Kategoriarkiv: Gotlands västra sida

Ett perfekt genomfört ryck

Publicerad den av
20

Det här konstverket hade jag sett fram emot att se i verkligheten, på nära håll. För jag hade i åtanke det lyckade konstverket med fotbollsikonen Nacka Skoglund i full fart dribblande. Vilken tur att jag visste att vi skulle cykla till Klinteskolans skolgård. Mannen är visserligen superstark men inte speciellt lång till växten.

Vad mycket Thomas Qvarsebo hunnit med i sin yrkeskarriär. Thomas är född i Stockholm 1947 och är gift med skulptören Lena Lervik. Hans mest kända offentliga utsmyckning är troligen bysten i brons av Olof Palme som är uppsatt i Sveriges Riksdag. Andra kändisar som han skapat extra minnen av är Greta Garbo och Nils Ferlin som steppar, inte tillsammans. 🙂
Ofta är personerna i någon ”dramatisk” handling. Det är det som enligt mig gör Thomas konst så unik och träffande. Konstnären berör och ”går hem” direkt enligt undertecknad.

Jag tyckte att konstverket var så VIKTigt att jag bad Solveig att fotografera det från alla vinklar.
Fåglar tycks tro att det rör sig om en offentlig toalett. Egentligen inte det minsta KONSTigt. Nästa gång blir det också konst på bloggen. Då från på Råå. Hjärtligt välkomna tillbaka.

Ps. I dag är det 11 september och jag minns tillbaka från otäcka år med samma datum. Aldrig kommer jag att glömma tillfället när jag precis hade pratat inför 50-55 personer på en ”Smålandsbuss”. Jag tackade dem för att de lyssnat och bjöd in dem i på Lidéns Samlingsmuseum. Som det ofta var fanns det några som direkt ville ha en egen pratstund med mig. Därför märkte jag inte att den trevlige och lite blyga busschauffören, som jag träffat flera gånger tidigare genom åren, försökte ta sig genom ringen som bildats runt mig. Han nästan viskade och fällde en ovanlig fråga. ”Har ni någon TV-någonstans?” Vad menade han? Sedan försvann hans nästa lösryckta fras när någon ny kvinna ville ha ordet. Jag måste ha svarat nej. För inte menade han väl att han under den närmaste 45 minuterna skulle gå upp i vår privata stora lya och se på TV? Så nära kompisar var vi väl inte?
När jag blev ensam och hade låst gick jag upp och satte på TV:n. Den overkliga stunden glömmer jag aldrig. Om och om igen visades det osannolika som var sant till 100 %.

Sandhamn vid vackra Ekstakusten

Publicerad den av
14

Ett smultronställe till med sandstrand och en läcker utsikt mot Karlsöarna. Bakom ryggen finns Sandhamns campingplats, som drivs av Södra Gotlands Husvagnsklubb. Söderut tar en av Gotlands vackraste partier över. Jag syftar på Ekstakustens naturreservat med exempelvis Djauvik fiskeläge.

Gotlanduppochner är inte småaktiga. Finns det ”en båt i vila” räcker det med en fiskebod för att hamna i kategorin Fiskelägen på Gotland. Med tanke på att det ösregnar utanför mitt fönster är det extra skönt att vila ögonen en stund på dessa foton. Vi minns den tidiga morgonen när vi stannade till här för en skön bensträckarstund. Solen lyste och himlen var alldeles blå. De dagarna finns också…

Valbyte fiskeläge

Publicerad den av
10

På Midsommardagens förmiddag nådde vi denna ljuvliga oas vid Västergarn.
Ett stort TACK till Västergarns Stiftelse för Hembygdsvård och Sanda Hembygdsförening som genom frivilla insatser stått för upprustning av platsen.

Efter många skolår har jag blivit duktig på exempelvis addition. Därför säger jag STORT GRATTIS till 30 år.
Jag fick även nytta av min fantasi och förmåga att se bakåt i tiden. Tänk att här fanns 16 strandbodar och ”44 fiskare som var och en betalade 36 öre per år för skötsel av branden”.

