Kruttornet till Snäck – Check!

Publicerad den av
12

Bosse har en lista över sådant som vi ska hinna med under sommarlovet. Det som inte blir av i år flyttas nog automatiskt till nästa års sommarlista eller, om det inte är alltför årstidsbundet, så hinner vi med det under en helg i höst.
Igår morse satte vi cyklarna på bilen, packade in den förberedda frukosten och drog iväg till parkeringen vid Kruttornet. Klockan var väl runt fem. Varför ligga kvar i ett varmt sovrum när solen lyser och fåglarna kvittrar därute? Efter bara några meter på cyklarna fanns möjligheten att vila en stund… fast det gjorde vi inte.

Det varma sovrummet kändes plötsligt inte så dumt längre. För oj vad kallt det var nere vid havet… Jag hade laddat för en sommarutflykt och klätt mig i shorts och bara en tröja. Som tur var fanns en extratröja i bilen. Den tog jag på innan någon annan kom på idén…

Vackra ringmuren i morgonsol. Åh! Jag njuter varje gång jag ser den.

Fågelkompisar fanns det gott om. Hägern ser smått frusen ut, men änderna tycks inte bry sig om kylan alls.

Speglingar är jag alltid förtjust i. Fram med kameran!

Det blev en cykeltur med variation. Här var det både kallt och fuktigt.

I solen trivdes vi betydligt bättre!

Det kändes bra att återse Snäckschimpansen. Nu har vi tittat på den, och fotograferat den, under flera olika tider på dygnet. Den här gången var den vändpunkten för vår cykeltur.

En bänk i solen kändes som ett givet val när vi packade upp frukosten. Varmt kaffe och te, smörgåsar, youghurt med hallon eller blåbär och flingor med frön. Jodå, allt var med!

Tillbaka mot Kruttornet igen såg vi…

… någon som säkert frös…

… och blommande cikoria som öppnat sig mot solen. Nu kan Bosse färglägga raden där det står: ”Cykla från Kruttornet till Snäck”.




Välhävdade prästänget i Anga

Publicerad den av
14

Anga prästänge finns med i EU:s nätverk av skyddade områden, Natura 2000.

Anga prästänge är litet, mycket gammalt, vackert och otroligt örtrikt. En stor orsak är fuktighetsnivån, som gör att det finns massor av både fuktängsarter och torrängsarter som lever sida vid sida. Att det var vått där blev vi snabbt varse. Våra skor var inte ens torra nästa dag. 😉 Marken är också känd för att vara väldigt frisk, vilket innebär att arter som kräver näringsrikare jord får en ärlig chans att överleva.

Fem till smakprov från Solveigs makroobjektiv.

Du kan säkert ana ”skylten” som finns i mitten av ryggstödet. På den finns följande text:
Till minne av Svante Hedin som älskade att sitta här.
När jag googlade visade det sig att det var en mycket aktiv och känd man. Född 1928 i staden där jag och Solveig träffades första gången, Borås. Även Svante träffade sin fru i den gamla textilstaden.
Svante dog 2011. Några av Svantes titlar var arkivforskare, fotohistoriker, lärare och författare. 2008 fick han tillsammans med Anders R Johansson, motta ”Årets kulturpris” på Gotland.

En hästräfsa har Solveig hanterat flera gånger, på sommaren i sin barndom.

Ett fagert Gotlandstun runt ett mycket vackert och sevärt änge. Det fanns gott om orkidéer. Men de trivs bäst i en egen kategori på gotlanduppochner. 😉 Det växte också en art som enbart finns på Gotland och inte i något annat landskap i Sverige. Den visas snart på bloggen och kommer givetvis att hamna i kategorin ”Nästan bara på Gotland”. Ordning och reda. 🙂


Ahr

Publicerad den av
18

Vi hade gott om tid kvar tills vi skulle checka in till vår hyrda stuga. När vi i solskenet körde ner till Fiskeläget Ahr och parkerade, blev det som balsam för själen att stiga ur bilen. Vilken idyll. ❤

Genom öppningen såg vi den låga Falholmen, strax utanför den väl skyddade fiskehamnen.

Den gula fetknoppen blev som en extra sol på marken.

I slutet av 1600-talet var Ahr ett av Gotlands största fiskeläge. Nu är de moderna bodarna privatägda och hamnen förvaltas av Ahrs fiskeriförening.

Båt i vatten & Båt i vila på land.

