Kategoriarkiv: Historiska platser på Gotland

Bro stainkalm & Bro ojkar

Publicerad den av
12

En liten bit, innan Bro kyrka, på vägen mot Fårö har vi varje gång noterat en rejäl ”stenhög” på hällmarken. Vid ett tillfälle i höstas passade det att ta oss en titt på det mäktiga bronsåldersröset Bro stainkalm, som är 4 meter högt och 38 meter i diametern. Förr var den betydligt högre. Tiden innan stenarna började användas till annat i trakten. Stengärden är ett exempel.

Kan det bero på att de moderna människorna inte tror på troll? De är inte rädda för att röra omkring i stenhögen, minska mängden, höjden och störa friden.

Enligt sägnen var trollen mycket rika och ägde en eftertraktad stor dryckesskål av guld. (Guldkalk) Prästen i Bro ville ha guldklimpen till kyrkan. Med kombinationen list och uthållighet lyckades han till slut lura till sig kalken.

På andra sidan vägen finns ett område med många fornlämningar. Här finns bland annat två skeppssättningar och rester från en kalkugn från 1800-talet. Mycket är dock numera igenväxt.

Mer nyfikna var vi på att hitta Bro ojkar. Ojkar betyder oxar.

Efter lite letande fann vi de två resta stenarna som enligt folktron varit två oxar. Så här var det. En rik bonde hade ett blint barn och hade berättat för prästen att han skulle ge kyrkan två oxar om barnet fick synen tillbaka. Redan under vägen till kyrkan hände miraklet. Barnet kunde plötsligt se. Genast vände bonden på ”stegkursen” och tog hem det seendet barnet och de två gåvorna. Du kan säkert ”stensäkert” räkna ut vad som hände. På en nanosekund förvandlades oxarna till två stenar utan svans. Det är viktigt att hålla vad man lovar. Både då och nu.

Förr ledde alla vägar till Roma

Publicerad den av
29

Redan på vikingatiden var Roma en viktig mötesplats på Gotland. Då samlades representanter från hela Gotland i Alltinget, som var gutarnas högst styrande församling. Det var också här som Alltinget bestämde att cistercienserklostret i Nydala, som tillkom 1143, skulle få grunda ett dotterkloster 1164 i just Roma. Här fanns också en stor trädgård med odlingar. Under tre inlägg får du en liten vink om hur det kunde vara då. Välkommen.

Vi befinner oss mitt ute på Romaslätten. Ett perfekt läge för ”De vita munkarna”. Reglerna var att de skulle vara självförsörjande genom att arbeta med jordbruk och boskapsskötsel. Slätten här uppfyllde mer än väl de kraven. Sedan hade de sin örtträdgård och dammar med fisk.

Så här tror de det såg ut när det ”blomstrade” som mest.
Vi tar oss tillbaks rejält i tiden. Cistercienserna spred sig på 1100-talet. De första anläggningarna i Sverige var Alvastra och Nydala, som tillkom 1143. Makten på Gotland fanns i Roma där Alltinget träffades. Männen med makt beslutade om att det skulle grundas ett dotterkloster till Nydala i Roma.
Följ med in. Du behöver inte ta av dig skorna. 😉

Endast delar av klosterkyrkan återstår tyvärr idag.
Den uppfördes helt i romansk stil och är därmed ett av de bästa exempel i Sverige på enhetlig romansk kyrkoarkitektur.
Kyrkan har ett treskeppigt långhus med ett tvärskepp och kor. Tidigare fanns det två kapell.
Långhuset är långt och var i dåtid avdelat med ett träskrank. Den östra delen var avsedd för munkarna medan den västra tillhörde lekbröderna. De sistnämnda hade ett eget altare.

Av kyrkans ursprungliga fem ingångar finns endast tre bevarade.

Efter den stora reformationen i början av 1500-talet övergavs klostret av munkarna och anläggningen började förfalla.

Kronan tog hand om egendomarna. Några byggnader byggdes om till stall och fähus.

Den verkliga vandaliseringen är knuten till landshövdingen Johan Didrik Grönhagen. På 1730-talet lät han riva stora delar av anläggningen för att använda stenen till sitt nya residens.

När Gotland hade finbesök av Carl von Linné besökte han Roma 1741. Så här skrev han:
Man såg ett härligt kloster av marmor uppbyggt, upphuggit och slipat, vara förvänt uti ett fähus, som alltså är det präktigaste fähus man ser i Sverige.”

