En liten bit, innan Bro kyrka, på vägen mot Fårö har vi varje gång noterat en rejäl ”stenhög” på hällmarken. Vid ett tillfälle i höstas passade det att ta oss en titt på det mäktiga bronsåldersröset Bro stainkalm, som är 4 meter högt och 38 meter i diametern. Förr var den betydligt högre. Tiden innan stenarna började användas till annat i trakten. Stengärden är ett exempel.
Kan det bero på att de moderna människorna inte tror på troll? De är inte rädda för att röra omkring i stenhögen, minska mängden, höjden och störa friden.
Enligt sägnen var trollen mycket rika och ägde en eftertraktad stor dryckesskål av guld. (Guldkalk) Prästen i Bro ville ha guldklimpen till kyrkan. Med kombinationen list och uthållighet lyckades han till slut lura till sig kalken.
På andra sidan vägen finns ett område med många fornlämningar. Här finns bland annat två skeppssättningar och rester från en kalkugn från 1800-talet. Mycket är dock numera igenväxt.
Mer nyfikna var vi på att hitta Bro ojkar. Ojkar betyder oxar.
Efter lite letande fann vi de två resta stenarna som enligt folktron varit två oxar. Så här var det. En rik bonde hade ett blint barn och hade berättat för prästen att han skulle ge kyrkan två oxar om barnet fick synen tillbaka. Redan under vägen till kyrkan hände miraklet. Barnet kunde plötsligt se. Genast vände bonden på ”stegkursen” och tog hem det seendet barnet och de två gåvorna. Du kan säkert ”stensäkert” räkna ut vad som hände. På en nanosekund förvandlades oxarna till två stenar utan svans. Det är viktigt att hålla vad man lovar. Både då och nu.
gotlanduppochner 
Va!? Tror inte folk på troll längre!?? Varenda morgon när jag går upp och råkar snegla i badrumsspegeln så ser jag ett med håret på ända!
Det är så roligt med alla gamla sägner, hur de uppstått. Bara det att komma på att det är just oxar. Det skulle ha varit roligt att vara med där framför brasan på vinterkvällarna och lyssna på sägnerna. Jag vill gärna tro att det var vintertid framför brasan de blev till. På sommaren måste de ju harva, räfsa och greja.
GillaGilla
Mysko. Jag hade en klasskompis som hette Troll i efternamn. Hon är numera min facebook vän och finns på riktigt.
Du får inte släppa in vem som helst i badrummet. 🙂
Förr när det inte fanns TV och annat som tog all uppmärksamhet och ännu längre tillbaks när det var nästan mörkt i huset förekom säkert mycket muntlig tradition. Jag skulle vilja befinna mig i båda dikena. Gärna hade jag lyssnat på storys från någon äldre. Både spännande, roliga, mystiska och hel eller halvsanningar.
Det låter mysigast vintertid framför brasan. Men det är okej med höststormar till läbbiga spökhistorier.
GillaGilla
Det är kul att sägner lever vidare. Härligt med höstbilder, är så trött på vintern nu! Men vår hade varit ännu bättre 🤗
GillaGilla
Kommer plusgraderna försvinner snön. Det trista är därefter återfallen. Eller ännu värre varannandagsväder.
GillaGillad av 1 person
Och slasket. Isen som blir…
GillaGilla
Bäst vi flyttar till Norrland och skjuter fram de problemen till midsommar. 😉 Njet.
GillaGilla
Så roligt att gamla sägner lever vidare! Pacta sunt servanda var det ja…
Kram och ha en bra start på den nya veckan!
GillaGilla
Hoppas de hänger vidare i kommande generationer. Liksom pratstunder med små och stora barn.
Kram
GillaGilla
Älskar gamla sägner och historier om troll och annat . Pappa var fantastisk på att berätta om dessa.
Kramar från oss
GillaGilla
Vad kul att läsa att din pappa var en duktig berättare. Sådant glömmer inte barn bort.
Kram
GillaGilla
Fint med sägner/berättelser som lever från mun till mun, från generation till generation. Tänk så många fina folksagor vi har.
GillaGilla
Jag hoppas att de inte dör ut, utan får överleva till kommande generationer. Det finns så mycket positivt med att hålla dem i liv. Vi ska vara stolta över dem.
GillaGilla