”En ann´ är så god som en ann´”

Förra året beundrade vi de vita blåsipporna i Lummelunda. I år var det därför självklart att vi skulle återvända dit så att även den vita varianten av blåsippor skulle få chansen att visa upp sig i mitt macro. Vi kunde snabbt konstatera att vi inte var ensamma om idén att gå en promenad i Lummelunda denna påskdagseftermiddag. Som tur var hade vi ganska bra koll på vart vi skulle gå och ganska snart ropade Bosse på mig att han hittat den första. Det var bara ett problem… Det blåste friskt! Blomman som jag skulle försöka få focus på vajade hit och dit i vinden och jag insåg att det var en hopplös uppgift att försöka få skärpa oavsett hur många hundra bilder jag skulle ta.
Vi sökte oss uppåt i skogen och lyckades hitta ett skogsparti mot en äng. Där värmde solen gott och fantastiskt nog hade vi lyckats hitta en plats som nästan var helt i lä. Fram med kameran igen! Om du undrar över bakgrunden så är det torkade ormbunksblad som bildar den naturnära, milda bakgrundsfärgen.

Jag har inte sett vita blåsippor förrän vi kom till Gotland. Som jag minns det hade min barndomshage i Västergötland ett stort utbud av färgnyanser i rosa, blått och lila, men aldrig vitt. Kanske därför de känns lite extra exotiska.
Platsen vi valt var vi ensamma om så jag kunde i lugn och ro krypa omkring och välja ut vilka blommor som skulle få vara med på bild. De vita var inte så många, men tillräckligt många för att jag skulle kunna knäppa bild efter bild. Prövade olika inställningar på objektivet, olika avstånd, letade bakgrunder som tilltalade mig… Det var då den dök upp. Knoppen! Hur jag än vände och vred så skulle den vara med på bild.

Det går inte att låta bli… Jag bara måste få visa några blåsippor till. Trots att de inte är vita.

”En ann´ är så god som en ann´”. Det går inte att säga att den ena färgen är vackrare än den andra. Var och en är skön på sitt sätt. Det finns en hel del som vi människor kan lära oss från naturen.
Önskar dig en fin Annandag Påsk!

Text och foto: Solveig Lidén

Påskromans längs Dalhemsån

För att slippa kånka på vårt fika tog vi kaffe med dopp, vid bordet intill parkeringen. Solen var framme, men vinden var kylig. Utsikten är Siltegårds vattenkvarn som byggdes under 1920-talet. Kvarnen ska ha ett välbevarat maskineri, men är inte i bruk. Jag läste att Dalhem socken har dominerats av vattenkvarnar sedan 1600-talet.

Vårt mål var att vandra den vackra leden längs Dalhemsån. Frågan var vilken av de två parallella promenadvänliga stigarna som vi skulle starta från? Vi bestämde oss för att gå över bron och ha störst chans att möta solen med ansiktet först.

Här var det inte tal om grenar i en ojämn markyta. Våra fötter tog tacksamt emot underlaget. Den kyliga vinden kom inte åt våra vinterfrusna kroppar. Väldigt snabbt kom vi in i en skön harmoni. Mysigt att följa ån. Ibland såg vi en längre sträcka framför oss. Men oftast skymde spännande krön sikten. Vi njöt återigen av blåsippor. Solveig gick och släpade på sin stativväska och gjorde sina avstickare. Det gjorde jag också med andra kameran. Helst när vi mötte medmänniskor i större grupper. 😉

Snöklockorna slapp närkontakt med macro.

På några ställen blev speglingarna i vattnet extra vackra.

Här anade vi extra sol och en öppning till höger.

Ett av många vårtecken, när man ser en bonde som sprider ut konstgödsel. Påskmolnen hade vi givetvis beställt innan. 😉

Längs med stigen finns det sittplatser att vila på, för dem som vill ha en paus av något slag. För de som vill grilla eller umgås i större sällskap finns det fler möjligheter vid vändpunkten.
Vi däremot gick över spången och påbörjade återfärden på andra sidan Dalhemsån. Härligt att höra porlandet. Se en fjäril. Studera myrorna i ”solstackarna” som inte hade påsklov. I de som låg i skugga syntes ingen verksamhet.
Dags att visa upp tre smakprov från Solveigs macroinsats.

Den första var en ovanlig nyans. I mitten en vitsippa. Nederst den vackraste bilden av de tagna på blåsipporna.

