Besök vid fel årstid

Självklart passade vi på att stanna till vid den gamla skolan i Linde och ta oss en bensträckare. När vi ändå hade ”samlat” in en kyrka till i närheten och det fanns tid kvar tills vi skulle få en nyckel till vår hyrda helgstuga i Ljugarn.
Annars har målet varit att besöka Lindeberget när blåelden är som vackrast. Kanske händer det försommaren 2023.

Klinten, som är en av Gotlands största inlandsklintar med sina cirka 30 meter över havet, har en magnifik utsikt över nejden.

Det ska också finnas en möjlighet att se väldigt många kyrktorn från klinten. Nu vandrade inte vi runt någon längre sträcka. Annars hade vi nått två stycken gamla fornborgar från äldre järnålder. Under fuktiga höstar ska det vara gott om svamp häruppe.

Avslutar med en dikt som är hämtad från Holmgrens Hembygdstoner från 1938:

”Och blicken famnar båd´ höjd och dal
Och vita kyrkor ett dussintal
Från Hablingbo till Stånga
Och närmare skymta bland gröna träd
Och vaggande vita fält av säd
De stugor och gårdar många

Midsommarblåvinge – Aricia artaxerxes

Tidigare hette arten förväxlad blåvinge.

Arten finns i nästan hela Sverige och är vanlig på Gotland. Den förekommer i många olika miljöer, men rör sig gärna i kalkrika miljöer.

Vingspannet ligger mellan 26-31 mm. Könen är lika, men hanens framvingar är spetsigare.
Diskfläcken på framvingen är tydlig och svart. Någon gång är den vitkantad och i Danmark ibland helt vit.

I mitten av juni brukar den dyka upp. Därav Midsommarstarten i sitt artnamn. Kulmen nås under juli månad.
Äggen läggs utspridda ett och ett på undersidan av blomknoppar och kläcks efter en vecka. Vi hoppas någon gång få se och ta kort på äggen och framför allt larverna.

Helge And

Kyrkoruinen från ca år 1200 gränsar till tre stycken gränder innanför ringmuren, Norra Kyrkogatan, S:ta Gertruds gränd och Hospitalsgränd.

Tyvärr är kyrkan inte längre öppen på sommaren för gratis besök. Väldigt tråkigt. Jag läser på flera ställen att den är mycket välbevarad och det saknas motsvarighet i Sverige.

År 1611 skadades kyrkan svårt vid en brand och den övre delen brann ner. Det som blev kvar användes som lada och fähus.

Flera forskare menar numera att Helge And egentligen hette S:t Jacob från början. I så fall uppfördes den som en privat beställning till den tyska biskopen Albert i Riga.

Unik är rätta ordet. Långhuset i två våningar är åttasidigt. (Oktogon) Från den praktfulla övervåningen kunde man tydligen genom en öppning i golvet se rakt ner till koret och följa gudstjänsten. Alla åtta sidorna hade också separata gavlar och ett mittorn. Undra vad det kostar att låna nyckeln en solig timme på våren eller sommaren? Gotlanduppochner undrar högt. 😉 Utsikten mot staden och havet ska vara magisk från denna plats. ❤

Den stora högen i Kalkriket

När vi kom tillbaka till Bläse efter vår härliga, guppiga cykeltur längs Stenkusten gjorde vi en liten trampande avvikare.

Det finns ett högt spår med restprodukter efter alla kalbrytningsår.

Härifrån får man en bra överblick över omgivningen runt Kappelshamnsviken.

”Den lilla blå” stod parkerad intill Bläse Kalkbruksmuseum.

Nedanför slagghögen är det populärt att skriva namn och annat med vita stenar från marken.

De tre ovala bilderna är från förra årets inlägg i Bläse. Den gången när vi gav upp försöket att studsa omkring i de djupa vattenhålen, längs Stenkusten, med ”Den lilla blå”. Det var helt klart ett bättre alternativ att cykla den härliga och ovanliga natursträckan. Nu klarade vi oss undan och fick till och med rabatt för de endast tre tillfällen som ”Den lilla blå” fick bilterapi. Eller är det min fantasi som spelar mig ett spratt? 😉

Årstider kommer, årstider går

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen och tar en bild varje gång.

