Galgbergets naturreservat


Galgen har jag berättat om tidigare på bloggen i kategorin ”Historiska platser”. Detta naturreservat upptäckte vi av en slump förra året när vi skulle fördriva tiden fram tills vi skulle träffa mäklaren och skriva på kontraktet till vår bostadsrätt. Efter det har vi med jämna mellanrum tagit oss hit. Först med bil och sedan betydligt snabbare med cyklar. Ibland har vi haft fikakorg med oss. Det är en vacker plats där man kan promenera, rasta hunden, springa, fika eller bara njuta av utsikten.

I denna gamla kalkugn brändes kalken efter stenbrytningen på klinten.

Ett vackert foto som får mig att vända tankarna inåt.

Vi tog oss en tur ner ”en våning”.

Sedan var det exakt lika många trappsteg upp igen. Ibland tycker jag det är betydligt lättare att ta sig upp än ner. Detta var ett sådant ställe. Tror mest jag talar för mina gamla ”sportknän”.

När man går på den anlagda stigen finns det möjligheter att vika av en bit ut på klinten. Då går det utmärkt att se den pampiga Domkyrkan.

Har man tur ligger det dessutom en lyxkryssare och guppar vid den stora kajen. Hur många däck? Till höger ser du Högklint som jag också berättat om tidigare.

Sjukhuset. Om jag blir tvungen att ta in där någon gång ska jag önska ett rum med havsutsikt. (Men mest hade jag önskat att bli frisk såklart.)

Vildmorot. Där lärde jag mig ett nytt namn. För jag trodde det var ett Kattrån. Skojar! Hundkex.

Fröställning av Vildmorot.

En sorts Hagtorn. Det finns några olika varianter. Trubbhagtorn är en av dem. Solveigs inköpta app på mobilen. Har den rätt?

Om det var på allvar skulle inte klassikern kolera eller pest gälla här. Givetvis lockar Kärleksstigen mer än Galgen. Vänta lite! Håller de på och gör som i Kiruna? Flyttar Visbys Stora Torget under jorden…? 😉

Synliga spår av att vi går mot höst. Men igår var vi felklädda. När vi kom till Galgberget var det vindstilla och kvavt, solen brände. Sedan bytte väderleken återigen karaktär på hemmaplan, där vi sett fram emot fika och sola på balkongen. Mörka moln drog snabbt in från havet och det blev kyligt, temperaturen sjönk snabbt. Det var bara att gilla läget och kura inomhus.

S:t Görans kyrkoruin

S:t Görans kyrkoruin

Innanför ringmuren finns 10 stycken berömda ruiner. En bit utanför, norr om muren, kan du se denna ”utstötta” kyrkoruin.

Kyrkan byggdes på 1200-talet. Samtidigt byggdes ett spetälskesjukhus, Sankt Görans hospital, bredvid kyrkan. Det var alltså på grund av smittrisken som byggplatsen valdes utanför muren. Sjukhuset var i bruk till 1542. Av dess byggnader finns inget kvar ovan jord. Möjligtvis under gräskullarna.

Kyrkogården användes dock under peståren 1711-1712 och koleraepidemin på 1850-talet. Här finns två ensamma gravstenar kvar.

Hänglåset får mig att längta in.

Nyfiket sträcker jag in linsen så långt jag vågar. Tur remmen är på plats. Mina tankar försöker greppa den verklighet som var då.

Här ser du ruinen från väster. Långhusets ingångar är annorlunda, de hängde troligtvis ihop med sjukvårdsinrättningen och bestod av två våningar.

Mina tankar fladdrar mellan sorg och vördnad. Tänk vad viktigt det är att hålla historien vid liv. Inte jämna allt med marken och låtsas som inget hänt. För det är genom levda år som vi får ett sammanhang och själva kan lämna över till kommande generationer.

S:t Göran var ett mycket populärt helgon under senmedeltiden. Han ansågs kunna hjälpa vid sjukdom och olyckor och var de spetälskas skyddshelgon.

Legenden berättar att den unga Göran genom sin tro och djärvhet räddade en prinsessa och därmed en hel stad från den onde draken.

Efter denna historiska upplevelse var det läge för oss att vandra in på Kärleksstigen. När det blir vår ska vi ta med kameran och en packad fikakorg dit. Vi har redan gått på stigen flera gånger och njutit av utsikten.
Vilken fantastisk stad vi bor i och vilken tur att ”vår generation” skonats från spetälska. Vi har ju fullt upp att välja vilken skärm-kanal vi ska titta på och hålla reda på andra. 😉 Tänk att fyra tillagda bokstäver kan skrämma ett så vackert ord – älska.