En liten bit av mitt hjärta har stannat kvar

Sista morgonen som fastboende på Gotland (2023) vaknade vi i en skön säng på hotell Helge And i Visby. Efter en god frukost hade vi lite tid över innan taxin skulle ta oss till flygplatsen. Vart skulle vi gå på vår sista promenad? Valet var lätt. Till Botan såklart!

Denna fantastiska trädgård som vi besökt så många gånger under våra år på Gotland. Besökt i alla sorters väder och under alla årets månader.

Vi möttes som vanligt av blommor av alla de slag.

Allting var sig likt och det kändes som om alla världens bekymmer och oro flög sin kos. (Just då visste vi ju inte att vårt flyg skulle bli försenat, att vårt bagage inte skulle hinna med från Stockholm, att vi skulle få fel nycklar av hyresvärden och att flyttfirman skulle förstöra vårt matsalsbord…) Då och där såg vi bara allt vackert. Solen lyste och blommorna doftade.

En stund strövade vi omkring var för sig. Bosse åt sitt håll och jag åt mitt. Det är ganska många tankar som rör sig i ens huvud när man är mitt i en brytningspunkt i livet. Jag fick till och med möjlighet att träffa ett par av dem som jobbar i Botan. Tacka dem och berätta hur mycket vi njutit av att få ta del av resultatet av deras arbete.

Men ”Allting har sin tid!”, även vår tid som boende på Gotland.

Det är ofattbart att det redan gått ett år sedan jag tog de här bilderna. Idag är det årsdagen för vår flytt. Jag hoppas att bänken finns kvar om vi någon gång framöver återvänder som semesterfirare. För i ärlighetens namn får jag nog erkänna att en liten bit av mitt hjärta har stannat kvar på Gotland.

Ta vara på tiden och njut av våren i Botan!

Jämfört med tidigare år så har årets besök i Botaniska trädgården varit få. Ja, till och med färre än få. En solig söndagseftermiddag i april kom vi dit, för första gången i år.

Att komma tillbaka till en plats som man tycker om är som att komma hem. Man känner igen sig. Det är sig likt på samma gång som det finns något nytt att upptäcka.

Vid de här blommorna, som var en ny bekantskap för mig, blev jag sittande en stund. Glömde dessvärre att titta på den lilla gröna skylten. Någon som vet vad de heter?
Alla bin jobbade febrilt. De flesta surrade omkring en alltför kort stund för att jag skulle hinna ställa in skärpan och ta kort. Det här biet fastnade till sist.

Vårälväxing – häftigt namn på ett originellt prydnadsgräs. En perenn som till och med blivit vald till ”Årets perenn 2014”, (läser jag på sidan alltomtradgard.expressen.se).

Ett blommande japanskt körsbärsträd. Kan det bli vackrare än så här? Höjden av lycka är att få stå under trädet och se uppåt!

Trädgårdsviva – Den såg så blek och intetsägande ut i kameran så här jag jag nästan maxat med färg i redigeringsprogrammet.

Apskräck – apträd – brödgran får avsluta min bildsvit för den här gången. Tittar du riktigt noga kan du se bänken med ett par som, liksom jag, tar vara på tiden och njuter av våren i Botan.

Färgsprakande Vårvibbar

Det är dags att ta er med på en runda i den fantastiska Botaniska trädgården. Det är en plats som jag aldrig tröttnar på.

Sommarsnöklocka är en gammal bekantskap som varit med förut.

Det är kungsängsliljan också. Visst är den underbar med sin rutiga färg?

Tidig fylld tulpan och Triumftulpan – två skönheter, var och en på sitt vis.

Vårlilja och Fingertandrot.

Balkansippor kan ha flera olika färger. De här båda fick min uppmärksamhet.

Ginko, det kinesiska tempelträdet är stort. Här finns små ”träd” i trädet.

Porslinstulpan. Man förstår varifrån den fått sitt namn.