Vår

Sommar

Höst

Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Det är vackert när det dalar ner stora flingor utanför mitt fönster. Samtidigt sorgligt och onödigt med tanke på det som väntas hit i nästa vecka. Regn och en grön jul står på agendan.
Det är kanske inte tre månader mellan de två sista ”bildbesöken”. För mig kändes som det var nyss som vi njöt av den femte årstiden, som de säger på Gotland. Det är tomt på tredje bilden, men vi mötte många människor som njöt i höstsolen på skilda sätt.
Var rädd om dig själv och andra när du vistas ute i halkan. ❤

Garda missionskyrka

Equmeniakyrkan Östra Gotland är namnet på den församling som har sin verksamhet i Garda Missionskyrka.

Det ena leder till det andra och till det tredje och… När det började småregna och blev ruggigt började vi frysa under vår minisemester på Östra Gotland. Vi letade därför efter något ställe där det gick att få köpa varmt kaffe.
Skylten dök upp som på beställning. Vilket resulterade i både gott fika och inköp av annat trevligt i hantverksbutiken ”Källingknuten” som hyr en del av kyrkan. https://gotlanduppochner.com/2022/09/19/kallingknuten/
Därefter fick vi låna en nyckel till toaletten som låg i byggnaden bredvid. När Solveig stängt dörren till toaletten drabbades först mina tankar av nyfikenhet. Eftersom dörren inte var låst spred sig nyfikenheten till mina två fötter. Om det var fint inne i kyrkan kunde den få komma med på gotlanduppochner.

Ett behagligt lugn spred sig i kroppen. En fin kyrka. Eller kanske mer ett kapell för mig. Jag hoppas en skyddsängel är ledig när jag om några timmar ska ut i halkan och trafiken. Jag har skrivit om skyddsänglar i våra kåseriböcker. Men det finns fler tillfällen, som ännu inte kommit på pränt. (Offentligt)
Var rädd om dig. ❤

Den man älskar

Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min blogg ”Bloggäventyr med Bosse Lidèn”.
https://bosseliden.wordpress.com/2016/12/28/elfte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-handen/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Tolfte boken i Anders Knutas sviten:
Den man älskar, 2014, 349 sidor. Albert Bonniers Förlag.
Boken är tillägnad:
Till Ruben Eliassen – den jag älskar.
För alla skratt, för all inspiration och för all kärlek.
Utan dig hade inte denna bok blivit skriven.
Bosses alternativa titel: 😊
Den bultande döden

Visserligen hade hon någon hon träffade i Visby, men vem visste hur länge det skulle hålla?

Personligt:
Det finns ett djup i flera personligheter som avgör mitt slutbetyg.
Tidsintervall:
Huvudhandling: April 2010. 

Munkkällaren på Stora Torget mitt i Visbys stadskärna var sig lik. Stället hade varit populärt så långt tillbaka hon kunde minnas.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie.
Karin Jacobsson: Biträdande chef.  
Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker.
Thomas Wittberg:  Kriminalinspektör.  Närmar sig 40 år, men klär sig som en 25-åring. Ständigt nya damer på gång.
Lars Norrby: Presstalesman.  Korrekt klädd i kostym.
Birger Smittenberg: Åklagare. 
Förstärkningar utifrån:
Den reslige mannen Martin Kihlgård från Rikskriminalen. Gör denna gång entré på sidan 124. 😉

Naturreservatet som lång kring Gotlands största sjö, Bästeträsk, var öde, det var inte så många som sökte sig in just den här vägen.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Knutas och Karin är numera ett par. Line försvinner mer och mer i periferin. Hon är som en skuggfigur för Knutas. Han tänker mindre och mindre på henne.

Line överraskar med att säga i telefon att hon vill komma till Gotland till sommaren och besöka sommarstugan. Påstod att det var en del av sorgeprocessen. Knutas förstod inte vad hon pratade om. Det var ju hon som velat skiljas.

Syskonkärlek av den speciella sorten.