Det fanns en möjlighet att köra lite till höger om fiskeläget och nå ner till en vidunderlig utsikt ut mot Östersjön. Där stod X antal husbilar parkerade. Sämre ställen finns att sova på.

Jag avslutar med att berätta att det i Ahr finns en forskningsstation som tillhör Högskolan på Gotland. Här följer man fiskbeståndens situation i Östersjön. Vi körde förbi den när vi rullade vidare mot Fårösund.



Från ett lastbilsflak till det digitala rummet

Publicerad den av
6

För många som inte bor på Gotland förknippas den gröna parken Almedalen med Almedalsveckan, under en intensiv julivecka.

Mycket har hänt under de drygt femtio åren. Egentligen var startskottet ett improviserat möte mellan utbildningsministern Olof Palme och tilltänka partiledarkandidaten Krister Wickström.

Platsen var vid Kruttornet, vars torn kan anas bakom en trädkrona. Den fysiska mötesplatsen var på ett lastbilsflak, tidpunkten 25 juli 1968. Undra hur många som var där och lyssnade?

Det dröjde till 1991 innan samtliga riksdagspartiledare var på plats. Under flera år har partierna under veckan haft en egen dag. Men för andra året i rad blir det med start på söndag en digital mötesplats med två partiledartal per dag. Vänsterpartiet och Kristdemokraterna inleder 4 juli och inte helt oväntat för mig avslutar Socialdemokraterna och deras goda kompisar Moderaterna 7 juli. 😉

Personligen föredrar jag att det är tomt på bänkarna, så jag kan få ha mina egna tankar runt namnen. De flesta känner jag igen, vissa namn har jag helt glömt bort. Kanske inte ens hört talas om.

Sedan flera år tillbaka har veckan växt rejält och kallas numera för ”Världens största demokratiska mötesplats”. Bästa kryddan tycker jag är intressanta seminarium. Förhoppningen är att upplägget 2022 blir som vanligt igen.

För lyssnarna på bänkarna finns många möjligheter att då och då vila öronen. Svepa blicken förbi den tilltagande omgivningen. Själv behövde mina ögon inte byta position under sega föreläsningar, under alla mina utbildningar. Jag var en mästare på att njuta av inre filmer. Självklart fanns det tvärtomtillfällen. Där jag sög in varje stavelse hos talaren. Var insatsen en väntande tenta lyssnade jag ”nästan” alltid. 😉

När jag såg fågelholken från min bänkposition dök flera komiska, ironiska scener upp på min näthinna. Ingen av dem kommer i bloggtryck.
Jag svarar eventuella bloggkommentarer med en symbol. (ingen partisymbol) 🙂
I nästa inlägg ska du få se ett vackert fiskeläge, som ligger på norra Gotland. ❤



En naturskön halvö

Publicerad den av
14

Alla dessa vägval i livet. Här var det enkelt och gav ingen bekymmersrynka i pannan. ”Håll till höger Lidén. Annars slutar det med ett skäll.” 🙂

För den vänstra grusvägen ledde brant upp till en privat bostad. Vi hann under vår vistelse se två bilar som körde dit upp. Själva hade vi parkerat vid parkeringen några hundra meter från havet. Vad spännande det var att äntligen komma hit. Jag har läst och hört så mycket positivt om platsen.

Vi befanns oss i ett naturreservat på en halvö som numera heter Husken. Förr hette platsen Hursken.
Husken består av en 20 meter hög kulle av revkalksten. Längs sluttningarna finns ett antal sevärda raukar.

Innan jag nådde trappan var det en otrevlig brännässla som ville umgås med mina bara ben. Om det tyckte jag inte.

Mums både för innehållet i picknickkorgen och utsikten ut över Valleviken. ❤

Här tyckte jag Solveig var lite för nära kanten. För jag är rädd om min kamerautrustning. 😉

Vacker som en nyponros. Det gamla uttrycket tycker jag blomman mer än väl lever upp till. Vad tycker du?

Det du inte ser är att vi hade god utsikt ut till några småöar vid namn Fjaugen och Klasen. Tidigt i morgon bitti ska vi åka iväg med frukost och fika till andra sidan vattnet. Då blir det start i vår favoritplats Kyllaj. Därifrån ska vi utforska nya platser och följa upp gamla där vi inte sett allt – ännu. 😉

Undra vad de pratar om? Blicken hos den högra ser sträng ut. Den vänstra ser mer förnärmad ut.
”Jag har berättat för dig i tusen år att du inte…”
”Du har minsann inget nytt att lära mig. Tur jag numera har stenproppar i öronen.”

