Etikettarkiv: S:t Pers nycklar

Laxare änge

Publicerad den av
14

Humleblomster går att njuta av från maj till juli. De pollineras av humlor, därav namnet.

Hur du hittar till detta fina orkidérika änge. Kommer du från Visby kör du 3 mil mot Slite. Tar vänster mot Boge. Sedan är det bara ett par km innan du läser av en träskylt och blinkar vänster.

Vad förvånad jag skulle bli om maskrosorna blev fridlysta och hamnade på den svenska rödlistan. 🙂 Det fanns en tid jag önskade att de var förbjudna att växa i vår stora trädgård.

Laxare änge präglas av ek och ask. Ändå finns det ett stort inslag av björk och hassel. Några av ekarna har många år på ”kronan”. Tjusningen här är variationen mellan olika delar av änget. Jag upplevde snabbt wow-känslan. ”Hit vill jag återvända”.

Det vetenskapliga namnet på gökärt är lathyrus linifolius. Jag googlade fram att gökärt ska vara ätbar och roten till och med näringsrik.

Kombinationen av en kalkrik berggrund och det öppna landskapet gör att orkidéer trivs extra bra här. Nästa gång som vi besöker Laxare ska vi söka oss till skuggan av hasselbuskarna, av en speciell anledning. För det är där som den skira, vita skogsliljan trivs.

Triss i S:t Pers nycklar. De första med macro. Det var också den första orkidén och inlägget i kategorin Orkidéer på Gotland, där vi la in nio blogginlägg (arter) säsongen 2020. I morse träffade vi på två nya arter. En av dem fick mig att tänka på en gotländsk kvinna som spelade en kvinnlig roll i en stor, hyllad svensk film. Hon älskade platsen och växte upp i NÄRheten. Blev det för busenkelt? 😉

Klosteränge

Publicerad den av
17


Alltid spännande att ”lämna en värld och kliva in i en annan”. 3 km från Roma ligger detta änge i ett stort lövskogsområde som blev naturreservat 1985.

Roma kloster ägde marken på medeltiden. Från elvahundratalet och fram till början av femtonhundratalet var det Cistercienser-orden som nyttjade Klosteränget som gav foder till deras djur.

Ett av Gotlands större bestånd av grov ek finns i naturreservatet. Känner du till att ekarna förr kallades för kronekar? Orsaken var att staten förbjöd fällning av ekar. Virket skulle kunna användas till militära fartyg. Först på 1820-talet upphörde förbudet. Enligt källor ska de gotländska bönderna mer än gärna fällt sina gamla grova ekar som en demonstration mot makten från Storstaden Stockholm (när de fick tillåtelse). Här i Klosteränget lät de dock flera gamla ekar vara kvar. Smart tycker jag som förstått att eklöven bryts ner långsammare än löv från andra träd som ask och hassel. Men gamla ekar kan stupa av starkare skäl uppifrån. Undra hur många hundra år denna ek stod upp?

Eftersom det var kyligt denna aprilsöndag smakade det extra gott med kaffe innan vi koncentrerade oss på blommorna.

Smörblomma, gullviva och vitsippa.

Gulsippor fanns det gott om i änget. Ser du stenen längst ner till vänster? Jag såg stora stenar som låg och ”skräpade” lite överallt. När Solveig sa något om årets första… passade jag på att förena dagens motion med lite lätt ängsstädning. 😉 Vilken tur hon inte såg resultatet. Jag är rädd för att min fru skulle ha åsikter om höjden eller något annat mindre stenkul. 😉

Istället kunde Solveig glädja sig åt att det var hon som såg årets första orkidé. 1-0 till henne.

S:t Pers nycklar. Mer om det i en kommande kategori.

En sista titt på svalörten. Innan vi flyttade hit hade vi aldrig besökt ett gotländskt änge. Nu gör vi det mer än gärna. Ett mycket rogivande stopp. Ofta hörs fågelsång. Fjärilar hälsar på. Det är så skönt att bara vara. ❤

Mästerby änge

Publicerad den av
30


Vi lät fikakorgen vara kvar i bilen. Den kunde vi hämta sedan.
Mästerby änge är ett av Gotlands största ängen. Det var otroligt rofyllt att vandra där. Lyssna på fågelkvitter. Inte lyssna på störande fordonstrafik. Stanna till vid några intressanta blommor. Bara vara. ❤

För skötseln av änget ansvarar Mästerby hembygdsförening.

Du som vet mer än jag… Visst är det S:t Pers nycklar?

Klart vi tog stigen in i skogen. Fågelsången var vacker. Vädret perfekt och mitt sällskap kunde inte varit bättre.
Det bästa är att alla är välkomna hit. En enkel sund förnuftsregel gäller: Bär dig åt som folk.

Om någon vill se hur Gotland såg ut på järnåldern sägs det att Mästerby änge ska vara att rekommendera.

”Den ljuvliga blå ängen”.

Glöm mig inte. ”Förgätmigej” är en av mina många favoritblommor.

En tuff Volvomodell som ofta sågs på vägarna i min barndom.

Nåväl! En blå Hyundai är inte fy skam. För i den hägrade en termos med kaffe och gott fika. Efter den rofyllda stunden åkte vi vidare till socknens medeltida kyrka. När vi ändå var i krokarna blev det två till i närheten.
Vad jag älskar sådana här platser som Mästerby änge. Har det att göra med ålder och att jag sprang in i en vägg en gång? Nja. Förr älskade jag visserligen energisysselsättningar, spännande äventyr, att resa kors och tvärs, fullt ös med mera. Få eller ingen alls visste om att jag redan som ung uppskattade mina ensamma stunder där jag var ett med naturen. Där jag landade mellan varven. Både vandrande, klättrande, cyklande när ”alla andra” fortfarande sov. Ibland tvärtom, liggande på en filt med blicken på molnen som gled förbi. Ibland stannade jag till i en rörelse för att njuta av ett skyggt djur i en dunge. Sådana stunder var guld värda för mig. Något jag kunde leva på när en föreläsare entonigt kunde få en timme att kännas som minst ett sekel. 😉 Tror att jag blev en bättre medmänniska på kuppen.

Alla behöver vi bli bättre på att ta hand om oss själva. Ung som gammal. Frisk som sjuk. Vissa saker behöver inte ens kosta pengar. Allemansrätten i Sverige är unik. Den ska vi hjälpas åt att vårda med ömhet till kommande generationer.  ❤