Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I november kommer vi att lägga in hela 30 gränder. Dessutom kommer vi efter bilderna att ställa en fråga till varje inlägg. En av er som svarat rätt kommer via lottning att få poäng. Poängsumman ökar för varje fråga, från 1-30 poäng. Vinnaren i sluttabellen kommer att vinna en Skrap-Kryss och bli Grändernas-stad-mästare. Aktuell tabell går att se kommande morgon, när jag redovisar i ABC-tävlingens inlägg. Idag handlar det om 6 poäng. Slutminut är alltid 17:59.
Idag, den tredje augusti, är det fem år sedan vi flyttade till Gotland. Regnet fullkomligt öser ner utanför fönstret och jag är glad att vi inte befinner oss inne i S:t Lars kyrkoruin, där bilden är tagen. En solig julidag för ett par veckor sedan, när vi för första gången kom in i ruinen och jag tog bilden, kändes det som en god idé att ha himlen som tak. Vilken rymd! Vilken utsikt uppåt!
En bit norr om Stora Torget i Visby, mellan Lybska gränd och Syskongatan, finns S:t Lars kyrkoruin (som tydligen även kan kallas för S:ta Anna.) Den byggdes på 1200-talet och fick sitt namn efter helgonet S:t Laurentius. 300 år senare, på 1500-talet, övergavs den i samband med reformationen.
Det är en mäktig känsla att stå på golvet och se uppåt. På informationstavlan utanför står det att kyrkan troligtvis var inspirerad av bysantinska kyrkor och att den kan vara ”en av de två ryska kyrkor som köpman från Novgorod enligt traditionen byggde i Visby”.
”Trots sin annorlunda form har den uppförts av yrkesmän från Gotland. Det framgår bl.a. av stenbehandlingen och murningen”.
Nu har jag tagit mig upp en bit, via en trappa, och gått vidare längs en mur. Detta är något som är speciellt för S:t Lars kyrka. Här finns många trappor och gångar i murarna och det är häftigt att det går att förflytta sig runt nästan hela kyrkan.
Utsikten ner mot kyrkan är imponerande… speciellt då man tänker på att det är ungefär 800 år sedan man murade detta…
Det är inget fel på utsikten ner mot havet heller. Bra när man kan fota genom en av gluggarna i muren. Så gavs möjligheten att ta en bild på Kruttornet från en annan vinkel, än de vanliga, också.
I en annan av fönstergluggarna gick det att fotografera Drotten. De båda kyrkorna kallas ibland för Systerkyrkorna. Kanske för att de liknar varandra till det yttre? Dessutom ligger de nära varandra.
Nere på golvet igen.
Dags att ta farväl av S:t Lars kyrkoruin. Ett mäktigt och imponerande byggnadsverk som förhoppningsvis får stå kvar i många hundra år till.
Vi har cyklat runt muren förut. Förra gången följde vi den ner mot havet och cyklade sedan motsols. Därför valde vi att cykla medsols den här gången. Vi startade vid Dalmansporten.
När vi tittade åt höger såg vi att torkan gått hårt åt gräset. Man skulle nästan kunna tro att detta är en höstbild om det inte vore för de gröna träden.
Tur att vi är morgonpigga! Här kan det vara svårt att ta sig fram ibland när en hel grupp turister står samlade och lyssnar på sin guide.
Under våra fem år här på Gotland har jag verkligen uppskattat att få cykla längs med och beundra denna fantastiska mur. Ett imponerande världsarv!
Från Söderport och ner mot havet blev det inte så många kort tagna. Vi rullade på ganska snabbt.. och valde att lämna den sista lilla biten av muren ner mot havet. Istället svängde vi in genom Skansporten.
Jag har mina favoritplatser i Visby. Almedalen ligger högt på listan. När det gäller byggnader så tror jag att hus med trappstegsgavlar hamnar på plats ett. .
Kruttornet och fiskarporten. Här bestämde vi oss för att åka vidare på insidan.
Och nu närmar vi oss min absoluta favoritplats…
Botaniska trädgården, ”Botan”. Tänk så många gånger vi varit här.
Det händer mycket i Visby på sommaren. Vår cykelväg var plötsligt avstängd så vi fick åka ut på utsidan igen. Men det gjorde inget för nu kunde vi se havet.
Den smala stigen och en del möten gjorde att det kändes klokast att gå med cyklarna på den här sidan. Då fick vi ju mer tid över att se både framåt och bakåt.
Tänk att alldeles nyss var vi där nere vid havet.
Denna utsikt kan man se många gånger utan att tröttna. Vi var nöjda och belåtna med dagens cykeltur och cyklade tillbaka hem. Tack vare kameran tar vi med oss våra minnen från ännu en fin morgon i Visby och kan dessutom dela dem med dig som läser det här.
Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.
Vår
Sommar
Höst
Vinter
Små tankar om de fyra årstiderna: Idag är det vårmånad. Men utanför mitt fönster påminner det jag ser betydligt mer om ovanstående foto. Höstfotot tilltalar mig mest i kvartetten. Då var jag gräsänkling igen. Solveig är tillbaks på jobbet efter sitt sportlov. Vi hann som vanligt en hel del trevligheter. Tyvärr går loven alldeles för fort. Nu börjar på allvar mitt förberedelsearbete inför gotlanduppochners vår och försommar utflykter. Det kommer inte att bli lätt… Jag väljer att svara med en symbol på eventuella kommentarer. Tack för besöket. ❤
… hade redan en kastal/försvarstorn byggts 1158-61. Då låg Gotland lägre och hamnen fanns i nuvarande Almedalen. Ett tjugotal meter söder om tornet fanns en inseglingsränna.
Bilden är tagen innanför muren. Jag stod på Studentallén.
Längst upp i tornet kunde armborstskyttar skjuta rakt ner mot fiendebåtar. Det fanns då ingen port. Bara en liten lucka ett tiotal meter upp. Dit upp kom skyttarna via en stege, som de drog upp efter sig. Därmed tog fienderna sig inte upp.
Motståndarna lirade verkligen på bortaplan. Om de ens vågade sig på att angripa det bastanta försvarstornet/kastalen.
Det ursprungliga namnet var Lambtornet. En kort tid har tornet varit ett fängelse. Då kallades det givetvis för Fängelsetornet. Två andra namn som figurerat genom tiderna är Långbrotornet och Visby Torn.
I samband med att Visborgs slott förstördes 1710 inrättade Kronan ett krutförråd i tornet inför eventuella drabbningar mot danskar och ryssar. Nuvarande namnet Kruttornet tillkom i den vevan. Vid mitten av artonhundratalet flyttades krutförrådet till Hospitalsbetningen. Men Kruttornet förblev dock i Kronans ägo ända fram till år 1899.
När du tittar på Kruttornet nästa gång, eller för första gången i ditt liv, kan du gärna en stund studera byggnaden och tänka på att du betraktar den byggnad som anses vara Nordens äldsta ickereligiösa byggnad. Mäktigt.
Årets första soliga dag. Innan packandet inför hotellnatten, tog jag en njutbar solskenspromenad på hemmaplan. Jag noterade på ”väderappen” att solen skulle försvinna bakom moln, en retfull timme innan den tidiga nedgången. Ändå försökte jag hitta en sista lösning strax innan rondellen till hamnen. ”Kan jag inte köra rakt fram och upp till Högklint?” Jag fick ett svar på tre bokstäver och någon trist sanning om att jag ändå skulle se samma himmel med sin gömda sol. Denna kloka dumma fru, tänkte jag tyst. 😉
Jag höll med om att det var vackert ändå. Men fy vad jag frös om benen, där vi promenerade längs Strandpromenaden. Trots att jag hade underställ under byxorna. Därför delade vi på oss. Solveig och kameran fortsatte mot färjeläget och jag vände inåt land. Otroligt att det räckte med att jag förflyttade mig ett tiotal meter från vattnet, för att den isande vinden inte längre skulle busa med mig. Istället för att gå tillbaka till bilen klev jag upp på kullen – där det alltid är en härlig utsikt mot olika håll. Efter att njutit av alla höga byggnader innanför muren vände jag blicken mot havet igen…
Det du inte ser på bild såg bara jag. För om du läst texten ovanför var jag utan systemkamera. Personerna på bryggan gick upp och iväg. Men min kamera försvann längre och längre ut på bryggan. Hjälp! Min fantasi gick igång och hjärtslagen ökade till antalet. Tänk om kameran ramlar i och sjunker till botten? Bryggan är säkert rena skridskobanan. 😉
När det är en äkta solnedgång måste det vara en fantastisk utsikt att glida in med en färja. Extra mycket för de besökare som kommer till Gotland för första gången.
Givetvis var det inte kameran som jag var mest rädd om. När det gått bra är det tillåtet att skoja.
Egentligen var syftet att få med både en äkta fågel och en plåtfågel som inte flaxar med vingarna. Tyvärr hann flygplanet gömma sig bakom ett moln.
Hotellet hade inga p-platser så vi hade lämpligt satt ”Den lilla blå” på parkeringen utanför Kruttornet. Solveig såg en viftande gubbe på kullen och kom upp till mig. Jag passade på att knäppa två foton, innan vi tömde bilen och gick igenom Almedalen till Kalk Hotel. Någon kanske noterar att den första bilden har vissa likheter med den ovan. Men det är två helt olika pekfingrar inblandade. 😉
Nu var vi nere på mer plan mark, med utsikt över det öppna havet. Solen hade inte kommit tillräckligt högt upp. Framför allt inte på vägen precis utanför muren, där vi rullade fram.
