Säg det som inte finns!

I Dalhem socken ligger detta privata lanthandelsmuseum. Huset byggdes 1904 och affärsverksamhet pågick här till året ABBA vann i Brighton. (1974)
I december 1986 blev ”huset” byggnadsminne.

”Pettson i Dunbodi”, Per-Ove Pettersson driver Dunbodi Lanthandelsmuseum. Han berättade härliga anekdoter för oss och mycket annat trevligt. Eftersom vi jobbat i liknande bransch hade vi en del gemensamt att ventilera.

Skönhetsmedel
Flaskor med olika innehåll och för olika behov.
Hushållsvågar och plåtburkar

Det blev en hel del O´boy i min barndom. Jag kan sakna nummerskivan. Det var kul att snitsa till handrörelsen. Kompisarna till mig missade den leken, med tanke på att vårt nummer började med fyra stycken ettor. Minns du ditt första telefonnummer?

För små och stora pojkar och en och annan tuff tjej

Aha! Det var alltså det här som startade upp pandemin. Jag lär så länge jag lever. 😉

På tal om farligheter med hälsan. Visst var det väl så att JELL-O innehöll för mycket av något farligt färgämne och i en hast togs bort från hyllorna? När jag bodde en månad i Eastbourne fick jag möjlighet ta upp efterrättstraditionen igen.
Jag har google-lov denna veckan. Riktigt skönt och hälsosamt på sitt sätt.

Ett klassiskt varumärke

Det var trevligt att få resa en stund i nostalgins alla rum. I Dunbodi fanns mycket vi kände igen från vår egen, våra föräldrars och morföräldrars tid.
En brant trappa ledde upp till vindsvåningen. Det märktes att ”Pettson i Dunbodi” gjort den förflyttningen några gånger tidigare genom åren. Jag blev impad av hans snabbhet i en jämförelse med min egen ”livrem och hängslen resa i snigelfart”.
Just ni sitter jag och försöker komma ihåg vilken färg som min trehjuling hade. Från den svävande tanken är det läge att knyta ihop säcken och berätta att vi har kvar Solveigs trehjuling. Den hänger inte i ett rumstak, utan står på vår balkong med vackra blommor på flaket.

16 tankar på “Säg det som inte finns!

  1. Där skulle jag kunna tillbringa lång tid. Så klart minns jag mitt första telefonnummer. Och den svarta bakelittelefonen. På den tiden hade vi också eget riktnummer i vår stad, 0755. Senare blev vi 08:or vilket inte kändes alls kul.
    Och se där! Du hittade ursprunget till Corona. Jag som alltid trott det var den mexikanska ölen som var boven.

    Kram från Kringelstan där idag det ska bli varmaste dagen!

    Gilla

    • Jag kan riktigt känna igen den mörka känslan, när ni inte fick behålla ert eget riktnummer. Nu kom jag att tänka på när det hördes när någon på Televerket lyssnade på samtalet i vår telefon. ”Nu lyssnas det på vårt samtal”, kunde min mamma säga till den hon pratade med. Det var när jag fick ”mer kött på benen” jag insåg att hon hade rätt. Trots att platsen var en medelstor stad.
      Tror du jag kan få något slags pris eller diplom för att jag fixade att hitta roten till det onda? 😉 Eller så är det du som har rätt.
      Lördagskram.
      Ps. Här är fortfarande varmt inomhus, men utomhus har det skett en förändring. Tyvärr innebar det att vi ställde in morgonens 88 minuter i en kustsocken.

      Gilla

  2. Åh, vilken trevlig plats att besöka och vilken nostalgi! Där hade jag stannat länge. Visst minns jag vårt första telefonnummer. Minns även min mormors första så vissa saker har satt sig rejält hos mig 😉
    Så där har vi boven i dramat! Ja, man lär så länge man lever 😀

    Kram

    Gilla

    • Otroligt mycket grejer. Mycket nostalgitankar som dök upp. Konstigt att de gamla numren kan sitta kvar så djupt. Nya har jag stora problem med. Helst mitt eget. 😉 Orsaken är att Solveig har det första som jag hade till företaget. Tur det finns lättare system att hålla reda på det.
      Kram

      Gilla

  3. Oj! Nu känner jag mig nästan som ett museiföremål själv, eftersom mycket är välbekant: pappas rakhyvel på en bild, mammas hushållsvåg på en annan och telefonen förstås. Men nymodigheter som O’boy hade vi aldrig i mitt barndomshem.

    Första telefonnumret, som fanns i mitt barndomshem har jag räddat och det är numera mitt ip-telefonnummer. Det krävdes en hel den envishet och övertalning, men till sist gick det.

    Gilla

    • Jag känner mig som en museigubbe. Vissa äldre saker hade jag inte sett i verkligheten tidigare.
      Från tidig barndom kom jag bara ihåg mammas choklad. Jag gnällde om skinn på ytan. Hon tyckte jag var larvig.
      Det lät häftigt att du räddade det på det sättet. Med hjälp av envishet och övertalning går det att komma långt. Jag har erfarenhet själv. Men ibland ger jag upp för lätt.

      Gilla

  4. Sådant fint utflyktsmål i nostalgins tecken. Plåtburkar med härlig finish. Telefon med nummerskiva tänk som man har snurrat med fingret i nyfikenhet, kärlek och även mindre roliga ärenden. Jo jag minns mitt första telefonnummer
    Ja i denna fina bod skulle jag kunna vara länge…

    Gilla

  5. Ohh där hade jag trivts. Det var mycket som fanns i min barndom. Telefonen gillade jag och hade en fungerande till 2003. Telefonnummret var 54478 men kommer inte ihåg riktnr. antingen 040 eller 046.
    Det finns en liknande affären i Komstad fast mindre.
    Kramar från oss

    Gilla

    • Aha! Det finns en spricka hos dig. Du som verkar kunna alla världens språk minns inte… eller så har du haft så många nummer genom åren. Jag minns mitt barndomsnummer och numret när jag flyttade hemifrån. Sedan är det mest vita fläckar. Vi har haft för många… eller är det åldern. 😉
      Kram, Bosse

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s