Det finns fiskelägen som jag medvetet valt att avvakta med. Ibland för att jag inte vill bli besviken. Här handlade framför allt om att komma dit när det varit stabilt och varmt väder under en längre tid. Huvudskälet var egentligen inte fiskeläget. Det fick vi på köpet.

Hörte är ett stort fiskeläge med anor från 1700-talet. Platsen är sydöstra Gotland. En kustremsa där sevärda fiskelägen ligger relativt tätt.

Jag läste strofen ”Lika livfullt som det är på sommaren, lika stilla är det på vintern.”

Här möts verkligen dåtid med nutid.

Efter vi letat upp bilen flyttade vi den cirka tvåhundra meter. Sedan traskade vi ner en bit till stranden, som jag länge sett fram emot att besöka. En långgrund ”sandvariant” med varmt skönt vatten. En i taget njöt vi av utsikten både utåt och inåt mot piren, hamnen och samlingen av fiskebodar. En ljuvlig morgon som jag ”levde på” flera dagar efteråt. ”Imorgon bitti vill jag till Hörte strand”, sa jag ett bra tag. Fullt medveten om att det är x antal mil och det fanns åtskilliga alternativ, på väldigt nära avstånd. Ärligt talat tror jag charmen i mycket ligger i att längta och exempelvis få det man vill en gång om sommaren, ger mer än att ha möjligheten varje dag. Det är så lätt att bli hemmablind och ta saker som självklara. En annan sida av mig. En girigare variant, tycker tvärtom. Tänk att äga en fiskestuga i Hörte. 😉