Hjärtfabriken

Publicerad den av
23


Ni som följt min andra blogg vet att jag har en förkärlek för hjärtan i alla dess former. Det vet jag att flera av mina vänner, bloggvänner och bloggbesökare också har. ❤

En sommareftermiddag tog vi därför bilen, väg 148, mot Fårösund. Bara tio minuter från vår bostad nådde vi Bro. Där blinkade vi vänster och klev in i en annan värld. Vem kan låta bli att trivas här?

Smedjan byggdes 1905. Det som är charmen med detta hjärtligt, trevliga ställe är att husets historia finns i luften och en del av originalinredningen finns kvar både inne och utomhus.

Denna driftiga kvinna heter Ingela Åkerlund. För drygt tjugo år sedan mötte hennes händer leran och sedan blev det kärlek dem emellan. Företaget har hon drivit sedan 2004. Tidigare hade hon sin verksamhet i Lye. Men 2016 köpte hon både smedjan och huset intill. Därmed har hon inte många ”hjärtslag” till sin arbetsplats.

Förstår att hon lät de gamla underbara fönsterna vara intakta. Tiden försvann iväg medan jag stod där och njöt.

Keramiken tillverkas på plats. Det finns olika varianter och färger av hjärtan. Att fantasin och lekfullheten går hand i hand konstaterade jag med värme i bröstet.

Keramikföremålen är själva huvudprodukten men det finns massor av annat i utbudet.

Svensk luffarslöjd – Vi gillade det här hjärtat. Finns det något annat som du blir extra förtjust i?

De här färgglada tingen kände vi igen från Roma Glas. Andra kvalitetsprodukter som de säljer är från Växbo Lin, silver & smycken från Brokig och svenskvävda ullplädar.

Svarv från förr?

Har man hjärta att krossa sin motståndare i ”Tre i rad”?  😉

Det var inte lätt för oss att välja ut presenter till våra två älskade döttrar. Men till slut lyckades vi. Om du inte har vägarna förbi Gotland går det lika bra att gå in här. Då kan du sitta hemma och välja ut något fint till en person som du tycker extra mycket om. Eller tipsa någon närstående, ge en extra ”knuff” om att du hjärtligt gärna vill ha… 😉

https://www.hjartfabriken.se/webbshop/

Ps. I ett annat inlägg och i en annan kategori ska jag återkomma till ”Skostallet” där vi också passade på att fika. Ds.

Vi delade på oss, del 2

Publicerad den av
20


Den här sommaren har jag verkligen njutit av att ha en cykel. Det har blivit många och ibland långa turer runt i Visby. Idag var det min tur att ta del av medeltidslivet. Därför rullade jag ner mot havet. Funderade en kort stund om det egentligen inte skulle vara mer behagligt att stanna utanför muren.

Men uppdraget var ju att ta lite foton på årets medeltidsmarknad så därför parkerade jag min cykel…

… och betalade frivillig stadstull. Detta var nytt för i år läste jag i tidningen.

Här fanns det hantverk av alla de slag.

Jag gick vidare längs muren.

Eftersom jag kom precis när marknaden öppnades blev det inte så många människor på bilderna jag tog.

Skulle jag satsa på att köpa mig en klänning till nästa års medeltidsvecka kanske?

Här fanns det en chans till. Nej, nån klänning blev det inte.

Inte heller ett underbart sidentyg. Jag hör inte till dem som fixar ihop ett plagg på några sekunder.

En ost då? Nja… jag är nog lite tveksam till att köpa ätbara saker på en marknad. Speciellt en dag som den här i gassande sol.

Saffranspannkaka med salmbärssylt och vispgrädde åt jag för några veckor sedan på ett café. Det var riktigt gott!

Här stannade jag till och luktade. Lavendel är min favoritdoft!

Glasblåsning har alltid fascinerat mig. Hoppas att jag får chans att prova på det någon gång.

Här blev jag varm i hjärtat. Det blir jag alltid när någon gör något snällt mot någon annan. Mannen sa ungefär så här till den lilla tjejen som precis handlat tio snäckor: ”Eftersom du är min första kund idag så får du ta två till”.

