Donners plats; DONNERSKA HUSET


Tänk att Donners plats från början var vikingarnas begravningsplats. Under denna pampiga byggnad som heter Donnerska huset finns nämligen gravfält från vikingatiden. I källaren har man dessutom hittat rester från ringmuren. Historia i kubik.

Det är bara mittenpartiet och norra flygeln som är medeltida i det gamla packhuset. De är från 1100-talet.

Vilka glansdagar och vilken dominerande ställning huset fick under många år – under tre generationers tid.
Allt började med att tyska handelsmannen Jürgen Hinrich Donner och hans fru Margaretha flyttade hit från Lübeck 1746. Fyra år senare köpte det pampiga huset. Paret inrättade en handelsbod i bottenvåningen. Där sålde de mat, järnvaror med mera och började även ägna sig åt export.

Tyvärr blev Margaretha änka som 25-åring och med två små barn. Detta kunde inte hindra änkan från att utveckla affärerna och snart blev hon en välkänd och duktig handelspartner med många järn i elden. Det hände att det kom brev med texten Herr Madam Donner. Maggan ska ha varit en uppskattad arbetsgivare som tog hand om sina anställda. 🙂

När Margaretha Donner dog 1774 i tuberkulos tog hennes två söner över verksamheten och utökade den med saker som tobaksodling, kvarnar och skogsbruk. De började importera porslin, kryddor, salt och mycket annat. Som mest hade de 70 skepp i handelshusets rederi. När de var som störst var Donnerska huset det tredje största handelshuset i Sverige. 😀

Tiden går vidare och tiden tar slut för allt någon gång. Fjärde generationen fick ekonomiska problem och 1845 tog ”sagan” slut. Orsaken stavades k-o-n-k-u-r-s.

1902 köpte Riksbanken huset av familjen Donner. Sedan dess har det huserat olika verksamheter i huset. Nu är det Turistbyrån som har sin verksamhet på bottenvåningen i ljusa och rymliga lokaler. Där är vi ibland och hämtar broschyrer och köper små fina prylar.

Dags att glida ut på Donners plats och promenera vidare till…

 

Vår längtan var stark

Detta är inlägg nummer 150.

Ända sedan vi besökte Karolina Linds mysiga butik https://gotlanduppochner.com/2019/08/05/landa-i-huset-med-historiska-anor/ och jag efteråt googlade fakta om Donnerska huset, och njöt av de underbara fotona från andra våningen där folkbiblioteket huserar, har jag velat komma tillbaka till Klintehamn.

Med tanke på min och Solveigs bakgrund som bibliotekarie kändes det här som att som barn längta till julafton. Givetvis passade vi på att fråga Viveka om så mycket som möjligt.

Måste erkänna att det var inte speciellt många böcker som jag minns från besöket. Men nu var det ju inte därför vi var där.

Underbara väggmålningar i rokokostil mötte oss i flera rum.

Gott om utrymmen och möjligheter för utställningar som får ta plats.

Solveig som jobbat som barnbibliotekarie trivdes antagligen extra mycket i detta rum. Men även jag hade kunnat slappa i sängen med en bra bok. När jag blev ensam tog jag ner en bok som måste hamnat fel. Den hette ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Jag somnade efter 18 sidor. 😉

Redan på 1790-talet installerades de gotlandstillverkade kakelugnarna. Fortfarande finns fem av dem bevarade. Två av dem är daterade 1792.

Viss risk att det blir ”baktips” istället för boktips. 😉

Blir givetvis nyfiken? Vem är kvinnan på målningen?

Den här stora fina kakelugnen används i samband med kvällsaktiviteter. Vilken ljuvlig sal att ha möten, sammanträdande, kurser, föredrag i… Jag skulle antagligen försvinna in i historiska vingslagstankar och inte vilja gå därifrån.

Historisk fakta för den intresserade:
Många har säkert hört talas om familjen Donner från Lübeck. Det var på 1740-talet som Jürgen Hindrich Donner invandrade till Gotland. I Visby grundade han ett handelshus med rederi. Efter ett tag gifte han sig med Anna Margareta Lythberg. När Jürgen dog 1751 blev Anna känd som den legendariska Madame Herr Donner. På 1770-talet tog de två sönerna över. Det var den yngre som hette Jacob Niclas som flyttade till Klintehamn och där drev tre kalkugnar och ett skeppsvarv. Tio år senare lät han uppföra ett stenhus i två våningar. Då var tanken främst att det skulle vara ett kontor med lager och logi för resenärer som tvingades stanna kvar i Klintehamn på grund av dåligt väder på sjön. På övervåningen försågs salen med väggmålningar i rokokostil.
Själv bodde Jacob vid Klintebys gård en bit utanför Klintehamn. (Givetvis undrar jag hur det såg ut i hans eget bostadshus.)

Ytterligare tio år senare byggdes stenhuset ut både mot norr och söder. Det var alltså då på 1790-talet som kakelugnarna kom på plats.

Nu är det slut på historielektionen. Har du vägarna förbi Klintehamn kan du slå två flugor i en smäll för har du tur är både bibblan och Landa öppet.