Får avsluta med en, för mig, okänd lilja. Jag spanade efter den lilla gröna skylten men hittade den inte. Kanske någon av er som hängt med på turen vet vad den heter?
När jag kom så här långt på rundan insåg jag att det var dags att gå tillbaka och hämta upp Bosse som valt att sitta kvar på biblioteket och planera nya utflykter…

Första besöket i år

Kan det vara möjligt? Vi har kommit en vecka in i mars och det var först i lördags som vi kom iväg till Botan…

Alla blombilder, blir blommor i repris. Det är numera svårt att hitta några som jag inte redan fotograferat.

Krokusar kan väl aldrig vara helt fel? En sådan fantastisk färgexplosion så här tidigt på våren, när vi inte är bortskämda med färger efter en lång, mörk vinter.

Glömde titta på den gröna skylten. Hm… cyklamen… men heter den något mer?

Snödroppar måste väl vara en av de tåligaste blommor som finns. De brukar leva upp till sitt namn, till hälften begravda i snö, men här var det snöfritt. Det är jag glad för!

Snöklocka (tack bloggläsare som hjälpte mig med namnet i ett tidigare inlägg) Snäppet mer detaljerade än snödroppar. Här i en något diffus variant.

Vintergäck – de gäckar mig när jag ska få till skärpan… Så många raderade bilder!

Avslutar årets första Botan-besök med ännu en krokusbild. Urvalet av blommor är trots allt ganska begränsat så här tidigt på året.
Ha´ en fin vecka! / Solveig

Vinterkylan har satt sina spår

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Att bo på Gotland året om är verkligen en annan upplevelse än att bara tillbringa några varma sommardagar på ön. Vår första vinter med snö infann sig redan 2018. Vi som kom från Skåne hade inga dubbdäck, men efter att ha kasat omkring med bilen på isiga gator, likt Bambi på hal is, var det bara att ge upp och köpa nya dubbdäck trots att det egentligen inte var något fel alls på de gamla vinterdäcken.
För ett par veckor sedan var det dags för en ny period av vinter med snö, kyla och isiga gator. Att cykla var inte att tänka på längre. Å andra sidan har det känts som en utmaning att gå till jobbet och hem igen också. Det är först idag som jag har kunnat gå utan att vara rädd för att halka.
När vi tog oss till Botan i helgen som gick låg snön fortfarande som ett vitt täcke överallt.
Det märktes att all växtlighet påverkats av de sista dagarnas kyla. Men efter att ha letat en stund hittade vi spår av de blommor som fortfarande inte riktigt gett upp.

Vad drömmer den här knoppen om? Har den insett att det är kört eller är den en sann optimist som väntar på varmare dagar?

Den här gången har jag valt att sätta lite extra färg på några av bilderna. Jag brukar försöka att låta mina bilder ha sin ”naturliga” färg, men tyckte att de här behövde piffas till lite.

Spinosissimarosens ”frukter” liknade små elaka bläckfiskar. Får återvända hit till sommaren och se hur ”Single Cherry” ser ut i blomning. Det låter i alla fall som att det är en vacker röd ros.

Kärleksörten fick också en extra färgdusch i bildredigeringsprogrammet. Och plötsligt drömde den om sommaren igen.

Vinterståndare i färg…

Vinterjasminen såg lite smått frusen ut.

Avslutar med ett av naturens egna små konstverk. Färgduschad och fin!

/Solveig

Nu går hösten mot sitt slut…

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Förra helgen gjorde vi återigen ett besök i Botan. Eftersom vi varit där med kameran så många gånger nu är det svårt att inte upprepa sig. Rosor är tacksamma fotoobjekt. Men, visst är det fantastiskt att de kan vara det även i november?

Får väl erkänna att de inte är så många som blommar numera, men betydligt fler än de jag valde att fotografera.

Att röda rosor symboliserar kärlek är väl ingen nyhet, men vad betyder de andra färgerna? Som vanligt får jag ta google till hjälp…

Vill du visa någon din tacksamhet och uppskattning så ska du satsa på att ge bort rosa rosor.