Båtarna var grundgående för att kunna angöra kusten som saknade riktiga hamnförhållanden. Länningen var enda skyddet och båten måste dras upp på land. Det var åror eller segel som gällde. Det var först på 1920-talet som man började med motorbåtar.

Äldre fiskare brukade ha som uppgift att hjälpa de som var kvar på havet efter det att det blivit mörkt. Med hjälp av elden däruppe i lysstången och några skyddsänglar lyckades de oftast ta sig hem igen.

Funderingar kring att bygga en ny hamn kom till i början av 1930-talet. I juli 1935 invigdes den. Därmed flyttade bodarna till den nya platsen och Valbyte blev blott ett minne för de som varit med då.
Men i början av 1980-talet började Hembygdsföreningen diskutera möjligheten att rekonstruera Valbyte.

Här kommer ett citat:
”Du som besöker denna plats, läs dessa rader och vi hoppas att detta skall ge Dig en stund av avkoppling vid den strand som för oss öbor skall vara tillgänglig för alla som under ordnade förhållande gärna får stanna en stund och känna närheten till havet och den plats där våra förfäder kämpade för en knappa bärgning”.

Jag och Solveig trivdes bra vid denna plats. Det är alltid blandade känslor inom denna bloggkategori, som jag hela tiden varit så svag för. Charmen umgås med mörka slitsamma tankar. Rädslan för att förlora någon ute på havet.
(Informationen om Valbyte har vi hämtat från de tavlor som finns på boden, Västergarns stiftelse och Sanda Hembygdsföreing.)

Rannarveskeppen

Publicerad den av
15

Efter vi ätit frukost vid hamnen i Klintehamn och cyklat våra 88 minuter var det dags för nästa äventyrliga etapp med ”Den lilla blå”.
Redan vid cyklingen hade vi sett skylten mot Rannarve i Klinte socken. Efter vi kört en bit på asfalt i ett villakvarter tog den lite hoppiga smala grusvägen, en väg som är en rest av den gamla banvallen till järnvägen mellan Roma-Klintehamn, över. Vi gick ut från bilen och njöt av stillheten och fågelkvitter. Sedan fortsatte vi till fots ungefär 250 meter genom skogen.

Informationsskylten berättar om en liten ”flotta” på fyra stenskepp som seglar på rad mot norr. Skeppen är alla lika stora, ca 9 meter långa och 5 meter breda. Relingens mittstenar är högre än de övriga. I ett av skeppen fann man vid undersökningarna 1966-67 en husurna med brända ben och 2 miniatyrknivar i brons.

Fotot är taget från norra sidan och bakåt från där vi kom.

De fyra stenskeppen har gemensamma manshöga stävstenar. Ser du mansansiktet på ”översta” bilden? Jag tycker han ser eftertänksam ut.

På andra sidan stigen finns en mindre skeppssättning och ett röse med en kista av hällar. I kistan upptäcktes vid utgrävningarna ett lerkärl. Kärlet är format som en rund hydda s k husurna. Den finns numera att beskåda på Gotlands fornsals förhistoriska avdelning.
Vi är överraskade av att denna fina plats inte tycks få det utrymme i sociala sammanhang m.m. som det är värt. (Trots att det inte ligger nära en havsutsikt)

Ps. Stigen leder vidare till ett stort bronsåldersröse som ligger ca 300 meter bort.

Kärrnycklar – Anacamptis palustris – ”den gotländska florans gaseller”

Publicerad den av
20

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Huvudmålet för vår utflykt på midsommardagen var Hägsarve kärräng, fem kilometer sydväst om Hablingbo kyrka.

