Hösttecken

Oktober – Dels dagar då det regnar på tvären. Då det ständigt behövs tända lampor inomhus. Sedan dimper de ner. De underbara höstdagarna som överglänser det mesta under året.

Vi har gjort några tappra försök att kombinera nytta och nöje. Nyttan bestod i att hitta motiv som kunde användas som månadsbilder till almanackan 2023. Nöjet att vara ute och njuta av hösten fick vi på köpet.

En helgeftermiddag packade vi fikakorgen och körde upp norrut. Vi valde att börja längst upp i Nyhamn. Det var fint väder, men vi blev överraskade av att det var så många bilar och rörelse vid det fina fiskeläget. Natten innan hade det regnat rejält. Det var lite bökigt att ta sig fram mellan pölarna på grusvägen. Vi förstod ganska snart orsaken till all rörelse. Tydligen pågick något slags motionslopp av längre format. Nyhamn var visst en vätskedepå längs sträckan, som börjat ännu längre norrut. Snällt gick vi ut i det blöta gräset och stannade till när de små grupperna av löpare sprang förbi.

Det blev inga bilder i Nyhamn. Därför fortsatte vi söderut och körde ner till Lummelunda.
Det är därifrån bilderna ovan är tagna. Vad tror ni hände där? Jo, en repris. Undra om deltagarna kände igen duon med kamera och fikakorg? Kanske var någon så trött att den personen trodde den såg i syne. Att han sprungit i en cirkel och kommit helt galet.

Snällt släppte vi fram de kända ansiktena. När vi vandrade vidare träffade vi två trevliga löpare som gick istället för att springa. Orsaken var att en av dem hade ont i ett knä. Vilken tur att jag kunde lotsa dem rätt så de inte fortsatte fel väg. Mannen berättade att de skulle ta sig ända ner till Visby.

Tredje stoppet uppskattade vi väldigt mycket. Solen kom fram en stund och vi njöt extra av både dryck, tilltugg och utsikt vid Själsö fiskeläge. ❤ Men det gäller att njuta när möjligheten dyker upp från ovan. Ganska snart svalnade kaffet.

Och vad tror du att vi såg och stötte på för tredje gången? Jag noterade på långt håll att några sprang fel och att funktionärerna viftade med flaggor. Själv tyckte jag det var mycket skönare att sätta mig tillrätta i ”den lilla blå” och ratta vidare mot Visby. Dessutom hängde jag direkt på när Solveig föreslog att vi istället skulle ha ett tema med de tolv månadsbilderna. Vilket det är, är än så länge hemligt. Vi har inte valt ut foton ännu. Men jag noterade i min femårsdagbok att vi gjorde vår beställning förra året, i mitten av oktober….

Fotnot:
Hjärtligt välkommen hit imorgon klockan 19:00. Då startar Kvalomgången i Korsordsmästerskapen med uppgift 1. Tio kvällar i rad mellan 19:00-21:00 ska det kämpas om att bli en av de tjugo som tar sig vidare till Mellanrundan. Samtidigt håller jag på att lägga sista handen vid förberedelserna inför bergsklättrandet som startar 1 november klockan 18:00. Där ska det ”bara” svaras med en bokstav. A, B eller C. Låter busenkelt. Hur svårt kan det vara att gissa färg på en svartvit tulpan? 😉

Havet fångar min uppmärksamhet på gott och ont

En liten bit norr om Visby ligger Lummelunda. Där har vi promenerat flera gånger. Det blir en trevlig variation under promenaden. Först brukar vi gå naturstigen genom den gamla bruksparken. Om vi har lust går vi upp till kvarnen och beskådar vattenfallet och lyssnar på bruset. Ramslöken lockar hit många på våren. När vi passerat några broar når vi ner till havet. Har vi gott om tid och vädret är extra njutbart går vi först en sväng norr ut.

När vi vänder näsorna mot söder håller Solveig reda på när den lilla skaran av röda stugor dyker upp i blickfånget. Då vet hon att vi ska vända in i skogen för att nå grusparkeringen.

Själv har jag som vanligt all uppmärksamhet mot mitt älskade hav. Hade jag varit ensam på denna plats skulle jag nått låtsasschimpansen vid Strand i Visby, innan jag insett att bilen stod parkerad väldigt mycket norr ut. Då hade det inte varit lika kul att gå tillbaka.

Första gången som vi var här tänkte jag mig platsen som ett gotländskt fiskeläge. Men det är det ju inte. Tänk vad jag lär mig varje dag. Inte bara skillnaden mellan en kamel och en dromedar. Dessutom är jag superduktig på att se skillnaden mellan kamel och kanel. Gissa vad jag föredrar på frukost-Onakan? 😉

Fotnot:
Detta var inlägg nummer 300 i år.

