Den du inte ser

Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande det jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min andra blogg https://bosseliden.wordpress.com/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Första boken i Anders Knutas sviten:
Den du inte ser, 2003, 414 sidor. Albert Bonniers förlag

Boken är tillägnad:
Till min mamma Kerstin Jungstedt som
lärt mig att se det ljusa i mig själv och i livet.

Bosses alternativa titel: 😉
Sår som inte syns

Personligt:
Jag blev berörd av Maris dedikation till sin mamma. ❤

Tv-journalisten Mari Jungstedt kom in som en frisk fläkt i den svenska kriminalromanvärlden och blev snabbt min personliga favorit av de många duktiga svenska kvinnliga spänningsförfattarna. Att hon hade förlagt handlingen till min favoritö Gotland gjorde inte saken sämre. Skrev hon bra skulle jag kunna äta direkt ur hennes hand.

De första mötena mellan Knutas och Johan Berg är dynamiska och intressanta. Det skapas efterhand en ge och ta-relation, trots yrkeskontrasterna. En respekt för den andres levebröd.

Tidsintervall:
4 juni till 26 juni 2001

Strax utanför ringmuren ligger Visbys polishus. Det är en sällsynt ful byggnad. En fyrkantig länga i ljusblå plåt som mer liknar en fiskfabrik någonstans i Sibirien än ett polishus i den vackra medeltida staden. Huset kallas Blåkulla i folkmun.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: 49 år, kriminalkommissarie vid Visbypolisen. Gift med danska barnmorskan Line. Paret har tillsammans tvillingarna Petra och Nils som ska fylla 12 år i sommar.

Karin Jacobsson: 36 år, kriminalinspektör. Bollplank till Knutas. Smart. Hon har en glugg mellan framtänderna. Är endast 155 centimeter. Lever ensam med sin flat-coated retriever Spencer. Annars förtegen om sitt privatliv.

Johan Berg: Reporter på statliga SVT; Regionalnytt, med Gotland som bevakningsområde. Brunögd. Han har tre yngre bröder. Bor i en liten lägenhet i Stockholm.
Johan gillar regn som gör honom lugn.
Han är envis och målinriktad.

Emma Winarve: Lärare, bor i en villa i Roma. Har två barn, Sara, 7 år, och Filip, 6 år, tillsammans med maken Olle som hon varit gift med i sex år. Hon är lång och har axellångt, sandfärgat hår och mörka ögon. Hon är rökare.

Kollegor till Knutas och Karin:
Tolv personer jobbar på kriminalavdelningen efter alla nedskärningar.
Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Hetlevrad.
Birger Smittenberg: Luttrad chefsåklagare.
Thomas Wittberg: 27 år. Mörklockigt hår. Duktig på förhörsteknik.
Lars Norrby: Frånskild, nästan två meter lång, duktig på att hantera pressen.

Förstärkningar utifrån:
Martin Kihlgård: Utredare på rikskriminalen. Bred kroppshydda. Trivsam och bullrig, skicklig. Kan stoppa in kexchoklad i munnen samtidigt som han studerar de mördade kvinnorna på projektduken. Han äter på alla möjliga och omöjliga tider. Gillar ”eftermatenlur”.
Martin dyker upp på sidan 94 denna första gång. 😊
Björn Hansson: Kriminalinspektör. Formell.
Det var fortfarande ljust när planet landade på Visby flygplats.

Kollegor till Johan Berg:
Max Grenfors: Redaktör i det statliga TV-huset.
Peter Bylund: Fotograf. Första gången han besöker Gotland.

”Vad häftig muren är!” Peter hade aldrig varit på Gotland förut.
”Den byggdes på 1200-talet”, berättade Johan. ”Den är över tre och en halv kilometerlång och en av Europas bäst bevarade ringmurar. Du ser hur många torn den har.”

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Knutas älskar Line över allt annat. Han tittar på henne med en blick fylld av ömhet. Han ger henne en smekning över den solbrända, fräkniga kinden. Hon var den fräknigaste människa han hade sett och han älskade varenda prick på henne.

Johan tyckte Emma var vacker, när han åkte ut för att intervjua henne i Roma. I soffan tänkte han att hon var underbar.

Han såg Emma inne på ett italienskt café på Hästgatan och gjorde sig ett ärende in. Vad var det med den här tjejen som påverkade honom så? Vid hennes bil blev det en försiktig sekundkyss.

