Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min andra blogg https://bosseliden.wordpress.com/  Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Fjärde boken i Anders Knutas sviten:
Den döende dandyn, 2006, 356 sidor. Albert Bonniers Förlag

Boken är tillägnad:
Till mina vardagshjältar, Cenneth, Bella, och Basse

Bosses alternativa titel: 😊
I de djupaste skuggorna

Personligt:
Denna fjärde gång tar Mari Jungstedt med oss på utflykt utanför Gotland. Då bär det av till Stockholms konstvärld. Men för det mesta utspelar sig handlingen som vanligt på Sveriges största ö.

Tidsintervall:
Prolog: November 2002.
Huvudhandlingen: Från mitten av februari 2003.
Epilog: Två månader senare.   

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie. 52 år.
Karin Jacobsson: Kriminalinspektör. 39 år. Knappt 1.60 lång. Bor i en lägenhet innanför muren. Vänjer sig aldrig vid åsynen av döda människor. Hon är den som Knutas bryr sig mest om.
Johan Berg: Det förblev bara ett ”Sommarprov” med att ha en bemannad redaktion på Gotland. Johan är tillbaks i Stockholm igen. Både på jobbet och i sin tvåa. Men när Pia ringde och berättade om det otäcka mordet i Visby… Som vanligt är han lite för nyfiken av sig. Blandar ihop polisyrket med reportersysslan.

Emma Winarve: Kämpar på med sina numera tre barn. Hennes före detta man har återigen blivit besvärlig när det gäller samarbetet med deras två gemensamma barn Sara och Filip.

Sankta Karins ruin från tolvhundratalet. Huset byggdes på medeltiden och invändigt fanns valv och underjordiska gångar från samma period.

Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Rött ostyrigt hår. Klär sig gärna i brun manchesterkavaj. Thomas Wittberg: Kriminalinspektör. 28 år. Guldlockigt hår. Casanova. Tvålfager.
Lars Norrby: Polisens presstalesman. Nästan två meter lång. Långsam och omständlig. Sympatisk. Frånskild med två tonårssöner som bor hos honom. Men han ilsknar till ordentligt vid ett tillfälle och visar riktig avundsjuka. Samtidigt är han en läcka på polishuset.
Birger Smittenberg: Garvad åklagare.

Förstärkningar utifrån:
Martin Kihlgård: Rikskriminalkommissarie. Omåttligt populär hos Knutas kollegor. Knutas tycker att han påminner om pilsnerfilmskådespelare Thor Modéen från glada fyrtiotalet. Martin gör sin snabbaste entré än så länge. Redan på sidan 113 anländer han till handlingen. 😊

Kollegor till Johan Berg:
Pia Lilja: Den mest ihärdiga TV-fotograf Knutas någonsin träffat. Svart hår som står åt alla håll och hårt sminkade ögon. Pärla i näsan. Hon är väldigt mycket på.
Max Grenfors: Regionalnytts redaktionschef.

Var kunde man ha ceremonin om inte i en kyrka? I samma stund som han tänkte tanken fick han en idé – varför inte Roma klosterruin?

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Johan bor just nu i Stockholm och Emma i villan i Roma. Efter sommaren ska Johan vara pappaledig och bosätta sig hos Emma. Det kommer att bli deras eldprov. Funkar det blir det giftermål nästa år. Det är Johans förhoppning. Det och ett barn till.

Emma är lika kär i Johan som tidigare, men hon håller honom på avstånd med tanke på sina två äldsta barn. Vill inte kasta sig in i en ny familjekonstellation. Hon vill göra allt i rätt tid och ordning, för barnens skull.

Johan friar till Emma och hon säger … 😉

I denna roman händer det dramatiska saker mellan Emma och Johan.

Knutas älskar fortfarande varje prick på sin fru Lines fräkniga kropp. De älskar och bråkar med samma frenesi som de hade gjort från allra första början.

När Karin berättar för Knutas att hon ska sluta efter att ha blivit erbjuden ett jobb i Stockholm stiger tårarna i hans ögon. Utan henne visste han inte hur han skulle klara sig på jobbet. Hon var hans ventil.

Efter den lyckade vernissagen firade hela gänget från galleriet med en festmåltid på restaurang Donners Brunn i centrala Visby.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Knutas känner sig fortfarande aldrig riktigt vuxen inför sina föräldrar. Trots sina ”52 år”. Innerst inne hade de nog inte accepterat att han blev polis.
Knutas kände det välbekanta pirret som brukade komma när han stod inför en ny mordutredning. Samtidigt som det naturligtvis var fruktansvärt att det inträffade fanns den där spänningen och lusten att hitta mördaren. Jakten satte igång och det var något han njöt av utan att skämmas.

Han hade just passerat den lilla öppningen i muren mot havet som kallades Kärleksporten när han plötsligt kände att någon befann sig alldeles nära.

Knutas har blivit känsligare med åren. Han tålde inte längre ingående beskrivningar av offrens skador.
Ibland går lösa spekulationer kring bordet Knutas på nerverna.
Han har svårt för Kihlbergs omättliga aptit och att han kallar honom Knutte, trots att han upprepade gånger bett honom att låta bli.
Otåligheten hade blivit värre med åren.
Knutas ger Karin en missbelåten blick när hon ivrigt säger att hon vill åka med Kihlgård till Stockholm. ”Varför just hon? Och han”.
Han tänder sin pipa på kontoret trots att det är rökförbud.