Sjömuren byggdes först. Någon gång efter mitten av 1200-talet stod den färdig. Ursprungligen var den ungefär 5,5 meter hög och ca 1,5 km lång.
Murfallet. En av två möjligheter längs havet, att byta position till insidan av muren. Det gör vi ibland när det blåser för rått från havet. Då kan vi mötas av en avsaknad av vind. Som att komma in i en ny värld.
Men nu rullade vi ner en bit och styrde vänster i kurvan.
Här stannade Solveig och tog en bild, från där vi nyss kom.
Det finns spännande gluggar kvar här och där i muren.
En ny sväng och lite uppför. Längre fram ser du möjligheten att gå in i en port eller ta en kort paus på en bänk.
Inte vilken oromantisk port som helst. Kärleksporten har jag visat upp och berättat om tidigare.
Solveig noterade antagligen, att jag stod där och blickade ut över havet.
”Tre sekunder senare”. Efter över trettio år är hon van vid situationen. ”The Invisible man”. 😉
Vid Kruttornet vände vi oss om och tittade ut över havet. Än hade vi en bit kvar till det brantaste partiet. Om vi fixade att ta oss upp eller ringde Färdtjänst kommer i tredje delen.
DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård. Vi är tacksamma för att turisterna ännu inte har insett att det finns en parkering längre in från hamnen. Alldeles strax utanför Kruttornet. Nästa månad åker vi nog hit på morgonen och tar fika med oss. Kanske får cyklarna följa med på utflykt.
Det första som mötte oss var kören ovanför våra huvuden. ❤ Vi såg inte sångarna. Men de var många till antalet och sjöng med olika stämmor och röstresurser. Om jag hade varit dirigent hade jag hellre låtit duvorna sköta ljudet, bjuda på ost och kex eller skickat iväg dem som brevduvor. 😉
När man ser ett sådant här foto med en man på en bänk kan tankarna glida iväg åt olika håll. Det gör i alla fall min hjärna titt som tätt. Känner han sig lycklig eller olycklig? Är han ensam och saknar någon? Nu är det så att jag känner till mer än vad du ser. Jag gillade vad jag såg på bänken och allt framför den. När kortet skulle tas på paret som satt där reste sig kvinnan raskt upp och förändrade fotoläget. En annan person dök upp från ingenstans och det fridfulla hade skapat en ”oreda” som påminde mer om vardagen. Det var då nära att det inte blev något foto. Men simsalabim. Efter avsked satt han där ensam och jag gillade vad jag såg. En medmänniska i en vacker park.
Vad denna gubbe tänker på är det svårt att sia om. Han tittar mot hotellet som kanske ska provas någon gång och ruinen bakom det. Dessutom finns det två kända fik i två gula hus ganska nära. Men just nu är hans mage mätt och belåten. Det är dags att studera alla underbara blommor i mer detalj. Allt medan fåglarna fortsätter att kvittra.
Den här gången fanns det en mängd olika slags tulpaner.
Den här var extra fin.
Princess Irene på engelska. Triumphtulpan på svenska. Ljuvlig färg.
Guldtulpan.
Var blomma har sin charm. Även de vita.
Dillpionen är tuff.
Ännu fler tulpaner…
En originell blomma. Vad är det för sorts blomma? Kungsängslilja är det, berättade Ingrid. Tack för informationen. 🙂
Första ”Lady bird” som jag sett i år.
Du ska veta att vi kunde lagt in två inlägg till minst, med massor av andra blommor och annat fint. Vi är så tacksamma för att denna oas finns och kommer att lägga ”en slant” i bössan då och då.
Jag la inte in något inlägg med vyn mot lusthuset, som jag hade tänkt ha som månadens fasta foto. Där hade hänt för lite i just den kameravinkeln. Men några av blogginläggets foto kommer från platsen runt lusthuset.
Kommer du till Visby någon gång i ditt liv rekommenderar vi varmt denna park. Tack ännu en gång DBW!
Extra text för den intresserade:
Hela Gotland består av ett otal smultronställen. ❤
Jag hoppas att människor på fastlandet förstår alla de fördelar det innebär med att bo här permanent. Inte bara på högsäsongen. Att jobba på ön. Starta en aktivitet/verksamhet. Låta barnen växa upp i denna lugnare och oftast säkrare miljö än många andra platser i vårt land.