Vi uppskattade att det då och då dök upp skyltar med namn. Just denna ville jag gärna ha reda på. För att vara helt säker frågade jag en trevlig kvinna som berättade hur det låg till. Min förmodan var att det skulle dyka upp en liten sjö vid ”vändplatsen”. Istället visade det sig att jag stod framför den historiska platsen med namnet Häststund. Mitt i blåsipphavet.

Långt tillbaka i tiden gick bönderna i Dalhem, efter de långa sommararbetsdagarna, ner till Hästsund och badade (sundade) med sina hästar. Där har du förklaringen till namnet.
Långt tillbaka läste du kanske bloggrubriken. För i så fall kanske du undrar lite om valet av rubrik. Här kommer det lyckliga slutet.
Vi hade lämnat ”Den lilla blå” en dryg timme tidigare. Under tiden hade han mött ”Den lilla gröna” och en påskromans hade uppstått, som det bara kan göra mellan två små söta bilar. ❤
Det sved till i mitt hjärta när jag la in backen och…

56. Dalhem kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Dalhems gotiska kyrka är en av Gotlands största kyrkor.

Med det påbyggda tornet är höjden drygt 50 meter och brukar vara ett bra riktmärke när vi befinner oss i omgivningarna. Det påbyggda kallas för galleritorn.

Rejält med skulpterade kapitälband. På det understa fotot ser du ett gravhäll över prosten Nicolaus från 1100-talet.

På fastlandet revs många medeltida kyrkor under 1800-talet för att bygga ”hallkyrkor”, som skulle ge mer ljus. Denna trend nådde även till Gotland. Ett exempel är Fårö som vi visat tidigare. Just denna kyrka genomgick en omfattande restaurering 1899-1914 i den nygotiska andan.

Hoppas det finns någon målning som tilltalar dig. Idag gjorde vi ett återbesök i kyrkan, när vi ändå var på väg till ett utflyktsmål i närheten av kyrkan.

Altaret.

I koret står en korbänk från 1300-talet, som är ombyggd vid två senare tillfällen.

Kyrkans skyddshelgon, Sankta Margareta, är en glasmålning från 1200-talets första hälft och kan vara Nordens äldsta glasmålning. Missa inte denna om du kommer på kyrkbesök. Specialstuderar du målningen ser du duvan som är den Helige Ande och handen till höger om hennes knä som är Guds hand.

Glasmålningarna ovan är från första hälften av 1200-talet. Överst korsbärandet och underst gisslandet. Idag är det Långfredag 2021.

Tänkvärda ord:
”Sanna ord består för alltid,
falskt tal bara ett ögonblick.”
Ordspråksboken

Våren i närbild

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Ibland blir det inte som man planerat… I helgen blåste det rejält, så vårt besök i Botaniska trädgården fick flyttas fram. Bosses väderapp utlovade solsken hela tisdagseftermiddagen och det visade sig att den var pålitlig den här gången. Alltså lastade vi in kameran och stativet i bilen och tog en tur ner till parkeringen vid Kruttornet igår.
Vi kunde snabbt konstatera att det var krokusen som dominerade i Botan så här i slutet av mars. Får en känsla av siden när jag tittar på den första bilden.

Vi var inte helt ensamma och det kändes en aning pinsamt att ”ligga” på marken och leka ”mästerfotograf”.

Buskpionens knoppar har jag fotograferat förut med den gamla kameran. Nu kom jag betydligt närmare. Visst är det häftigt att bladen är rosa…

Ni som brukar titta in här med jämna mellanrum minns säkert att vi fotograferade fullt blommande rosor på julafton. Så här ser rosorna ut just nu. Det finns hopp om en ny säsong!

Iris – i läckra färgkombinationer.

Varken tulpan eller krokus – utan en vintergäck på nära håll.

Och vad heter denna? För inte är det väl en snödroppe? Eller?

Ormhasseln slingrar sig i krumbukter. Tyvärr så blåste det en hel del även igår så tanken på att fotografera dess hängen fick jag ge upp ganska snabbt.

Blåstjärna är väl ett namn som passar väl på denna lilla skönhet. Fast Scilla är förmodligen det namn vi använder mest.

I ärlighetens namn var jag ganska missnöjd med mina bilder. Trots att jag tog 60 stycken blev det inte många kvar efter min första granskning… Tror att jag hade lite för bråttom…
Men bortsett från en viss oskärpa här och där så hoppas jag att jag kunnat förmedla lite vårkänslor till er alla. Glad Påsk!

