Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Just nu är det över 70 000 turister på Gotland. Sedan några veckor tillbaks är de fler än våra ca 60 000 fast boende på öjn. Undra hur många av de sistnämnda som åkt iväg till fastlandet eller utomlands?
Skulle varit intressant att veta hur många som kommit med färjorna, egen båt, flygplan och annat färdsätt. Min vilda gissning är att få kommit med sparkcykel eller bob. 😉
Den här färjan är på väg mot någon av de tre destinationerna; Nynäshamn, Oskarshamn och Västervik (endast på sommaren). Tiden på Östersjön är på drygt tre timmar.
Igår läste jag att den 30 augusti är det premiär för turen mellan tyska Rostock och Visby/Nynäshamn. Hansalinjen kommer att ta 18 timmar.
Vi ser fram emot när det via färjorna, de närmaste veckorna, dyker upp ”kändisar”. Men först ska vi hämta vid flygplatsen några gånger i nästa vecka. Kanske tar vi med någon av besökarna till mitt nya badfavoritställe. ❤ Mina förväntningar i morse gick definitivt inte i kras. Ljuvlig temperatur. Manetfritt. Tångfritt. Sandbotten. Lagom med folk. Härlig utsikt från vattenytan, in mot ett fiskeläge som jag aldrig besökt förr.
Efter att ha gått ett varv runt Almedalen och en skön stund längs Strandpromenaden, tänkte jag det kunde vara på sin plats att gå upp för en gränd innanför muren och nerför den berömda granngränden och sedan kanske Solveig var klar med sitt fotograferande på Botan.
Det behövs varken en stor dos av fantasi eller speciellt många smarta hjärnceller för att förstå varför Visby kallas för ”Rosornas stad”. ❤
Vill å vill du veta vad en sån som jag kan heta? Strunta i att fråga för jag säger som det är. Skogränd heter gränden som jag gick uppför. Här har jag vänt mig om för att ta kortet.
Har du sett min villa, min Villa Villakullavilla. Vill å vill du veta, varför Villan heter så? För mig är det svårt att undvika att tänka på en busig fräknig tjej och en söt brunett med namnet Annika som jag var kär i min barndom, när jag vandrar längs Fiskargränd. Gränden som är den mest fotograferade gränden innanför muren.
Förra hösten satte vi upp en fototapet, med Fiskargränd och Domkyrkan i bakgrunden, i vår hall.
Ibland är det svårt att låta bli att sticka ner näsan och dofta.
Det ser mysigt och lockande ut. Tyvärr var det ingen som bjöd in mig. 🙂
Kom nu, alla vänner, varenda kotte som jag känner. Nu ska vi leva loppan…
Det här huset var med i en av filmerna. Tror det var där det köptes godsaker. Annars var det ju så att det ofta fotades och klipptes ihop bilder från andra delar av Sverige och utomlands.
Det blev en halv gränd till, när jag valde grinden halvvägs uppför S:t Olofs gränd in till Botaniska Trädgården. Därmed klev jag av en underbar vandring längs gränderna för att istället komma in i en oas av blommor, fågelkvitter och ljuvliga dofter. Livskvalité av hög klass, som jag sedan tog med mig under resten av dagen. Det tog inte resten av dagen att hitta min fru. Men det dröjde ett bra tag innan jag såg en kvinna, med högt stativ nedanför lusthuset, som såg välbekant ut. För att inte göra samma dumma misstag som jag berättade om i kåseriet En fru för mycket i vår kåseribok Skimrande ögonblick – och dagar i grått, tog jag god på mig innan jag… 😉
Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.
VårSommarHöstVinter
Små tankar om de fyra årstiderna: Varje gång som vi kommer till Kyrkberget brukar vi stanna till och njuta av vyn. Svepa blickarna över hustaken, kyrkan, ruinerna och havets olika temperament. Har vi inte bråttom, en tid att passa, är det härligt att fortfarande känna sig som en turist, som ser den vackra ”tavlan” för första gången. Jag minns hur halt och isigt det var under snön när vi tog vinterfotot.
Extratext: Du som följt Superstars 2021 kanske minns hur Carolina Klüft flög uppför kyrktrappan. Själv hade jag gärna satt henne ”på plats” under mina glansdagar. 😉 För hon hade sedan fått sin revansch med klättringen, vara under vatten och mycket annat. Men hon blev inte Superstarsmästare. Minns du vem som höjde pokalen? 🙂 Vi har tyckt det varit extra roligt att följa årets Superstars och Mästarnas Mästare. Det sistnämnda utspelade sig också vid en plats som vi bott på. Deras ”bostad” (Ripagården) ligger bara två minuter från vår dåvarande bostad. Nostalgi.