”En ann´ är så god som en ann´”

Förra året beundrade vi de vita blåsipporna i Lummelunda. I år var det därför självklart att vi skulle återvända dit så att även den vita varianten av blåsippor skulle få chansen att visa upp sig i mitt macro. Vi kunde snabbt konstatera att vi inte var ensamma om idén att gå en promenad i Lummelunda denna påskdagseftermiddag. Som tur var hade vi ganska bra koll på vart vi skulle gå och ganska snart ropade Bosse på mig att han hittat den första. Det var bara ett problem… Det blåste friskt! Blomman som jag skulle försöka få focus på vajade hit och dit i vinden och jag insåg att det var en hopplös uppgift att försöka få skärpa oavsett hur många hundra bilder jag skulle ta.
Vi sökte oss uppåt i skogen och lyckades hitta ett skogsparti mot en äng. Där värmde solen gott och fantastiskt nog hade vi lyckats hitta en plats som nästan var helt i lä. Fram med kameran igen! Om du undrar över bakgrunden så är det torkade ormbunksblad som bildar den naturnära, milda bakgrundsfärgen.

Jag har inte sett vita blåsippor förrän vi kom till Gotland. Som jag minns det hade min barndomshage i Västergötland ett stort utbud av färgnyanser i rosa, blått och lila, men aldrig vitt. Kanske därför de känns lite extra exotiska.
Platsen vi valt var vi ensamma om så jag kunde i lugn och ro krypa omkring och välja ut vilka blommor som skulle få vara med på bild. De vita var inte så många, men tillräckligt många för att jag skulle kunna knäppa bild efter bild. Prövade olika inställningar på objektivet, olika avstånd, letade bakgrunder som tilltalade mig… Det var då den dök upp. Knoppen! Hur jag än vände och vred så skulle den vara med på bild.

Det går inte att låta bli… Jag bara måste få visa några blåsippor till. Trots att de inte är vita.

”En ann´ är så god som en ann´”. Det går inte att säga att den ena färgen är vackrare än den andra. Var och en är skön på sitt sätt. Det finns en hel del som vi människor kan lära oss från naturen.
Önskar dig en fin Annandag Påsk!

Text och foto: Solveig Lidén

Aprilbilden 2021

Lummelunda brukspark. Härligt att beskåda ramslöken på plats och samtidigt heller inte så dumt att slippa känna doften – här framför datorskärmen. 😉

”En arkeolog är den bästa make en kvinna kan ha. Ju äldre hon blir, desto mer intresserad blir han av henne.”
Agatha Christie

Från början en anlagd engelsk park


I slutet av 1870-talet anlades en park i engelsk stil, nedanför Lummelunds bruk. Nu är det mer en lundartad lövskog. I skogen finns en magnifik naturstig med informativ skyltning och med möjligheter att ibland välja olika stigar.

Du hittar till oasen om du tar dig längs kustvägen, 15 km norr ut från Visby.

Det är fantasieggande att följa stigarna. Nu är det ramslöken som dominerar. Lökdoften är mycket stark, men avtar i takt med allt ögongodis omkring som tar över ”makten”.

Det finns gott om bänkar som smälter in med den vackra miljön. Nästan hela tiden blev vi under promenaden underhållna av fågelkvitter. Vem säger nej till något sådant gratis?

Lummelundaån var spegelblank. Vi gick över ett par broar och nådde …

…mitt älskade hav. Vilken avstressande naturstig med massor att njuta av.

Det kändes nästan exotiskt att se ett flygplan i luften. Så sent som i mars kunde vi se flera om dagen från vår bostad. Sedan några dagar går det igen en daglig tur till Arlanda och Bromma. Om några timmar får vi ”alla” besked om vad som gäller under sommaren 2020 i Sverige, där Gotland är speciellt av flera orsaker. Nog om det på denna ”snällblogg”. En blogg där vi vill lyfta fram smultronställen på en fantastisk ö med oändliga möjligheter – för allas smak.  

Kabbelekan är duktig på att lysa upp.  😀

Som avslutning vill vi tacka koltrasten som stimulerade vår hörsel. Det sista sinnet, smaken, fick vackert vänta tills vi nått bilen och den efterlängtade fikakorgen. Nu håller vi tummarna för att vädret ska visa sig från sin bästa sida de närmaste dagarna. Jag håller som bäst på att lägga upp ett varierat schema inför vårt firande av 30 år som förlovade.