Månadsarkiv: december 2022

Svajde fiskeläge

Publicerad den av
20

På Gotlands östra sida ligger Alskog socken. Svajde fiskeläge är socknens enda fiskeläge.

Förr var det bönderna och deltidsfiskare som höll till här. Numera är det en hamn för fritidsfiske som gäller.

Temperaturen i havet är ofta bland de varmaste på Gotland på grund av fiskelägets placering längst in i den grunda Lausviken. Ett gammalt talesätt lyder så här: Svajde är en bra hamn, men den ligger alldeles för långt ifrån sjön.”

Det verkar vara en aktiv förening i lägret med olika aktiviteter. Främst givetvis på sommaren.

Jag hoppade in i bilen och krypkörde efter Solveig som fått en ”novembertävlingsuppgift” av mig.

Ni som var med i ABC i år minns kanske fråga 24 och dess bild. Facit den kvällen var inte Buttle eller Gurfiles.

10. Endre kyrka – Göra om, göra bättre

Publicerad den av
11

Den där eftermiddagen gick inte på ”räls” när det gällde vår ”kyrkturné”. Två stängda kyrkor och så Endre där jag hamnade i stor festlighet och bara tog mig en djärv rusch mellan publikhavet och … https://gotlanduppochner.com/2019/03/23/10-endre-kyrka/. vilken tur jag inte krockade med mamman och barnet som skulle döpas. Där hade jag änglatur.
Nu var vi fyra år senare tillbaks vid kyrkan som kanske (inte mina egna ord) är vårt lands bäst bevarade medeltidskyrka.

Glasmålningen med intåget i Jerusalem är från mitten av 1200-talet. Där finns fler glasmålningar som är lika gamla som korets byggnadstid.

Det finns även glasmålningar som är betydligt yngre, ditsatta vid restaureringen 1915-1916. De tre ovanstående hör till den kategorin (tror jag) efter att ha läst på i kyrkböcker om vilka glasmålningar som är från 1200-talet och vilka som inte är det.

På det medeltida altaret, med relikgömma på framsidan, står ett altarskåp från 1300-talet.

Dopfunten från 1100-talet är tillskriven Hegwaldskolan. Det ståtliga locket i form av en korskyrka med den helige andes duva på tornspetsen är från 1200-talet.

Några väggmålningar i långhuset får avsluta ”reprisbesöket” i Endre kyrka.
Nästa gång som vi lägger in ett inlägg i denna kategori kommer kyrkan att ha nummer 87. Första bokstaven är A.

Tänkvärda ord:
”Man vill inte vara den man är.
Man vill vara den som man
inbillar sig att man kunde ha blivit.”
Hjalmar Söderberg

Sigsarve Vattensåg i Hejde

Publicerad den av
12

När vi åkt ”inlandsvägen” 142, mellan Visby och Hemse, har jag flera gånger noterat vattensågen. I höstas blev det av att vi stannade till.

Det gick att läsa att de på påskafton i år hade återupptagit, efter två års coronapaus, traditionen med ”sågdagar”. Besökarna kunde då köpa kaffe, fika och varmkorv. Den första sågningsvisningen hölls klockan 14. Den andra på kvällen lät mysig med tända fotogenlyktor.

Lite historia så får du läsare mer ”kött på benen”. Jag läste att det redan på femtonhundratalet fanns vattensågar på Gotland. Under 1880-talet gick det att räkna till ungefär 300 st.
När andra kraftkällor ersatte vattnet togs sågen ur drift. Men 1983 påbörjades en restaurering av Hembygdsföreningen. Därför har sågen varit i gångbart skick i flera år.

En slipsten.

Intressant och kul att det var okej att göra ett inre besök.

En fin gammal stenbro som borde få synas lite mer. Förr fanns det god tillgång till vatten i Sigsarve-ån på höstar och vårar. Vattnet kom från flera olika myrar i närheten.
”Mindre sly, mer bro. Tycker gammal tvåbent Bo.” 🙂

Ett trevligt stopp som manade till eftertanke.
Överkursinfo: Diametern på vattenhjulet är 6,40 meter. Omkretsen på vattenhjulet är 20 meter. Sågbladets längd är 120 centimeter.

Vi lämnade asfalten en stund

Publicerad den av
24

Vi rullade runt på asfalterade Grötlingbo ringväg när vi såg en skylt med namnet Pankar prästänge. https://gotlanduppochner.com/2022/08/21/grotlingbo-ringvag/
Det var guppigt på grusvägen i nerförsbacken och svårt för mig att se med solglasögonen när skogen tätnade alltmer. Samtidigt var det spännande… i början. Var låg änget? Hittade jag inte dit för all skog? Gick det att hitta på ett nytt ordspråk om problemet? Någonstans på vägen hade vi delat på oss. Letade på olika ställen. Jag som oftast längst fram i ”klungan”.

Där fanns en skylt om att det var ett naturreservat. På grov halländska frågade jag myran Emil var änget fanns. Dumt nog svarade alla hans miljoner syskon och släktingar samtidigt. Till slut kändes det som jag hade myror i byxorna. Bäst att rulla vidare.