En fin fikakorg och en hemlig present till någon som snart fyller år hade jag med mig när jag lämnade marknaden och letade upp cykeln för att börja gå uppåt… nackdelen med att rulla ner är att det är betydligt jobbigare att ta sig hem…

 

Vi delade på oss, del 1

Publicerad den av
22


Det sägs att ungefär 40 000 besökare deltar i Medeltidsveckan varje år. Några av dem tältar här utanför muren. Blir jag sugen? Nja. Jag gillar varken att tälta eller dra ut i fält. 😉
Jag cyklade förbi utanför där i morse och det var ”lite spring” för att få komma in på ”hemligställena”.

Undra om denna duo bor på den udda campingplatsen eller har en lyxsvit på ett hotell. Jag har sett en och annan deltagare som pratat i mobil. Lite kulturkrock enligt mig. Som om Fred Flinta skaffade sig Facebookkonto. 😊
Solveig skulle denna eftermiddag på ärenden utanför muren. Därför delade vi på oss vid Söderport. Efter det att jag parkerat cykeln planerade jag att gå Adelsgatan fram och tillbaka och ”spana av” Söder Torg för att plåta olika medeltidskläder.

Antagligen tyckte bokhandlaren att det var för varmt inne, så han satte sig vid ett bord utomhus för att locka med böcker. 😉 Eller så var sanningen så här:
”Nu kommer du inte undan Björn.”
”Jag förstår det.”
”Kan du gissa var jag kommer ifrån?”
”Halmstad.”

Efter att ha gått fram och tillbaka i trängseln på den välkända sommargatan i Visby bytte jag taktik. Varför ska jag jaga medeltidsmänniskor? Det är betydligt smartare att göra tvärtom. Sätta sig på en ledig bänk och låta dem komma till mig. Enda problemet var att människor med nutidskläder (inte nudistkläder) hade fräckheten att gå i vägen framför min lins. 😊 Här kommer ett urval av alla foton jag hann ta på bänkstunden i solen. Vilket foto gillar du bäst? Varför?











Det var en varm augustidag. Imorgon kommer Solveigs taktik, del 2.

 

En sekunds misstag

Publicerad den av
14

Del 1:
Fredagen den 24 maj var en solig eftermiddag. Efter ett nytt besök hos min duktiga osteopat hade jag även sol inombords.
Solveig hade glädjande noterat att hela min kropp var som förbytt efter de andra tre besöken. Första gången hade vi gått och fikat på stan. Jag var då längre till växten. Båda benen lika långa. Jag fick hålla igen på stegen för jag upplevde mig själv som den jag en gång var när jag stod i zenit. En person med spring och energi i benen.
Samma energi hade jag fått denna fredag, trots att jag låg på sängen och läste i en spännande bok. Ville så gärna veta om jag gissat rätt mördare.
”Bosse! Maten är klar.”
Jag kände från sovrummet den väldoftande aromen från köket där mitt livs favoritkock varit i farten.
Rörelserna gick fortare än annars. Ändå fanns någonstans en inbäddad (på tal om sovrum) säkerhet om att hålla en bit till höger om sängen. Alltför många nätter under dessa snart tio månader hade jag i mörkret slagit i vänster lilltå under nattliga utflykter. Orsaken var att min säng flyttar sig. Glider dumt isär från grannmiljön. Hur ska det tolkas? 😉 Så fort jag märker det flyttar jag alltid in säng och madrass mot min älskade fru igen.
Att hålla till höger i kombination med den nya energin var ingen lyckad kombination trots att sängen glidit iväg. Vänster fot var möjligtvis tacksam, men höger fot…
”Aj!”
Jag föll ihop på sovrumsmattan i manliga plågor. Högerfoten hade kolliderat med väggen som går ut en bit från dörröppningen.
Kocken från köket bytte inte kläder utan kom som en raket i sin nya kostym – ”sjuksköterska”.
”Det ser inte bra ut. Kan du röra på den? Tänk om den är bruten.”
Solveig googlade. Insåg att det inte görs något åt en bruten mellantå så hon tvättade och bandagerade den. Något som hon fick fortsätta att göra varje morgon en tid framöver.
Dagarna gick…
I min dagbok kan jag notera att jag snabbt var tillbaka på banan igen. Vi hade många lockande aktiviteter på schemat. Fira förlovningsdag. Åka till Uppsala tre dagar och fira Jennifers examen, för att nämna något. Visst hade jag lite ont men det kan alla ha efter flera timmars stadsvandringar i tropisk värme.
Del 2:
Under min obligatoriska morgonpromenad noterade jag att jag inte kunde gå helt korrekt. Det smärtade under högerfoten. Nästa dag gjorde det riktigt ont för varje steg. Helgen 15-16 juni stannade jag inomhus. Visste att jag sedan länge hade tre viktiga besök inbokade måndag-onsdag i veckan efter, innan jag hoppades slippa alla mindre roliga hälsobesök under sommaren 2019 och istället ha kul med min livskompis. I våra planer ingick inga hälsobekymmer. Dem hade alla galna ljusa idéupptåg puttat ut.

