Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Efter att ha traskat upp och ner för de mysiga gränderna runt Hästgatan lockade en eftermiddagsfika.
Den här gången gled vi in på S:t Hans Café på S:t Hans plan. Många hemmagjorda frestelser att välja mellan. Vet att de oftast använder sig av råvaror från Gotländska producenter.
Val av sittplats är enkelt en varmare dag längre fram på året. På semestrar har vi suttit här utomhus och njutit av anorna från 1200-talet. Mäktigt att sitta omringad av S:t Hans gamla kyrkoruin.
Den här gången var det första gången som vi valde ett bord inomhus. Solveig saknar ögon i nacken, men jag såg utmärkt ut från mitt håll. Gott kaffe. Tilltugget delade vi naturligtvis på. Mums!
Jag uppskattar fik som har öppet året runt. Här på S:t Hans serverar de faktiskt både frukost, fika och lunchmeny. Nu var vi tankade för fler ljuvliga gränder. ❤
I förra inlägget i kategorin KONST visade jag upp ett av de tre konstverk från den omtalade utställningen Baltic Sculpture på Gotland sommaren 1993, som fortfarande finns kvar. Vid St Maria domkyrka har du det andra.
Gediminas Urbonas (1966-) från Vilnius, Litauren, döpte skulpturen till ”Nivå”. Men i folkmun kallas den för ”Vinkelhake”, som jag också tycker håller högre nivå. 😉
Platsen vid kyrkan är väl vald. Vinkelhaken var ett viktigt redskap i byggandet av alla kyrkor på Gotland. Både formen och funktionen har hängt med genom x antal år.
Ser du vad jag ser innanför den svarta ringen? Jag ser en blond kvinna med målade svarta ögon. Det blåser rejält i hennes hår. Tidens tand verkar ha skavt bort de religiösa symbolerna, en duva och en fisk. Fisken är en symbol för Kristus och duvan den helige Ande.
De som inte uppskattar verket kan kanske ställa sig i denna synvinkeln. 😉
7 november 1895 fick sjökapten Petter Pettersson och hans fru Emma en dotter. Paret bodde då i Mulde i Fröjels socken. Flickan döptes till Ada Kristina Petronella med tilltalsnamnet Ada. Inte visste familjen Pettersson då att dottern hade ett riktigt läshuvud. 1915 tog Ada studentexamen i Uppsala. Tre år senare blev hon farmacevtkandidat efter att först ha varit elev vid apoteket i Eksjö. Sedan var hon legitimerad apotekare på fastlandet i Alingsås och Borrby på Österlen. 1929 återvände hon till sin barndomsö och blev Gotlands första kvinnliga apotekare med eget apotek i Hemse och en filial i Klintehamn. Sina sista arbetsår gjorde hon på apoteket Väduren i Visby.
När det gällde privatlivet går det att läsa att hon 1923 gifte sig med ingenjören Viktor Block. Utan att ta ut flyttbetyg åkte Viktor iväg till Amerika utan att passera Göteborg och bli registrerad som emigrant. Eller gjorde han resan över haven? Kvar på Gotland lär han inte blivit. Ada födde under tiden ett döfött barn och blev mycket sjuk. Tur nog repade hon sig och fick äktenskapet upplöst 1940.
Ada Block hade ett mycket stort intresse för äldre byggnader. Bilderna som du sett ovan kallas i nutid för Ada Blocks hus. Ada köpte det medeltida huset 1950. Gården finns på Södra Kyrkogatan, nära domkyrkan. Gården består av två sammanbyggda medeltida stenhus och en uthuslänga av trä. Troligtvis är stenhusen från första hälften av 1200-talet.
I den vackra trädgården står det valnöt- och mullbärsträd. Under tio år genomförde Ada Block en rejäl ombyggnad och återställde de båda stenhusen till en sammanhållen bostad. Tillsammans med sin mammas gamla hemhjälp Maja bodde hon här under vintrarna. 1965 skänkte Ada huset till Föreningen Gotlands Fornvänner.
