Kategoriarkiv: Gotlands östra sida

En idyllisk hamn på Östergarnslandet

Publicerad den av
12

Vi tog oss en sväng ner till hamnen i Katthammarsvik på Östergarn. En socken med 333 st inskrivna invånare, efter senaste redovisningen, när 2021 var till ända.

En härlig bensträckare med ett smakprov av våren 2022. Jag känner mig som en lycklig gäst på denna plats på jorden. Mörka tankar stänger jag in ett tag i ett hemligt inre rum. Då tänker jag inte ens på att vi befinner oss i mitten i Östersjön och har nästan lika långt till fastlandet som till Lettland.

Huset till höger heter Annas Nöje och är dubbelt så brett som långt. Syftet ska ha varit att det därmed uppmärksammades mer från Katthammarsvik. En annan gång ska vi berätta om husets historia.

Ön där ute är Östergarnsholm. Där ska finnas minst en fyr och lämningar av flera andra. Ingen människa bor på ön, men ett fåtal gutefår går på bete. Under sommartid går det att åka båt dit (under normala år).

Vi såg inte så många människor under vår promenad. Men det stod en hel del bilar på den stora grusparkeringen. De flesta satt säkert inne och njöt av en lördagslunch på Katthammarsviks Rökeri. I en bok som jag har framför mig står det att familjen Jacobsson har drivit rökeriet sedan 1943 och det nu är tredje generationen som förvaltar arvet. När det passar någon gång ska vi gå in i butiken och handla med något gott hem.

Kungens sal

Publicerad den av
24

Äntligen var det förra helgen dags för årets första längre biltur. Elva mil blev det totalt. De två sista km ner till naturreservatet Mullvalds strandskog består av lite ”rallykörning” mellan groparna i skogsvägen. Eftersom vi aldrig fick något möte var det inga problem.

Den strandnära naturskogen ska vara en av Gotlands mest värdefulla när det gäller artrika och fina naturmiljöer. Strandskogen växer främst på flygsand. Men en dag i mars var naturligtvis inte chansen stor att vi skulle få möte med en stilettfluga eller en värmeälskande gräshoppsstekel. Inte heller såg vi smedbocken som är en av Sveriges största skalbaggar och kan bli upp till 6 cm lång. På den fronten fick vi istället glädja oss åt en citronfjäril. Annars kan jag berätta att man på platsen har hittat baltisk stilettfluga, som inte finns på någon annan plats i hela världen. Mäktigt.
Vårt personliga etapphuvudmål denna lördag var högst kungligt. (Se skylten till vänster.)

Men givetvis kunde vi inte låta bli att njuta av havet och kusten. Därför blev det ett par avstickare ner till stranden.

Vi insåg att detta måste vara en härlig plats en varm sommardag. Kanske lite mer lagom med folk och lättare att hålla reda på småbarn. Fiskeläget Sjaustru ser du också på bilden.

Visst är det coolt att mitt inne i tallskogen stöta på ett inlandsraukområde. Ungefär som att John Bauer varit framme och skapat en trolsk miljö med sin magiska pensel. Kungens sal är det vanligaste namnet, men länsstyrelsens text nämner även namnet Rikssalen.
Välkommen in bloggbesökare. Betrakta konstverken av hård revkalksten och använd din medfödda fantasi. Vilka djur ser du? Gubbar eller gummor? Fantasin har inga skarpa gränser och regler.

På den understa bilden tycker vi det skulle kunna vara ”Bergakungen” själv som njuter av vårsolens värmande strålar.

Det här borde vara det innersta. Det vill säga ”Kungens sal”.

Om jag tvekade ytterst lite på förra bilden är jag stensäker här. Givetvis är det ”Fotografens fru” ❤

Grynge fiskeläge

Publicerad den av
30

Vid Gammelgarns kustremsa ligger det gamla fiskeläget Grynge, som lär ha funnits på danska sjökort redan på 1300-talet.

I en bok läste jag att det fanns bodar från 1600-talet. Men på de flesta andra ställen nämns ”bara” anor från 1700-talet som äldst. Eftersom tillgången på sten var väldigt god förr, är de flesta bodar på östra och södra Gotland gjorda av just sten.

Under hela 1800-talet användes stenfyrar för att lotsa hem fiskarna i mörkret. Tjärvedsbrasor tändes i toppen. Kvar i nutid är två stenfyrar som varit i bruk. Vid sekelskiftet ersattes de av lysarstänger (till vänster på ”översta” bilden) som man hissade upp fotogenlyktor i. Numera är det en telefonstolpe till fiskelägets telefon.

Trots att det var september var det varmt i vattnet, som det ofta är på Gotland under hösten.