Jag skulle velat se mig själv på en video måndagen den 17 juni. Jag hade på morgonkvisten bytt set på magen vilket ofta brukar innebära att ”inget” funkar under de första timmarna innan kroppen accepterat plastkanylen. Lägg till att jag var bekymrad (vilket också höjer blodsockret) över hur jag skulle kunna ta mig till tandläkaren innanför muren. Solveig körde ner mig så långt det var tillåtet utanför medeltidsmuren. Sedan var det ett steg i taget på kullerstensgatorna. Jag hann i tid. Blodsockret var 23.3 och en pil snett uppåt. Jag såg medkänslan hos tandsköterskan när hon mötte ”haltande” mig och fick sänka tempot när hon lotsade mig till min tandläkare.
Under tiden ringde Solveig till vår vårdcentral och fick en tid hos distriktssköterskan på eftermiddagen.

Sköterskan trodde också tån var bruten. Hon rekommenderade en tablett i kombination med en magskyddande tablett och en Alvedon. Nio tabletter tog jag om dygnet de tillåtna två veckorna. Ibland var jag smärtfri och glömde bort mörka moln. Men vissa mornar var inte så komiska. För då var det längst antal timmar mellan tabletterna. En stund senare tänkte jag ljusa tankar igen. Jag gick promenader, cyklade och vi hade underbara dagar nere på Storsudret/Sudret (som du kan läsa om på denna blogg).
Del 3:
Självklart insåg jag att prognosen inte var sommarljus för att det skulle bli bra när ”pillerkuren” avslutades.
1 juli tog jag sista tabletterna vid lunch. Snabbt blev det som innan kuren. Ont, ont, ont. Inte bara under foten. På grund av fel gå och cykelteknik tillkom värk i höft, knän och underben. Till slut tror jag det var bara sju hårstrån och en näsborre som inte värkte. 😉
På onsdagen ringde jag Vårdcentralen igen. Visste att det var doktorsbesök som skulle bli andra insatsen. Trodde att det var receptbelagda tabletter och eventuellt en röntgen som väntade.
Det blev inte så. Doktorn trodde också att tån varit bruten och berättade om tablettbiverkningar och visade sig vara en cortisondoktor. Jag som jagat den kåren under trettio år i olika delar av Sverige var inte förberedd på scenariot. Därför sa jag bara ”Aj” där det gjorde som allra ondast vid provtrycken.
Jag cyklade mest som motion den närmaste veckan. Då tvingades jag ha högerfoten i fel position. Måste sett komiskt ut.
Del 4:
Jag gav det en vecka. Sedan var jag tillbaka hos samma doktor. Mer cortison. Större dos. Fler stickställen.
”Vi ses kanske nästa onsdag igen”, allvarsskojade jag.
”Det hoppas jag inte!”