Fakta utan trams: Flertalet av Gotlands lövskogar finns på öns södra del. De har oftast uppstått genom att ängsmarker har växt igen. Detta är ett sådant område och Pankar prästänge är kärnområdet som här och var är omringat av kraftiga välväxta ekar (utanför bilden). I själva änget finns en frodig växtlighet. Mängder av intressanta växter och blommor nämns i texterna. Men när det gäller änge handlar det om att befinna sig där vid rätt tid på säsongen. Detta var ett spontanbesök. T.ex. de sex nämnda orkidéerna har vi redan visat på bloggen.

När vi flyttade till Gotland köpte Solveig en ny cykel. Hon ångrade snabbt att hon valde en svart. Inte så lätt att hitta tillbaks till den en julidag utanför ringmuren när det mesta på två hjul går i svart. Det var då hon kom på att köpa en ny ringklocka som sticker ut från mängden. Undra om det hjälper att jag ringer i svampen?

Efter några långa timmar dök hon upp. Hon och kameran. 😉

Till slut besegrade vi uppförsbacken och kom ut på asfalterade Grötlingbo ringväg igen. Vilken mysig morgon, som startade med en frukost utanför muren vid kyrkan. Jag hade fått en pangidé om var fikat skulle intas. Här på södra delen av öjn finns den härliga möjligheten att ”byta kust” på kort tid. Längst ner går det till och med att se både västra och östra kusten via en snabb huvudvridning. Eftersom vi kört västra kustvägen ner från Visby hade jag självklart andra planer om fortsättningen. På köpet passade jag givetvis på att ratta in på nya små slingrande vägar.

Efter att ha nått Ronehamn svängde jag höger mot campingen vid Ålarve naturreservat.
https://gotlanduppochner.com/2020/06/08/norra-europas-storsta-triftfalt/
Det var var två år sedan vi var här förra gången. Då blommade triften för fullt. Den gången inledde vi med frukost innan vi vandrade vidare till yttersta spetsen. Nu blev det fika. Nästa gång…

FÅR det bli lunch. Men det var ju varken roligt eller sant. LAMM och LAMMUNGAR ska det vara på öjn.

Katolska kyrkan

Publicerad den av
14

Kristi Lekamens katolska kyrka invigdes 1982. Det är den första katolska kyrka som byggts i Visby sedan medeltiden. Kyrkan ligger mellan S:t Drottensgatan och S:t Hansgatan i Visby innerstad.
Kuriosa: Arkitekten Per Erik Nilsson har även ritat Ingmar Bergmans hus på Fårö.

Den översta ”bilden” tror jag den litauiske konstnären Eugenijus Budrys (1925-2007) ligger bakom. Han har även gjort konstverk som finns i kyrkorummet. Mannen bodde på Gotland.

Nu går vi in i kyrkan som renoverades rejält 2017, efter det hade upptäckts fuktskador.

När kyrkan byggdes upptäcktes en medeltida källare under mark. Källaren grävdes ut och är numera införlivad i kyrkobyggnaden. Dessutom finns två medeltida trappor bevarade i kyrkan samt en brunn som nu används som dopfunt.

Kyrkan präglas av en asketisk stil med sparsmakad utsmyckning. Visst är det häftigt att den vilar på medeltida grundmurar.

Lojsta slott

Publicerad den av
20

Lojsta slott är ett naturskönt och historiskt område med anor från medeltiden. Platsen är ägs och förvaltas av Lojsta Slotts Hembygdsförening. Föreningen bildades 1921 för att vårda området.

På 1930-talet gjordes en rekonstruerad järnåldershall som i dagens datum heter Lojstahallen. Nu nästan hundra år senare tror man att de 2000 år gamla järnåldershusen inte hade så branta och höga tak.
Tänk att både ”stora” djur och människor bodde under samma tak.

Det är ett populärt område med många årliga aktiviteter. Under sommaren är cafét öppet.

För den som vill kombinera naturupplevelserna med fysisk aktivitet går det att hyra en gammal hederlig kanadensare. Eller så går det utmärkt att pröva fiskelyckan. Fiskekort köps i kaféet. Sedan är det bara att flyta fram i de tre Lojstasjöarna, Rammträsk, Lillträsk och Broträsk, som är sammankopplade genom kanaler. Under järnåldern var de tre sjöarna/träsken en enda stor insjö. Vattennivån ska ha varit cirka 2,5 meter högre än idag.

Det finns en cirka 800 meter lång kulturstig. Givetvis ska man visa respekt och ta hänsyn till de betande lammen i området.

Fotnot:
På en holme intill Lojstahallen byggdes i slutet av 1300-talet försvarsanläggningen Lojsta slott. På Gotland kallas forntida befästningar ofta slott. Innan vi flyttade till Gotland, läste jag ibland vid ledig tid i Ystad om Sveriges största ö. Då såg jag fram emot att besöka slottet i Lojsta. Kanske undrade jag över varför kungafamiljen alltid besökte Öland på sommaren. Kunde de inte besöka ett stort präktigt slott på Gotland vartannat år? 😉 Vi små människor lär oss hela tiden längs livets slingrande stigar.