Jag kan inte påstå att jag håller med Robban Broberg – ”Målet är ingenting – vägen är allt”.
I det här fallet var det precis tvärtom. Vägen till Hägsarve kärräng var en utmaning. Enligt Bosses anteckningar skulle det vara en rak grusväg. Det var det till att börja med. Sedan blev vägen visserligen fortfarande ganska rak, men… alltmer lik en väg som man gör klokast i att ta sig fram på med cykel eller till fots…

Känslan när vi nådde fram till skylten ”Naturreservat” var obeskrivbar. Vi klarade det!
Vägen är ingenting – Målet är allt!

Ännu gladare blev vi när vi upptäckte att vi kommit till rätt plats den här gången. Förra året gick det inte lika bra.
https://gotlanduppochner.com/2022/08/14/trodde-vi-kommit-till-dukat-bord/

Kärrnyckel – en orkidé som, i Norden, bara växer här på Gotland. Rubrikens ord om den ”gotländska florans gaseller” har jag lånat från Staffan Rosvall (Fagningsros och jordsyren, 1976).

Den är gracil med purpurfärgad stjälk och har ett glest ax. Därför får varje blomma plats att visa upp sin skönhet.

”Oftast har axet endast 6-7 blommor” (läser jag i ”Gotlands orkidéer” av Gun Ingmansson).
Så många roliga figurer jag hittade när jag gick igenom bilderna:

Ängel

Hare

Flygande fågel (Den upptäckte Bosse och plötsligt såg jag den också!)

Räv

Kanin utan skärpa.
Vi kände oss extra nöjda och belåtna när vi nådde Hablingbo kyrka igen. Dels för att vi inte fått motorstopp, eller mött någon bil längs vägen, men framförallt för att vi nu fått se och fotografera även kärrnyckeln. Nu kan vi pricka av att vi sett de tre orkidéer som, i Sverige, bara växer på Gotland.

Frukost nära havet

Publicerad den av
22

Vad lugnt det kan vara på vägarna på Gotland. Helst när det är midsommardagen och klockan precis passerat fem på morgonen.
Vi gick upp innan klockradion gick igång. Som alltid är det mesta förberett på kvällen. Endast kaffe och te ska fixas och saker ska förflyttas från kylskåp till kylväskor. Vi checkar alltid av från listan ”frukost & fika”.
Det märkliga var att när jag nollade mätaren och la i backen noterade jag att klockan var 05:11. Just det klockslaget har vi tangerat 5 gånger under våra tidiga turer.

Nästan aldrig åker vi iväg långt ifrån Visby för att göra endast ett blogginlägg åt gotlanduppochner. Själva huvudmålet den här gången var att lyckas med något som vi totalt misslyckats med för två år sedan. Men första etappen där vi planerade att inta vår frukost var vid ett fiskläge som heter Valbybodar Fiskeläge.

Vi hade tagit väg 140 söderut. Jag hade sett bilder från detta fiskeläge, hos en Instagramvän. Fiskeläget finns inte med i mina inköpta böcker.
Vi lämnade stora vägen och rullade in på en lugn väg nedanför kyrkan och passerade den gamla skolan vi berättat om tidigare. Vi hade kört här förr några gånger. Jag visste att vägen snart skulle leda upp till väg 140 igen. Därför bestämde jag mig för att köra ner för en smal grusväg, som ledde oss både mot fiskläget och den underbara stillsamma hamnen med den gudomliga utsikten mot Karlsöarna.

Det fanns spår av midsommaraftonen lite överallt. Vi försökte vara tysta när vi promenerade runt knutarna bland de 20-tal bodarna. En del sov säkert skönt därinne. Vi mötte endast en kvinna som gick ut med sin hund.
Förr höll Fröjes bönder på med husbehovsfiske. Då var det strömming, flundra, ål, gädda, lax och torsk som hämtades in från näten. Nu är det fritidsstugor och mer dopp från bryggan som gäller. Lite fritidsfiske förekommer säkert ändå.

Vi funderade på om vi skulle ta frukosten vid det här bordet.