Förr ledde alla vägar till Roma

Publicerad den av
10

Redan på vikingatiden var Roma en viktig mötesplats på Gotland. Då samlades representanter från hela Gotland i Alltinget, som var gutarnas högst styrande församling. Det var också här som Alltinget bestämde att cistercienserklostret i Nydala, som tillkom 1143, skulle få grunda ett dotterkloster 1164 i just Roma. Här fanns också en stor trädgård med odlingar. Under tre inlägg får du en liten vink om hur det kunde vara då. Välkommen.

Brygghuset du ser fick sitt nuvarande utseende på 1800-talet. När Roma var ett kloster stod här istället ett mindre hus av fint huggna stenar. Fortfarande används huset på bilden som ett brygghus. Dessutom som svinhus, mjölkkök och mjölkkällare. Mjölkkök var en ny term för mig.

Sakta men säkert håller de på att återskapa klosterträdgårdarna runt ruinen. De har även planer på att plantera fruktträd och återskapa hur det såg ut här på 1950-talet.

Det fanns en örtagård där munkarna arbetade varje dag. Alltid med ansiktet och blicken sänkt mot marken, som en vördnad mot Gud. Munkarna odlade krydd- och medicinalväxter. De hade också en sjukstuga i närområdet där de torkade växterna och framställde medicinerna. Saften från vallmo kunde lindra värk i sår. Johannesört och rosor ansågs ha en lugnande verkan. Fingerborgsblomman användes mot hjärtsjukdomar, precis som den gör än i dag.

På klostrets tid fanns också en Mariaträdgård. Växterna symboliserade Maria och viktigast var madonnaliljan.
På skylten vid nyponen läste jag Polkagrisros. Vi kände båda en ljusning i lördags när vi var där. Ett hopp om en nalkande vår tändes.

Gropen med vass var förr en av sex vattenfyllda dammar som grävdes på klostrets tid. Dammarna användes för fiskodling av framför allt karp. Fisk var en viktig del av kosten. Men allra helst skulle cistercienserna vara vegetarianer.

När vi såg speglingen av lammet gällde det att snabbt få till en bild. Några sekunder senare var tillfället borta.

Fotnot:
Imorgon ska vi i del tre visa Roma kloster. Det var så häftigt att komma hit och kunna se ”allt”. Vid tidigare besök har det varit läktare, igenbommat och scen som förstört det historiska.

Förr ledde alla vägar till Roma

Publicerad den av
18

Redan på vikingatiden var Roma en viktig mötesplats på Gotland. Då samlades representanter från hela Gotland i Alltinget, som var gutarnas högst styrande församling. Det var också här som Alltinget bestämde att cistercienserklostret i Nydala, som tillkom 1143, skulle få grunda ett dotterkloster 1164 i just Roma. Här fanns också en stor trädgård med odlingar. Under tre inlägg får du en liten vink om hur det kunde vara då. Välkommen.

Den stora kungsgården har vi visat tidigare på bloggen. Här bodde Gotlands landshövdingar fram till 1822 (Inte tillsammans). 😉 Därefter är det Strandgatan i Visby som är deras bostad och representationslokaler. Nu är kungsgården en kulturmötesplats med hantverk, utställningar, kafé m.m. På sommaren har vi varit här flera gånger förr, när vi var turister.

Nu gick vi istället iväg till baksidan.

Så här såg Abbotens hus ut (Föreståndaren för munkklostret). Den allra första abboten på Roma Kloster hette Petrus och kom från Clairvaux. Han var en i munkgruppen som startade Nydala kloster.

Du ser tydligt spår av den nedre dörren på mittenbilden.

Längre fram, när allén är grön, kommer vi att vandra iväg längs leden. Om vi traskar iväg 700 meter kommer vi till en tågstation. Därifrån rullar, på sommaren och vid jultid, gamla ångtåg sträckan mellan Roma och Dalhem. Du som tar dig med bil hit möts också av en annan ståtlig allé, när du viker av från ”stora vägen”.

Nu är det sista veckan för fototävlingen, där du ska gissa färg på dörren. Sju färger finns att välja på. 29 personer har än så länge chansat. Nästa månad handlar det om två dörrar.
https://gotlanduppochner.com/2021/01/07/dorrens-farg-akt-1-9/

Här är det också sista sju dagarna att delta i månadens tävling. Men här är det enklare. Endast tre alternativ att välja på. https://bosseliden.wordpress.com/2021/01/22/kurt-wallander-masterskapen-1-9/ Välkomna att chansa.

Tecken på underkastelse?

Publicerad den av
8

Vi fortsätter att beta av landmuren och har kommit till biten som kallas för Valdemarsmuren. Sant är att Valdemar Atterdag 1361, med sin stora armé, fortsatte mot Visby efter sina lätta segrar mot bönderna på ön. Sedan finns det två varianter om legenden.