Nu hade vi gått runt de ca 20 bodarna som alla är olika i storlek och form. Numera är det sommarstugor och hobbyfiske som gäller. Därför valde vi en solig septemberdag för vårt besök för att få uppleva historiens vingslag och kunna fotografera mer fritt. Om vi ville förstärka den känslan borde vi åkt hit när Malik var på finbesök. Antagligen ville vi inte störa för mycket. 😉

En liten bit ifrån där vi parkerat ”Den lilla blå” finns en långsträckt och badvänlig sandstrand med namnet Gryngsvik. Den tänker vi eventuellt testa efter vi gått vandringsleden mellan Sjaustre och Grynge fiskeläge. Eller så rullar vi vidare till Sandviken som också är populärt.

Kvällen den andra juli begravdes 26 tyska sjömän på Östergarns kyrkogård

Publicerad den av
18

Första världskriget var inne på sitt andra år. Tidigt på morgonen den andra juli 1915 försökte människorna på östra Gotland ändå att göra sina vanliga sysslor. Då hördes från havet ett dovt buller som lät som kanoner. Gutarna fantiserade inte. En ojämn sjöstrid utspelade sig, mellan tsarryska flottan som lekte katt och råtta med motståndaren minkryssaren SMS Albatross med sin besättning på omkring 230 man.
Minkryssaren som varit i åländska skärgården och kastat i ca 240 miner i vattnet var nu på hemväg. Det tyska fartyget var mycket svagt bepansrat. Klockan 06.15 inleddes sjöstriden som redan två timmar senare var över. Albatross var satt på grund söder om Kuppen på Östergarnslandets kust och var nästan redan ett vrak. Därför var det ett under att fartyget fortfarande flöt.

27 tyskar hade dödats och ett tjugotal var svårt skadade. Redan på kvällen begravdes 26 st i en grav på Östergarns kyrkogård. I ett tillfälligt sjukhus i Roma utfördes avancerad krigskirurgi. Några andra svårt skadade fick vård i Stockholm. Till slut stannade dödsantalet totalt på 29 döda. Otroligt att övriga överlevde trots avsaknad av nutidens läkemedel och behandlingar.

Först inkvarterades tyskarna i sockerbrukets bostäder i Roma. Där hade de en viss frihet. Men inför höstens betkampanj behövde givetvis bruket sina bostäder. Därför flyttades sjömännen till Blåhäll på Tofta skjutfält.

Permissionsmöjligheterna ökade för tyskarna. Många höll på med jordbruksarbete och fick djupa relationer med både sina arbetsgivare och arbetskompisar. Tyskarna fick betalt. Unga män träffade unga kvinnor. Det resulterade i barn. De högre officerarna började umgås med ledande familjer i Visby över finare middagar m.m.
De svenska myndigheterna började ta åt sig öronen av allt de hörde. Därför flyttades de internerade hösten 1917 till ett militärläger i småländska Skillingaryd. Det måste varit tufft med alla avsked på Gotland. Mest synd tycker jag i efterhand om de ”nya barnen”.

Några slutord om SMS Albatross. Vid krigsslutet senhösten 1918 kunde fartyget för egen maskin segla hem till Tyskland. Kort därefter skrotades omtalade Albatross.

Baju fiskeläge på östra Gotland

Publicerad den av
26

Vi upplevde det som lyx, att kunna åka asfalterad väg ner till ett litet fiskeläge. Baju fiskeläge ligger vackert i Anga socken.

Sju träbodar samlade på en udde, omgivna av ett bandtun. Till det fridfulla fiskeläget hör en liten långgrund badstrand, en brygga och en dansbana, som enligt tradition används vid midsommarfirande.

Träbodarna är från 1973, men fiskeläget etablerades troligtvis redan i början av 1800-talet. Baju var ursprungligen fiskeläge för den stora gården Bendes i Anga.

Fiskarna åkte iväg i sina segelbåtar, oftast tremänningar, för att fiska främst strömming. Favoritplatsen låg fyra km bort och hette förr Ang-Grund. (numera Anggrund).

Fiskarna använde sig av skärningspunkter på land för att lokalisera rätt på sjön och därmed nå sina fiskeplatser.
Baju fiskeläge är en samfällighet.
På tillbakavägen stannade vi till och plåtade bilen i väggen. En humor som jag rullar igång på.

Som vi njöt – del 2

Publicerad den av
22

Lite osäkerhet kände jag allt när vi åkte iväg fredagen den 10 september. Minnet från förra besöket skavde, när jag då och då tittade upp mot himlen, när vi färdades från kust till kust.

