Fönster mot gården – maj månad

James Stewart gjorde det 1954. Nu är det Bosse Lidéns tur 2019.
Yrkesfotografen tittade mot fönster. Jag håller mig istället till vad som händer utomhus på gården, under en timmes tid varje månad. Dessutom är jag inte rullstolsbunden och har tyvärr inte Grace Kelly till hjälp.
Jag använder heller inte kikare och är tacksam om jag slipper hemskheter som ”Jeff” råkade ut för.
Här kommer femte rapporten. Ögna du också igenom siffrorna. För det är tämligen troligt att det blir din tur en gång att… 😉

Månad: Maj
Datum/veckodag: 190513/måndag
Väderlek: Kallt och riktigt blåsigt
Temperatur: + 9.6
Tidpunkt:  13:30-14:40

Människor:
Kvinnor: 14
Män: 17
Barn/ungdomar: 0                                       TOTALT: 31

Djur:
Hundar: 5
Katter: 0                                                       TOTALT: 5

Fordon:
Privatbilar: 0
Firmabilar: 0
Cyklar: 5                                                       TOTALT: 8
Flygplan: 3
Annat:

Hjälpmedel:
Rollator: 2
Rullstol: 0
Käpp: 0                                                         TOTALT: 4
Krycka/kryckor/gåstol/ 0
Mobilanvändare: 2

Aktiviteter:
Lekplatsbesök: 0
Grillen:                                                       TOTALT: 0
Mattpiskaren: 0
Bus: 0

Personligt:
A) Överraskad av det totala raset sedan sist.
B) Anne-Dorte Mikkelsen roade mig under timmen och jag snappade upp dejlig danska. ❤

Hela året 2019
Januari: 46 träffar
Februari: 49
Mars: 54
April: 75
Maj: 48
Juni:
Juli:
Augusti:
September:
Oktober:
November:
December:
Totalt/snitt:

 

 

12. Barlingbo kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också. 😉


Märkligt. Detta var den sista kyrkan som vi besökte innan det var stängningsdags förra hösten, 8 september 2018. Varför är det inget grönt kvar på träden?

Sanningen är att jag lyckades trolla bort den enda bilden som jag hade på hela kyrkan. Ibland är det en fördel att göra tokigheter. 🙂 Nu hade vi ett skäl att återvända hit när våren stod vid porten och kyrkan inte skymdes av grönskan.

För så här såg det ut då.

Och så här såg det ut 2019.
Resten av fotona är från september förra året. Jag kan varna redan nu för en suddig kommande bild. Det jag minns var kylan och att jag inte orkade hämta jackan i bilen.

En spännande sak med altaret är att jag läste att det tidigare fanns en relikgömma på framsidan. Den skyddades från upptäckt av en korsmärkt sten.

1240 anskaffades det stora krucifixet i triumfbågen. Det finns evangelistsymboler i korsändarna och korsarmarna.

Jag vet. Detta är andra suddiga gången. Jag lovar. Inte en suddig dopfunt till. I fortsättningen ska jag ta minst två foton. 😉  För just detta föremål råkar vara kyrkans märkligaste konstverk. En mycket rikt skulpterad dopfunt från 1100-talets senare hälft.
Fördelen 2019 är att jag kan vara mycket mer påläst innan vi kommer fram till en kyrka. Nu kan jag läsa på och vet vad vi ska spetsa in oss på. Då hade jag inte kyrkböcker hemma. Nu är jag en ”BOläst” man. 😉

Kyrkan från ena gaveln. Hela kyrkobygget var klart omkring 1280.

Jag inte bara frös. Det började regna och blåste höstkallt. Tur att ”Den lilla blå” stod kvar och väntade snällt på oss. För han går inte att lita på i alla väder. 😉

Just då längtade jag extra mycket till våren.

Åtta månader har sprungit iväg. Nu är vi där igen.
Jag och Solveig är just nu så tankade med underbara intryck från vårt besök på Botaniska Trädgården för en stund sedan. Vilken ljuvlig oas. Det är inte så dumt att få leva en stund på jorden. ❤

Tänkvärda ord:
”Jag var som starkast när jag skrattade åt min
svaghet.”
                                           Elmer Diktonius

 

Ygne fiskeläge


Det enda jag kände till innan vi parkerade bilen på parkeringen var att vid Ygne fiskeläge finns en kabel från fastlandet som ger oss öbor el. Sådant tänkte jag inte på när vi traskade iväg och tittade mot segelbåten på havet.