Häng med på en tidig morgonpromenad i kullerstensgrändernas stad. Det är en rogivande och speciell känsla att strosa omkring och få uppleva hur staden vaknar till liv. Promenaden går från en plats till en annan (Donners plats och S:t Hans plats) och följer stråket Hästgatan upp till Wallérs plats. Vi njöt av det berömda körsbärsträdet utanför Kränku Te & Kaffe och magnolians knoppar som ingav hopp om det som väntar runt årstidshörnet.
Fotnot: Jag besvarar eventuella kommentarer med en symbol. 😉 🙂 😀 ❤ Detta var första gången som jag gjort klart ett inlägg med många foton och lång personlig text och därefter undrade varför jag inte hittade möjligheten att kryssa de två kategorierna, ”Morgonpromenad i Visby” och ”Innanför muren”. Vad mysko. Polletter har en tendens enligt tyngdlagen att trilla ner – förr eller senare. Sanningen kom på ogästvänligt besök: Jag hade gjort allt arbete i fel blogg. Min första blogg. När jag såg bloggkategorin ”Sex mil hemifrån” längtade jag oändligt fler mil bort. 😉 Tänk! Tänk om blixten slår ner på samma ställe två gånger? Då kommer du inte att kunna läsa denna fotnot. Dags att pröva bloggvingarna och se om jag kan slutföra inlägg nummer 633 på GOTLANDUPPOCHNER!!!
Men så har det inte alltid varit. Omkring 1860 byggdes det samman med ett äldre trähus. Tidigare hade det varit ett hantverkshus med olika hantverkare såsom bryggaren Ljungman, skomakaren Dahlbom, glasmästaren Palmgren, skomakaren Löfqvist och urmakaren Qviberg.
Omkring 1870 köpte guldsmeden L.F. Elgstrand Adelsgatan 46. I huset startade han upp sin verksamhet. Ett föremål som han tillverkade var en lödskärvel, som blev omnämnt som ett museiföremål. 1916 såldes det på en auktion, hamnade senare på Nordiska Museet och har använts i guldsmedjan på Skansen. Vilken resa över havet för ett föremål som jag i skrivande stund inte vet exakt vad det är. Men min morfar, som jag aldrig hann träffa, var både urmakare och guldsmed. Han hade säkert vetat. Liksom hans far och hans far. Själv var jag mer känd som en mästare på att ta sönder klockor. Det fanns gott om dem hemma hos oss under min barndom, av naturliga skäl. Jag var förstås nyfiken på hur uren såg ut inuti. Men jag hade inte riktigt förmågan att få ihop dem igen, så de visade den rätta tiden. Om hela sanningen ska fram visade de som hade visarna kvar bara rätt tid två gånger om dygnet. 🙂
Antagligen tog L-F. Engstrands fru Antionette över verksamheten 1887. Ett A tillkom nämligen på affärsskylten. Sedan bytte hustrun inriktning på verksamheten när hon 1915 djärvt startade en modeaffär i lokalen, som hon därefter drev fram till året innan andra världskrigets början, 1938. En kvinna med namnet Elsa Pettersson köpte fastigheten och övertog modeaffären samma år. I hela 53 år drev Elsa affären. Troligen dog hon 1991. 1992 byggdes lokalerna om till ett ”rent” bostadshus. Enligt mina bruna ögon ser det mycket fint ut på utsidan.
Skyltar vid butiker i centrum är ett spännande och pedagogiskt sätt att lära sig läsa. Jag älskade som liten knatte att gå där med mamma och pappa och läsa högt från mitt låga perspektiv. Här skulle jag kunnat lägga till en dansk accent. För jag hade redan hunnit med flera tågresor till Helsingör och Köpenhamn. Gotlanduppochner är kvar på Adelsgatan för att visa några av skyltarna längs en av Visbys mest kända gator. Det här är nummer 5. Exakt lika många år som Ilse Jacobsen hade öppet sin Gotlandsbutik. Tänk om de hållit till på nummer till på nummer 48 istället. 😉 ”Nu ses vi på nätet” står det på Facebook i ett inlägg från 16/3-20
Den klassiska bokhandeln Wessman & Petterson har däremot en historia att berätta sedan 1883. Jag tar av hatten som den gamla bibliotekarie jag är. 🙂
Den här skylten tycker jag är ”tågtuff”.
Nu är inte alla lammen hemma på hjärnkontoret. Hur hänger en orm ihop med en tandklinik?
Lite i samma stil. Coolt!
Indiska har också kastat in ”butikshandduken” och redan lämnat Gotland. De hade visst det tufft innan pandemin och kundtappet bara ökade. Sorglig spiral. Hoppas alla ”bitar” kan passa in i livets kugghjul snart, så att vi återigen kommer ut ur den mörka tunneln.
