Den femte juli, klockan 5.30, åkte vi från Visby. När vi nådde Bläse kalkbruk började ”Den lilla blå” att bli nervös. Bilen mindes alltför väl vad som hände här i början av augusti förra året. Då jag lyckades övertala Solveig att göra ett försök och lovade att vända bilen om det var hopplöst att lyckas. H-o-p-p-l-ö-s-t var det definitivt inte den gången. De stora groparna på den smala grusvägen var dessutom fyllda med nattens åskregn. Snabbt insåg även jag att det inte gick att köra slalom i snigelfart, men inte heller att vända bilen. Undra vilken hastighet vi hade som högst? Till slut hittade jag möjligheten att vända bilen. På en filt åt vi en tyst frukost och bestämde oss för att komma tillbaka nästa år och ta med cyklarna.
Nu var vi tillbaks på ”Bumpyroad” för att ta revansch. En gropig revansch.
Inte en droppe vatten i groparna den här gången. Mycket av cykeltiden gick åt att parera och ha koll på underlaget, men trippen var värd sitt pris. Den exotiska platsen är ett spännande kustavsnitt med sin klapperstensstrand och låga tallar ovanför. Det sägs att vattnet är kristallklart och oftast varmt långt in på sensommaren.
Kuststräckan på en knapp mil mellan Bläse och idylliska fiskeläget Ahr kallas i folkmun för Stenkusten. Undra var den fått det smeknamnet från? 😉 Vårt slutmål var inte Ahr, som vi visade upp här på gotlanduppochner förra sommaren, utan ett annat omtalat fiskeläge som dyker upp i nästa blogginlägg.
Vi tog som vanligt massor av bilder. Flera som var tagna mot solen blev ratade när vi valde ut femton stycken. Så här har vi egentligen vänt och är på väg tillbaka. Undra vad det handlar om för slags markering. Släktfejd? Fiskerevir? Gårdsgräns? Vägtull?
Kunde inte låta bli att ta med det enda huset (förutom fiskebodarna) och den enda bilen som vi såg på den långa, blåsiga, hoppiga och märkliga cykelfärden. Medvinden tillbaka var megapopulär hos de de två cyklisterna. Vi undrade såklart om bilparkeringen höll sig inom de strikta reglerna på öjn. Undra är i alla fall tillåtet. 😉
Sträckan vi cyklade tur och retur är egendomlig att beskriva. På något vis är den vacker i sin sparsamhet. Eftersom havet under alla år sköljt bort den finare jorden mellan stenarna, har stranden blivit en extremt torr och näringsfattig miljö för växtligheten. Det fiffiga är att växter som normalt tillhör andra miljöer passat på att utnyttjat stenstranden där de slipper konkurrera i ett frodigt och högvuxet växttäcke.
Det sägs att Stenstranden kanske är det bästa stället att leta fossil på. Den här gången cyklade vi mest…
Får jag välja fritt från kartan föredrar jag att ha medvind på hemvägen. Vi flög nästan fram. Nu var det dessutom varmare i luften. Molnen var hela tiden spännande att iaktta.
Till sist var vi tillbaka i Bläse. Vi var tacksamma för att cyklarna var med på noterna under hela rutten. Två dagar tidigare hade de rullat på asfalt längs Fårös raukar. Två helt olika upplevelser. Gotland levererar ständigt. ❤
gotlanduppochner 
Vilket klokt val att ta er fram via cyklar denna gång. Kunna stanna till och fotografera när andan faller på vilket kan vara gaska så ofta. Fantastiskt vacker natur och vyer.
Kram
GillaGilla
Jag hade längtat mest dit. Cyklarna vinner i många lägen på Gotland. Oftast i en kombination. För när S är ledig vill jag ut längre bort. Synd det ska bli regn i helgen.
En mycket ovanlig kuststräcka.
Kram
GillaGilla
Vilken fin utflykt smart att ta med cyklarna. Det är spännande att iaktta molnen på alla bilder Ja stenkusten är förunderlig att vistas i hela tiden ny vyer i sikte. Tack för denna tur.
GillaGilla
En mycket speciell kuststräcka som det var skönt att färglägga från vitt till ”varit där”.
Cyklarna är bra kompisar och komplement.
Varsågod. Tack för besöket.
GillaGilla
Jag kan inom mig höra Robban när han sjunger om ”Huppegupptäcksfärden”. Så bra att ni tar hand om ”Den lilla blå” när han börjar bli nervös. Vilken tur att det inte var vatten i pölarna. Och vilken fin färd det blev trots guppen ni var tvungna att parera. Och som vanligt blir jag alldeles hänförd av den exotiska gotländska naturen. Märkligt att sten kan vara så vackert …
Kram från ett kvalmigt fastland
GillaGilla
Jag har haft en riktig Robbanvecka. Det var ett alltför långt tag sedan sist. Både vemodigt, vackert och mysigt att lyssna på hans röst igen.
Tur det inte var vatten i pölarna. 😉 Jag är tacksam för att kunna radera ut den vita fläcken på kartan. Nu börjar tiden rinna iväg och tillfällena blir färre och färre denna säsong.
Kramar från en varm bostad
GillaGilla
En fin cyckel tur vid kusten och lite vind som svalkar. Här är det 29grader och kvavt så vi håller oss inne. Den lille trivs inte i värmen.
Kramar från oss
GillaGilla
Stackars liten. Han måste haft en tuff sommar. Jag tror vi är inne på slutspurten. Vi längtar efter ett svalare sovrum. Det hjälper inte köra tvärdrag och duscha av oss innan läggdags.
Svettiga kramar från Visby
GillaGilla
Robban❤️
Just nu kan man knappt röra sig utan att rinna bort, klibbigt och kvavt, ingen behaglig värme alls.
GillaGilla
Jag har lyssnat på Robban flera dagar i raden. Länge sedan sist.
Undra hur många nätter som jag gjort en runda till det svalare vardagsrummet och lagt mig i soffan? Vi brukar skoja om det.
Sedan får jag väl dåligt samvete för jag gnällt när det börjar bli kallt. I natt vände jag turvis på båda kuddarna och la mig åt andra hållet i sängen. Alla fyra sidorna var genomsvettiga på örngotten. Tur jag inte är en hund. 😉
GillaGillad av 1 person
Känner igen de där nattvandringarna. Det är tuffa nätter nu.
GillaGilla
”Tuffa nätter” kunde bli en passande låttitel för sommaren -22. Hjälper bara för stunden att ta en dusch innan sängdags. Här ska bli regn i natt och hela dagen imorgon, ser jag nu på appen. Det vill jag heller inte. Vi tänkte cykla 88 minuter och … 😉 Aldrig blir en nöjd.
GillaGilla
Oj, jag trodde ni hade skaffat ny bil. Det blev en interessant cykeltur. Det är dock inte så roligt när det blåser på hemvägen. Kram Anne
GillaGilla