När vi nådde bilen och skulle ta ut våra grejer var det ingen tvekan om vad vi skulle välja istället för att få ut mest av upplevelsen.

Något dopp blev det inte…

Vädret var perfekt. Utsikten njutbar. Det var svårt att slita sig därifrån. Vi höll tummarna för att det skulle fortsätta i den stilen och att vi skulle hitta vårt huvudmål när vi fortsätte trippen söderut.

Fotnot:
Detta är ett ålderdomligt fiskeläge som regleras av gamla regler från 1770-talet. På den tiden regerades Sverige av Gustav III.
Det finns en hamnordning från 1771. Den beskriver i sex kapitel hur hamnen ska fungera.
Första kapitlet beskriver hamnrätt och hamnfogde. Där tas rättigheter och skyldigheter upp.
Andra kapitlet handlar om kyrkogång, sabbatsbrott och svordomar.
Tredje kapitlet behandlar ordningen i fiskeläget och åverkan å andras fiskeredskap.
Fjärde kapitlet handlar om snatteri och stöld och böter.
Femte kapitlet handlar om ”oqwädings ord, slagsmål, spel och dryckenskap”.
I sista kapitlet står det: ”Denna hamnordning bör alla år en gång å predikstolen i skärgårds-församlingarne, och tvenne gånger inför sittande hamnrätt till fiskeriidkare, föreläsas, att ingen må om om innehållet i detta okunniga wara.”
I Rådhuskammaren den 24 januari 1771.
P.G. Ekenkrona. (namnteckning)

Klintehamn på två hjul

Publicerad den av
12

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉

I Klintehamn har de både fåglar som alltid sitter stilla och de som bara gör det en liten stund. Jag lovar. Det handlar inte om någon bloggtävling där du ska gissa vilken som…

Ibland tar grönskan över på ovanliga ställen.

Hamnkyrkan var från början ett metodistkapell efter ritningar från 1897. Svenska kyrkan tog över kyrkan 1980.

Missa inte att tryck på länken till ett av de finaste bibliotek som vi sett i Sverige. Både jag och Solveig är utbildade bibliotekarier och har besökt x antal ”bibblor” i vårt avlånga land och utomlands. En slags yrkesskada. Du kan också trycka på en länk i det inlägget och se den fina butiken i samma hus, LANDA.
https://gotlanduppochner.com/2019/09/08/var-langtan-var-stark/

Ett öppet bageri. Men vi var mätta efter vår frukost nere i hamnen och var lite oroliga för att det skulle bli ösregn innan 88 minuter rullat iväg. I det gamla huset på nedre bilden har vi både fikat och köpt prylar. Minns att jag blev förtjust i en vit hund medan Solveig stod i kön till kassan. Antagligen är här bara öppet under juli, eller inte alls?

Det här är den gamla Järnvägsstationen. Mellan 1898 till 1953 rullade det tåg mellan Klintehamn och Roma. Linjen trafikerades av tre bolag; KIRJ, GJ och SJ. 1956 lades järnvägen ner. När vi cyklade såg vi tydliga ”spår” av var sträckan var dragen. (Tack Ingrid L för hjälpen)

Jag visste att Solveig skulle berätta för mig att jag är för gammal för…

Vi lever i en fantastisk tid just nu. Syftar på naturens alla konstverk.

Här skulle vi kunna tänka oss att bo på sommaren.

Nu började vi närma oss hamnen igen. Du ser Warfsholm på andra sidan. Innan vi satte på cyklarna bakom ”Den lilla blå” rullade vi runt lite och betraktade havet och Karlsöarna.
Vi hade tur som slapp regn.