Text och foto: Solveig Lidén

I mesta laget

Bild

När det började bli fler och fler sjuka på senhösten bestämde vi oss för att sluta åka och storhandla på Maxi.
Först provade vi med att boka hemkörning. Det kändes praktiskt med att slippa köra dit under hala, mörka vintermornar. Tydligen var det fler som tänkte i de banorna, eftersom tiderna var förbokade de närmaste veckorna. Därför gjorde vi vår första beställning online. Minns att det tog sin lilla tid. Numera är det på gränsen till kul att tillsammans sitta och välja varor. Först börjar vi med våra vanligaste köp för att sedan gå vidare… Viktigt är alltid att boka i tid, så vi får vår favorittid. Lördagar mellan 9-11.
Är det en vara som man inte vill ska bli utbytt mot något liknande är det bara att kryssa en ruta.
Ska jag vara helt ärlig hade vi nog ingen större förhoppning om att vi skulle göra det mer än någon enstaka gång. Vi såg framför oss nackdelen med att inte kunna välja ”rätt” frukter & grönsaker. Det fanns risk att vi fick övermogna saker och sämre utgångstider på mejeriprodukter. Så har det aldrig blivit.
I lördags antecknade statistik-Bosse i sin dagbok att det var 25:e gången som han rattade dit och hans fru gick ut efter de två ”pipen” på fånen.
Hatten av för trevlig personal, god service och otroligt smidigt hanterande. 😀 Skönt att vara klar med helghandlandet vid tiotiden. Fika med något gott och ha helgen fri för vad som helst.
Finns det inget negativt? Självklart hade vi gärna valt storlek på frukterna och grönsakerna. Upptäckt något tilltalande på hyllorna och i boxarna, som hade fått följa med oss hem.
Alla dessa papperspåsar får bli det som vi tycker minst om. Troligen får vi snart inte plats i vår bostad. 😊 De vitröda tingen är som kaniner och möss. Fast de är lukt- och svansfria. Tidigare hade vi med rejäla tygpåsar och två stora kylväskor i vagnen, när vi scannade oss runt bland gångarna.

För några veckor sedan höll det på att bli galet. Riktigt tokgalet. En viktig sak att hålla reda på vid tangenttryckandet är styck eller vikt av vissa varor, som ex. frukt och grönsaker. Vi brukar göra lite olika vid beställningarna. Ibland vikt, andra gånger antal. Denna tidiga lördagsmorgon befann sig Solveig i tvättstugan, när det ringde ett okänt nummer. Hon brukar inte svara i det läget, men gjorde ett undantag och ringde upp en stund senare. Kvinnan undrade om vi verkligen skulle ha tio klasar med bananer.
Hundra bananer hade blivit tufft. 😊
Skälet till att vi bara köper tio bananer är att vi tröttnar på dem efter 4-5 dagar. De ekologiska frukterna tenderar att närma sig fruktpensionsåldern vid den tidpunkten. Allt enligt vår gemensamma smak. Andra kanske tycker tvärtom.

Numera granskar vi ytterst noga, utan förstoringsglas och lupp, om det skulle finns något annat alternativ än vikt och styck. Hur skulle det gå på hemmafronten om vi missat ordet containrar eller ännu värre alternativen stort eller litet bananfartyg? 😉

Ps. Kvinnan skrattade när vi kom dit och berättade att fler än vi hade missat att det stod klasar.

Tur att vi var ensamma…

Häromdagen hämtade vi paketet som innehöll vårt nyinköpta stativ. Sedan var det bara att skruva ihop det… trodde jag… Fast riktigt så enkelt var det ju förstås inte. Att det kan finnas så många skruvar på ett stativ! I fredags var det dags för invigning. Utflykten gick till Björkume naturreservat.

På lägsta nivån ligger stativets tre ben rakt ut från mitten och kameran befinner sig en bit ovanför marken. Det innebär förstås att fotografen, dvs jag, kryper ner i jämnhöjd med kameran och hoppas på att inte någon annan ska komma gående på samma stig och fundera över vem det är som kryper omkring i närheten av stigen, samtidigt som ett av stativbenen ligger rakt ut över stigen. För det är förstås så att de finaste blåsipporna råkar växa där det är som krångligast att komma åt.

Sedan är det bara att konstatera att mitt macro och jag inte alltid är överens om var skärpan ska hamna eller vad som ska komma i focus.

Jag har inte fuskat med färgen. Såhär läckert blå var just denna blåsippa. Annars fanns det många olika färgnyanser.