2 km från Högklint finns denna pärla till fiskeläge.

Båtarna ligger förhoppningsvis tillräckligt långt från det ”slukande” havet.

Fiskeläget är privatägt och bodarna är utarrenderade. Men det är helt okej för oss ”vanliga” att parkera bilen snyggt och titta oss omkring om vi inte stör på ett ”dumt sätt”.

Lite för mycket skuggor när jag skulle fota detaljer. Prissessan Eugenie som blev förtjust i Västerhejde socken gjorde fler fina insatser, än de två andra som jag berättat om i tidigare inlägg. På 1870-talet avsatte hon en fond till hjälp för yrkesfiskare i Ygne och Buske fiskeläge som förlorade redskap vid dåligt sjöväder.

En lockande fiskebod.

Fyra på rad – spelas det kanske inne i någon av dessa bodar.

Trots att det är stenstrand åt båda hållen är denna i söder …

.. och denna i norr mer och mer populära som badplatser. Men det lär vara oberäkneliga strömmar i dessa krokar.
Det var lite kul att jag läste att ”något fiske äger inte längre rum från platsen”…

.. så nu ser du bara i syne. 😉

En sista glimt mellan grenarna…

… innan vi tog trappan upp. En kort stund tänkte jag på klassikern ”De trettionio stegen.” Minns du den brittiska thrillern från 1935? Den tyckte jag var jättespännande när jag såg den som grabb.

Båt i vila. ❤

Skandinaviens enda stående medeltida galge


Flera gånger har vi varit och promenerat på området med en fantastisk utsikt över havet. Naturreservatet har flera stigar, branter, en grotta med mera att utforska. Men i detta allvarliga inlägg känns det inte ”klädsamt” att visa upp en blå härlig himmel. Därför väljer jag foton från ett ”gråare” besök.

Galgberget heter avrättningsplatsen. Galgen var smeknamnet. Här ser du tre stenpelare som en gång i tiden bar tre träbjälkar där de dödsdömda hängdes upp i rep och krokar. Hoppas det inte var oskyldiga som fick en snara runt halsen och sedan knuffades från en stege eller vagn? Svårt att rätta till sådana mänskliga misstag.

Platsen var ingen slump. Den var väldigt, väldigt noga vald. För då fanns det ingen hög växtlighet som skymde sikten. Både från havet och på land syntes galgen på långt håll. Jag håller med om att det var en avskräckande effekt och en symbol för lag och rättvisa. Kanske fick ungdomar som levde på gränsen ordning på sitt liv innan det var försent. Svårare har jag att förstå att detta lockade en storpublik där galgen var scenen. Dåtidens teater och film. Dokumentärfilm låter bättre att skriva. Var människorna tvingade att gå dit? Både kvinnor och barn? Var det bara blinda som slapp? Hur många skäl skulle jag kommit på om att jag var upptagen med annat? Hade min galghumor gått hem i stugorna hos de hårdhudade männen? Tror tyvärr inte det. Tur jag inte levde då.

Efterspelet var också en lång historia. Efter döden fick de dömda hänga kvar och dingla i vinden. De skulle synas tills de ruttnade bort eller blev uppätna av fåglar. Kyrkliga begravningar var inte aktuella.

Nu sätter jag på ”blåfärgen” igen. Lämnar det otäcka, vandrar vidare och tänker mer ljusa tankar. Den här gotlanduppochnerbloggen kommer alltid att förflytta sig mellan olika socknar, naturtyper, kategorier, stämningar med mera. Gotland har en otrolig intressant historia, en vacker natur, en ljuvlig kust och väldigt många positiva saker att uppleva på plats eller föra vidare till bloggbesökare. Jag har förmånen just nu att kombinera de sistnämnda, se och visa upp. Nästa inlägg kommer att handla om… 😉

 

Gotlands största skeppssättning


Tidigare har jag lagt in ett inlägg om det fina fiskeläget i Gnisvärd. Om man tar av den norra infartsvägen, från väg 140 mot Gnisvärd, når man efter ca 1 km Gotlands största skeppssättning.