Två dagar senare står det i min femårsdagbok att jag kunde gå normalt inomhus. En vecka senare var det dags för en ny flygresa. Denna gång mot Ängelholms flygplats. Flyget dit var försenat. Fanns inga lediga sittplatser när vi väntade. Jag lät min friska fot ta allt ansvar medan jag lutade kroppen mot en betongpelare. Foten tackade med att ställa till problem i mitt minne. Vilken fot har jag mest ont i? Vilken var det jag slog i väggen vid sängen?
Det blev en del traskande i Helsingborg under de första dagarna. Jag hade ont men gick skapligt. Sänkte jag tempot såg nog ingen annan mitt problem. Söndagen den 21 juli (nästan två månader sedan incidenten) gick jag och Solveig en uppfriskande morgonpromenad när Jennifer sov sin skönhetssömn. Bara en liten bit från det nya bostadsområdet var det som att befinna sig på landet. En svart spinkig katt som var livrädd för mitt knäppande med kameran adopterade ändå mig som husse. När vi kom tillbaka till lägenheten i Maria stadsdel kom jag på en sak. (Det händer ibland – inte ofta) 😊
”Solveig! Jag hade inte ont en enda gång under promenaden.”

Fötter och ben är viktiga ”förflyttningsredskap”. Att ha strul med fingrar är heller inte roligt, men det är sällan jag numera går på händerna. Vänta lite. Om jag skulle prova det i trappan ner. Vad kan GÅ fel? Kanske bäst att gardera med att ta på cykelhjälmen? 😉

Fotnot:
Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol och hoppas slippa skriva del 5 om foten.

Stort TACK till dig som tog dig ända hit ner! Jag önskar dig en fin helg. Efter lunch ska vi åka iväg med medhavd fikakorg och styra kompassen mot ett fiskeläge och en fyr. Jag älskar GOTLAND mer och mer. ❤

 

Pensionat Holmhällar – ”Panget”

Publicerad den av
35


Du som gillar svenska filmer minns säkert filmen ”Pensionat Oskar” efter Jonas Gardells manus och med Loa Falkman och Stina Ekblad i bärande roller. Det var här på Pensionat Holmhällar som kultfilmen spelades in 1994.

Jag tror att det var redan på sjuttiotalet som jag hörde talas om Pensionat Holmhällar för första gången. Sedan har jag läst om det flera gånger. Nu var vi där för att äta lunch och eftersom vi hört om att det kunde vara långa köer var vi där extra tidigt. Alltför tidigt… Därför vek vi av genom tallskogen för en promenad ner mot havet.

Vi trånade efter att gå ner till den omtalade långgrunda stranden och få se raukfältet och gärna Holms fiskeläge men så långt kom vi inte den här gången.

Min plan är att cyklarna ska med på bilen vid nästa besök på Sudret. Vid det här besöket var det bäst att gå tillbaka och bevaka kön.

Vilken tur jag hade när självaste ”Calle på Panget” dök upp med en cykel han skulle fixa till. Jag kunde inte låta bli att störa honom när jag hade honom ”på tråden”.
Jag hade läst på. Visste att både Calle Hansén och Pensionat Holmhällar firade 70 år 2019. Det var alltså Calles föräldrar som tillsammans med två andra par startade upp detta projekt i några ombyggda militärbaracker. De andra paren tappade sugen efter några tuffa säsonger och hoppade av, men Calles föräldrar fortsatte. Nu är det Calle, tillsammans med hustrun Eva och dottern Olivia, som håller i trådarna.

Nittio procent är stamgäster, sa Calle i en tidningsintervju. Några har bott här femtio somrar i rad.

Det går utmärkt att sitta inomhus, men vi ville umgås med det fina vädret.

Solveig var framme vid luckan och beställde två rödspättor. Sedan fick vi vänta en kort stund innan de ropade LIDÉN.

