Det här välbevarade stenhuset på Norra Gotland är byggt under första delen av 1700-talet.
I många år var Groddagården ett Gästgiveri där bonden stod för logi, fixade mat och skjuts.
En musikalisk man med namnet Lars Olofsson bytte till sig gården 1781. Både Lars och hans söner var skickliga spelemän. Det dröjde inte länge innan Groddagården blev ett slags centrum för spelmän på norra Gotland.
Lars son Olof, som gick under smeknamnet Grodd-Olle, var en fena på att hantera fiol och lira. Hans son fick senare ärva Olofs vevlira. Denna klenod, ”Groddaliran” finns att skåda på Länsmuseet i Visby.
Tack vare hembygdsföreningen i Fleringe har gården blivit restaurerad och används för olika program. På sommaren har de öppet för allmänheten.
På övervåningen (inte taket) 🙂 ska finnas en vacker sal med schablonmålade väggar. Från fönstret har man en underbar utsikt över landskapet och Fleringe kyrka.
Vi skulle gärna vilja komma in någon sommardag och se allt på plats. Det är fantastiskt att de lyckats bevara både det vackra huset, personhistorian och en speciell geografisk musikhistoria på Gotland, som blivit en slags stafettpinne genom alla generationer. Där Lars Olofsson ”lirade” första stafettsträckan.
gotlanduppochner 
Vad roligt att få komma med hit och få veta mer om gården och dess historia. Stort tack för turen och fin info och vackra bilder. Roligt att allt är så fint bevarat.
Kram
GillaGilla
Jag hade gärna besökt den på insidan. Eller gjort en tidsresa långt tillbaka dit när det spelades ihop.
Kram, Bosse
GillaGilla
Så vackra bilder. Den blåaste himmelen och det vitaste huset och till det okra gula fönster och dörrar. Hur kunde han byta till sig gården – med vad bytte han. Många gånger berättar vi lyriskt om hus och gårdar som vi besöker i andra länder men vi har själva en kulturskatt som tål att beundras.
GillaGilla
Den ligger bra till geografiskt. Vi hade tur med vädret när vi gjorde vår resa upp till vårt boende. Fiskeläget en bit därifrån var magiskt vackert. Kommer i nästa inlägg.
Han kanske spelade någon vacker låt eller varför inte på ett bröllop med en rik pappa eller svärfar. 🙂
Det är ofta intressant att besöka riktigt gamla välbevarade hus och få information om ägarna och vad som förekommit för aktivitet innanför väggarna. Riktiga kulturskatter som jag hoppas få fortsätta finnas flera generationer framåt.
GillaGilla
Men du, tulpanträdet blev jag helt såld på. Så vackert. Har aldrig hört talas om det förut.
Det var roligt att få lära sig något nytt 🙂
Jättefina bilder som man blir glad av.
Kram Katarina.
GillaGilla
Aha. Du menade i Solveigs inlägg från Botan. Bara synd att det inte fanns en enda blomma på rätt avstånd för att kunna ta kort uppifrån med macro. I efterhand har vi på instagram sett sådana bilder i flödet från våra vänner.
Kram, Bosse
GillaGilla
Har varken hört talas om huset eller de som bodde där. Intressant och dessutom vackert.
GillaGilla
Förr hade jag aldrig det heller. Men sedan vi kom hit dök det upp relativt tidigt när jag läste på om norra ön. Synd där inte var öppet när vi var i krokarna.
GillaGilla