Fastnade för den här ljuvliga, rosa varianten.

Inte måste man vara perfekt för att komma med på bild.

Knoppar är det något speciellt med.

Och vad hände här då?

Nästan lite science fiction över denna knopp…

Imorgon ska vi besöka Botan. Då får jag hålla koll på var stativbenen hamnar så att jag inte lägger krokben för någon. I Björkume var det tur att vi var ensamma…

Text och bild: Solveig Lidén

Vi delade på oss

För mig verkar det som om Länsstyrelsen i Gotlands län gör ett gediget jobb när det gäller naturreservat på öjn och det tillkommer nya hela tiden. 26 januari beslutades om ett nytt som får namnet Västers myr. När jag räknade på deras hemsida fick jag det till 153 stycken. Sex fler än listan som jag prickar av de naturreservat som vi besökt. Alla verkar också ha sin egen unika prägel. Björkume med sin karaktär av kustklint och barrskog fick sitt skyddsår 1995 och är närmare 240 hektar stort.

Direkt där vi parkerade bilen upptäcktes de första blåsipporna. Solveig invigde det nya stativet och sjönk ner på knä. Själv vandrade jag vidare med min kamera och en fikaryggsäck lämpligt på ryggen.

Du ser väl den snälla vaktande hunden på sista bilden? Bilden fick vara med i inlägget trots ”mittenmissen”.
Det rör sig om en dramatisk kuststräcka med en 30 meter hög kustklint. Ibland viker leden av en bit inåt land.

Är det någon som vet vad det här är? Jag gissar på en förankring av något. Min fantasi leder iväg mig till en förlovningsring som någon klippgubbe slarvat bort.

Hoppas Solveig tänker på att gå mot Lickershamn vid vägskälet. Annars blir hon utan fika. 😉 Undra var hon befinner sig? Inte en enda människa mötte vi under vår tid i naturreservatet.

Konstigt nog såg jag inget fartyg/båt ute på havet. Bara flygplanet i några sekunder. På hemmaplan hade vi blå himmel och sol. Men jag hade läst på min mobilapp att det skulle bli mer molnigt efter lunch. Så fort solen kom fram tog jag mig till en öppen plats, där jag fick värmen i ansiktet.

Självklart kunde jag inte låta bli att göra avstickare från den slingrande leden. Ibland för att komma nära den dramatiska klintkanten. Andra gånger för att jag spanade efter att hitta vita blåsippor inåt skogen. Ofta gällde det att flytta undan grenar med vassa taggar med vänsterhanden. Chansen fanns att Solveig skulle hunnit gå förbi på leden vid något tillfälle. Alltså tog jag fram mobilen och ringde… inte min fru. Täckning saknades.

Till slut hittade jag några vita blåsippor. Betydligt finare foton får du se i nästa blogginlägg, när Solveig berättar och visar några av sina bilder.

Till slut kom hon gående på stigen och vi kunde gemensamt ta oss till bordet och bänkarna. Inte så dumt med fika. ”Nytankade” och utan stopp och avvikelser gick tillbakavägen betydligt snabbare.

Gotlanduppochner – 600 inlägg

PlKategorinamn20192020202120222023Totalt
1Innanför ringmuren343313  80
2Utanför ringmuren33226  61
3Kryssa på Gotland3130   61
        
4Kyrkor21258  54
5Norra ön5355  45
6Historiska platser12198  39
7Västra ön22115  38
8Naturreservat1322   35
9Fiskelägen15172  34
10Korsordsmästerskap30   30
        
11Östra ön5193  27
12Fikatime260   26
13Almanacka1313   26
14Fototävlingar1093  22
15Statistik1261  19
16Botaniska Trädgården1233  18
17Husets historia134  17
18Sudret och Storsudret141   15
19Raukar96   15
20Fårö140   14
        
21Portar & Torn1102  13
22Änge57   12
23Vardagslyx75   12
24Mitten ön363  12
25Ten Doors11   11
26Kåserier82   10
27Favoriter i repris91  10
28X-tra läsning613  10
29På två hjul9   9
30Orkidéer på Gotland9   9
31Anders Knutas441  9
32Ruiner423  9
33Naturen i färg71  8
34Hemestra43   7
35Solbjärga/Solnedgång52   7
36Gutamål411  6
37Fyrar33   6
38Boktips42   6
39Konst  5  5
40Kapell3   3
41Med macro  2  2
42Rosornas ö2   2
43Soluppgång2   2
44Nästan bara på Gotl.2   2
45Du bestämmer11   2
46Morgonpromenad i Vi´-2  2
47Kalkbrott2  2
48Porträttsamling1   1
49Ringmuren10   1
50Museum1   1
51Bildspel1   1
52Fyra årstider1  1