Han tittade snabbt åt bägge håll innan han vek in på den lilla bakgatan bakom domkyrkan.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Alla personer bär på många hemligheter. Både inom äktenskapet, syskonskaran, familjen, arbetskamraterna.
Karin tänker ibland på den våldtäkt hon råkade ut för som femtonåring. Den inre filmen glömmer hon aldrig.
Ibland saknar Knutas Johan Berg och har börjat se honom i ett nytt ljus vilket får mig att tänka på det gamla ordspråket att kon inte saknas förrän båset är tomt.
Knutas saknar katten Elsa som blev mördad.  

En blek aprilsol kryper långsamt över det gamla stenbrottet i Bunge på norra Gotland, där mäklaren Sanna Widding har hittats död.

Hälsa/Ohälsa:
Vintern hade gått åt till rehabilitering och återhämtning för Knutas. Nu är han tillbaka på heltid.  
Knutas reser sig mödosamt från stolen efter en lång tid framför datorn. Tänkte att han borde röra sig mer. Komma igång med simningen igen.

Han fortsatte längs vägen, passerade kruttornet, ner mot stranden.

Bil + bilmusik:
Knutas trivdes bakom ratten i sin gamla merca, han puttade in en cd med sina favoriter Simon & Garfunkel. Ur stereon strömmade toner av Simon & Garfunkel, A most peculiar man.
Nyckelspår & Villospår:
Ikaros, bultpistol, svart spelklubb nere vid Domkyrkan, Karin Boye-dikt, handstil, saknade ringar, Camelcigaretter.
Kopplingar till tidigare böcker:
Den spännande cliffhangern från förra boken inleder denna bok. Därmed en dramatisk inledning.
Grodor i boken:
”Gärningsmannens villa”. Det var bara något som författaren och möjligtvis jag visste om. Inte de två poliserna.  😊
Tänk om jag kunde vara som Martin Kihlgård. Han var 55 år i bok 4 (Den döende dandyn) då tidpunkten var början på 2005. I denna 12:e bok är han fortfarande 55 år ung. 😉 Fem år senare i min ”tidbok”. 

Han fällde upp kragen och började gå runt bland gravstenarna. På en höjd låg Ingmar Bergman, han hade hört att Bergman valt ut gravplatsen för att han ville ha utsikt över havet.

Kuriosa:
Jag ser en beröringspunkt i val av oväntat vittne från en tidigare bok. En ny vinkling på samma ”ämne” som tilltalar mig.
Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Legobyggandet spelar en sträng på mina inlästa kunskaper inom ämnena psykologi, metodik och pedagogik.
När Knutas går in i rummet utan att få ett okej. Svaret han får av en pojke som bor i en medelålders mans kropp. Knutas halvlögn klingar tamt och doftar ”spela på bortaplan”.
Jag gillar slutkapitlet. En fin mix av olika saker.

Hon hade suttit så allvarlig vid sidan av honom när de körde ombord på första morgonfärjan ut till Fårö.

Humor/svart humor:
Karin hade antytt att Martin Kihlgård hade problem med blodsockret. Han hade rättat henne och sagt att det var blodsockret som hade problem med honom.
Knutas och Karin har utvecklat en speciell personlig humor mellan sig. Kul när de tjafsar om musiksmak.
Kihlgård satt i baksätet med en påse wienerbröd som han hade smugglat med sig från hotellets frukostmatsal. Den scenen skulle jag velat se på film.
Privat sorg:
Den här gången bjuds det på privat sorg så det går rakt in i mitt hjärta.

Just då dök husen och gårdarna på Bungemuseet upp ett stycke framför honom. Han drog sig till minnes att friluftsmuseet hade utedass som låg alldeles vid vägen. Hade han tur så var de öppna.

Antal mord/dödsfall:
3 st
Sista två meningarna:
”Jag vill att ni går nu. Jag och Isak klarar oss fint själva.”
Bosse Lidéns betyg:
5/5
Baksidestext:
EN BLEK APRILSOL kryper långsamt över det gamla stenbrottet i Bunge på norra Gotland där mäklaren Sanna Widding har hittats död…

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

Svajde fiskeläge

På Gotlands östra sida ligger Alskog socken. Svajde fiskeläge är socknens enda fiskeläge.

