
En liten bit norr om Visby ligger Lummelunda. Där har vi promenerat flera gånger. Det blir en trevlig variation under promenaden. Först brukar vi gå naturstigen genom den gamla bruksparken. Om vi har lust går vi upp till kvarnen och beskådar vattenfallet och lyssnar på bruset. Ramslöken lockar hit många på våren. När vi passerat några broar når vi ner till havet. Har vi gott om tid och vädret är extra njutbart går vi först en sväng norr ut.

När vi vänder näsorna mot söder håller Solveig reda på när den lilla skaran av röda stugor dyker upp i blickfånget. Då vet hon att vi ska vända in i skogen för att nå grusparkeringen.

Själv har jag som vanligt all uppmärksamhet mot mitt älskade hav. Hade jag varit ensam på denna plats skulle jag nått låtsasschimpansen vid Strand i Visby, innan jag insett att bilen stod parkerad väldigt mycket norr ut. Då hade det inte varit lika kul att gå tillbaka.

Första gången som vi var här tänkte jag mig platsen som ett gotländskt fiskeläge. Men det är det ju inte. Tänk vad jag lär mig varje dag. Inte bara skillnaden mellan en kamel och en dromedar. Dessutom är jag superduktig på att se skillnaden mellan kamel och kanel. Gissa vad jag föredrar på frukost-Onakan? 😉
Fotnot:
Detta var inlägg nummer 300 i år.