Under en cykeltur 1947, på södra Gotland, blev Ada förtjust i denna plats och gård. Därför köpte Ada Block 1700-talsgården Petes i Hablingbo. Här bodde hon och Maja under somrarna. Ada grundade Petes museigård efter att först ha köpt tillbaka flera inventarier & föremål, som genom åren försvunnit från gården. Under sommarsäsongerna visade Ada och Maja runt turister på gården. I trädgården odlades krydd- och läkeväxter. Ett annat stort intresse som Ada hade var gamla gotländska rossorter, som var på väg att ”dö ut”. Ada samlade in och odlade rosorna.
Även Petes i Hablingbo skänktes till Gotlands Fornvänner, som än idag driver gården som museigård. Gåvan skänktes 1965 och året efter byggnadsminnesförklarades gården. Vi bodde i närheten förra våren och tänkte besöka gården. Men Petes var stängd p.g.a. sjukdom, stod det på en skylt. Ada Block och hushållerskan Maja Göthberg bodde kvar på gården fram till Adas död 1968. Ada fick en hjärtinfarkt och avled 73 år gammal. Hon måste ha lämnat många positiva avtryck efter sig. ❤
Om du direkt viker höger, efter du gått in via Österport, kommer du in på kullerstensgatan Östra Tullgränd. En gränd som efter en bit svänger vänster och tar slut vid Klinttorget.
Trästugan är från 1600-talet. Tornet bakom i Landmuren har inget namn. Men kanske minns du att Ringmuren stod klar 1288.
Undra hur många människor som hunnit bo i den röda stugan under alla dessa år? Hur många av kvinnorna hade en tjusig titel? En ordlekstanke slår rot i min lekfulla del av hjärnan. Antagligen gör den det för att skingra mitt mörker. Kanske har här bott människor på heltid och på ledig tid som varit advokat, bokbindare, civilingenjör, domare, evangelist, fotograf, gigolo, herde, inspektör, jungfru, kallskänka, lektor, murare, notarie, oldfru, pantlånare, ringare, skald, tolk, urmakare, vaksyster, xylograf, yrkesvägledare, zoolog, ålderman, änka och ölkusk. Vilken titel hade du bloggbesökare gärna haft?
Ingen ordlek eller hjärnsuddgummi kan radera bort mina tankar och namnet på huset som levt kvar sedan 1600-talet. B-ö-d-e-l-s-s-t-u-g-a-n. Det finns inget skrivet om hur många bödlar som hann bo här och vilka de hann avliva. Hur var dessa mäns hjärnor funtade? Gick de och väntade med iver eller ånger för att få en order och ett namn? Hade de fru och barn? Vilka var deras nära vänner? Vilka drömmar drömde de på nätterna? Skippade de stretching och grundade med starka drycker? Givetvis inser jag att de oftast var snabba på att skilja på huvud och kropp. Hur tänkte de om begreppen rätt och fel? Gott och ont? Sina egna brister i ”rustningen”? Med en besk smak i munnen rundar jag hörnet och ställer om min inre kompass och låter mig njutas av det vackra bland de smala gränderna. Kanske naivt för andra, hoppas jag att ljuset och det goda ska segra. ❤
En liten bit från Fiskarporten var det år 1750 byggstart för Garvaregården och torkladan bredvid.
Den första fastighetsägaren var Christopher Fiscker. Förste garvaren som står med i fastighetsbeteckningen bar namnet Johan Gottfrid Stenström. Året var 1879.
Så här ser det ut från havssidan. Byggnaden har förutom garveri hyst flera olika verksamheter. Jag kan nämna skilda saker som segelduksfabrik, möbelfabrik, färgtryckeri och slumstation för Frälsningsarmén. Sedan 1969 är det AB Gotlandshem som är ägare.
Vi gick in genom Fiskarporten och tog några steg in på den privata parkeringen, för att se om det stämde. Jodå! Det är byggt direkt mot medeltidsmuren. Häftigt.
Rakt fram ser du en medeltida portöppning, en Bryggport, som liknar Fiskarporten. Till den krävs ”egen nyckel”.
Avslutar med ett grönt Almedalen. Det är svårt att förstå att detta var Gamle hamn fram till 1785. Då låg flera garverier runt området, utanför ringmuren. Med tanke på användandet av olika sorts syror ville de inte ha den verksamheten innanför muren.