Den här gången bestod schemat inte av en vandring på leden till nästa fiskeläge. Istället njöt vi för fullt av septemberdagen som bjöds från himlen vid fiskeläget Sjaustru. Ett sådant ögonblick som kallas för ”femte årstiden” på öjn. Som alltid önskade jag att det gick att sakta ner på tiden. Aldrig blir lilla människan helt nöjd.

1960 byggdes vågbrytaren. Småbåtsbryggan längs vågbrytaren byggdes 2001 och rampen året efter. Numera är det fritidsbåtar som tagit över.

Vad är det för fågel? Ser direkt att det varken rör sig om en dvärgpingvin eller en strandskata. 😉

Dee varma vindarna längs våra bara armar var underbara. Det stämmer verkligen att Sjaustru fiskeläge ligger på en fantastiskt vacker kuststräcka. Sandstranden på båda sidorna är populära och långgrunda.

De flesta bodarna har faltak, spårade brädor av kärnvirke.

Lite historik. Efter laga skifte 1924 tillkom Sjaustru fiskeläge. Det ersatte ett grundare läge med länningar inne i sandbukten. Tio år senare fanns det här fyra yrkesfiskare. Nu handlar det säkert bara om någon enstaka husbehovsfiskare.

Vi tog ut fikakorgen från bilbagaget och promenade upp till bordet på höjden. Ibland är livet så vackert och enkelt att leva. Skulle vi ta det för givet om det ständigt var så? Skulle vi rent av tröttna? Just där på bänken levde jag bara i nuet. Trivdes av sällskapet och utsikten. ❤
Jag och Solveig är bra på att bryta upp när livet är som bäst. Det skulle också bli spännande att jämföra Sjaustru med nästa fiskeläge. Endast en härlig slingrande bilresa bort.

Som vi frös – del 1

Publicerad den av
18

Vi hade belönats med en försmak av den nalkande våren på Gotland redan under några dagar i slutet av februari. Då hade vi njutit av utflykter längs vår västra kust.

Därför spände vi utflyktspilbågen lite mer. När vi lämnade ett soligt Visby bestod våra planer av att köra över till andra sidan öjn. Parkera vid fiskeläget Sjaustru med sidonamnen Sjauster och Sjaustre. Fota lite vid det berömda fiskeläget. Sedan gå uppför kullen och…

…traska den populära leden längs sand- och klippstrand. Göra avstickaren till en historisk plats. Fika med utsikt över havet. Jämföra två fiskelägen.
Något gick snett. Redan när vi passerat Roma försvann solen bakom en grå massa. När vi gick ur bilen välkomnade en tuff kylig vind oss, på parkeringen vid Sjaustru.

Jag har för mig att jag lämnade över kameran till Solveig redan efter ett par inledande foton. Vantarna hjälpte till för de stelfrusna fingrarna, men kylan gick annars rakt igenom våra alltför tunna kläder. Vi skulle haft betydlig fler lager inunder. Inte ens det hade gjort oss sugna på att gå längs leden. Vi var inte där för att få diplom i en överlevnadstävling.

Bakom de cirka tio bodarna i en gles rad, hittade vi heller inget skydd. Mina romantiska tankar om fiskelägen på Gotland blåste ut över havet. Allvaret tog över. Anlände troligen från grannön Öland. 😉 Det varma kaffet intog vi i bilen vid ett änge några mil hemåt. Vi bestämde oss för att ge Sjaustru en ärlig andra chans – längre fram i tiden.

Under andra världskriget kom det många flyktingar till öjn. Detta ska vara en av roddbåtarna från den ”onda tiden”. Jag uppskattar att de finns kvar som minnesmärke.

Tack för besöket. Välkommen tillbaka till en revansch som heter duga. ❤

Ett sommarparadis av rang

Publicerad den av
23

Det finns fiskelägen som jag medvetet valt att avvakta med. Ibland för att jag inte vill bli besviken. Här handlade framför allt om att komma dit när det varit stabilt och varmt väder under en längre tid. Huvudskälet var egentligen inte fiskeläget. Det fick vi på köpet.

Hörte är ett stort fiskeläge med anor från 1700-talet. Platsen är sydöstra Gotland. En kustremsa där sevärda fiskelägen ligger relativt tätt.

Jag läste strofen ”Lika livfullt som det är på sommaren, lika stilla är det på vintern.”

Här möts verkligen dåtid med nutid.

