Fårö fyr


Hemma har jag en underbar flygfotobok som jag ofta bläddrar i. Boken är fylld av superläckra foton från luften över Gotland och öarna omkring.
Innan vi åkte iväg spetsade jag in mig på bilderna över Fårös fyr. Jag drömde mig in hur vi gick in på det stora området. Fikade som de gjorde på ett foto. Betraktade fyren från alla vinklar. Tog närbilder och … inte det. Fritt från luften. Privatägt från marken.

Denna blinkande 24 meter höga fyr med en ljushöjd på 30 meter över vattenytan, byggdes 1846-47 och invigdes det sistnämnda årtalet. Ett år efter Hoburg fyr på södra Gotland. Från början använde man rovoljelampor. Senare byttes ljuskällan ut mot starkare fotogenlampor. Var 20:e sekund visades en fyra sekunder långblänk. Tornets största uppgift var säkert att varna för Salvorevs förrädiska sandbankar i norr.

Några årtal: 1953 elektrificerades fyren. 1977 avbemannades den. Men Fårö fyr är fortfarande i bruk och sköts av Sjöfartsverket. Den siste fyrmästaren var Joe Nordberg. (1920-2009)
Kuriosa. Det finns en gammal ”skrönbön” som löd så här på Fårö:
”Gud välsigna våra åkrar och ängar.
Våra pigor och drängar.
Giv fisk i garn och kut i strand.
Gud, låt ett stort skepp stranda på skär i natt.”

Det blåste kallt. Jag hade användning av både mössa och vantar när jag nådde havet.

Stränderna är vackra men inte speciellt barnvänliga. Men det finns betydligt finare sandstränder åt båda hållen. Nästan världsklass på dem.

Norsta Auren mot norr nämns i många sammanhang som ett lugnare ställe än Sudersand och kanske är det den lilla öns bästa sandstrand. Bred strand och stora sanddyner. Där används varken mössa, vantar eller ibland ens andra kläder. (Känt naturistställe).
Nu ökade regnmängden uppifrån. En sista bild innan kameraväskan öppnades för en vilopaus för kameran.

Min busiga pojkhjärnsida skulle vilja klättra över och smyga iväg bara en liten bit och ta några bilder på fyren från den finaste sidan. Istället blev det hem till värmen i stugan och dansande på TV.  Fyra skulle bli tre. Själv håller jag på Kristin – ända in i kaklet. Ikväll är det dags igen. 

 

 

 

 

 

 

Olof Palmes minnesplats


Olof Palme tillbringade 30 stycken somrar på Fårö, de flesta i närheten av Sudersand. Jag tror han älskade att få komma hit för att koppla av och få träffa sina partikamrater. Palme höll under dessa år flera tal i Sudersand.
Gutarna är omtalade för att låta kändisar få röra sig fritt på ön och att inte bjuda på skvaller eller information om var de bor. Ingmar Bergman är ett annat bra exempel på det.

Väldigt nära vår hyrda pepparkaksstuga i Sudersand, ligger i en vacker glänta bland björkarna denna speciella minnesplats.
Det är Fårö socialdemokratiska förening som hedrat Olof Palme med att uppföra en skulpturgrupp.

Arkitekten och skulptören heter Jan Sundström. Symboliken med pallarna är att de ska stå för Palmes internationella arbete, världsdelarna och världshaven. Den höga är ett landmärke.

Egentligen heter det inte pallar utan hallar i kalksten. Hallar är ovala stenar med hål som fiskare använde som sänken i fiskegarn.

Jag slog mig ner en stund på en pall och tankarna gick till texten ”Inte vilken februarikväll som helst” i kåseriboken ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”:
Ibland stannar tiden. Det spelar ingen roll om man är gammal eller ung. Det finns sekvenser i livet som vi aldrig glömmer…

Sudersand


Redan i slutet av femtiotalet började kommunen bygga stugbyn som växt enormt under dessa år. Nu finns det mängder av alternativ när det gäller boende. Allt från lillstugor till vandrarhem, parhus och hotell. Den vidsträckta stranden är berömd sedan åtskilliga år. När Bergmanfilmerna Skammen och Scener ur ett äktenskap spelades in bodde flera från filmteamet här. Då fanns det endast torrdass. Liv Ullman uppskattade detta och lär ha sagt: ”Det blåser och havet brusar och det är mörkt. Där sitter man som på en tron och upplever detta fantastiska med vind och vatten.”

Ser mer ut som ett njutbart ”grönbygge” än svartbygge.

Du har i kategorin Sova borta sett oss bo på lyxhotell vid havet och välkänt hotell innanför den berömda ringmuren. Nu valde vi en familjestuga för fyra personer. Orsaken var att ”tvåan” var upptagen första natten och då kunde vi lika gärna bo kvar.