Vill du visa uppskattning för vänskap så är det gula rosor som gäller. Men det räcker tydligen inte med att välja rätt färg. Antalet har också betydelse…

För den som vill fördjupa sig i blomsterspråket finns det en hel del att upptäcka på nätet.
Där finns förklaringar till vad varje blomma betyder. Snödroppen står för ”Mitt hjärta är rent”.

Vi lämnar blomsterspråket och övergår till färg och form istället. En halv vallmo mot en bakgrund som delats mitt itu.

Ringblommorna färgstarka som få.

Ett ensamt löv i kontrast mot den mörka jorden.

Måste såklart avsluta med en av mina favoritblommor. Så många gånger jag beundrat den hemma i min barndoms trädgård. När allt annat vissnat och fruset – då dök den upp i våra rabatter. Nu när hösten går mot sitt slut och vintern tar vid – då lyser den upp. Magnifik!

Det blommar fortfarande

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Omväxling förnöjer, sägs det. Det gäller väl även väderleken tänker jag. Vi har haft några stormiga och regniga dagar i Visby den här veckan. En av dagarna hade jag glömt mina regnkläder hemma (eftersom det inte regnade på morgonen) och fick därför cykla hem och finna mig i att bli genomblöt…
Men, när vi var i Botan förra veckan hade vi sol, uppehåll och lite lagom med blåst. Tur var väl det, för annars hade det inte blivit några bilder att skriva om. Tilläggas kan att solen har återvänt idag, men fortfarande blåser det ordentligt… Enkel trädgårdsdahlia får inleda dagens bildsvit. Varför den ska kallas enkel kan ju diskuteras. Jag får en känsla av att den är både färgglad och elegant.

Min assistent (Bosse) fick till uppgift att fotografera alla skyltar med sin mobilkamera. Den här gången tänkte jag att det kunde vara kul att berätta vad det är jag har fotat. Brokpilörten har lika dekorativa blad som den har speciella ”blomsterpinnar”. När sedan mitt macro får för sig att ”skruva till det” kan det bli riktigt dekorativt.

Pastellröllika.

En liten minifluga passade på att vila benen på en oktoberkrokus. Inte kunde den väl ana att den skulle hamna i en blogg.

Ny bekantskap – Taiwanskugglilja. Trots många försök fick jag inte bättre skärpa än så här.

Hur kunde det plötsligt dyka upp en giraff?

Blå gräsfibbla – lite tilltufsad men fortfarande blå.

Höstcrocus – hoppfullt att tänka på att om nåååågra månader så blommar deras ”kusiner” igen.

Månviol – Påminner mig om ”Judas silverpenningar” som fanns i min barndoms trädgård.

Antagligen började assistenten bli trött. För de sista bilderna i hans mobilkamera är svåra att tyda. Detta kan vara kinesisk gräslök eller också är det något annat… Som små stjärnor ser den i alla fall ut och påminner om att det bara är två månader till jul. Men än så finns det mycket som blommar i Botan.

Nyduschade växter

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Sista helgen i september… och dags att bege sig till Botan för att fotografera med mitt macro, innan en ny månad tar vid längre fram i veckan. Vilken tur att denna helg bjuder oss på sol och fint fotograferingsväder.
Under veckan som gått har jag hunnit med ett besök i Stockholm. För första gången på drygt ett och ett halvt år satte jag mig i ett flygplan och lämnade ön. Det var ingen nöjesresa… Målet var att äntligen få ordning på mitt ena öga, där jag lyckats få ett ”sår” på hornhinnan”, något som skulle rättas till med en laserbehandling. Själva lasern kände jag inte av, men efteråt…

Trots att jag blivit förberedd på att det skulle göra ont så hade jag inte förstått att det innebar SÅ ont. Den här helgen har synen börjat återvända till ögat, men fortfarande ser jag inte klart och är väldigt ljuskänslig.

Eftersom Botan är en plats att njuta av och må bra på, kändes det helt ok att samla ihop sina krafter och bege sig dit trots allt.

Luftfuktigheten var hög denna söndagsmorgon. Alla växter såg ut som om någon gått runt med en stor sprayflaska och duschat dem.