Fördelen med att bo på hotell i sin egen stad är att resan dit endast tar några minuter. Vi brukar skämta om, när vi packar, att det inte är hela världen om vi glömmer något. Vi kan ju faktiskt åka hem och hämta det.
Vi parkerade strax utanför muren och gick in mot Donners plats. Här har vi gått förbi många gånger och jag har varit här på en kurs som Skolverket anordnade, men nu var det äntligen dags att bo här.
När vi checkade in var det liv och rörelse i receptionen. Men på lördagsmorgonen fick vi en trevlig pratstund med Anders. Det visade sig att vi varit gotlänningar ungefär lika länge.
Tänk om det funnits en tidsmaskin. Då skulle jag ha åkt tillbaka till mitten av 1200-talet. Varför? Jo i det här området låg det ett tiotal stenhus redan i mitten av 1200-talet. Och på hotellet finns fortfarande kryssvalvsrum och pelare som är äldre än 700 år. Det är härligt att man renoverat med varsam hand. Dagens hotell består av flera sammansatta byggnader i olika åldrar.
Visst är det fint?
Kunde inte låta bli att titta uppåt också. Rummet har en härlig höjd med sitt välvda glastak.
Förbjudna böcker kanske? Förutom de båda som sluppit loss…
Fräscht och fint på alla sätt.
Vid vissa rum finns skyltar som påminner oss om olika yrken som människor utövade i detta område fram till 1800-talet. Förutom Hattmakarens och Segelsömmarens rum så tog jag kort på Tullförvaltarens och Strandridarens rum, men det fanns fler.
En ny hotellrörelse, Hotell Gotland, startades upp 1850. Då köpte man flera tomter i kvarteret. Och sedan dess har hotellet vuxit till det moderna och välutrustade hotell som det är idag.
Hotellfrukost! Vi höll på att missa den… P.g.a. pandemin hade vi bokat in oss en speciell tid. Vi brukar aldrig behöva ställa någon väckarklocka eftersom vi är inprogrammerade i att vakna ändå. Men mitt i natten fick jag för mig att ställa larmet på min telefon. Och tur var väl det. För när den ringde så sov vi som bäst. Nu hann vi med att göra oss i ordning och fick en mycket njutbar frukost. Fördelen med att bo på hotell i egen stad är inte bara att det går att åka dit på några minuter. Det är också att man tar sig hem igen på lika kort tid. Nöjda, belåtna och mycket mätta tog vi omvägen förbi ICA Maxi och hämtade vår online-order och sedan var vi hemma igen efter en trevlig hemester. (Och Bosse fick sätta sig framför TV´n för att ta igen det han missat av OS.)
Trots att Christopher Polhem är född i Tingstäde, står ”Den svenska mekanikerns fader” till beskådande i Visby, innanför ringmuren. Minnesmonumentet är gjort 1911 i brons av Theodor Lundberg, som var en stor konstnär, professor och direktör på Konstakademin.
Hur stort och tungt skulle ett modernt visitkort behövt vara för att Polhem (1661-1751) hade fått med alla sina titlar? Hur gammal var grabben när han var smartare än alla i sin omgivning? Fick han vara lärare åt sin egen lärare redan från första skoldagen?
Vad är Polhem allra mest känd för? Sant är att han var en briljant teknisk visionär och industriell föregångare. Grunderna för serietillverkning var banbrytande. De sexton år som han arbetade vid Falu gruva fick betydelse för hela världen. Samtidigt fanns det ett motstånd, säkert med en dos avundsjuka hos många samtida. En del trodde kanske han var helt galen när han byggde en stånggång i en väldigt svårframkomlig terräng vid Hundbo gruva, där kraften överfördes från ett 2,5 km avlägset vattenhjul. De pessimisterna fick dock inget vatten på ”sin kvarn”.