Eftersom vi bara var två var valet enkelt. Men nyfiken som jag är ville jag gärna se hur det såg ut där på loftet. Men jag lovade att inte gå in. För vi ville inte städa där också.

Möjlighet att ”putta ihop” sängarna. Säkert bättre utsikt genom fönstret. Men vad är det mot toalett, dusch, platt-TV, kök, bättre möbler och öppen spis.

Det finns massor att göra på området. Både när det gäller att spisa, röra på sig och njuta av annat. Självklart var mycket fortfarande inte igång. Högsäsongen har inte börjat. Men Ebbas Mat & Kaffe är öppet hela året.

Här välkomnade kocken oss. 😉

Det var en god paj och färggrant på fatet.

Sötsaker även på golvet, på uteplatsen. ❤

Betydligt trevligare att titta ut än om någon okänd skulle titta in sent på kvällen.
Nu var vi redo för en tidig kvällsutflykt. Med hade jag både mössa och vantar. Mörkret hade kommit tidigt och regnet hängde i luften.

Frågan var riktningen för trippen. Vad hade du valt? Vad nära det är till huvudstaden. Mindre än 24 mil. Första kvällsstoppet låg väldigt nära vår familjestuga.

Simma eller sitta i bilen?

Påläst som jag ibland är så visste jag att färjan TILL Fårö går hel- och halvtimmar. En annan detalj, det behövs inget intag av ”sjösjukepiller” inför resan på havet. Turen från Sveriges största ö till den nionde största i vårt land tar bara åtta minuter.

Redan efter några timmar på den mindre ön kändes och upplevdes det, som om vi annars i vardagslivet bodde på fastlandet i Visby. Hjärnan kan gå på vad som helst.

Vi missade 14.30 färjan med 1 minut. Orsaken var ett vägarbete i Lärbro.
Dumt att inte utnyttja tiden. Jag lyssnade med ett halvt öra på bilrepliken.
”Du gör inte som när vi skulle åka till Wien. Tänk på att det är jag som sitter vid ratten och jag väntar int…”
”Det är lugnt. Jag simmar över.”
”Bra. Då vinkar jag till dig.”
”Sorry! Tyvärr ingen backspegel med mig.” 😉

Vinden var iskall och påstridig, trots solens besök.

Kalkugnsruinen i Fårösund var i bruk i femtio år, mellan 1855 och 1905. Denna ugn låg perfekt nära havet. Undra till vilka länder som exporten gick?

Bäst att inte sticka ner till färjeläget. Fast det var svårt att inte lyda benen och en del av min ärtstora hjärna som helst ville stanna tiden för ”jag ska bara”.  😉

Jag är förtjust i gamla kvarnar. Är du också det?

Bäst att inte göra en Wien-repris. Simma lockade inte längre. 😉

Eftertext:
Tillsammans med mobilbilder blev det nästan 900 st tagna foton. Därmed finns det en del att göra på hemmaplan den närmaste tiden. Därför svarar jag med en symbol efter eventuella kommentarer.
Med tanke på väderläget på södra fastlandet måste jag säga att vi hade en otrolig tur de tre dagarna. Trots att jag hade både mössa och vantar på under fredagskvällens utflykt och det småregnade till och ifrån.
Småduggade gjorde det inte när jag vaknade fem i fyra på söndagsnatten mitt i en djup dröm. Då vräkte det ner och Tor lekte med sitt trumset, hammaren och tände ”tomtebloss”, precis ovanför vår pepparkaksstuga. Det var omöjligt att somna om.

Den viktigaste dagen för oss var absolut lördagen. Vi åt då frukost redan klockan 6 och fick en stund senare uppleva fantastiska timmar, som vi förhoppningsvis aldrig kommer att glömma. ❤
Jag har läst att ”Rauksafari-sträckan” har ett par hundratusen besökare varje år.
Vi mötte inga bilar på hela den världskända kustremsan. 😀  Tänk att vi hade den smala slingrande kustvägen helt för oss själva. All tid för att njuta och inte behöva parera med andra större fordon. Vad är oddset för det?

Frågor till alla bloggbesökare:
Har du varit på Fårö någon gång?
Om JA på frågan. Vad tyckte du mest om? Minst om?
Om NEJ. Vad skulle du vilja uppleva/se på den lilla ön om du kom dit för första gången? Vilka tre saker lockar mest?
Om du fick välja helt själv. Vilken av de tolv månaderna hade du helst rest till Fårö?

Väder kan vi tyvärr inte styra själva. Trots att jag håller på att läsa Jonas Carlssons bok. Undra hur ”Regnmannen” kommer att sluta.  😉