Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också. 😉

Märkligt. Detta var den sista kyrkan som vi besökte innan det var stängningsdags förra hösten, 8 september 2018. Varför är det inget grönt kvar på träden?

Sanningen är att jag lyckades trolla bort den enda bilden som jag hade på hela kyrkan. Ibland är det en fördel att göra tokigheter. 🙂 Nu hade vi ett skäl att återvända hit när våren stod vid porten och kyrkan inte skymdes av grönskan.

För så här såg det ut då.

Och så här såg det ut 2019.
Resten av fotona är från september förra året. Jag kan varna redan nu för en suddig kommande bild. Det jag minns var kylan och att jag inte orkade hämta jackan i bilen.

En spännande sak med altaret är att jag läste att det tidigare fanns en relikgömma på framsidan. Den skyddades från upptäckt av en korsmärkt sten.

1240 anskaffades det stora krucifixet i triumfbågen. Det finns evangelistsymboler i korsändarna och korsarmarna.

Jag vet. Detta är andra suddiga gången. Jag lovar. Inte en suddig dopfunt till. I fortsättningen ska jag ta minst två foton. 😉  För just detta föremål råkar vara kyrkans märkligaste konstverk. En mycket rikt skulpterad dopfunt från 1100-talets senare hälft.
Fördelen 2019 är att jag kan vara mycket mer påläst innan vi kommer fram till en kyrka. Nu kan jag läsa på och vet vad vi ska spetsa in oss på. Då hade jag inte kyrkböcker hemma. Nu är jag en ”BOläst” man. 😉

Kyrkan från ena gaveln. Hela kyrkobygget var klart omkring 1280.

Jag inte bara frös. Det började regna och blåste höstkallt. Tur att ”Den lilla blå” stod kvar och väntade snällt på oss. För han går inte att lita på i alla väder. 😉

Just då längtade jag extra mycket till våren.

Åtta månader har sprungit iväg. Nu är vi där igen.
Jag och Solveig är just nu så tankade med underbara intryck från vårt besök på Botaniska Trädgården för en stund sedan. Vilken ljuvlig oas. Det är inte så dumt att få leva en stund på jorden. ❤

Tänkvärda ord:
”Jag var som starkast när jag skrattade åt min
svaghet.”
                                           Elmer Diktonius