Jag tror på denna version, som jag läst om i helt andra sammanhang. Det var nämligen inte ovanligt förr att ”övermännen” krävde att muren revs för att förstärka krigsnederlaget. Kung Valdemars krav var att 11 ryttare skulle kunna rida in i bredd.

Senare krävde han att muren byggdes upp igen och skulle förses med 13 tinnar, som du ser längst upp på muren och inte finns någon annanstans på ”mursträckan”. Det finns också tydliga bevis (dendrokronologiska dateringar) på att muren byggdes upp två år senare, 1363.

Efter förlusten var hela Gotland under danskt herravälde i nästan 300 år. (med några smärre avbrott. Först vid freden 1645 i Brömsebro blev Gotland svenskt igen.

Här parkerar vi cyklarna ibland, innan vi njuter av Historiens vingslag.

Två kilo tung silverskatt

Publicerad den av
10

En bit söder ner från Visby når man Vibble. Här finns en park med en historia som går ända tillbaka till bronsåldern, då det bodde människor här.

Vibble gårds ägare på 1730-talet hette Lundmark. Vid juletid kastade han ut ben efter julslakten. Gårdens hund skulle sköta sin syssla, gräva ner benen. Istället grävde hunden upp två kilo silverskatt. Skatten skickades till antikvitetsarkivet i Stockholm. Det kom fram att det funnits en silversmed på Vibble gård omkring 1050. De behöll det mesta i Storstaden och skickade tillbaka resten till Lundmark. Gårdsägaren smidde tre stora silverbägare och gav dem inskriptionen: På Gotlands kämpagrunder mitt ämne låg i jord. Nu prunkar jag på bord. Sök den mig fann därunder.
Om man vände på bägaren såg man en hund ingraverad. Trist nog vet man inte var de tre silverbägarna tog vägen. Sista spårningen slutade i Eksta 1818.

Huvudbyggnaden på Vibble gård totalförstördes i en våldsam brand 1942. Men Stensalen, till höger finns kvar. Det är Kapellet. Gissa vad som finns kvar under det?

Gamla fängelsehålor är det spännande svaret.

Flera av gatorna i Vibble bär namn efter personer som bott på Vibble gård. Carl von Linné övernattade här under sin omtalade Gotlandsresa 1741. Ett långt tag var ägarna militärer. Överste von Vegesack har jag hört talas om i något sammanhang.

Sten Sture den yngre ska ha anlagt parken. I modern tid har Vibble gård en brokig historia med höjder och dalar. Tanken var god på sextiotalet med att skapa ett centrum för konstverk av gotländska konsthantverkare. När det blomstrade fanns det två keramiker, en silversmed, en träslöjdare och en textilkonstnär. Samtidigt var det en utmärkt plats för bygdens folk. Tyvärr avtog glöden. Hantverkarna hoppade av. Numera är det Västerhejde församling som har hand om gården, med olika varierande aktiviteter, som detta speciella år fått stå tillbaka för något som drabbat nästan hela världen. 😦

Till slut blev det av

Publicerad den av
11

Har du också åkt förbi samma plats många gånger och tänkt att du skulle stanna? Innan vi flyttade till Gotland och var här på semester, var ”stenen med kanonerna” ett kvitto på att vi närmade oss Visby söder ifrån. Rondellen låg en liten bort och det gällde att hålla reda på var vi skulle köra ur den, för att hamna rätt i livet. 🙂
.

Stenen av kalksten är döpt till Oscarstenen och är en minnessten från en sommardag i juni, på artonhundratalet.

Den 14 juni 1854 överlämnade kung Oscar 1 tre fanor till förbandet på Visborgslätt, i Wisby.

Exakt hundra år senare, 14 juni 1954, överlämnade chefen för armén på konungens befallning en ny fana. Dessutom firades det med en ny relief på Oscarsstenens baksida.

Kung Gustaf VI:s namnteckning från 28 maj 1961.

Tack vare bloggen gotlanduppochner blev det av att vi körde av kustvägen och in på en mindre väg. Vi hade ett ett bra lärorikt skäl att göra ett stopp. Dessutom upptäckte vi en genväg hem, som vi därefter kört fler gånger.

Fotnot:
Stenen är ca 5,4 meter hög och 1,8 meter bred vid basen.

Troll-Oxen busade med mig

Publicerad den av
20

Vi var på väg mot Bara ödekyrka, när vi stannade till vid kanten av ett litet berg. Nyfikenheten tog oss ur bilen och fram till informationsskylten. Vi läste att berget hette Baraberget och var en fornborg, begravningsplats och före kristen tid ett känt offerställe på Gotland.