Adelsgatan innanför muren i Visby har haft många ”ansikten”. Tänk om gator kunde tala? Då hade vi fått reda på exakt vilket år under medeltiden som gatan, som då gick ända fram till Stora Torget, kom till. När Söderport byggdes på 1300-talet fick Adelsgatan som haft många namn, Södergatan är ett av dem, större betydelse. För att inte tala om när järnvägen blomstrade som mest på Gotland och centralstationen låg utanför Söderport. Du kan säkert tänka dig vilken trängsel som förekom en lördag på stråket mellan Söderport och Wallérs plats, som är Adelsgatan sträckning i ”modern tid”.
Från början var gatan en bostadsgata. När exakt som den gick till att bli Visbys stora affärsgata vet jag inte. Men givetvis berodde uppsvinget på att järnvägen anlades och turismen tilltog. Verksamheterna i fastigheterna har sannerligen skiftat genom åren. Vad kul det varit att läsa på om de olika verksamheter som förekommit på Adelsgatan. I ”åttan” som du ser på fotot hade Karl Lindell ”Lindell Vagnmakeri” 1876-1910. Ada Lindell stod för ”Adas Modeaffär” 1890-1937. På 1930-talet huserade ”Visby skriv maskinaffär” för att nämna de äldsta företagen.
Spelade skyltningen lika stor roll långt tillbaka i tiden? JA! Svarar jag bestämt på min egen fråga.
En snygg logga och skylt som sticker ut från mängden ger också guld i kassan. Familjeägda bolaget Wisby Ur & Guld har funnits på Adelsgatan 32 sedan 2000. Jag läste att företaget värnar om en levande innerstad och det ansvar som gäller för Visby som världsarvstad. Extra viktigt under den speciella tid som vi levt i sedan förra våren. Där butiksdöden fått fäste.
Vid mitt personliga premiärbesök på Adelsgatan, en regnig pingst i början av 90-talet, var gatan öde. Det har den definitivt inte varit vid senare semesterbesök. Under högsäsong är det trångt under många timmar på dygnet. Men de senaste tjugo åren har antalet butiker och restauranger som har öppet året runt minskat rejält till antalet. 1964 blev Adelsgatan enkelriktad. För det var faktiskt så att det förekom biltrafik innan dess. Under 1960- och 1970-talet kördes raggarbilar i stor utsträckning på gatorna i Visby. Adelsgatan var det mest populära stråket för raggarna. 1987 ändrades biltrafikreglerna markant inom murarna och år 2002 blev Adelsgatan permanent gågata. På tal om bilar. I en av fastigheterna på Adelsgatan såldes bilar. Då syftar jag inte på de trefärgade bilarna i en påse, där den gröna är min favorit? Vilken är din? 🙂
Hade inte varit helt fel att sitta där en ljum sommarkväll med näsan mot havet.
Under denna tidiga morgonpromenad har vi nått sista huset, som har nummer 48 på fasaden. Här har vi varit många gånger, sedan vi flyttade till Gotland, för att få våra tänder ompysslade. Vi valde att gå samma väg tillbaka och fylla på bildbanken. Givetvis vek vi av några meter till höger för att…
… njuta av vår hemstads utsikt ner mot havet. Fortfarande händer det att vi nästan får nypa oss i armen för att inse att vi faktiskt bor i denna fantastiska stad, med all sin mäktiga historia och charm. ❤
Det ser ut som det är helt folktomt. Så var inte fallet i lördags morse. Men under vår timmes promenad skedde en markant skillnad. På tillbakavägen hade antalet personer som vi mötte fördubblats flera gånger.
Då var vi tillbaka på Södertorget. Snart rattade vi mot ICA Maxi för att hämta veckans varor.
En halv cykel får avsluta inlägget. Men det kommer fler blogginlägg om gatan på A. Nästa inlägg handlar dock om något otäckt. Välkommen tillbaka. Om du vågar. 😉
Det var när Solveig traskade iväg mot Kränku, för att bland annat köpa vårt favoritkaffe från ”kaffekalendern 2020”, som idén föddes. Plötsligt såg jag något intressant som stack upp över taket. Istället för att stå utanför och frysa en kvart kunde jag snabbt…
… förflytta mig upp och nerför backarna och se hur många medeltida trappgavelhus det fanns i omgivningen. Men trots att det verkade tomt och öde kunde en hård plåtbil komma farande på gatan och föraren tog ingen hänsyn till att en proffsfotograf mitt i gatan står. 😉
De är så vackra och jag blir så sugen på att få komma in i något av dem. Nu ska vi se om jag kan hitta några byggnader som har en annan färg.