Närsholmen är en av favoritplatserna på Gotland. När blåelden blommar blir platsen extra vacker. Om några timmar ska vi åka till en plats på andra sidan ön. Där hoppas vi också att det ska lysa blått. Vi hoppas även att den enda bänken & bordet är lediga. Det är dags för Solveig att inviga det nya stativet utomhus. Under tiden gör jag och ”gamla” kameran en egen utflykt. Undra hur långt det är till de berömda grottorna? Törs jag lämna leden en bit? Bara inte Solveig gör allvar om det där med att hon ibland skulle vilja ha mig i ett koppel? 😀

Kom tillbaks

Mitt bland de fina dikesblommorna dök oväntat denna rostiga klenod upp. Jag bestämde mig för att försöka komma ihåg vägen hit, på tillbakavägen ute på ”Österlandet”.

1901 kom Gulfs första oljekälla i Texas i drift och bolaget grundades. Tio år senare startades den första drive-in-bensinmacken i Pittsburgh och bilisterna kunde tanka bensin direkt från en pump. Vilken lyx. Gulf var också tidiga med att satsa hårt på personlig service. Gratis vägkartor delades ut till bilisterna.

1937 kom Gulf till vårt land. Under glansdagarna fanns det över 4 000 försäljningsställen i Sverige. Under 1980-talet fördubblades bensinpriset och marknaden svajade rejält. 1983 fanns det bara 536 Gulfmackar kvar.

De amerikanska ägarna drog sig ur den svenska marknaden. Gulfmackarna i Sverige såldes till statliga Kuwait Petroleum. 1984 togs den sista skylten Gulf ner på en svensk bensinmack. En ny bensinkedja under namnet Q8 lanserades 1986, som senare slogs samman med OK och blev OKQ8. Rena rama bensinsoppan. 😉

Men sagan om Gulf fick ny fart i oktober 2012 då Emab, medlemsorganisation för fria handlare inom trafikbutiker, fixade licensrätt för varumärket Gulf på bensinstationer i Sverige. Först ut var Skellefteå 2013 med att skylta om. Här på Gotland finns åter Gulf. Kanske hos dig med.

Hoppas jag har tur och hittar några fler klassiska mackar, när vi snart vänder blickarna ut mot nya smultronställen på öjn.

”Hemfärden gick förbi bensinmackarna på Laholmsvägen. BP, Nynäs och Texaco passerades utan att jag la märke till dem. Jag tittade inte ens åt min gamla sommarjobbsplats Esso.
Jag tog en paus på en bänk utanför Martin Luthers kyrka. Det kändes som om solen hade landat i mitt knä och gått sönder. Krackelerat som en ömtålig kaffekopp.”
Mina fotsteg i ditt hjärta, 2013

Ps. Vad har du på mackan Anita? 🙂

Tiger i Tanken

Dotterbolaget Svenska Esso grundades 1934 och fick varumärket Esso fem år senare. Den klassiska sloganen som jag har som bloggrubrik hade fler varianter genom åren. Här har du tre exempel. ”SLÄPP LÖS TIGERN”, ”MORRHÅR I FÖRGASAREN” och ”IN MED EN TIGER I TANKEN”.
Det hände att bensinpriserna ändrades flera gånger om dagen. Vilken motion personalen fick när de skulle upp och klättra på stegar och skifta utbytbara siffror.
Under oljekrisen 1972-73 nådde bensinpriset skamgränsen en krona litern. Jag minns det upprörda snacket, när taket en krona nåddes. Den vita vätskan mjölk kostade under samma period 1,50 kr som en jämförelse.
Sveriges kändaste bensinstationsägare för Esso måste varit Ragnar Skanåker, som hade sin mack i Munka Ljungby. Tänk att han deltog i sju OS.

I Burgsvik på södra Gotland togs bilden. Inte långt ifrån ”Grå Gåsen” där deltagarna i ”Så mycket bättre” håller till.

För oss Esso-älskare var det surt när norska Statoil visade upp musklerna och köpte upp Svenska Esso våren 1985. Om två dagar är det 36 år sedan affären klubbades igenom. Fem år senare var det Nynäs tur och strax efter även klassiska BP. Men samlare håller igång nostalgin. ❤