Skeppssättningen syns från vägen. Den ligger i en uthuggning i skogen. Det går att parkera på höger sida. Skeppet är 47 meter långt och 7 meter brett och tillhör ett av öns bäst bevarade. Sammanlagt är det omkring 100 resta stenar i skeppet. Stävstenarna är ca 1.3 meter höga. (Detta foto är taget från andra hållet.)

50 meter längre in i skogen finns ytterligare ett skepp. Det är byggt med fritt lagda stenar med något större block som markerar stävarna.


Det finns två mindre runda stenringar. Undra vad de betyder?

Det har även byggts för hand i skogen av lekfulla människor.

Himlens krafter har lämnat spår.

Alla myror drar sitt strå till stacken. Det spelar ingen roll att det är en helgdag.

Den som skapade träden har också lekfull fantasi.
Det var så lugnt, fridfullt och soligt under vårt besök. Vi stannade till i en större glänta och insåg att här har kanske en gång legat en bostad. Vilka levde där? Var de lyckliga? Hur var deras vardag? Träden runt omkring viskade tyvärr inga berättelser. Min ”nyfikenhetsådra” fick inga svar.

Häftig avslutning. Först nådde vi havet och körde söder ut en bit. Vad snopen jag blev när det visade sig att jag skulle ratta mellan fiskebodarna. Plötsligt var vi tillbaka på platsen som vi gick på i augusti. Då när vi tagit en paus i allt uppackande på hemmaplan och njöt på stranden.

Extrainfo till de som vill veta lite mer:
Det var under den yngre bronsåldern som det började byggas gravar i form av stora skepp. Den döde brändes på bål, benen krossades, tvättades och placerades i ett lerkärl. I skeppen lades ofta gravgåvor av brons.
På Gotland finns ca 350 skeppssättningar som är synliga och bevarade. Från början fanns det många fler.

 

 

 

 

 

 

Rullstol och sista kakan

Det var en kylig och mörk vårkväll och vi bestämde oss för att se något på ”burken”. Till slut valde vi det första avsnittet från första säsongen av den engelska deckaren ”Vera”. Jag minns att jag gillade ”premiärboken” och jag brukar alltid uppskatta brittiska skådespelare och deckare.

Skådisarna var skickliga och skolade som vanligt. Men vi störde oss på de alltför snabba klippen mellan scenerna. Fast den största orsaken till att jag blev splittrad var att en tilltalande kvinna dök upp i rutan. Missförstå mig nu inte. 😉
”Har du sett henne innan?” Jag fick ett jakande svar från soffan.
Allteftersom handlingen fortskred och skådisen syntes fler gånger blev det alltmer stökigt på mitt hjärnkontor.
Det måste alltså röra sig om något som vi sett tillsammans. Inte alla mina spännande och ibland otäcka serier på Netflix. Var hon polis? Ett offer? Solveig trodde att hon var en mamma. Borde vara en engelsk film. Där var jag nästan helt säker.
Mina tankar lekte pingpong mellan att gissa vem som var mördaren i avsnittet och lösa gåtan var jag sett kvinnan tidigare. En tanke var att titta igenom alla våra DVD-omslag och tänka runt handlingen i filmerna. Ett evighetsarbete för en envis åsna.

Jag hade kommit fram till att hon i den okända filmen var fint klädd i en mörk dress. Samma frisyr. Troligtvis inomhusscen. Kanske rörde det sig om en fest av något slag. Längre kom jag inte.
”Det kommer inte att bli någon sömn för mig i natt.”
Medan jag bar ut fikabrickan bad jag Solveig stanna filmen när rollistan dök upp.
Den rullade på så fort att hon fick göra om momentet några gånger. Till slut fick hon ett efternamn till Ginna – McKee var det. Solveig googlade och när hon läste första filmen var vi båda ”hemma”. Hon såg ju exakt likadan ut som i ”Notting Hill”.
Där var hon en kompis till Hugh Grants rollfigur. När de fem personerna var på väg att avsluta kvällsbjudningen fanns det bara en kaka kvar på fatet. Den skulle den person få som det var mest synd om. Den här stiliga kvinnan satt i rullstol, men hade ingen chans att vinna kakan mot de två huvudpersonernas skäl till att de var värda sötsaken. Minns du vem som fick kakan? 😊 Julia Roberts såklart. Eller snarare Anna Scott.
Vad gott jag sov när jag visste att kvinnan inte skulle kunna få någon kaka om de gjorde om leken. För nu kunde hon gå igen. 😀