Två andra raukar såg mer sammansvetsade ut. Gamla goa kompisar? Det är alltid intressant att ta sig tid att studera detaljer hos raukar. Jämfört med orkidéer måste jag ge dem kredit. Det är ytterst sällan som de börjar fladdra i vinden när vi ska ta kort. Skulle det hända hade jag antagligen av ren rädsla växt fast på platsen där jag stod. Dumma tokiga fantasi.

Hoppas du ser att ”hon har blommor i sitt hår.”
Vi brukar ofta bryta upp när det är som bäst. Det gjorde vi här med. Slutorden får bli åtta till antalet:
Ännu ett smultronställe av hög klass på Gotland. ❤

Ett hus fullt av toner

Publicerad den av
8

Det här välbevarade stenhuset på Norra Gotland är byggt under första delen av 1700-talet.

I många år var Groddagården ett Gästgiveri där bonden stod för logi, fixade mat och skjuts.

En musikalisk man med namnet Lars Olofsson bytte till sig gården 1781. Både Lars och hans söner var skickliga spelemän. Det dröjde inte länge innan Groddagården blev ett slags centrum för spelmän på norra Gotland.

Lars son Olof, som gick under smeknamnet Grodd-Olle, var en fena på att hantera fiol och lira. Hans son fick senare ärva Olofs vevlira. Denna klenod, ”Groddaliran” finns att skåda på Länsmuseet i Visby.

Tack vare hembygdsföreningen i Fleringe har gården blivit restaurerad och används för olika program. På sommaren har de öppet för allmänheten.

På övervåningen (inte taket) 🙂 ska finnas en vacker sal med schablonmålade väggar. Från fönstret har man en underbar utsikt över landskapet och Fleringe kyrka.

Vi skulle gärna vilja komma in någon sommardag och se allt på plats. Det är fantastiskt att de lyckats bevara både det vackra huset, personhistorian och en speciell geografisk musikhistoria på Gotland, som blivit en slags stafettpinne genom alla generationer. Där Lars Olofsson ”lirade” första stafettsträckan.

Det är inte illa…

Publicerad den av
19

Efter att ha gått ett varv runt Almedalen och en skön stund längs Strandpromenaden, tänkte jag det kunde vara på sin plats att gå upp för en gränd innanför muren och nerför den berömda granngränden och sedan kanske Solveig var klar med sitt fotograferande på Botan.

Det behövs varken en stor dos av fantasi eller speciellt många smarta hjärnceller för att förstå varför Visby kallas för ”Rosornas stad”. ❤

Vill å vill du veta vad en sån som jag kan heta? Strunta i att fråga för jag säger som det är. Skogränd heter gränden som jag gick uppför. Här har jag vänt mig om för att ta kortet.

Har du sett min villa, min Villa Villakullavilla. Vill å vill du veta, varför Villan heter så?
För mig är det svårt att undvika att tänka på en busig fräknig tjej och en söt brunett med namnet Annika som jag var kär i min barndom, när jag vandrar längs Fiskargränd. Gränden som är den mest fotograferade gränden innanför muren.

Förra hösten satte vi upp en fototapet, med Fiskargränd och Domkyrkan i bakgrunden, i vår hall.

Ibland är det svårt att låta bli att sticka ner näsan och dofta.

Det ser mysigt och lockande ut. Tyvärr var det ingen som bjöd in mig. 🙂

Kom nu, alla vänner, varenda kotte som jag känner. Nu ska vi leva loppan…

Det här huset var med i en av filmerna. Tror det var där det köptes godsaker. Annars var det ju så att det ofta fotades och klipptes ihop bilder från andra delar av Sverige och utomlands.

Det blev en halv gränd till, när jag valde grinden halvvägs uppför S:t Olofs gränd in till Botaniska Trädgården. Därmed klev jag av en underbar vandring längs gränderna för att istället komma in i en oas av blommor, fågelkvitter och ljuvliga dofter. Livskvalité av hög klass, som jag sedan tog med mig under resten av dagen. Det tog inte resten av dagen att hitta min fru. Men det dröjde ett bra tag innan jag såg en kvinna, med högt stativ nedanför lusthuset, som såg välbekant ut. För att inte göra samma dumma misstag som jag berättade om i kåseriet En fru för mycket i vår kåseribok Skimrande ögonblick – och dagar i grått, tog jag god på mig innan jag… 😉

Solnedgång i Fårösund

Publicerad den av
20

Tiden står aldrig stilla. Antagligen hade vi suttit utanför den hyrda stugan lite för länge. För när jag upptäckte att solen i Fårösund inte gick ner synligt i havet, fanns inte längre tiden att bolla med, när det gällde det två reservplanerna. Ta Fåröfärjan eller köra iväg till ett läckert fiskeläge, som vi besökt några timmar tidigare.