När Siv Eriksson klev ut på gatan var det fortfarande mörkt. Promenaden till arbetet på Wisby hotell var ett par kilometer lång, men det gjorde henne inget.

Hälsa/Ohälsa:
Knutas simmar, spelar innebandy och golf som tycks vara enda gång det nämns i böckerna. (Efter femton böcker) Han promenerar de flesta morgnar till jobbet. Vilket tar knappt tjugo minuter.
Näringsrik mat är svårt att hinna med under mordutredningar.
I veckor hade Knutas dragits med en förkylning som vägrade ge med sig.

Karin går och bär på en hemlighet men vill inte avslöja något, trots att Knutas till slut ställer henne mot väggen.

Bil:
Det nämns att Knutas tar bilen till jobbet en dag. Bör vara hans gamla vapendragare Merzan.

Dalmansporten låg i ringmuren i mitten av Norra Murgatan, en lång och smal kullerstensgata som löpte parallellt med murens östra insida. Låga, pittoreska hus avlöste varandra på ömse sidor.

Nyckelspår & Villospår:
En försvunnen skulptur, en beställd flyttbil, en skilsmässoansökan, stulna målningar av flera kända konstnärer, cigarettfimp av märket Lucky Strike, en lämnad torso,

Kopplingar till tidigare böcker:
Scenariot påminde om året dessförinnan då flera personer ritualmördats och sedan hängts upp.

Johan hade varit sjukskriven i flera månader sedan han knivskurits i samband med förra sommarens mördarjakt.

Här hade Emma sprungit för livet när hon jagades av en seriemördare bara ett par år tidigare.

Johan såg ut genom flygplansfönstret. De ulliga molnen påminde honom om den dimmiga strand där Helena Hillerström förlorat sig i när hon mötte sin mördare.
Pia himlade med ögonen och styrde bilen in genom Norderport där hon gjorde en tvär sväng uppför den branta Rackarbacken.

Grodor i boken:
Ålder och tidsrymd: I tre år hade Johan och Emma trasslat fram och tillbaka med sin relation. Sanningen är två år till sommaren. Samma sak med minnet av andra saker från den sommaren som plötsligt blivit tre år.
Här är Knutas plötsligt 52 år. Stämmer inte med tanke på att läsaren får reda på att han fyller år i augusti. Varje år. 😉 Själv har jag slutat helt att fylla år. 🙂

Kuriosa:
Sohlman pratade med lugn, behaglig röst om det horribla dåd som just inträffat. Då och då tog han en slurk kaffe som om det var semesterbilder han visade upp. Knutas skulle aldrig förstå hur Sohlman fungerade.

Först i fjärde boken får vi reda på att Knutas har en äldre syster som han bara träffade till jul och midsommar. Hon är sju år äldre och bor i Färjestaden på grannön Öland. Dessutom nämns för första gången att Anders Knutas har en tvillingbror som är militär och bor på Fårö. De träffas tydligen ibland. Nils och Petra uppskattar honom mycket.

Istället för att stanna vid polishuset körde Knutas förbi, tog in på Kung Magnus väg och rundade rondellen vid det klassiska konditoriet Norrgatt innan han fortsatte ner mot lasarettet.

Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Fantastiskt vad som hände med människor när förutsättningar ändrades och när man gjorde något som inte passade. Då sattes relationer på spel och då framträdde det tydligt vilka som var ens verkliga vänner.

Vårsolen hade äntligen börjat lossa vinterns hårda grepp om ön och istapparna droppade från hustaken.

Det hade börjat skymma och himlen färgades i rosaröda nyanser. Människor som besökte Gotland pratade mycket om det där. Ljuset. Att det var annorlunda på Gotland.

Humor:
Knutas nös så det stänkte över halva bordsytan när spaningsledningen träffades. Han ursäktade sig snabbt och torkade av bordet med en näsduk han grävde fram ur fickan.

Privat sorg:
Detta genomsyrar många personer i romanen.

Det var ödsligt när han kom till Norra begravningsplatsen. Hans bil var den enda på parkeringen.

Antal mord/dödsfall:
3 st

Sista tre meningarna:
Han tittade bort mot Dalmansporten. Där hade allt börjat två månader tidigare. Det kändes som väldigt, väldigt länge sedan.

Kriminalkommissarien Anders Knutas kom till Dalmansporten en halvtimme efter det att larmet gått.

Bosse Lidéns betyg:
4/5.

Baksidestext:
En vinterkall söndagsmorgon hittas konsthandlaren Egon Wallin mördad, upphängd till allmän beskådan i en av Visby ringmurs portar. Bara några timmar tidigare hade han arrangerat en framgångsrik vernissage i sitt galleri där en ny litauisk konstnär presenterats för den gotländska publiken.
Polisutredningen visar att Egon Wallin stod i begrepp att lämna sitt gamla liv: galleriet, hustrun sedan tjugo år, bostaden, Gotland. I största hemlighet hade han förberett sitt uppbrott…

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Just nu har jag dessutom en del förberedelsejobb med tre stycken tävlingsplatser som startas upp om mindre än tre veckor. 😉