Vid nästa mord och Gotlandsbesök ringde Johan Emma och de gick och åt på en italiensk restaurang.
För första gången hade Johan träffat en kvinna som skakade om honom på riktigt. Kröp under skinnet på honom.

Emma grälat med Olle. Tyckte inte han var förstående.

Hon kröp upp i Johans famn. Tillsammans formade de en gemensam kropp.

När Emma körde hemåt insåg hon att hon var förälskad.

Stora och Lilla Karlsö såg exotiska ut där de stack upp ur havet. Klippformationerna syntes tydligt, åtminstone på Lilla Karlsö. Stora Karlsö smög fram bakom Lilla, plattare och mera avlägsen.

Knutas karaktärssvaghet i denna roman:
Det fladdrar till i magtrakten av upphetsning vid mord. Han stoppar pipan när han sitter ensam på kontoret och tänker. Oftast donar han mest med pipan. Röker sällan.

Han kan få för sig att äta en handfull kakor när han kommer hem sent.

Har en tendens att bli för otålig. Ex på pressen eller när inget händer som för utredningen framåt.

Han börjar känna av en revirstrid mot Kihlgård som doftar storebrorsattityd. Lilla Visby mot stora Stockholm. Klimax nås när han på midsommardagen kör bilen med Karin och Kihlgård i baksätet. Meningen ”Det här var precis vad vi behövde” blev droppen över bägaren. Knutas tvärstannar. Slet upp bakdörren och drog ut sin manliga kollega. ”… att det var bra att en ung kvinna mördas av …”
Knutas stänger in sig på sitt rum. Han är förbannad. På allt och alla.

När han är ensam dricker han kaffe på fat, precis som sin far. Sörplar i sig kaffet med sockerbiten mellan tänderna.
 De passerade Tofta skjutfält och Tofta kyrka med sitt klädda torn innan de saktade ner genom det lilla samhället Västergarn.

Johans karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
En pensionerad polis i Nynäshamn förser honom med heta tips vid två mord på Gotland.

Inleder en uppvaktning av en gift kvinna. Känner skuld för det, ibland. Var han så misslyckad att han inte kunde hitta någon som var ledig?

Han röker cigaretter.
De gick ner till Strandgatan och fortsatte genom en öppning i muren…

… och ut till Almedalen, en stor, öppen plats med parkbänkar, fontäner, gräsmattor och en uppbyggd scen.

Emmas karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Hon ljuger för Olle och säger att hon ska äta lunch med en väninna. Annars hade hon alltid varit ärlig mot sin man.

Kan inte få Johan ur tankarna. Går över gränsen redan i bilen när hon låter tungorna leka med varandra i en öm brottningsmatch.

Hon drar en vals för sin svärmor som är på besök i trädgården när Johan ringer. Den om att en väninna behöver tröstas omedelbart. Sanningen hinner hon inte tänka på, i ett låst hotellrum i Visby.

På midsommar lever hon dubbelliv. För inombords var det kaos. Mitt bland kubb, pensling av biffar och badande ihop med familj och släkt.

”Vad är det med dig?” frågade Olle. ”Jag vet inte.” ”Du har varit fullständigt främmande i flera veckor nu. Ända sedan Helena dog. Vad är det?”
Jag vet inte”, upprepade Emma.
”Du vill inte kramas, inte kela, vi har inte haft sex på hur länge som helst. Har du någon annan?”
”Nej”, sa hon snabbt och dolde ansiktet i händerna.

Lögnerna inför Olle börjar stapla sig på hög.

Karins karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Har svårt för att se mord i verkligheten.

Hälsa/Ohälsa:
Klockan är sju på morgonen. Knutas simmar meter efter meter i Solbergabadet. Ensam i bassängen. 1000 meter. Bröstsim och ryggsim. Bastu och kalldusch.

Det blir mycket hämtpizza till möten.
Knutas försöker undvika lungcancer genom att inte tända pipan. Bara stoppa den och suga på den otänd. Men ibland blir det precis tvärtom.

Karin tränar judo flera gånger i veckan, varvat med Friskis & Svettis, och betecknas som en träningsnarkoman av vännerna.

Chockas svårt vid en dödsskjutning.