Offerkällan låg nedanför berget, men togs bort i samband med en vägomledning på 1950-talet. I källan offrades ull och pengar för djurs och människors hälsa.
På Baraberget växte en helig ”esk” (ask) som enligt legenden var grön året runt. Ändå tills en man försökte flytta trädet. Då dog det tvärt.

När det begav sig för länge sedan trodde människorna att det bodde troll på berget. Troll-Oxen var en elaking som ställde till med mycket förtret. Åtminstone fick han skulden för olika saker. Drömläge för oärliga och elaka människor utan svans.

Baraberget är ungefär 40 m högt. Det är inte mycket av den drygt 100 m långa vallen, som omgärdar borgen, som syns 2020. Däremot går det att betrakta ett litet bronsåldersröse och kanske träffa på en…

… arbetande insekt som aldrig hört talas om semester och sommarlov.

Utsikten mot vidderna var sevärd. Jag läste att det åktes pulka här när det var tillräckligt med snö.

Ett tag funderade jag var bilen befann sig. Var helt säker på den följt med hit. Så dök taket upp och mina tankar gick kvickt till kvicksand. Sa inget till Solveig. Varken om det eller lappen som jag diskret tog bort bakom vindrutetorkaren. ”Jag gillar inte blå plåtleksaker/ Hälsningar Troll-Oxen. 😉

Gothem kastal

Publicerad den av
15

Den pampiga stora kyrkan Gothem visade vi upp för ett tag sedan. Den här gången blir det ett kort inlägg om kastalen framför den. Den lilla borgen är skamfilad av ålder från detta håll. Det lär tvistas om exakt byggdatum. Sant är att försvarstornet är minst från 1100-talet.

Följ med genom stigluckan så ska du få se sidan som är i bättre skick. Är du extra lång kan du ducka en bit. 😉

Hoppsan. Där gick både du och jag en bit för långt. Men den andra stigluckan var också sevärd. Vi gör ett nytt gemensamt försök.

Klart mer välbehållen och sevärd från detta hållet. En gång i tiden ska kastalen ha varit 9×9 meter och omkring 13 meter hög. Eftersom det är en öppen plats borde sikten varit god när det gällde att skåda fienden tidigt.

Det finns ”rätt många” kastaler vid kyrkorna på Gotland. Några har vi visat i samband med kyrkblogginlägg. Andra kommer att få egna inlägg.

Den som ligger vackrast beläget har vi fortfarande inte besökt. Sedan ska inte glömmas bort att det finns en kastal i medeltidsmuren i Visby. Där tänkte jag skicka upp Solveig en solig dag.

Endre avrättningsplats

Publicerad den av
18

Varje gång vi kört den slingrande mindre vägen mot Endre, har jag noterat den historiska platsen på höger sida. Den här gången hade vi inga bilar bakom oss. Därför sänkte jag farten och höll utkik efter en avtagsväg norrut. En grusväg och en skylt gav vägledning. Vi parkerade bilen, gick in i skogen och nådde efter en kvart platsen.

Enligt information på tavlan var Endrebacke en avrättningsplats mellan 1699-1863 och 14 avrättningar är dokumenterade, men troligtvis var antalet fler.

Det finns ett protokoll från 7 juli 1699, då två personer avrättades samma dag; massmördaren Bengt från Roma och tjuven Botell Olsson från Gothem.

Även nästa gång 1717 rörde det sig om en dubbelavrättning. Namnet på de halshuggna var bonden Thomas Christenson och båtmansänkan Christina Jacobsdotter. Brottet var dubbelt hor.

Avrättningen av rånmördaren Johan Petter Hammarström 1858 finns i detalj beskriven. Även hur åskådare föll ner från träden när de bevittnade scenen. Skarprättaren sa till om att ta av halsduken som Hammarström hade runt halsen. Då visade det sig att han lyckats få på sig sju halsdukar.

Det fanns mycket att fundera omkring och försöka smälta. Jag tänkte på två kvinnor och den sista som avrättades här 1863, rånmördaren Johannes Mathias Lindgren från Boge.
Kvinnorna hade begått barnamord. Anna Lisken Larsdotter var endast 22 år. Maria Magdalena Alexandersdotter Baltzarsson hade skurit halsen av en tioårig gosse i Kaungs änge.
Var kommer all ondska ifrån? Jag har svårt att tro att vi föds med den och uppskattar inte dåtidens gratisföreställningar för allmänheten. Kunde skarprättaren sova efteråt? Låg han och räknade bilor istället för gotländska lamm? Vad skrev han i sitt CV? Jag är supersnabb på att skilja på huvud och kropp? 😦
Länk till liknande plats på Gotland.
https://gotlanduppochner.com/2019/02/05/do-pa-olika-satt/