Många pensionärer har insett fördelarna. Min önskan är att fler yrkesverksamma i åldern 16-65 ska välja att slå ner sina bopålar här. Jag tror att de flesta nytillkomna öbor aldrig ångrar sig. Istället funderar de nog på varför de inte gjort det tidigare. För det är just i det ovannämnda åldersspannet som Gotland har en instabilitet. Sorgligt nog är gotländskt åldrande femtio år före övriga landet. Var fjärde gotlänning är 65 år eller äldre. I hela Sverige är det var femte.
Den 1 april i år var folkmängden på Gotland 59 253. Jag håller tummarna för att gränsen 60 000 nås inom fem år. Duktiga läkare, sjukhuspersonal, lärare, poliser, entreprenörer o.s.v.
Missa inte ditt livs chans att kombinera positiva saker under årets alla dagar. 😀
Detta är blogginlägg nummer 75. Tryck gärna på följ. 🙂
Den här mäktiga ringmuren som är 3 440 meter lång och elva meter hög är megakänd över hela världen. Fortfarande får jag nästan nypa mig i armen när jag ser den. Bor jag verkligen i Visby? Hoppas jag aldrig kommer att hinna bli hemmablind på ön.
Muren är byggd av brutna kalkstenshällar.
Ringmuren är tillverkad i olika etapper. Först byggdes i mitten av 1200-talet Sjömuren som var ett skydd mot fiender från havet.
Nästa etapp var Landmuren som uppkom av en konflikt mellan staden Visby och det gotländska alltinget och ledde till inbördeskrig på Gotland 1288.
Länge krävde stadens handelsmän tull och andra pålagor när någon på ön ville föra in sina varor innanför muren.
Från början fanns det 29 torn. Nu återstår 27 st.
Högsta marktorn är Långa Lisa som är sex våningar högt.
Äldsta är Kruttornet som byggdes före muren. Tiden var runt 1150 och hamnen låg då där Almedalen ligger nu. (Kruttornet på bilden nedanför)
Det sista stora anfallet mot Visby ägde rum 1525. Då anföll lybeckarna och stormade in över ringmuren. Visby stacks i brand. Kyrkor och kloster rensades på allt av värde. Endast Domkyrkan S:ta Maria klarade sig från att bli ruin.
Kungen Magnus Ladulås informerades om muren och tullavgifterna. Han krävde borgarna i Visby på skadestånd för det gigantiska svartbygget och utfallet mot landsbygden. Borgmästaren och rådet fick vackert skriva sina namnteckningar på underkastelsebrevet. Samtidigt stärkte kungen Visbys ställning som fri handelsstad med eget styre.
Både Visby och Gotland fick en självständig ställning. Invånarna betalade mindre skatt än de på fastlandet. Men de deltog inte i kungaval och tog inte emot någon kung på Eriksgata.
Jag tycker det är otroligt fängslande att betrakta denna ringmur och försvarstorn och jag njuter under mysiga promenader in och ut genom portar. Samtidigt går tankarna till krig, korruption, elände och misär. Därifrån vidare till den ljusare perioden då Visby var som störst och ön inte var svensk.
Från mitten av 1100-talet och en bit in på 1300-talet var Visbys storhetstid. Handeln blomstrade på hela ön och ryska, baltiska, danska och svenska köpmän flyttade till staden.
Visby hade fullvärdigt medlemskap i den medeltida handelsorganisationen Hansan.
Läsning för den extra intresserade bloggläsaren:
Stormar, isvintrar, boskapsdöd och pesten/digerdöden och den danske kungen Valdemar Atterdags invasion 1361 var motgångar som ledde till att de tyska köpmännen tog över den nordeuropeiska handeln.
Vid freden 1645 i Brömsebro blev Gotland åter svenskt. Då var Visby en stad i ett bedrövligt förfall. Tronföljaren Karl Gustav, som fått Gotland till underhållsland, var inne på att riva och bygga nytt i Visby. Han ville flytta ringmuren och stadens invånare till Slite. Jag är tacksam för att det inte blev något med de dystra planerna. För som med mycket annat så går livet i cirklar. Redan under 1700-talet återhämtade sig Visby och upplevde en andra högkonjunktur när det gällde handel och sjöfart. Många år senare kom belöningen med stort B. ❤
Det var megastort när Visby hamnade på UNESCO:s Världsarvlista. Allt med syftet att skydda och bevara världens kultur- och naturarv till kommande generationer. De utvalda objekten representerar platser av stort värde för hela mänskligheten. Hatten av för denna utmärkelse. Hoppas kommande generationer kommer att njuta och läsa på om historien. Därefter berätta vidare för sina barn och barnbarn. Muntlig tradition som aldrig tenderar att bli mossig enligt mig. Den ”moderna” människan tänker kanske tvärtom. Vad vet lilla jag.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 