Bil:
Knuta har en gammal Merca utan luftkonditionering.

Knutas favoritmusik i denna bok:
Nämns inget i denna volym. Men den som väntar på något gott… 😉


På vägen till skolan blev värken i magen starkare. För varje steg han tog blev den värre. När han vek in på Brömsebrovägen och såg Norrbackaskolans röda tegelfas kände han det gamla trycket över bröstet som gjorde det svårare att andas.

Nyckelspår & Villospår:
Instuckna trosor i munnen, skoavtryck  av storlek 45, en blodig yxa och en inhalator för astmasjuka.

Kopplingar till tidigare böcker:
Nix, omöjligt.

Grodor i boken:
Karin är 37 år på sidan 44. På sidan 176 skulle hon fylla 37 senare. I sjätte boken står det att hon fyller år i april. 😉

Lite luddigt på sidan 329 i replikerna mellan Knutas och Karin.

Kuriosa:
Stockholmaren Birger Smittenberg hade träffat en gotländsk vissångerska och förälskat sig både i henne och ön. Bott på Gotland i 25 år.

Jag älskar det engelska ordet Ladybird för nyckelpiga. Just dessa djur dyker upp lite då och då i boken. Både ensamma och i flock. 😉

Knutas mamma bakar ett tunnbröd på föräldragården i Kappelshamn, som kan få folk att resa till Gotland enbart för att köpa brödet.

Långt borta såg de två turister som stretade i motvinden på cykel ut till fyren på Närsholmen. Johan visste inte mycket om När, förutom att det var sånggruppen Ainbusk Singers hemtrakt.

Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Hennes mjuka röst gjorde honom liten.

Han satte sig på kajkanten och tittade ut över havet som blänkte i solen. Drog in den friska luften djupt i lungorna. Vad bra han mådde av det. Närheten till havet. (Kunde handlat om mina personliga tankar)

”Vill du ha ett potatisland med mig?”

Humor:
Knutas tog en slurk kaffe ur porslinsmuggen prydd med AIK:s emblem. En present från hans bror. Den retade gallfeber på kollegan Erik Sohlman som var djurgårdare sedan födseln.

Knutas brukar säga god morgon och fråga hur den kraftiga vita pelargonian i kontorsfönstret mår. Den vanan behöll han för sig själv.

Kihlgård satt vid ena bordsändan med en kopp kaffe och en enorm limpsmörgås med ost på en alldeles för liten tallrik. Knutas stirrade bestört och tänkte att han måste ha skurit längs med långsidan på limpan.

Privat sorg:
En spricka uppstår mellan Emma och Olle efter mordet på Emmas bästis. Sprickan växer och växer.

Jag är en kringvandrande abort.

Emma stod i fören på bilfärjan och såg Fårö komma allt närmare. Färden över sundet tog bara några minuter, men hon ville andas in havsluften och njuta av utsikten.

Antal mord/dödsfall:
5 st

Sista fyra meningarna:
Han reste sig och tittade ut över den soldränkta parkeringsplatsen. En nyckelpiga kröp på fönsterbänken. Han lät den krypa upp på fingret och öppnade fönstret. Den spärrade ut sina vingar och flög iväg.

Bosse Lidéns betyg:
4/5. Jag spikade mördaren lite för tidigt i boken. Men det är en lyckad debut som smakar mersmak.

Baksidestext:
DET ÄR BLOMSTRANDE FÖRSOMMAR i Visby. Gotland inväntar turistsäsongen. Efter att ha bråkat med sin pojkvän på den årliga sommarfesten med vännerna går Helena Hillerström ut med hunden. På den dimmiga stranden möter hon någon. Hon återfinns brutalt mördad.
När småbarnsmamman Frida Lindh efter en kväll på krogen hittas mördad på ett liknande sätt, också hon med trosorna intryckta i munnen, står det klart för kriminalkommissarien Anders Knutas att han har med samma gärningsman att göra. Någon som säkerligen kommer att mörda igen. Mediauppbådet är stort. Paniken sprider sig och är på väg att lamslå hela ön. Väljer mördaren slumpvis, eller finns det en plan – och i så fall, vem blir nästa offer?

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. Men jag läser gärna intressanta och personliga reflektioner.