Polhem grundade Stjärnsunds bruk. Där tillverkades specialmaskiner för träbearbetning, kuggskärning, filhuggning, husgeråd, vävstolar, stickmaskiner, beslag, ”Polhemslåset” och ur, för att nämna några ”småsaker”. 🙂 Själv känner jag till att Polhem var en föregångare inom pedagogik och undervisning. 1697 startade han skola för ingenjörer. Med hjälp av skalenliga modeller i ”lekande lärande” förklarade han för eleverna tekniken och rörelsens mekanismer. Dessa modeller finns till beskådande på Tekniska museet i Stockholm. Sedan anlitades han naturligtvis i olika sammanhang. Han hjälpte till vid ombyggnaden av Stockholms sluss 1744, en bro över Göta älv, flottbroar över Dalälven och mycket mer.
Jag avslutar med att det lär finnas ca 20 000 manuskript av Christopher Polhem, inom de mest skilda områden. Undra vad Christopher gjorde på sin fritid? Hur många timmars sömn per natt? Eller var det när han sov som de bästa idéerna formades? I dessa tider är det extra trevligt att läsa om människor som satsat sina liv på att ”bygga upp världen”. ❤
Vyn från Kyrkberget är magnifik. Från den cirka tio meter höga klinten drar Visbys största ruin S:t Nicolai lätt till sig uppmärksamheten. Personligen störs mina bruna ögon av ”plåttaken” och mina tankar börjar fladdra till lite.
Kyrkan började byggas omkring 1230. Namnet tillkom för att hedra helgonet Nicolaus, som var köpmännens och sjöfararnas beskyddare. Nicolaus var född i Turkiet, omkring 300-talet. När Nicolaus ärvde sina föräldrars stora förmögenhet använde han pengarna med hjärtat och hjälpte diskret och taktfullt de fattiga. Mest berömd är nog berättelsen om den fattige fadern som inte hade pengar till sina tre döttrars hemgift. Därför var han beredd på att sälja döttrarna till en kopplare. Ryktet nådde Nicolaus. Mitt i natten kastade han in tre kulor av guld genom ett öppet fönster i den fattiga familjens hus. Därmed räddades töserna från ett liv i skam och deras pappa från ett livslångt samvetskval.
Troligtvis byggdes kyrkan som en församlingskyrka för tyskarna i Wisby. Under uppförandet utbröt en kraftig brand. Därmed stannade arbetet av och efter ett tag övertog tiggarorden dominikanbröderna den skadade kyrkan. Diverse ombyggnader gjordes så det skulle passa brödernas behov. Bland annat revs tornet eftersom dominikanerordens kyrkor skulle vara tornlösa.
Konventets prior, ledare, mellan 1283 och 1289 var Petrus de Dacia. Han var en gotlänning som utbildades sig både i Paris och Köln. Ämnet var teologi. Nu efteråt kallas han för Sveriges första författare. Kärleksbreven som han skrev till Christina von Stommeln är beskrivna som den första personligt hållna kärlekslyriken i vår litteraturhistoria. Det är stora varma ord. ❤
Ruinen är vida känd för sina Ruinspel. Det första skedde 1901 och uppfördes av Zacharias Topelius (1818-1898) och hette ”S:ta Maria”. Musiken stod Andreas Hallén för.
En känd läkare i Visby hette Joseph Lundahl. Han var mycket musikintresserad. Därför vände han sig till musikhögskolan i Berlin och undrade om de hade någon sommarlovsledig elev som kunde komma till ön Gotland och lära honom musikteori och kontrapunkt. Denna solskensberättelse förde med sig att Frankfurtsonen Friedrich Mehler kom till Visby juni 1921. Då var han 25 år gammal. Snabbt kom han in i musiklivet och stormtrivdes. Han blev kvar här till sin dödsdag 1981. Det borde väldigt många tusentals människor uppskattat.
Västra gaveln med det stora gotiska fönstret och de två tegelrosetterna.
754 gånger uppfördes de berömda Ruinspelen mellan 1929-1990 (Undantag 1931 och krigsåren 1940-45) Under flera år med Mehlers ledning. Biltrafiken genom Norderport och närliggande gator stängdes av för att inte störa. Ryktet om Ruinspelen fick världsrykte. Det anlände kryssningsfartyg till Visby med det enda syftet att passagerarna skulle bevista ruinspelen.