Betyg. 5/5.
Vilken tur att det fanns rödspätta 2019. För två år sedan slog köket i kapacitetstaket och därför fick de skippa de alltför populära rätterna schnitzel och spättan under förra årets högsäsong. Mums Mums, säger jag bara. ❤

Kuriosa för den intresserade: (Sådant här går jag igång på) 😊
Året 1919 byggde reservkapten S ett hus nära stranden. Marken var samfälld, men mannen kände sig tydligen som ägare till stranden. Därför tålde han inte att Pensionatets gäster tog sig till stranden för att vistas där och bada i havet. Under tiden som gästerna var i vattnet tog han deras kläder. Han höll även på med pistolskytte. Då stod han på sin tomt och sköt mot pappfigurerna som han satt upp på stranden. Givetvis kom badgästerna i skottlinjen. Den 8 augusti 1952 fanns denna rubrik i Gotlänningen. Pistolskjutande kapten terroriserar Holmhällar. Den gången blev kaptenen polisanmäld av pensionatsgästen Direktör Lundén-Welden som påstod att han hört pistolskott bakom sig efter att precis haft en kontrovers med kapten S. Kaptenen menade att det var en sprängladdning i ett kaninhål. Tyvärr stod det inget riktigt slut på händelsen. Bra tillfälle för mig att använda mig av min egen fantasi. Några timmar senare när mörkret lagt sig hördes ett knastrande från…

Tillbaks igen

Publicerad den av
24

Denna månadstävling är indelad i tre etapper. Den som FÖRST har alla tre rätt i samma kommentar vinner en Skrap-Kryss.
Jag vill alltså endast ha EN kommentar med alla TRE svaren och ingen faktahjälp till kommande deltagare.
Jag svarar med att berätta hur många rätt DU fått ihop. (om du lämnat tre svar.)

Alla är välkomna. Både du med och utan blogg. Ta chansen att bli miljonär. 🙂
Börja med att trycka på FÖLJ så du inte missar något. Då kör vi igång för jag är nyfiken på hur länge tävlingen kommer att ”leva”. En timme? En dag? En vecka? Eller vinner INGEN VINNARE sin första månadstitel? Hoppas inte det sistnämnda.

Etapp 1:
Bild A

Bild B

Dessa två foton tog jag när jag var på bibblan vid olika tillfällen. Vad insåg jag hade förändrats från bild A till bild B?

Etapp 2:
Jag söker en känd person – kopplad till södra Gotland sedan många år tillbaka.
Ledtrådar:
Hasse Alfredsson, baptistpastor, scenskräck, Storsudret, Reine, institution, körsbär
och dator.
Jag trodde att Reine i ”Barnens ö” skulle göra det för lätt, PC trodde jag någon klurig direkt skulle knäcka. Jag la till körsbär för att jag samma dag, 6/8.19, läste att P C Jersild skulle föreläsa på Körsbärsgården och läsa från sin kommande bok ”Skriv först-fråga sen”. 

Etapp 3:
Även här handlar det om en känd person. För och efternamn tack.
Längre ledtrådar:
Från en ö till en annan ”ö”, knappast ett pseudonymnamn, siffror lättare än bokstäver, yngre än Dagny, kalkstenshus och 9,5 miljoner kronor.
Den här fixade Ethel. Jonas Jonasson ska flytta från Gotland (Hogrän) till Lidingö, jag lekte med titlarna ”Analfabeten som kunde räkna” och ”Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann”.

Stort LYCKA TILL! 😊

Fakta:
Månadens Gotlandstävling kommer att läggas in tio gånger under året. Juli och november är ”lediga”. I december tävlar bara de som vunnit minst en månadstitel under året.

VINNARNA 2019:
Januari: Louise Pettersson
Februari: Anne Bondin
Mars: Ditte Akker
April: Ditte Akker
Maj: Gunnel Moberg
Juni: Louise Pettersson
Augusti: Eva Rohlén 🙂
September: ?
Oktober: ?
December: Stormästaren ska koras.

 

 

 

 

Landa i huset med historiska anor

Publicerad den av
37


Donnerska huset i Klintehamn. Ett hus med historiska anor. Stenbyggnaden är från 1700-talet. På övervåningen finns Klintehamns bibliotek. Jag blir lyrisk när jag, på en webbsida, ser kakelugnarna och målningarna på övervåningen.  ❤

Vi åkte till Klintehamn för att besöka inredningsbutiken LANDA. Jag har ett urklipp i en pärm och Solveig har följt butikens Instagram-sida ett bra tag. Vi såg med andra ord fram emot att få besöka denna butik. Och vi blev inte besvikna! Dessutom finns det kvar en rest av vår yrkesskada – intresset för porslin – från den tiden när vi drev Nordens största kaffekoppsmuseum med många andra samlingar.