Lübeckerbräschen

Publicerad den av
20

Solen höll på att sjunka och skuggorna tog mer och mer över. Vi hade gått längs strandpromenaden och vikt upp mot norra ringmuren. Målet var att visa upp en speciell del av den berömda ringmuren runt Visby innerstad.

Som du kan se är den norra muren betydligt lägre här. Den här biten har sedan länge kallats Lübeckerbräschen. Det finns tre huvudspår om vad som hänt på denna plats.

A. Visby anfölls 1525 av lübeckarna. Den folkliga traditionen berättar att muren revs ner. Det har vid muren hittats ett stort antal pilspetsar vid arkeologiska utgrävningar. Vid samma krigiska tillfälle brändes stora delar av Visby och kyrkor och kloster plundrades.

B. Andra är mer inne på denna ”sanning”. Ett sadeltorn som fanns på sträckan rasade och drog med sig en del av muren. Eftersom muren här ligger på ett sju meter djupt lerlager så orsakade det att grunden rörde på sig.

C. De har vid grundliga undersökningar kommit fram till att vissa murpartier tycks ha uppförts under stor brådska. Fanns ordet ackord redan då? Rör vi oss i nutid med ett medeltidsord? Ack ja den som vet. 😉

Så här ser det ut från insidan. Vi befann oss denna vackra novemberlördag (12/11) en bit upp på Silverhättan. Det är inte så dumt att tanka energi och samtidigt få njuta av sol, hav, höstfärger och en dos historia. Allt helt gratis.

DBW-Huset

Publicerad den av
18

I Visby uppfördes flera rejält stora byggnader runt sekelskiftet 1900. Här var exempelvis tidigare trädgårdsmark.

En av dem var Agrellska fastigheten på Södra kyrkogatan. Byggnaden ritades av stadsarkitekten Nils Börring och väckte stor debatt i Visby.

Det var det välkända sällskapet De Badande Wännerna (DBW) som 1897 köpte fastigheten.
Sällskapet som 1814 startats av tolv män från Visby hade ägnat sig åt bankverksamhet sedan 1830. DBW:s Sparbank hade stor betydelse som inkomstkälla för deras alla verksamheter.
I bottenvåningen fanns banklokalen. På övre plan inreddes två påkostade paradlägenheter. En enklare lägenhet inreddes på vindsvåningen.

Fram till 1982 var banken kvar i fastigheten. Två år senare delades paradlägenheterna upp i mindre kontorslägenheter. Själv skulle jag kunna tänka mig att flytta in en tid i vindsvåningen.

Svenskbymuseet i Roma

Publicerad den av
16

I juni 2016 invigdes Svenskbygården i Roma. Där finns numera en utställning, studierum och ett litet kafé med uteplats. Vi åkte dit en lördag i september.
(Kontrollera öppettider innan du åker dit.)

Vid ett besök här får du en god inblick i Svenskbybornas historia och livet i en by. Är du extra intresserad kan du höra höra gammalsvenska och Svenskbybornas traditionella sånger vid en lyssnarstation.
Alla texter i museet är på svenska och engelska. Utställningen är producerad av Sofia Hoas. Forskaren och författaren Jörgen Hedman fixade faktatexter och Peter Knutas var formgivare.

En kort sammanfattning om Svenskbyborna. Låt oss börja på medeltiden. Flera svenska bönder bodde på ön Dagö utanför Estlands kust. Där bodde också en brokig samling av andra människor och kolonister. 1781 lämnade ungefär tusen av dem Dagö. Hälften av dem flyttade till byn Gammelsvenskby i dagens Ukraina. Livet blev inte som de blivit lovade. Bland annat hade de lovats färdigbyggda gårdar, odlingsbar jord m.m. Efter flera tuffa år med krig, missväxt och revolution kämpade svenskbyborna för att få återvända till Sverige. 1929 gav Sovjetmyndigheterna tillstånd för 90 % av befolkningen. Ungefär tusen tog sig med båt till Trelleborg i augusti där de möttes med pompa och ståt av en stor delegation med prins Carl i spetsen. Två tredjedelar kom till Gotland, en stor grupp till Vätterns södra strand och några till Stockholmsområdet. Åtta år senare fanns 750 svenskbybor kvar i Sverige. Flera av de andra tog sig till Kanada och USA. Men det fanns också de som åkte åt andra hållet, Omsk i Sibirien och Pavlodar i Kazakstan för att nämna två städer.

Vad fint det måste vara nu när det är färdigmålat i min favoritfärg.
Det här är ingen politisk blogg. Men jag kan avsluta med att jag läser allt som Sofia Hoas skriver om i vår morgontidning, där hon berättar om hur svenskbybon i Ukraina har det efter det fruktansvärda som pågått där sedan februari.