Ps. Har det hänt dig att du kört fast i en sådan här ”banal” sak istället för att njuta av filmen/programmet som pågår framför din näsa. Nu var vi inte helt fängslade. Annars hade jag släppt det, tills rollistan dök upp. Så proffsig brukar jag vara.

Ginna McKee är född samma år som min fru. En bra årgång.  ❤

Fyra blev tre

Nästan varje gång som jag åkt den branta Gutevägen förbi Hällarna i södra Visby har jag varit sugen på att gå en promenad där ovanför klinten. Men den stora parkeringen har varit avstängd av någon anledning.

Nu var ”betongklumparna” borta och vi parkerade som enda bil. När vi kom tillbaka såg vi att det kostade pengar, men vi såg ingen parkeringsautomat.
Någonstans har jag läst om detta gamla hus. Minns inte var. Skulle varit intressant att veta dess historia.

Tur att ingen färja lagt till nyss. Då kan det nämligen vara en bilkaravan som genar och som ska in till Visby.
Jag gillar kvarnar, men tänker med medkänsla tillbaka på det tunga och slitsamma jobb som mjölnarna hade.
Detta är Kärringen. Den, liksom de andra två kvarnarna under vår promenad på området, är från 1800-talet.

Självklart blir jag sugen på att se vad som finns bakom dörren. Samtidigt inte. Efter att ha läst ett reportage om en ”inventerare” som var inne i en av de tre kvarnarna för några år sedan har mitt intresse milt sagt avtagit markant.

Intressant att jämföra olika typer av vingar.

Inte långt ifrån Kärringen står Lågan.

Ser du att Lågans vingar inte ser likadana ut?

Jag kan inte tyda årtalet. Kan du? Solveig antydde att jag inte på några villkor fick klättra upp och kolla. Jag blev inte klok på om hon var rädd om mig eller kvarnen. 😉

En lockande stig mot utsikten från klinten. Otroligt mysigt med vårframstegen i växtligheten. ❤

Det var soligt, men kyligt denna dag. En mindre blåsig dag skulle det vara trevligt att sitta och spana en stund över havet. Kanske finns det då en stor färja i blickfånget. Till vänster ser man till Högklint, till höger finns hamnbassängen. Om du har knivskarp syn kan du ana fastlandet. Om du inte ser Västervik behöver du inte boka synundersökning.  😉

Till slut vände vi. Om du tittar noga ser du tre kvarnar på fotot (en utan vingar). Från havet måste det vara tilltalande att se trion som vackra riktmärken mot södra Visby. ”Nu är vi hemma”, säger kanske öborna som besökt fastlandet.

På andra sidan Gutevägen gick vi vidare till Plågan. Vingarna är nermonterade av skälet rasrisk. Trist med människor som inte fick tillräckligt med kritor och block när de var små. Detta klottrande fick mig att avstå från att fotografera intressanta detaljer. Sorgligt också att läsa om att kvarnarna förfaller sedan länge. Takpapp och brädor lossnar. Byggnaderna är gröna av mossa. Pengar, pengar, pengar… Ibland önskar jag att de använts på ett annat sätt än vad som ibland görs.