Efter vi letat upp bilen flyttade vi den cirka tvåhundra meter. Sedan traskade vi ner en bit till stranden, som jag länge sett fram emot att besöka. En långgrund ”sandvariant” med varmt skönt vatten. En i taget njöt vi av utsikten både utåt och inåt mot piren, hamnen och samlingen av fiskebodar. En ljuvlig morgon som jag ”levde på” flera dagar efteråt. ”Imorgon bitti vill jag till Hörte strand”, sa jag ett bra tag. Fullt medveten om att det är x antal mil och det fanns åtskilliga alternativ, på väldigt nära avstånd. Ärligt talat tror jag charmen i mycket ligger i att längta och exempelvis få det man vill en gång om sommaren, ger mer än att ha möjligheten varje dag. Det är så lätt att bli hemmablind och ta saker som självklara. En annan sida av mig. En girigare variant, tycker tvärtom. Tänk att äga en fiskestuga i Hörte. 😉

Ett besök i Skolgalleriet, Vänge; del 2

Publicerad den av
8

När vi gått klart rundan i trädgården och lyssnat till Anders Thorlin (inlägg del 1) var det dags att gå in i själva skolan, ett hus med många ”år på nacken”. Kyrkskolan, som den kallades, blev färdigbyggd 1918 läser jag på skogalleriet.se. Kanske går det lite bättre att föreställa sig hur det såg ut för hundra år sedan om bilden är svartvit.

Tur att det numera går att ”redovisa” i färg. Att solen dessutom passade på att krypa fram från sin plats bakom, ett av alla, moln satte en liten extra guldkant på tillvaron.

Att komma in är ganska överväldigande… här gäller det att försöka fokusera på en sak i taget. Som den ”fröken” jag är så fanns det förstås detaljer som jag fastnade för.

Skolbiblioteket! Här hittade jag flera böcker som jag läst och en och annan som finns i vår egen bokhylla.

Läs-planschen! Åh, jag hade gärna satt mig i en bänk och lyssnat på en dåtida fröken.
Läste alla i kör? Fanns det de som fick ont i magen varenda gång den här planschen hängdes upp eftersom läsning var det svåraste och värsta de visste? Fick de den hjälp de behövde?

Lyft blicken och res jorden runt!

Glömde fråga Anders om symboliken bakom denna installation så jag får göra en egen tolkning 🙂 Här sitter eleven som drömmer sig ut i skogen bland björkarna. Eleven som hellre flyger fritt än sitter stilla i ett klassrum.

En bokpyramid av gamla böcker. Kul idé!

Eleven som alltid kom försent… berättade Anders om.
Men alla klockor påminner oss också om att tiden rinner iväg. Bosse och jag brukar skoja om att det är jag som ”skyndar på oss” när vi är någonstans. Så var det även denna gång.
Tack till Anders Thorlin för guidning och berättelser!
Och till alla andra som befinner sig på Gotland, men som ännu inte gjort ett besök i Skolgalleriet: Här är ett tips för en eftermiddagsutflykt!


Ett besök i Skolgalleriet, Vänge; del 1 av 2

Publicerad den av
6

Skolgalleriet i Vänge har länge stått på listan över platser som vi ska besöka.
I ett mejl fick vi klartecken att det nu öppnat igen för besökare. Vi gav oss därför ut i den intensiva trafiken runt Visby och körde söderut mot lite lugnare vägar…

Vi parkerade vid kyrkan. Därifrån var det bara några steg att gå till Vänge gamla skola, f.d. Kyrkskolan.

Anders Thorlin, konstnär, skulptör m.m. och mannen bakom projekt ”Skolgalleriet”.
När vi hade ”swishat” entréavgiften började vi med att gå en runda i trädgården. Efter en stund kom Anders ifatt oss och gav oss en personlig beskrivning av hur han hamnat i Vänge och hur hela projekt SKOLBÄNKEN startat.

Detta konstverk, och berättelsen bakom om hur det ”blev till”, blev min absoluta favorit.
Om jag inte minns fel så är det tillverkat av ett granitblock.

Men den som tar sig tid att vandra runt i trädgården och filosofera hittar säkert sin egna favorit.

En skolsal under bar himmel där olika sorters sten utgör bänkskivor. Varje bänkskiva har utsmyckats med något som ger möjlighet för betraktaren att tolka och fundera vidare. Anders visade och berättade om sina tankar.
Skolan är något som alla har minnen av och en utställning som denna kan säkert framkalla både positiva och negativa minnen. Jag läser på hemsidan om Anders vilja att visa: ”Hur viktigt det är att kunna se varje individ, hur olika vi är, så olika förutsättningar och så olika ursprung.”
Jag skulle vilja påstå att han lyckats. Känner att det är precis det som är skolans viktigaste uppgift att förstå och försöka klara ut, men kanske också det som är allra svårast att räcka till för som enskild lärare.

Elevernas och lärarinnans cykelgarage har blivit ett litet galleri där det finns möjlighet att beundra både Anders skulpturer och målningar av hans fru Karin.

Detta är första delen av vårt besök. Imorgon kommer del 2…