Bilden lånade jag från oss själva. Den ingick i inläggen från Solveig och våra döttrars resa dit i augusti förra året.
https://gotlanduppochner.com/2022/08/08/fran-o-till-o-del-1/
https://gotlanduppochner.com/2022/08/12/fran-o-till-o-del-2/

Mästerverk i Mästerby Änge

Publicerad den av
15

Mästerby änge har fått en särskild plats i våra hjärtan. Det finns flera anledningar till det.
Det är ingen liten smal och krånglig väg för att ta sig dit. Det är lätt att parkera bilen. Änget är välskött och vackert! Här finns bord att sitta och fika vid… Listan kan göras lång.
Men, framförallt är det stillheten, grönskan och fågelsången som tilltalar mig.

Mors dag 2023 hade vi förmånen att ha yngsta dottern på besök. Vi valde att ta med henne till Mästerby Änge. Väl på plats skildes vi åt för en stund. Hon och Bosse promenerade iväg åt ett håll, men jag kom inte så långt förrän…

Jag sjönk ner i gräset i jakt på mästerverk. De var inte svåra att hitta. Jag skulle vilja påstå att hela änget var fullt av dem… (Mästerverk kan bl.a. definieras som ett verk av enastående kreativitet och skicklighet.)

Även det som vi i vanliga fall betraktar som ogräs kan vara riktigt vackert när man väljer att titta noga…

Det finns krusiduller och prickar, symmetri och mönster, färger och nyanser…

Den här gången blev jag och mitt macro kvar på en mindre del av änget, medan de båda andra familjemedlemmarna, och den andra kameran, hann med en längre promenad.
Sedan återvände de och påminde mig om att det var dags att plocka fram kaffekorgen.

Det värmde mitt hjärta att vi såg flera sällskap där vi förstod att man bjudit ut ”mor” på en utflykt till denna fina plats.

Både jag och Bosse har återkommit i våra inlägg till att vi sparar på stunder som den här. Dem tar vi fram och minns när himlen är grå och vinden är kall. Men just nu gläds vi åt grönskan och sommaren som ligger framför oss och åt alla mästerverk som det gäller att ta sig tid att hitta och titta närmare på.

Fotoillustrationer

Publicerad den av
13

De tio utvalda är från vår resa söder ut. Först från Ekstakusten med fiskeläget Djupvik. Därefter från Holmhällar naturreservat med sina raukar, fåglar och gamla Holms fiskeläge. Inställningen i kameran förflyttades till effekten fotoillustrationer. Kul i lagom doser.

Maj månad rusar iväg alldeles för fort. Nu vill vi passa på att njuta så mycket som möjligt av Gotlands ”smörgårdsbord”. Privat ska vi njuta extra mycket av våra två kommande längre besök från fastlandet. Tyvärr blir det inga gemensamma timmar för hela kvartetten. Det får vi ta igen under sensommaren.

Hulte Kruppar

Publicerad den av
19

Den näst största tätorten på Gotland heter Hemse. En km söder om orten ligger ett av Gotlands största hävdade ängen.

Vi var ensamma i änget, men en fika vid de lediga borden lockade inte i den bistra kylan.

Det finns en hel del ekar, askar och hasselbuskar. Kanske redan nu börjar det bli en frodig grönska. Våren har kommit i rask marsch sista dagarna. Änget har ingen större orkidérikedom. Fåtalet arter som nämns har vi redan införskaffat oss i kategorin ORKIDÉER PÅ GOTLAND. Tre arter som ska trivas här under trädens skuggor är sårläka (maj-juli), lundgröe och den fleråriga örten ormbär (maj-juni) Den sistnämnda användes förr mot ögonsjukdomar.

Huvudmålet för detta stopp var att njuta av ”Det vita havet”. Samtidigt rörde jag mig hela tiden över de stora ytorna för att försöka hålla värmen kvar innanför vinterkläderna.

Betydligt svårare för Solveig att i änget, på marken, undvika att frysa. Själv svettas jag sedan Solveig i natt bjöd mig på hennes trista hälsoläge sedan förra lördagen. Borde vara förbjudit att vara sjuk, skadad m.m. Nu när allt vackert spricker ut i naturen och vi har så många spännande planer.