3. Roma klosterkyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla utom S:ta Maria i Visby. 😉

Klostret Sancta Maria de Gutnalia i Roma grundades 1164 av munkar som utsänts från cistercienserklostret Nydala i Småland.

Detta är i stort sett det enda som återstår av klostret. Klostret indrogs till kronan på 1520-talet.


Kungsgården är till delvis uppförd med material från klostret; Ex. huvudbyggnadens gavelfönster och flyglarnas dörromfattningar.

På somrarna har det sedan 1989 satts upp uppskattade klassiska teaterpjäser i Romakloster. De firar med andra ord 30 år i sommar. Grattis! 🙂 I rätt väder och med en fängslande pjäs måste det vara magiskt att sitta i klosterruinen, när mörkret tätnar och scenljuset tar över.
Jag är väldigt förtjust i avslutningsfotot. Vad finns runt krönet? Jag uppskattar att göra nedslag i historien, leva i nuet och ändå vara nyfiken på framtiden. ❤

Tänkvärda ord:
Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det
jag inte kan förändra,
mod att förändra
det jag kan
och förstånd
att inse skillnaden

Sinnesrobönen

Fiket vid muren


Den där bloggtiteln skulle kunna vara ett bra namn, tycker jag. Samtidigt är det kanske häftigare med enbart ordet FIKET som det är döpt till. I äldre Anders Knutas böcker heter det ett annat namn. Men det är en annan story som tar sin start på måndag i denna personliga blogg. 😉

Här har vi än så länge fikat flest gånger sedan vi kom hit den 3 augusti. Fiket ligger så bra till när vi parkerat cyklarna eller ställt bilen vid Östercentrum. Efter besöket är det bara att gå in genom Österport till nya äventyr. Mätta, belåtna och tankade med kolhydrater. 😉

Atmosfären är tilltalande. Än så länge har vi haft tur. För vi är inte ensamma om att digga Fiket. Jag har ändå alltid lyckats hitta sittplatser.

Så bilden ljuger. Det har bara varit en enda gång som det varit så här gott om platser. Då var vi först på plats av gästerna.

För mig gör det inget, att jag får sitta och vänta en stund på godsakerna. Den som väntar på något gott…  Här finns alltid många sköna intryck att ta in. Både med ögonen och öronen. 😉
Inredningen är tuff och det tycks alltid finnas någon konstutställning. En spännande grej som dyker upp i början av nästa månad handlar om Ainbusk Singers på ett speciellt sätt. Sarah Thomasson Hellgren ska visa upp ett hommage (en hyllning, en akt av vördnad eller respekt) Sarah har omvandlat Marie Nilsson Linds texter till målningar. Det låter spännande. 🙂 Jag har alltid gillat den gotländska gruppen och spelat deras CD:skivor många gånger.

När jag vågade mig uppför den branta trappan och insåg att det fanns sittmöjligheter där också, steg mysfaktorn ytterligare ett snäpp.
Den berömda Ringmuren gjorde oss sällskap den fikastunden.

Jag var lite feg den gången och vågade inte titta närmre på konsten.

Givetvis sticker jag inte under stol med att jag längtar till den perioden på året, när jag kan cykla hit med bara ben och armar. ❤ Sitta utomhus och snacka vett med ”korparna”. Förklara reglerna. Jag äter – ni flyger ner till havet och tar ett dopp.

Tiden står aldrig stilla. Snart sitter jag där igen och njuter. Tar en klunk av min latte. Får grädde på överläppen och hoppas att … nu höll jag på att skriva något extra personligt. 😉

Jag älskar den typen av humor och tar tacksamt emot den viktiga information. Allvaret bakom orden.

Detta var andra fiket som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Två pärlor med det ”lilla extra”. ❤

Gotlands högsta rauk


En varm dag i slutet av augusti tog vi väg 149 upp längs stenkusten. Målet var att återse en av våra gamla favoritplatser, Lickershamn. (Foton därifrån kommer i ett annat blogginlägg)
Vi parkerade bilen vid hamnen och gick in i ”skogen”. Det var en bra promenadväg uppför Jungfruklinten. Vadmusklerna fick direkt bekänna färg.

Vilken torka det var på många ställen i Sverige förra sommaren. På Gotland var det extra tufft. Vi uppmanades på hemmaplan, att vara försiktiga med användandet av vatten. De luttrade gotlänningarna var säkert vana sedan förr.