Efter Ruinspelen har kyrkoruinen mest blivit en konserthall och är inte öppen för allmänheten. Jag har inte tillräckligt mycket ”kött på benen” för att kunna ha några konstruktiva åsikter om detta. Hade det funnits biljetter kvar när vi var här på semester 2016 skulle jag däremot gärna slagit flera flugor i samma smäll. För det måste vara svårt att hitta en mer stämningsfylld konsertlokal. Lät du henne komma närmre.
Kuriosa: Detta är inlägg nummer 100 i kategorin INNANFÖR RINGMUREN I VISBY.
2001 kom Visby Springbrunn till Södertorg. Om klockan skruvas tillbaka till en beställning från Gotlands Bank 1916, får du startskottet när skulptören Carl Fagerberg fick uppdraget av banken, att utföra springbrunnen. Materialet är kalksten. Platsen för konstverket var fram till 1946 S:t Hansplan. Detta år flyttade skolkontoret in i bankens lokaler. Då behövdes fler parkeringsplatser till personalen. Konstverket hamnade därför i gömmorna under många år. 1983 kom konsten i ropet i Visby. Ny utsmyckning planerades. Då kom Springbrunnen fram igen. Skulptören Istvan Varga fick uppdraget att snygga till (restaurera) fontänen med sina reliefer. Denna gång blev platsen Visby Hamn. Där fick konstverket tyvärr inte samma uppmärksamhet. Åren rann iväg. 2001 nådde den alltså sin nuvarande plats på torget innanför Söderport. Förra året var det åter dags för konservering, rengöring och lagning.
Fyra gudar är representerade som reliefer med motiv ur den grekiska och romerska mytologin. Dessutom finns det fyra reliefer med fiskar. Poseidon/Neptunus – havets gud. Hera/Demeter – himlens drottning, växtlighetens och mödrarnas gudinna. Hermes/Mercurius – gudarnas budbärare samt beskyddare för handel och köpmän. Hefaistos/Vulcanos – eldens, smedarnas och vulkanernas gud. OBS: Grekiska namnet först. Därefter den romerska motsvarigheten.
Fotnot: Carl Fagerberg levde mellan 1878 och 1948. Han bodde och arbetade främst i Sundbyberg. Tre kyrkor som hans konstverk finns i är; Svenska kyrkan i Paris, Swedenborgskyrkan i Stockholm och Luleå Domkyrka. För mig är han mest känd för sina skulpturer av idrottare. För andra är det kanske djur. Offentliga byggnader som inhyser konst av Fagerberg är telegrafhusen i Göteborg och Örebro och Katedralskolan i Linköping.
Nytankade med god mat & dryck gav vi oss ut i halkan på en kvällspromenad. Det var inte många fotsteg till ett kvällsbelyst Almedalen. Havet syns inte bakom hotellet. Men vi såg många simmande fåglar i dammen.
Får vi promenera här tro? 😉 Lilla strandporten har jag skrivit om tidigare. Jag skulle vilja beskriva den som ett portvalv. Kalk hotel som vi bodde på ligger precis till vänster om ”bilden”.
Valv och valvhus är jag svag för. Otroligt smart taktik att ta till på 1200-talet, när det började bli ont om plats innanför ringmuren i den växande storstaden Visby. Både för att fördela färdsätten genom muren och skapa utrymme mellan två hus i en trång gränd.
Det är alltid spännande att förflytta sig mellan de trånga gränderna. Du ska veta att gatorna i Visby har samma sträckning som på 1200-talet. Under medeltiden fanns här fler gränder än idag. Det medeltida gatunätet bidrog tillsammans med ringmuren, de medeltida stenhusen och träbebyggelsen till att Visby sedan 1995 är en del av UNESCO:S världsarvlista.
På Donnersplats finns anrika Wisby hotell med sin mångåriga historia. Därinne ska det finnas medeltida valv bevarade.
Människor som gör sitt första besök i Visby borde bli begeistrade av väldigt mycket. Tur det finns gott om restauranger, fik, mysiga butiker m.m. längs gränderna. Platser att vila fötterna och smälta intryck.
Själva noterade vi att det lyste vackert i ett fönster på andra våningen på Kalk hotel. Nu stod valet mellan att ta trappan eller hissen dit upp?
bornholmuppochner & gotlanduppochner 