Som små pärlor låg vattendropparna utspridda…

Det är som att sommarens blommor kämpar för att hålla sig kvar…

Förra året blommade det rosor till och med på julafton. Hur det blir i år återstår att se.
Här är i alla fall en av alla knoppar som är på gång.

Men, samtidigt blir hösten alltmer påtaglig. Här och där har den gröna färgen fått ge vika för gult, orange, brunt eller rött.

Glaspärlevinets bär börjar få färg.

Det är något visst med frön. Visst har det blommat färdigt för i år, men nya frön väntar på att få gro och då vet vi att det kommer att blomma på nytt i Botan.

På stan jag drev…

Undra om det redan nu är någon som kvickt knäckt slagdängan som antyds i bloggrubriken?
Stan i det här fallet är Visby. Tidpunkten en tidig solig morgon i augusti. Innan regnet tog över makten.
Vi delade på oss när vi kom till Botan. Solveig var laddad för månadens macrostund. Själv funderade jag på att försöka se om det gick att ta något som påminde om macrobilder.
Dahlian fick bli första försökskaninen.

Självkritik är nyttigt. Den översta ”röda” är jag lite nöjd med. Ser du mellanrummet mellan stenblocken? Passar in som en slags skiljelinje mellan föregående bilder och det som hördes i min hjärna och visas i kommande bilder. Några strofer från en melodi som jag hörde som liten grabb, blev som en symbios med de vackra blommorna i olika nyanser. Varningssignaler är förbjuden frukt och taggar både på stjälkar och i brustna hjärtan. ❤

När man söker stundens sorger glömma är det skönt att vaken gå och drömma.

På staden jag drev tills jag såg dig med en grabb i en bil av senaste modell. Bilens lack den glänste.

Ty just nu idag så köpte jag en liten ros i en blomsteraffär.

En ros röd som blod så att du förstod att det är dig som jag håller kär.

När jag ändå vandrar olyckligt kär och nervös är det väl ingen som klandrar om rosen ges till en annan tös.

Mycket klokt beslut av Arne Quick. Den andra tjejen var inte ens värd en påse bilar. 😉

Ps. Tusen tack till DBW, De Badande Vännerna, som gör det möjligt för oss alla att njuta av Visbys juvel – året om. ❤

När sommaren mot hösten sig vänder

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Sedan vi flyttade hit har vi lärt oss att det gäller att spara på vattnet när man bor på Gotland. I somras var det till och med så att det tog helt slut på vissa håll och då fick man förstärka med tankbilar. Det är därför jag, numera, försöker att inte gnälla så mycket över om det regnar. För vi behöver vatten! Och vattendroppar är det kul att försöka fotografera.
Jag skriver försöka, för oj vad det är svårt att få skärpan på rätt ställe…

Ljudet av porlande vatten är rogivande.

Mönstret i dammen ändrade sig allteftersom i virvlarna.

Ringblommor förknippar jag med sensommaren. De var tacksamma att så, minns jag från barndomens trädgård. Hade man sått en gång så självsådde de sig sedan, år efter år…

Smultronplantor i Botan står i full blom. Hur ska de hinna med att bära frukt?

Körsbärsbenved… Tänk att vi inte sett den förut.

Svart hagtorn…

En fluga som inte hade bråttom och som inte stördes av att jag försökte fånga den på bild. Titta vilket fantastiskt mönster den har på sina vingar! Och färgen, grön metallic! Det är troligtvis en spyfluga, och dem kan man tycka mindre om när de susar in i köket.

Färger och färgkombinationer har jag skrivit om förut. Här är en färgkombination som verkligen tilltalar mig.

Dahlior hör också sensommaren till. Det finns minst 55000 olika namngivna sorter läser jag på nätet. Ursprungligen kommer den från Mexico där den också är nationalblomma. Den finns i många olika färger, allt från vitt till nästan svart, men det finns inga dahlior i blått. Däremot finns det de som är tvåfärgade eller flerfärgade.

Avslutar med denna färgklick och önskar er alla en fin vecka!
Kram: Solveig