Karolina Lind som driver denna inspirerande butik är inne på sin fjärde säsong. Karolina driver butik och webshop med stöd av sin man. Ett sådant team är viktigt för balansen.

Inbjudande att få lägga sig en stund och njuta från sängläge. Sedan tänkte jag på förvånade blickar och andra störande moment. 😉

Jag förstår att denna butik har landat för att stanna.

Min favoritfärg. Just denna blandning av gammalt och nytt tilltalar mig. Återbruk med alla sina fördelar har gjort comeback vilket jag uppskattar. ”Win – Win” så det stänker om det.

En del möbler renoverar Karolina medan andra får ha kvar sin slitna charm.

Har du bloggbesökare blivit intresserad av något från bilderna? Tyvärr har jag begränsat antalet foton i inlägget som vanligt. Vi tog annars som vanligt en hel del kort. 😉

Kan du gissa vad vi valde på bordet? Sex stycken assietter från Woods Ware fick följa med hem och de invigdes igår. Syftar på den ”gröna högen”.

Solveig blev extra nostalgisk av denna möbel som påminde henne om en liknande som fanns hemma hos hennes mormor. Kanske tur att vi inte har ett stort hus att fylla längre.

Vad glad Solveig blev när hon fick se denna gamla resväska. Precis en sådan har hon letat efter ett tag. Tror ni jag vågar gå bredvid henne nästa gång vi ska flyga till fastlandet? Skojar bara. Min fru jobbar inte bara som speciallärare. Hon har även ansvar för två skolbibliotek. Extra kul med tanke på hennes bakgrund som barnbibliotekarie. Så denna erfarna resväska ska användas för att locka barn att läsa mer. Kanske kommer jag att lägga upp ett foto någon gång när jag gör ett studiebesök på hennes arbetsplatser. Helst den med havsutsikt från fönsterna. ❤

Vi fylldes verkligen av nostalgiska kickar. Jag har svårt för att låta bli att vända på porslin för att se om mina gamla kunskaper finns kvar. ”Aha! Det var Rörstrand. Men jag hade glömt namnet på dekoren.”

Karolina kunde inte valt ett bättre namn på sin verksamhet – ”Landa”. Hon vill att besökarna ska landa. Skruva ner tempot. Få inspiration. Hon väljer med omsorg och allt är handplockat när hon köper in, gammalt som nytt. Vilket suveränt ställe att besöka!
Du som inte har vägarna förbi Gotland, och kan ta bilen från Visby längs med den vackra kustvägen till Klintehamn, – här finns en utmärkt reservplan: https://landagotland.selz.com/

Hundlausar – det stämde inte alls

Publicerad den av
22


Alla som sett programmet ”Så mycket bättre” har sett dessa tre väderkvarnar i vinjetten. De har också förekommit i tv-serien ”Skuggornas hus”.

Jag var inte helt ensam. Tvåbenta tog kort på fyrbenta och jag höll mig en bit bakom. Ville inte bli ö-känd som en pratkvarn.  😉

Som alltid vill jag komma in. Se hur det ser ut. Stilla min medfödda nyfikenhet.

Här är en till som är ”nyfiken runt hörnet”.

Dessa berömda kvarnar var i bruk fram till 1950-talet. Nu förvaltas de av Gotlands hembygdsförbund som också restaurerat dem.
Just namnet Hundlausar är ett riktigt gammalt namn. Det hör antagligen ihop med att det nästan alltid blåser så mycket att det inte ens går att släppa en hund lös. (lausar=lös) Men när jag gick där blåste det nästan inget alls. Så jag kunde släppa både hundar och hästar fria. 😉

Då återstår det bara för mig att hoppa upp och rida iväg in i solnedgången:
”I´m a poor lonesome cowboy and a long way from home.”

