Vi hade belönats med en försmak av den nalkande våren på Gotland redan under några dagar i slutet av februari. Då hade vi njutit av utflykter längs vår västra kust.

Därför spände vi utflyktspilbågen lite mer. När vi lämnade ett soligt Visby bestod våra planer av att köra över till andra sidan öjn. Parkera vid fiskeläget Sjaustru med sidonamnen Sjauster och Sjaustre. Fota lite vid det berömda fiskeläget. Sedan gå uppför kullen och…

…traska den populära leden längs sand- och klippstrand. Göra avstickaren till en historisk plats. Fika med utsikt över havet. Jämföra två fiskelägen.
Något gick snett. Redan när vi passerat Roma försvann solen bakom en grå massa. När vi gick ur bilen välkomnade en tuff kylig vind oss, på parkeringen vid Sjaustru.

Jag har för mig att jag lämnade över kameran till Solveig redan efter ett par inledande foton. Vantarna hjälpte till för de stelfrusna fingrarna, men kylan gick annars rakt igenom våra alltför tunna kläder. Vi skulle haft betydlig fler lager inunder. Inte ens det hade gjort oss sugna på att gå längs leden. Vi var inte där för att få diplom i en överlevnadstävling.

Bakom de cirka tio bodarna i en gles rad, hittade vi heller inget skydd. Mina romantiska tankar om fiskelägen på Gotland blåste ut över havet. Allvaret tog över. Anlände troligen från grannön Öland. 😉 Det varma kaffet intog vi i bilen vid ett änge några mil hemåt. Vi bestämde oss för att ge Sjaustru en ärlig andra chans – längre fram i tiden.

Under andra världskriget kom det många flyktingar till öjn. Detta ska vara en av roddbåtarna från den ”onda tiden”. Jag uppskattar att de finns kvar som minnesmärke.

Tack för besöket. Välkommen tillbaka till en revansch som heter duga. ❤