Extra ord för den historiskt intresserade:
På tal om min månadstävling. Svaret var kvarnen Högan som låg en bit från Lågan på Hällarna.
Högans sista mjölnare var A J Petterson som köpte kvarnen 1931 och gav upp verksamheten strax efter andra världskrigets utbrott. Därefter stod kvarnen tom ett tag innan den blev ett kafé i slutet av femtiotalet. 1966 blev Högan en mycket populär ”Diskokvarn”. Åtskilliga svenska trubadurer har uppträtt på bottenvåningens livescen. En trappa upp låg discot. På nästa våning fanns en pub och allra högst upp ett Hångelrum. Vilken våning hade du helst besökt? Börjat nerifrån och fortsatt upp? Sedan avslutat med att ta en vinge ner? 😉
Grannarna till Diskokvarnen var inte lika förtjusta. Vilket är förståeligt. Byggnaden låg nära ett villakvarter.
Lucianatten 1976 märkte någon att det brann i en markis. De 25 brandmännen insåg snabbt att kvarnen inte gick att rädda. Den fick brinna ner till grunden. De fick istället se till att elden inte spred sig. Sju år senare brann det i en annan Visbykvarn.
Personligen undrar jag om det fortfarande, 43 år senare, finns någon i livet som inte har rent mjöl i påsen.

Konditori Norrgatt från1947


Detta är ett riktigt klassiskt konditori som genom åren nämnts i många artiklar och sammanhang. Neonskylten är kvar sedan starten.
Det var väldigt många personer som var skeptiska till att det skulle funka med ett fik ”på vischan”. Utanför ringmuren! Dömt att misslyckas ansågs det, när dörren slogs upp 1947.

Tänk vad tvivlarna fick fel. En bidragande orsak var att en av de första Tv-apparaterna på Gotland inköptes till konditoriet. Det lär ex. ha varit ”knökat” där, när Sverige spelade VM-final mot Brassarna 1958. Trots att det blev 2-5 i baken. En ung spelbegåvad Pelé slog igenom med dunder och brak. Synd jag inte var född då och fick uppleva idrottsögonblicket.

För mig har det stor betydelse att direkt mötas av en trevlig och glad anställd. Lotta hade just det som får mig att trivas. 😀

Undra om radioapparaterna funkar fortfarande? Ser att Bruce har fått en hedersplats på hyllan.

Nostalgihylla av rang. Jag går igång på sådant här. ❤

Inredningen är till stor del original i 50-talsstil. Vad synd att jukeboxen var på reparation. Den hade varit pricken över i:et.

Jag lekte flygplan och tog ett flygplansfoto från ovan. Här finns rejält mycket att välja på. Minns att vi köpte en god tårta här i höstas. Biskvin var den bästa jag ätit, än så länge på ön, och då har de andra varit goda.

Vi var här förra lördagen. Då när det var varmt vårväder. Därför valde vi utomhusfika. Idag hade det definitivt blivit inomhusfika. Det regnar, snöar och är råkallt.

Ingen dålig vy. Ringmuren, havet och vårgrönskan.

Fotnot:
Nu ska jag gå in i kategorin DU BESTÄMMER och lämna några poäng av min pott. Fast i egentligen är det just DU som bestämmer och har hela hundra poäng att fördela bland de ca 25 st fik som vi besöker under 2019. Glöm inte det. 😉

 

FÖRST till kvarn med RÄTT svar vinner

Kuriosa: Nionde låten är klassikern ”Jag och Bosse Lidén” 🙂

Femte månadstävlingen:
Fråga:
Jag vill ha ett namn på fem bokstäver. Alla bokstäver måste sitta på rätt plats. En månadstitel och en Skrap-Kryss ligger i potten. Endast en gissning per person. Jag svarar med ordet FEL eller RÄTT – när jag befinner mig nära datorn.

Tio pusselbitar i olika storlekar – som du handskas med precis som du själv vill:
”Kees”       Vingar          Snön smälte bort på marken

”Living Thing” med ELO var ”Veckans smash hit” i Poporama

Lucianatt               Fred Åkerström                   25 brandmän

Hångelrum            107:åring                Markis

Lycka till både gamla & nya deltagare. 😀

Ps. Åldersuppgiften: Måste få in det gamla bibliotekarietänket igen. Att ALLTID kolla på minst 3 ställen. Tidskrävande.
Facit:  Högan

Efterord: Många kända svenska trubadurer uppträdde på scenen på första våningen i diskoteket.
Det handlade om en KVARN (inbyggt i min bloggtitel)
Det började brinna i en markis vid tvåtiden på Lucianatten 1976.
”Kess” var Cornelis smeknamn.
Kvarnvingar.
Taskig start innan de 25 brandmännen från hela ön fick reda på att det brann i den gamla kvarnen.

Nämner kanske lite mer fakta i nästa blogginlägg.