Ps.
Minns du den ständiga slutrutan i Lucky Lukes äventyrsserieböcker? Jag älskade mannen som sköt snabbare än sin egen skugga. En serie som håller även för vuxna läsare. Tror jag ska läsa om dem till hösten.

Kronvalls fiskeläge

Publicerad den av
22


Läget är perfekt – Ekstakusten! Detta vackra kustavsnitt.

Jag smälter för det här speciella, karga naturreservatet. ❤

Vi hade bara åkt 4 km från Djupvik fiskeläge när vi nådde Kronvalls fiskeläge, (Kronvalds).

Innan Djupvik bildades i slutet av 1800-talet var detta fiskeläge det stora läget.

Jag förstår de två första orden – men vad står det på slutet? EHE?

Enligt sägnen var det här som den ”trevlige” mannen Waldemar Atterdag steg iland 1361 med målet att inta Visby och Gotland.

En sida av mig njuter av utsikten och det är lätt att tänka på detta som glamour. Samtidigt som en annan sida av mig tänker på stormar, mörker, vinter och en rädsla hos kvinnorna som i stugan vankade fram och tillbaka och kanske bad till högre makter om att det skulle gå bra även denna gång. Men vår historia skvallrar om att många kvinnor blev ”fiskareänkor”.

Hur lång tid skulle det ta för mig att med hjälp av en av båtarna nå Lilla Karlsö? Skulle jag få leka Ingemar Stenmark på sjön mellan de stora stenarna? Tror jag avstår. Dessutom vill jag vistas i en större båt. Undra hur många gånger som jag redan spejat ner på de två öarna från ett flygplansfönster? Förra söndagen såg jag ingen av dem på grund av den dåliga sikten.

”Båt i vila” med blåeld.

Nu måste jag vakna till liv så jag inte går in i fel bil. Visst är vår bil blå? 😉

Prästgårdscaféet i vackra Vamlingbo prästgård

Publicerad den av
20


Om du någon gång befinner dig på södra Gotland kan jag rekommendera denna oas. Det sistnämnda ordet på tre bokstäver stämmer verkligen om det är ”rätt väder”. Som du kan läsa finns det mycket som lockar på platsen.

Prästgården byggdes 1779 och är kulturminnesmärkt.

Kategorin är FIKATIME. Egentligen kunde jag lagt in ett inlägg till om alla fina blommor som vi tog kort på. Men nu råkar det vara så att det blivit en rejäl dos av den varan sista tiden på bloggen, så för variationens skull fick det bli en begränsning.
Förutom fika går det att äta god mat som baseras på odlade råvaror från Gotland och den egna trädgården.

På Prästgårdscaféet finns flera ”fikaplatsmöjligheter”. Vi hade kunnat gått upp en trappa och fikat på loftet. Eller suttit på entréplan. Det fina växthuset såg för varmt ut, men vi var inne en sväng och tog kort på växande citroner.

Givetvis hade jag stenkoll på brickan med godsakerna under fotograferandet. Vi män är ju kända för att fixa två saker samtidigt. 😉

Ibland är det en fördel att ha en pil neråt på ”Libra”. Synd att vi inte köpte två av samma sort. För den ena var extra, extra god. Nästa gång…

Vi tog det lugnt. Men det fanns de som jobbade hårt.

Vilken ljuvlig plats att sänka tempot på några timmar. ❤
Trädgården inrymmer en köksträdgård, en örtagård och en rosenträdgård. Dessutom finns en butik där du kan köpa kryddväxter, vaser, krukor och annat smått och gott.

Ett blomfoto till… Kan inte låta bli…

Vi hade osis för det pågick ett byte av utställning när vi var där.

Här var ”vaktfågeln” som hade full koll på läget.

På tal om fåglar. På andra våningen i prästgården finns ett museum som den fågelintresserade säkert uppskattar. Konstnären Lars Jonsson visar upp verk från egna samlingar. De flesta av motiven är hämtade från södra Gotland.

När ”varelsen” började slicka sig om munnen fick jag bråttom ut. 😉

Detta var fik nummer 13 som kvalificerade sig till tävlingen årets
fik 2019. Tretton pärlor med det ”lilla extra”.  ❤