Det är härligt att få anstränga sig fysiskt för att nå ett mål. Samtidigt var vi rädda för att det skulle bli ett åskväder. Som du ser på fotot såg det riktigt mörkt ut på himlen en bit bort.

Vårt mål var att komma nära Gotlands högsta rauk, Jungfrun. Dess topp når 12 meter över den platå den står på och 26 meter över havet. Imponerande.

Det ser ut som ”stendjursvakten” har somnat och drömmer sött. Vilket djur tycker du det liknar?

När min fantasi ändå håller på – kan jag inte låta bli att skriva att det ser ut som en bror till Hoburgsgubben håller utsikt däruppe. Okej! Det kan också vara en kusin. 😉

När vi återvänder hit nästa gång hoppas vi se blåsippor.

När vi var i Lickershamn en gång när barnen var yngre valde vi att gå ”havsvägen” mot Jungfrun. Barnen och deras pappa gillade att balansera och till slut hoppa mellan stenarna. Till slut fick vi ändå ge upp och jag fick ta fotot en liten bit ifrån.
Avslutningsvis kan du få läsa sägnen som ligger bakom namnet Jungfrun. Ta fram en näsduk eller en bit hushållspapper. Livet och kärleken kan vara mycket. ❤

”Någon gång på1000-talet bodde en rik och mäktig man som hette Likajr i Lickershamn. Denne man hade en dotter som hette Öllegard.
En gång när Likajr kom hem från ett härnadståg söder om Östersjön hade han med sig en ung pojke som fånge. Pojken, som hette Helge, var son till en besegrad hövding.
Helge fick växa upp bland Likajrs trälar. Helge och Öllegard blev med tiden förälskade i varandra. Hennes far såg givetvis inte detta med blida ögon och bestämde sig för att sätta stopp för romansen.
En höstdag lät Likajr ställa till med en stor fest nere vid hamnen. Före festen hade han låtit sina män med hjälp av långa stegar lyfta upp Öllegard till toppen av den höga rauken ute vid vikens mynning.
Kan du läsare gissa varför?
När alla var samlade till festen förkunnade Likajr, att Helge skulle få gifta sig med Öllegard om han kunde hämta ner henne från raukens topp.
Helge tvekade inte en sekund. Han antog utmaningen och började klättra uppför den branta klippan. Eftersom han var både vig och orädd lyckades han ta sig ända upp till sin älskade.
Men – det värsta återstod. Att ta sig ner igen, och nu var han inte ensam. Han höll sin älskade Öllegard i ett fast grepp och försiktigt började han ta sig nedför den brant som vette mot havet. Om han råkade slinta eller tappa greppet fanns åtminstone en viss chans att de skulle hamna i vattnet och inte på de vassa strandklipporna.
Klättringen tog säkert sin tid, men gick bra i inledningen. De spända åskådarna började snart tro att han skulle klara det, och att Likajr skulle bli tvungen att uppfylla sitt löfte.
Då kom plötsligt en pil vinande genom luften och träffade Helge i huvudet. Skyttens namn var ”den dåliga förloraren” Likajr.
Helge och Öllegard störtade handlöst ner i havet, där de försvann i vågorna.
Några av åskådarna begav sig omedelbart ut för att försöka rädda Öllegard, men förgäves. Både hon och Helge hade slukats av det djupa havet.”

Gutamål – lektion 1

Ämne; Vinter

Svenska                                     Gutamål

Januari                                       Janvarus – i brevform, Januvare – på Fårö

Vinter utan köld och snö            Struntvintar

Vintergatan på himlen               Kaldgatu

Snö, snöfall, snöväder               Snåi

Lätt nyfallen snö                        Skumsnåi

Snödroppar                                Kalldassar

Snögubbe                                   Snåigubbe

Vinteräpple                                 Gömäpple – i Kråklingsbo

OBS! Fotona är från mitt eget bildarkiv. Inget Gotlandsmotiv. De två sista är från Sandhammaren på Österlen i Skåne. 

 

2. Roma kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉


Denna kyrka ligger också bredvid väg 143. Mindre än en mil från Follingbo kyrka och ca 17 km från vår bostad i Visby.

De aktsamma händerna syns ”guldigt” inne i kyrkan. ”Minnenas rum” tilltalar mig liksom ”de dödas vilostad”.