Vilken utsikt det måste vara mot havet och trafiken därute på sjön, från översta fönsterna.
Det ser hemtrevligt ut att gå in på gården och parkera cykeln.
Tro det eller ej. Jag hann tillbaka i tid för att se hur Solveig spanade åt olika håll på Hästgatan. Sedan tog vi en ”ny” gränd ner till Almedalen. Parken har en charm under alla årets månader.
Idag kom Solveig hem med två nya böcker om Gotland, som jag ska läsa & bläddra i senare ikväll. Först ska vi se veckans ”Superstars” avsnitt, som spelades in på flera härliga platser på Gotland förra året. Synd att de sveper så snabbt med kameran. Lite långsammare och fler hade kunnat njuta och längta efter att få komma hit. Min lösning är suverän i all sin enkelhet. Skippa alla reklaminslag, som tenderar att bli längre än programbitarna. Ja, ja. Jag vet varför det finns reklam. För utan reklam så skulle kasinospelsugna personer ha en massa pengar över och programledarna och produktionen bakom ”Lyxfällan” hade blivit arbetslösa och jag hade gått upp i vikt med tanke på att jag under tiden fixar en massa bestyr och återkommer till soffan när jag hör de magiska orden. ”Programmet presenteras av gotlanduppochner.com” 🙂
Det var en gång en extremt stor rödvit hankatt med stor integritet. Katten hette Knäcken och blev i över tio en stadsprofil runt Stora torget i Visby. Knäcken gick även under de två namnen ”Den röda baronen” och ”Kungen av Visby”.
Det finns massor av anekdoter om vad han hittade på när han inte låg på sin favoritplats, elskåpet utanför livsmedelsaffären Torgkassen. Han tassade vant in bland krogarna & restaurangerna. Rätter uppkallades efter honom. Knäcken blev expert på att spela hemlös inför turister för att tigga till sig godsaker. Ibland tog han sig en tupplur i brödhyllan i Torgkassen. Andra gånger smet han in och la rabarber på kattmat.
De sista åren levde Knäcken i Stockholm. Det var också i vår huvudstad, som han somnade in som fjortonåring, i maj 2013. En kvinna som heter Andréa Gadd grundade Knäckens facebooksida, med syftet att få ihop pengar till en staty. Många ställde upp och gruppen fick ihop över 40 000 kr. Det var dock bara hälften av målet som var satt till 80 000 kr. Konstnären Sanna Laurin avstod sin ersättning och statyn i brons kom på plats i oktober 2014. En skön solskenskatthistoria. ❤ Kommer du till Visby någon gång, kan du vid ett besök vid Stora torget tänka dig in var Knäcken gjorde sina bus.
Det knarrade så mysigt under skorna. Vad uppfriskande det är att komma ut tidigt på morgonen. Vi borde göra det varje… oftare. 🙂
Första gången som vi såg orörd snö på trappstegen till Gamla apoteket.
Sankt Lars ruin ska vi visa mer av en annan gång på bloggen.
Jag lämnade över kameran till Solveig och trollade fram de varma vantarna. I smyg funderade jag på var Anders Knutas kollega Karin Jacobsson har sin vindsvåning på Mellangatan. Insåg att det skulle vara dumt att fråga fotografen.
Gallret finns utanför Sankt Drottens ruin. Gränden dit heter Travegränd.
Tufft med speglingen av stupröret i fönstret.
Det är underbart att flanera omkring bland gränder och gator innanför muren. Alla årstider och tider på dygnet har sin charm. De orörda mornarna är trots allt våran favorittid. ❤
Den giftiga frukten på Gotlands landskapsblomma murgröna. Är bara båda händerna på ryggen och munnen helt stängd är den riktigt tjusig och totalt ofarlig. 😉
Koltrasten sprätte i snön. Lekte eller letade mat?
Mitt förslag om att montera ner ställningen och snabbt bygga ihop den igen, höll jag också för mig själv. Vi har redan flera fina bilder på den mest fotograferade gränden i Visby – Fiskargränd.
Vi gick ut genom Fiskarporten och möttes åter av den bitande vinden, som för mig resulterade i ett par nya supersköna och varma överdragsbyxor – några timmar senare.
Strandpromenaden är populär. Vi ser ofta hundar som snällt tar ut sina mattar och hussar på luftning denna kuststräcka. Sämre kan man ha det.
Andra inlägget i kategorin MORGONPROMENAD I VISBY. Solveig kom nyss på att vi skulle fortsätta trenden. Den med att välja en rubrik med en strof eller en låttitel. Återigen blev det ett bidrag från melodifestivalen/Mello. Förra var lätt för oss lite äldre. Gruppen klarar du kanske inte namnet på, utan att googla.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 