Förr var det bönderna och deltidsfiskare som höll till här. Numera är det en hamn för fritidsfiske som gäller.

Temperaturen i havet är ofta bland de varmaste på Gotland på grund av fiskelägets placering längst in i den grunda Lausviken. Ett gammalt talesätt lyder så här: Svajde är en bra hamn, men den ligger alldeles för långt ifrån sjön.”

Det verkar vara en aktiv förening i lägret med olika aktiviteter. Främst givetvis på sommaren.

Jag hoppade in i bilen och krypkörde efter Solveig som fått en ”novembertävlingsuppgift” av mig.

Ni som var med i ABC i år minns kanske fråga 24 och dess bild. Facit den kvällen var inte Buttle eller Gurfiles.

10. Endre kyrka – Göra om, göra bättre

Den där eftermiddagen gick inte på ”räls” när det gällde vår ”kyrkturné”. Två stängda kyrkor och så Endre där jag hamnade i stor festlighet och bara tog mig en djärv rusch mellan publikhavet och … https://gotlanduppochner.com/2019/03/23/10-endre-kyrka/. vilken tur jag inte krockade med mamman och barnet som skulle döpas. Där hade jag änglatur.
Nu var vi fyra år senare tillbaks vid kyrkan som kanske (inte mina egna ord) är vårt lands bäst bevarade medeltidskyrka.

Glasmålningen med intåget i Jerusalem är från mitten av 1200-talet. Där finns fler glasmålningar som är lika gamla som korets byggnadstid.

Det finns även glasmålningar som är betydligt yngre, ditsatta vid restaureringen 1915-1916. De tre ovanstående hör till den kategorin (tror jag) efter att ha läst på i kyrkböcker om vilka glasmålningar som är från 1200-talet och vilka som inte är det.

På det medeltida altaret, med relikgömma på framsidan, står ett altarskåp från 1300-talet.

Dopfunten från 1100-talet är tillskriven Hegwaldskolan. Det ståtliga locket i form av en korskyrka med den helige andes duva på tornspetsen är från 1200-talet.

Några väggmålningar i långhuset får avsluta ”reprisbesöket” i Endre kyrka.
Nästa gång som vi lägger in ett inlägg i denna kategori kommer kyrkan att ha nummer 87. Första bokstaven är A.

Tänkvärda ord:
”Man vill inte vara den man är.
Man vill vara den som man
inbillar sig att man kunde ha blivit.”

Hjalmar Söderberg

Sigsarve Vattensåg i Hejde

När vi åkt ”inlandsvägen” 142, mellan Visby och Hemse, har jag flera gånger noterat vattensågen. I höstas blev det av att vi stannade till.

Det gick att läsa att de på påskafton i år hade återupptagit, efter två års coronapaus, traditionen med ”sågdagar”. Besökarna kunde då köpa kaffe, fika och varmkorv. Den första sågningsvisningen hölls klockan 14. Den andra på kvällen lät mysig med tända fotogenlyktor.

Lite historia så får du läsare mer ”kött på benen”. Jag läste att det redan på femtonhundratalet fanns vattensågar på Gotland. Under 1880-talet gick det att räkna till ungefär 300 st.
När andra kraftkällor ersatte vattnet togs sågen ur drift. Men 1983 påbörjades en restaurering av Hembygdsföreningen. Därför har sågen varit i gångbart skick i flera år.

En slipsten.

Intressant och kul att det var okej att göra ett inre besök.

En fin gammal stenbro som borde få synas lite mer. Förr fanns det god tillgång till vatten i Sigsarve-ån på höstar och vårar. Vattnet kom från flera olika myrar i närheten.
”Mindre sly, mer bro. Tycker gammal tvåbent Bo.” 🙂

Ett trevligt stopp som manade till eftertanke.
Överkursinfo: Diametern på vattenhjulet är 6,40 meter. Omkretsen på vattenhjulet är 20 meter. Sågbladets längd är 120 centimeter.