Klockstapel med klockor samt krucifix är hitförda 1929 av svenskbyborna i Ukraina.
Det är ganska mörkt inne i kyrkan.

Dopfunt och väggskåp i koret är från 1200-talet. Sakristian är kyrkans äldsta del, från 1100-talet.

Det är alltid lika intressant att ta del av konstverken och försöka tyda den äldre texten.

Tretton fördjupningar i den romanska kyrkportalen symboliserar Jesus och de tolv apostlarna.

Det finns två konstverk till med ”guldhänder”. Dem får du titta på när du åker dit själv. 😉

För nu öppnas den tunga porten och vi är tillbaka på 2000-talet igen.

Tänkvärda ord:
Bekymmer gör hjärtat tungt,
ett vänligt ord muntrar upp.

                                Ordspråksboken

S:t Görans kyrkoruin

När kyrkorna byggdes var Wisby rikt, berömt och hade makt. Tiden var början av 1200-talet och Wisby var en av de största städerna i Europa. Nu är det bara domkyrkan kvar i staden från glansåren. De som är ruiner ska presenteras i denna kategori.Innanför ringmuren finns 10 stycken berömda ruiner. En bit utanför, norr om muren, kan du se denna ”utstötta” kyrkoruin.

Kyrkan byggdes på 1200-talet. Samtidigt byggdes ett spetälskesjukhus, Sankt Görans hospital, bredvid kyrkan. Det var alltså på grund av smittrisken som byggplatsen valdes utanför muren. Sjukhuset var i bruk till 1542. Av dess byggnader finns inget kvar ovan jord. Möjligtvis under gräskullarna.

Kyrkogården användes dock under peståren 1711-1712 och koleraepidemin på 1850-talet. Här finns två ensamma gravstenar kvar.

Hänglåset får mig att längta in.

Nyfiket sträcker jag in linsen så långt jag vågar. Tur remmen är på plats. Mina tankar försöker greppa den verklighet som var då.

Här ser du ruinen från väster. Långhusets ingångar är annorlunda, de hängde troligtvis ihop med sjukvårdsinrättningen och bestod av två våningar.

Mina tankar fladdrar mellan sorg och vördnad. Tänk vad viktigt det är att hålla historien vid liv. Inte jämna allt med marken och låtsas som inget hänt. För det är genom levda år som vi får ett sammanhang och själva kan lämna över till kommande generationer.

S:t Göran var ett mycket populärt helgon under senmedeltiden. Han ansågs kunna hjälpa vid sjukdom och olyckor och var de spetälskas skyddshelgon.

Legenden berättar att den unga Göran genom sin tro och djärvhet räddade en prinsessa och därmed en hel stad från den onde draken.

Efter denna historiska upplevelse var det läge för oss att vandra in på Kärleksstigen. När det blir vår ska vi ta med kameran och en packad fikakorg dit. Vi har redan gått på stigen flera gånger och njutit av utsikten.
Vilken fantastisk stad vi bor i och vilken tur att ”vår generation” skonats från spetälska. Vi har ju fullt upp att välja vilken skärm-kanal vi ska titta på och hålla reda på andra. 😉 Tänk att fyra tillagda bokstäver kan skrämma ett så vackert ord – älska.

Månadens Gotlandstävling 2019


Januari 2019:

Jag söker ett gatunamn innanför ringmuren.
Ledtråd för deckarläsare: Här kidnappades en treåring i en av Marie Jungstedts böcker om Anders Knutas.  

Regler: Endast en gissning varje månad. Stavningen måste vara helt korrekt.

En Skrap-Kryss ligger i potten. Vem kommer att ha rätt först och ta januarititeln?

LYCKA TILL gamla & nya deltagare!

VINNARNA:
Januari: Louise Pettersson 
Februari: ?
Mars:
April:
Maj:
Juni:
Augusti:
September:
Oktober:
December:

Fakta: Månadens Gotlandstävling kommer att läggas in tio gånger under året. Juli och november är ”lediga”.

