Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min blogg ”Bloggäventyr med Bosse Lidèn”.
https://bosseliden.wordpress.com/2016/12/28/elfte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-handen/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Tionde boken i Anders Knutas sviten:
Den sista akten, 2012, 311 sidor. Albert Bonniers Förlag
Boken är tillägnad:
Till Maria S och Hindi Z
Bosses alternativa titel: 😊
Kvinnan som pratade med sin häst.

Poliserna följde teatermannen över gårdsplanen förbi souvenirbutikerna bort mot klosterruinen.

Personligt:
I denna bok får läsaren följa två fall. Dels det nya på Gotland. Dels dramatik på Gran Canaria när det gäller ett gammalt fall, där mördaren kom undan för fem år sedan. 
Tidsintervall:
Under Almedalsveckan i juli 2009 framtill något som ej nämns.
Dessutom en tillbakablick som startar elva månader tidigare och krymper mot nutid. 

Solen var på väg att sjunka ner i havet som låg likt en glittrande matta.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Snart skild. (Tvillingarna Petra och Nils har gått ut gymnasiet och skaffat sig jobb.
Karin Jacobsson: Biträdande chef.  Knutas närmaste kollega. 46 år.  
Johan Berg: Reporter på Regionalnytts lokalredaktion i Visby. 
Emma Winarve: Gift med Johan. Småskollärare på den lilla Kyrkskolan i Roma. Nu har hon ett långt sommarlov som är det tuffaste hon någonsin haft.
Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Avskyr att bli avbruten.
Thomas Wittberg:  Kriminalinspektör. Polishusets charmknutte.
Lars Norrby: Presstalesman. Tar alla chanser att ge Karin ett och annat nålstick som tack för att hon fick den tjänst som han tyckte var vigd åt honom. Han är som en elefant. Glömmer aldrig.
Birger Smittenberg: Åklagare. Närmar sig 65 år. Alltid korrekt klädd i skjorta och mörk kavaj. Gift med Anita.
Förstärkningar utifrån:
Glädjespridare Martin Kihlgård ansluter som vanligt från Stockholm. Denna gång på sidan 123. 😉
Kollega till Johan Berg:
Pia Lilja: Fotograf med stort kontaktnät på ön. Hon har fortfarande ambitionen att komma från Gotland och ut i stora världen.

Klockan 00.46 hade kvinnan från room service knackat på dörren.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Emma får ingen egentid med Johan. Småbarnen går till sängs vid sju-åttatiden. De två äldsta är uppe lika länge som Emma och Johan. Sexlivet är helt dött efter att ha varit dåligt även innan trafikolyckan. Knutas känner sig så ensam i dubbelsängen att han hämtar katten för att få lugn och finna sömnen.

Knutas och Karin betedde sig som två rodnande vilsna tonåringar när de träffas på tu man hand.

Det brann till i magen när hon hörde hans röst.

”Sköt om dig”, sa båda i munnen på varandra. När Karin lade på luren kände hon det alldeles klart och tydligt. Hon var hopplöst förälskad i sin chef.

Utsikten bjöd på Coops stora parkering vid Östercentrum, en bit av grönområdet Nordergravar, ringmuren och bortom den en strimma av havet.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Johan är fortfarande svag för Madeleine Haga. Den lilla söta mörka kollegan i Stockholm som dyker upp under Almedalsveckan.

När Johan surar och är trött på Emmas egotänkande tackar han ja till Maddes förslag om att gå ut och ta en öl.

Knutas måste fånga dubbelmördaren Vera Petrov. Rättvisan måste få ha sin gång efter han varit tyst om sanningen.

Vilken brist det var att inte kunna språket, tänkte Knutas bedrövat. Under hela samtalet hade han känt sig utanför och bortkommen.

Johan känner sig inte bekväm med ö-livet. Han saknar att ha många arbetskamrater omkring sig, att man tog del av varandras arbete. Pulsen i Stockholm är en annan viktig sak han längtar efter. Nu när inte Olle lever längre och den gemensamma vårdnaden är slut var de inte längre bundna att bo på Gotland. Än så länge hade han inte vågat berätta om sina tankar och sin längtan, för Emma. Han var konflikträdd och risken för bråk var alltför stor. När han väl sa det blev det just så. Då hann han inte ens säga ett enda ord till försvar.