VINNARNA 2019:
Januari: Louise Pettersson
Februari: Anne Bondin
Mars: Ditte Akker
April: Ditte Akker
Maj: Gunnel Moberg
Juni:
Augusti:
September:
Oktober:
December: Stormästaren ska koras.

Fakta:
Månadens Gotlandstävling kommer att läggas in tio gånger under året. Juli och november är ”lediga”. I december tävlar bara de som vunnit minst en månadstitel under året.
Jag redovisar facit och vinnare i detta blogginlägg. Oftast första dagen i nästa månad. Är tävlingen avgjord tidigare kommer jag att berätta det i detta inlägg.  Allt beror naturligtvis på vilken variant av fråga som jag lagt in. Denna gång avslutar jag när rätt svar kommit in.

Fyra personliga tankar:
Går det supersnabbt? Inte riktigt.
Stannar lotten kvar hos mig? Nix
Ska Ditte vinna tre titlar/gånger på ”rauken”? 😉 Nix
Vem svarar först? Den som vann.

 

S:t Olofs kyrkoruin


I det sydöstra hörnet av Botaniska Trädgården finns en ruin under gömman av murgröna.
S:t Olovs kyrkoruin var en av Visbys största och mest påkostade kyrkor. Den byggdes troligen i början av 1200-talet. Kyrkan hade formen av en basilika. Vilket innebar ett högt mittskepp och längre sidoskepp.
Det enda som går att beskåda ovan mark våren 2019 är delar av kyrkans västtorn.

Klart jag var frestad av de två orden ”ovan mark”, men vågade inte gräva djupare i den sista informationen. Hade ju valt kamera istället för spade i bagaget. 😊 Om du bloggbesökare tittar noga ser du en skymt av en annan av Visbys berömda ruiner längre upp i staden. Den ligger nära ett hotell där jag har framtida planer på att sova en natt.

När jag stod där och betraktade grinden och ruinen gick mina tankar till en otäck story som jag läste i en bok. Tidpunkten var i mitten av trettonhundratalet. Detta hemska århundrade när den ”svarta döden” (Digerdöden) härjade på ön. De stackars människor som blev smittade insjuknade snabbt och det var bara femtio procents chans att överleva. Givetvis rådde panik bland invånarna som försökte skydda sig. En orgelspelande galning berättade på sin dödsbädd att han förgiftat brunnar. En annan person hade låtsas spela präst och erkände att han före en mässa i S:t Olof förgiftat en linneservett som användes vid offertoriet vilket innebär att alla besökare som vidrört servetten med läpparna dog. Bland de döda fanns tre präster, kyrkoherden i S:t Olof och många borgare. Galningar har alltid funnits. I olika skepnader.

Nu har jag flyttat mig till andra sidan ruinen. Vad ska jag berätta mer?
Jo. Detta är den av Visbys alla ruiner som det är minst bestående delar kvar av. Orsaken är att kyrkan utnyttjades flitigt som stenbrott till andra byggnationer.

Jag skulle gärna vilja ha nycklarna till grindarna. På sista inlagda bilden sträcktes kameran så långt fram som jag vågade. Därmed blev det en ”glimt” av det inre taket.

Namnet måste jag skriva om. Kyrkan är uppkallad efter ett norskt nationalhelgon; Olof den helige. Det anses att denna man bidrog till att Gotland kristnades. Därför finns hans bild i många gotländska kyrkor.
Olav II Haraldsson av Norge levde mellan 995 och 1030, årtalet då han stupade vid slaget vid Stickelstad. Redan som 11-åring gav han sig ut på sitt första vikingatåg. Oj vad han hann med att härja. Han plundrade i Mälaren, i Östersjön och runt Danmarks kuster. I England förstörde han London Bridge för att nämna några av hans ”meriter”.

I Normandie blev vikingen Olav kristen. När han kom tillbaka till hemlandet tog han makten och blev kung. Metoderna för att få kristendomen att slå rot var en aning råa för min smak. Lydde inte landsmännen blev gårdarna nerbrända. De oskyldiga människorna dödades på de mest bisarra och hemska sätt.
Svårt att förstå att någon som burit sig så illa åt sedan kunde bli helgonförklarad…