Bosse att jag skulle komma.

Han pekade på en hög vit blomma och jag kände genast igen den från mormors trädgård. Mormor kallade den krollilja och när jag googlade så visade det sig att den faktiskt hette så.

Det är lätt att förstå hur den fått sitt namn när man ser hur kronbladen krullar sig uppåt. Givetvis har den ett fint latinskt namn också: Lilium Martagon Alba heter den vita.

Själv minns jag att mormor inte ville sätta in några krolliljor i vas eftersom frömjölet kunde ge ordentliga fläckar på duken. Att det skulle vara duk på bordet var en självklarhet hos mormor och inget som kunde kompromissas bort p.g.a. en vas med krolliljor. Däremot fick de gärna följa med i buketten som skulle stå vid morfars gravsten. Det var noga med att han skulle få ”ta del av” trädgårdens alla, vackra blommor.

När vi tittade oss lite mer noggrant omkring upptäckte vi att det fanns många krolliljor lite längre in bland buskar och träd. Allt från knoppar till rejält utslagna blommor, på väg att bli överblommade. Det var bara att välja vilka som skulle få vara med på bild.

Det är klostra.se som utnämnt krolliljan till den mest exklusiva av alla liljor. Där läser jag också att den funnits i herrgårdsträdgårdar såväl som i torpträdgårdar. Numera räknas den som en kulturväxt.

För den som vill odla egna krolliljor finns lökar att köpa och för den med mer tålamod även fröer. Tydligen passar den till förvildning. Den som känner till Visby bättre än jag skulle säkert kunna berätta om det ursprungligen funnits en trädgård i närheten av alla dessa krolliljor.

En exklusiv skönhet, oavsett om man tittar nära eller på långt håll. Den kan bli upp till 1,5 meter hög och finns i två färger.
Efter en stund lyckades jag slita mig från krolliljorna och vi traskade vidare på fjärilsstigen.

Text och foto: Solveig Lidén

Grumpe fiskeläge

Publicerad den av
14

Vilken kontrast mot trafiken, på södra väg 142 och vackra kustvägen, en liten bit bort. Det fanns ingen skylt vid vägen när vi vek av mot havet. En nästan helt rak väg låg framför oss. Inte ett möte med någon trafikant. Sedan var vi nere vid ett av Gotlands fiskelägen. Det 58:e i vår blogg. 😉

I det vackra Grumpe finns några små ålderdomliga bodar med flistak. Långt tillbaka i tiden lydde fiskeläget under strandriddaren i Burgsvik. De som använde bodarna fick betala avgift till honom.

Långt in på 1900-talet fiskades det strömming på denna plats. Hamnen i Grumpe fraktade också ut slipsten en tid.

Jag njöt på många sätt. Samtidigt svävade mina tankar ibland iväg till en skribent på Gotlands Tidningar. På måndagarna är jag alltid nyfiken på vad Bison har skrivit om i sin kåserispalt. Jag är förtjust i hans sätt att berätta om olika saker från svart till vitt. Ofta går hans humor åt mitt håll och han berör mig. Får mig att skratta vid frukostbordet. Får mig att tänka till och känna medkänsla och sympati. Han och hans Eva brukade åka till det här gamla fiskeläget i Vamlingbo. Det var en av deras gemensamma platser. Nu får han tyvärr åka hit ensam. Men, jag tror, att hon finns kvar här i alla deras gemensamma minnen.
Ps. Tusen tack till Bison för alla hans kåserier som jag tror tusentals läsare älskar att läsa. ❤

Vackra Almedalen i Visby; Facit: SEPTEMBER!!!

Publicerad den av
32

Bekännelse: Efter över tio år har jag gjort det. Självklart har jag fått rätta till tabeller i efterhand i november genom alla intensiva tävlingsdygn. Givetvis har jag tänkt tanken att någon gång kommer jag att göra en riktig blunder. Första dagarna i november brukar jag starta tävlingsinläggen i god tid. Läser igenom texten många gånger innan det äntligen är dags att trycka på den blå rektangeln. Efter 4-5 dagar brukar jag vara varm i kläderna. Det var jag igår också. Började med FB först (första gången). La in detta inlägg. Gick in i köket till Solveig efter en stund för att vi skulle ut och ”bloggjobba” bland fjärilar. Hon frågade vilken månad som var facit. MARS sa jag. ”Det kan det inte vara” svarade hon. ”Det är alldeles för grönt för det!” Jag vidhöll att jag är mycket noga med att lägga in de tagna bilderna i olika mappar, märkta efter namn på respektive månad, så snart jag tagit bilderna. Och att jag tagit fram bilden från Mars-mappen. Jag trodde fortfarande till klockan 18:12 idag att jag hade rätt. I morse åkte vi söder ut redan klockan 05:31. Vi har haft fullt upp så jag har inte ägnat denna tävling så många tankar.
I arkivet till min gamla blogg hittade jag 18:12 några osorterade bilder. Där fanns denna bild med. Fast skillnaden var att det stod september under bilden. ”Inte likt dig att göra den typen av groda.”, sa min gamla klasskamrat och pusselbit. Tabellen är oförändrad. Nästa akt kommer att vara rätt. Finalen likaså. ”Du kan lita på mig.”, sjöng en känd man. Vet du vem?
Tabell efter akt 7:
75 poäng:
1. Anita L
48 poäng:
2. Ing-Britt J
47 poäng:
3. Minton
32 poäng:
4. Znogge
21 poäng:
5. Jennifer L
16 poäng:
6. Ann-Terese Å, Lisbeth A, Louise P, Christel B, Laila L, Åse H, Ditte, Karin E, Anne B, Maj J och Lena W
15 poäng:
17. Eva-Lotta
0 poäng:
18. Liv G.K, Anne B, Signhild H, Börje C, Blomsterbönan, Inger B, Eva R, Gunilla W, Saga H, Wiolettan, Marie K, Margareta G, Anki A, Emil L, Marie T, Primrose, Inger A, Gunnel, Greger, Kenneth N, Lena C, Katarina O, Mia J, Agneta MP, Annika So, Susan A, Susie B, Inga-Lisa K, Peter L, Lollo, Hans F, Annika Sä, Kerstin N, Camilla S, Birgitta H, Dan P, Kenneth J och Anna B.   
Övriga
56:e plats.
Next time:
Välkomna tillbaka 8/8. Då blir det troligtvis en tidig inläggning. Vi har andra spännande saker att göra den veckan.
Priser:
Alla på pallen i september får var sin Skrap-Kryss.
Den som vinner är Fotomästare 2022. Regerande mästare är Maj Johansson.
Vid samma poäng avgör den som nådde summan först i finalen.

Rosornas ö; del 4

Publicerad den av
20

Gotland har många smeknamn. Ett av dem är ”Rosornas ö”. Visby är verkligen rosornas stad så här års och det är njutbart att få cykla omkring i staden en tidig morgon.

Rosor är inte bara vackra att se på. Att få stoppa ner näsan i en ros och dra in ett djupt andetag överträffar, skulle jag vilja påstå, alla tillverkade parfymer.

Eftersom vi hade var sin kamera den här morgonen blev det bilder både på långt håll och nära. Bosse tog den här bilden som blev min favoritbild.

Visst är det fantastiskt att rosenbuskarna kan växa mitt bland kullerstenarna. Här är det inte tal om någon speciell rosjord. De måste verkligen ha sina rötter på djupet.

Den här färgen gillar jag. Glömde att ta reda på hur den doftade…

Visby är en fantastisk stad, året om. Just nu är den vackrare än någonsin med alla sina rosor.