S:t Göransporten och S:t Göranstornet

Sankt Göransporten kom till för att människor innanför muren skulle nå Sankt Görans hospital, som låg norr om staden. Under 1200-talet var hospitalet förmodligen Europas största anläggning i sitt slag.

Här ser du den berömda slungstenen från en kastmaskin, som sitter inkilad i en skyttespringa på fjärde våningen. Det tvistas om när den kan ha fastnat där. Den allmänna uppfattningen tror det hände när lübeckarna anföll 13 maj 1525. Andra menar att blidan var ett omodernt och förlegat vapen vid den tidpunkten. Så kanske har den suttit där betydligt längre.

Nu befinner vi oss på insidan av muren. Under medeltiden hette S:t Göransporten/tornet Andre Lång Henrik. När verksamheten på hospitalet avvecklades, murades porten igen.

Under 1800-talet kallades porten för Ödeporten. När den sedan öppnades upp igen i början av 1900-talet fick den dagens namn.

Ett par sommarbilder ville också vara med i inlägget.

Här ser du ruinen från Sankt Görans hospital som främst vårdade patienter med spetälska. Till anläggningen kom flera patienter från det baltiska området. I kategorin ruiner kan du se fler bilder från ett inlägg 2019.

S:t Görans kyrkoruin

När kyrkorna byggdes var Wisby rikt, berömt och hade makt. Tiden var början av 1200-talet och Wisby var en av de största städerna i Europa. Nu är det bara domkyrkan kvar i staden från glansåren. De som är ruiner ska presenteras i denna kategori.Innanför ringmuren finns 10 stycken berömda ruiner. En bit utanför, norr om muren, kan du se denna ”utstötta” kyrkoruin.

Kyrkan byggdes på 1200-talet. Samtidigt byggdes ett spetälskesjukhus, Sankt Görans hospital, bredvid kyrkan. Det var alltså på grund av smittrisken som byggplatsen valdes utanför muren. Sjukhuset var i bruk till 1542. Av dess byggnader finns inget kvar ovan jord. Möjligtvis under gräskullarna.

Kyrkogården användes dock under peståren 1711-1712 och koleraepidemin på 1850-talet. Här finns två ensamma gravstenar kvar.

Hänglåset får mig att längta in.

Nyfiket sträcker jag in linsen så långt jag vågar. Tur remmen är på plats. Mina tankar försöker greppa den verklighet som var då.

Här ser du ruinen från väster. Långhusets ingångar är annorlunda, de hängde troligtvis ihop med sjukvårdsinrättningen och bestod av två våningar.

Mina tankar fladdrar mellan sorg och vördnad. Tänk vad viktigt det är att hålla historien vid liv. Inte jämna allt med marken och låtsas som inget hänt. För det är genom levda år som vi får ett sammanhang och själva kan lämna över till kommande generationer.

S:t Göran var ett mycket populärt helgon under senmedeltiden. Han ansågs kunna hjälpa vid sjukdom och olyckor och var de spetälskas skyddshelgon.

Legenden berättar att den unga Göran genom sin tro och djärvhet räddade en prinsessa och därmed en hel stad från den onde draken.

Efter denna historiska upplevelse var det läge för oss att vandra in på Kärleksstigen. När det blir vår ska vi ta med kameran och en packad fikakorg dit. Vi har redan gått på stigen flera gånger och njutit av utsikten.
Vilken fantastisk stad vi bor i och vilken tur att ”vår generation” skonats från spetälska. Vi har ju fullt upp att välja vilken skärm-kanal vi ska titta på och hålla reda på andra. 😉 Tänk att fyra tillagda bokstäver kan skrämma ett så vackert ord – älska.