Slammer hördes från restaurang Donners Brunn som säkert haft sin mest inkomstbringande vecka under hela året.

Hälsa/Ohälsa:
Emma sliter hårt med fyra barn och sorgen efter sin exmake Olle. Nu finns inga pauser varannan vecka, när Olle hade deras gemensamma barn hos sig. Nu röker hon öppet inför barnen. Hon funderar på sin egen fråga. ”Skulle hon aldrig få stabilitet i livet?”

Den stora scenen i parken var övergiven och bland de tomma bänkraderna spatserade några måsar och pickade i sig smulor.

Nyckelspår & Villospår:
Teaterbiljett, fotografi, hårstrå, spermier, kepstext, makadam, alibi, silverkedja och berlock
Kopplingar till tidigare böcker:
Repris sedan förra gången/boken. Vera Petrov-fallet. Nu med färska uppgifter.

Lines vikariat på Rigshospitalet i Köpenhamn ett år tidigare.

Emma minns tillbaka till då hon för första gången träffade Johan och hans fotografkompis efter mordet på hennes bästa väninna.

Det var Olle som gjort en slarvig omkörning och frontalkrockat med den mötande bussen.

Grodor i boken:
Nog borde Karins pojkvän Jannes öde nämnas i skrift. Här har dessutom hennes och Knutas tu man hand stunder pågått i över ett år. Knutas tvillingar har i denna bok gått ut gymnasiet flera år tidigare. I förra boken var de 18 år. Hm!

Karin som åldrades ruskigt snabbt i förra boken har fastnat på 46 år och hoppade över årets högtidsdag i april. 😉

Emma arbetade som småskollärare på den lilla Kyrkskolan i Roma och hade ett långt sommarlov.

Kuriosa:
Tommy Körberg och Allan Svensson är två av besökarna i publiken när Trettondagsafton framförs på Romateaterns utomhusscen.  

Paret Vera Petrov och Stefan Norrström har setts på en restaurang på Gran Canaria. Paret som är Knutas karriärs största misslyckande. Nu är det dags för revansch.
 
Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Huvudskakningar och nekande mummel. Ingen i teaterensemblen verkade ha träffat Erika Malm. Eller också spelade de bara väldigt bra teater.

Dialogen mellan Knutas och Karin under bilresan till flygplatsen.
Ett evigt besvarande av en fråga med en fråga. Trots att Karin var född och uppvuxen på Gotland och hade bott där i nästan hela sitt liv tröttnade hon aldrig på öns skönhet. Det var vackert vart man än åkte, utefter de långa klapperstenstränderna, raukområdena eller längs slingrande grusvägar som skar genom det bördiga landskapet där ladugårdar med präktiga kreatur i hagarna, vallmofält och kyrkor i kalksten avlöste varandra.

Gillar Jungstedts spegelvändningsledtråd i AMOR som baklänges blir ROMA.

Jag njuter av Karins replik till Norrby. Där hon snabbt ger igen för gammal ost. Hon tyckte det var riktigt skönt att ge igen. Inte en dag försent.

En stund senare klev de in genom entrén till Strand hotell där Madeleine bodde. I hissen sade de ingenting.

Humor/svart humor:
Jag uppskattar författarens möjligheter att låta sina vänner hälsa på i handlingen utan att det stör det minsta. Extra krydda är när hon själv dyker upp lite anonymt. Då ler jag stort.

Kihlgårds aptit för sötsaker har fortfarande inte tröttat ut mig som läsare.

Långsamt lade färjan ut från kajen i Visby. Solen stod högt på himlen. Stadens silhuett visade sig från sin allra vackraste sida.

Privat sorg:
Knutas tårar brände bakom ögonlocken när han tänkte på att han inom en snar framtid hade en exfru. Alla tjugotvå års scener målade sina personliga färger när han minns milstolpar längs deras krokiga gemensamma liv. Större delen av hans vuxna liv. Löftena som de lovat varandra kändes viktlösa.

Den medeltida Hellvi kyrka på norra Gotland var fylld till bristningsgränsen.

Antal mord/dödsfall:
6 st
Sista meningen:
Hon vände sig aldrig om.
Bosse Lidéns betyg:
4/5
Baksidestext:
MITT UNDER DEN MYLLRANDE Almedalsveckan i Visby hittas journalisten Erika Malm mördad på sitt hotellrum…

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.