Märtas café


Det känns naturligt för mig att inleda denna kategori just på detta ställe på Östercentrum. För det var här vi satt och njöt extra länge av kaffefika, en dag i slutet av juni 2018. Samtidigt som vi ville tiden skulle gå snabbt tills det var dags att promenera rakt över gågatan till mäklarfirman.
Vi hade tagit flyget hit dagen innan. Njutit av en solnedgång på Hotellet i Snäck. Men nu ville vi ha affären avklarad hos den mycket trevliga kvinnliga mäklaren. I lokalen skulle vi även träffa de nuvarande ägarna och signera några ”hundra” 🙂 papper innan vi fick tillgång till nyckelknippan som skulle föra oss till en lååång natt på luftmadrasser och en balkong-golv-pizza. Nästa dag tog vi flyget hem till Malmö Airport. Än återstod det mycket arbete i Ystad. Var lite läbbigt att i hemlighet vara ägare till två dyra bostäder. Vet inte om det känns bättre att i hemlighet vara ägare till noll bostäder. 😉 Skönt i alla fall att ha den tiden bakom oss.

Möjligheternas sittplatscafé skulle jag kunna kalla detta ställe, som även serverar frukost och luncher. Är det fint väder går det att sitta på många ställen utomhus. Se första bilden med två våningar + trädgården. Störningsmomentet är stora skräniga kajor. En annan gång satt jag ensam där i trädgården. Då gick tre asiatiska kvinnor ut med sin frukost och placerade den på ett bord. Sedan gick ALLA in igen för att hämta mer ätbart. Det tog inte många sekunder förrän första kajan flog till det dukade bordet och några sekunder senare fick sällskap av tjocka släkten. Jag fick fullt upp med mitt nya jobb. ”Viftande hojtande polis”. 🙂

Det här fotot är från i lördags då jag kompletterade mina foton. För när jag såg på den första bilden, insåg jag att det var tillåtet att gå upp på andra våningen. Där kunde ju finnas något spännande innanför balkongplatserna. 😉

Vid bordet längst in i hörnet satt vi den där första gången. Då var det fullt med folk vid de andra borden. Det var spännande att lyssna på dialekter och olika språk.

Vid det här bordet satt ägaren själv, Märta som startade upp verksamheten en gång i tiden. Hon ville inte vara med på bild. Men jag fick en trevlig pratstund med henne.

Det finns en del intressant på väggarna lite överallt och tjusiga lampor.

i lördags passade vi på att fira vår äldsta dotter som hade namnsdag, Hanna efter min mormor. ❤  Jennifer åt frukost och vi andra fikade.
Det var fler sittplatser på andra våningen. Konstigt att det inte finns en informationsskylt vid trappan för turister. (fanns inte i somras heller) De blyga violerna vågar kanske inte bestiga trappan. Regnar det ute och alla platser på nedre plan är upptagna … vandrar de antagligen iväg till nästa fik på gatan. För de ligger relativt tätt på gågatan.

Detta är ett året-runt-öppet-ställe. Vilket vi uppskattar. 😀

Detta var första fiket som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. En pärla med det ”lilla extra”. ❤

 

1. Follingbo kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Här har kyrktornet fått sällskap av en betydligt högre ”sak”. Det som är mysigt med bilturerna på Gotland är att man nästan alltid har vyn av minst ett kyrktorn. Ibland fler.

Premiärkyrkan i denna kategori ligger bara någon mil från Visby, längs med väg 143 som går mellan Visby och Ljugarn på östkusten.
Långhus och torn är byggda samtidigt, omkring 1200. Jag läste att det räknas som högklassig romansk byggnadskonst.

Vi såg varken sandbin eller kyrkråttor vid besöket. 😉 De hade antagligen annat för sig just den halvtimmen.

Kyrkan saknar väggmålningar men har desto rikare dekorerat trätak i långhuset.

Predikstolen och bänkinredningen är från 1600-talet. På de främre bänkskärmarna finns figurer föreställande helgon och symboliska gestalter. Dessa är målade av Abraham Beck 1707. Tyvärr blev bilden suddig. Men eftersom jag blev väldigt förtjust i målningarna fick den vara med.


Vackert tycker jag.

Fönster…

…och portar intresserar mig. De borde i framtiden få egna kategorier på bloggen.

Denna augustieftermiddag hade vi inte långt till nästa kyrka. Vi bara rullade ut på väg 143 och styrde mot. 😉  Nästa söndag får du reda på var vi stannade till.

Tänkvärda ord:
”En människas hjärta ger stundom
bättre besked
än sju spejare i ett högt vakttorn.”
                          Jesus Syraks vishet