Men till slut blev det fint här också, när vi äntligen hittade en parkering.

Det är för och nackdelar med att variera mellan att ta ”vanliga kort” eller ställa in systemkameran på möjligheten ”Solnedgångar”. Jag och Solveig har olika åsikter om vilken variant som vi gillar bäst. På sista tiden har jag blivit lite kluven. I efterhand är det också extra svårt att välja vilka foton som ska få en plats på bloggen. När vi mixat med tekniken.

Ett vemod kommer in hos mig när jag vet att Sommarsolståndet passerat och… ❤

En plats att njuta av…

Publicerad den av
19

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

När jag går in genom grinden till Botan fylls hela min kropp av ett inre lugn. Det är så fridfullt och stilla, samtidigt som det råder en febril aktivitet i varenda hörn. Önskar att jag kunnat förmedla det surrande ljudet från alla insekter, kombinerat med koltrastarnas skönsjungande stämmor… men ni får nöja er med bilder utan ljud.

Blev positivt överraskad när jag såg att jag lyckats få ett och annat bi att fastna på bild, för det var sannerligen inte lätt att ta några kort där de fanns med. Inte sitter de kvar och väntar på mitt klick inte. Lika fort som de landat flyger de vidare till nästa blomma, och till nästa…

Humlorna då? Är de mer välvilliga till att agera fotomodeller? Nej, de tycks om möjligt ha ännu mer bråttom. Dessutom kryper de in så långt i blommorna när de väl landat att jag bara såg en vinge eller ett par ben när jag försökte fotografera.

Det var full aktivitet även bland de tvåbenta som arbetar med att hålla Botan i bästa skick. (Tack till er! Ni lyckas verkligen!) Här var det nyvattnat och några vattendroppar hängde beslutsamt kvar för en kort stund.

Det var helt enkelt omöjligt att ignorera rosorna. Dessa fantastiska blommor som håller på att slå ut i full blom över hela Visby.

Men rosorna har konkurrens av många andra skönheter. Var och en med sin speciella färg eller form.

Ibland behövs det inte så många ord.

Nostalgi! Min mormor var noga med att vi skulle sätta blommor från trädgården, på morfars grav, till varje helg. När liljor av denna sort blommade som bäst hamnade alltid en stor bukett på kyrkogården. Inomhus var de inte lika populära eftersom frömjölet kunde ge fläckar på duken.

JAAA! Tulpanträdet blommade. Men, NEEEJ! alla blommor satt högt upp i trädet och trots maximal höjd på stativet var jag inte ens i närheten. Jag, som alltid brukar hålla mig till reglerna, fick nästan lust att ge mig upp och klättra men insåg att det nog inte skulle bli populärt. Får hoppas på att trädet blommar nästa år igen och att åtminstone en blomma kan tänka sig att sitta på en gren lite längre ner då. (Googla på Tulpanträd så får du en bättre bild på de fantastiska blommorna.)

Jag har skrivit det förr, men det tål att upprepas. Botaniska trädgården är min favoritplats på Gotland. Det är verkligen en plats att njuta av…

Text och bild: Solveig Lidén

Cephalanthera longifolia – Vit skogslilja

Publicerad den av
15

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Tänk att redan 1623, när Gotland var danskt territorium, antecknade de kända floristerna Fuiren och Sperling vit skogslilja på sin resa på öjn.

Arten växer gärna i gran- och tallskogar och framför allt på nordöstra och östra Gotland. Den är känd för att vara en mycket skuggtålig art.

Men den finns också rikligt i ängen.

Blomningstiden är från slutet av maj till midsommartiden i juni. Vid kusten går det även att njuta av plantor efter sommarhögtiden.

Det är en njutbar orkidé med lysande vita blommor. Höjden kan sticka iväg mot en halvmeter.

Ibland kallas den för Kung Salomos jauskrone (ljuskrona).