Månadsarkiv: mars 2023

Intill Tofta slott

Publicerad den av
8

Det finns som jag ser det tre vägar till och från Gnisvärd. Nästan alltid väljer vi att inte ta samma väg tillbaka till kustvägen 140. Det var då som Solveig uppmärksammade en sevärdhet som vi inte sett förut. ”Stanna till här en stund.”

På Gotland finns det cirka 350 skeppssättningar. Det är inte så konstigt om inte alla nämns i litteraturen och på nätet. Redan under första bloggåret hade vi ett inlägg om Gotlands största skeppssättning, som finns i just Gnisvärd. En plats som vi nådde ungefär en kilometer upp från denna plats.

Ofta är skeppssättningar till skillnad från rösen en gravplats åt en enda person.

Den döde brändes på bål. De krossade benen tvättades först och lades sedan i lerkärl.

Här kan du se/läsa och förstå varför jag skrev blogginläggsrubriken Nära Tofta slott. Nyfiken som jag kan vara tog jag en ensamtur in för att se hur där såg ut. Undrade såklart om det var ett skämt som var baserat på någon historisk plats. Strax bakom fanns XX antal ”stugor”. På sommaren finns det säkert lockande affischer på den bruna anslagstavlan. Nu fick jag hålla till godo med att läsa en smula hackigt vad det stod på runstenen. 😉

Danzigergränd; akt 19

Publicerad den av
8

Fotnot:
Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Tanken är att alla gränder innanför muren ska med i den här kategorin. Vi hade nerförsbacke från Mellangatan och nådde snabbt Strandgatan. Vilken tur det dök upp både tvåbenta och fyrbenta så det hände något i den kuperade gränden. Vem vet? Det var kanske min premiärtur längs gränden.

En nostalgitripp med en glimt av våren

Publicerad den av
26

Efter lördagsbesöket i Smågårde naturskog, där vi zoomade in Gnisvärd fiskeläge, rattade vi upp till fiskeläget som kom med först på gotlanduppochner. Då var den nya bloggen bara tre dagar gammal. https://gotlanduppochner.com/2019/01/03/gnisvards-fiskelage/ och det var en helt annan aktivitet i det fina fiskeläget, som du kan se på bilderna i länken.

Strandskatorna var inte helt samarbetsvilliga. De vägrade att stå stilla.

Det var första gången som vi gick längs havet och såg fiskeläget från sjösidan.

Nu skulle det bli spännande att se om kapellet var öppet. Troligtvis inte.

Till vår förvåning var det öppet. Fler bilder (än det ena votivskeppet) och fakta har du från vårt förra besök om du trycker på länken https://gotlanduppochner.com/2020/04/22/gnidsvards-kapell-strandkyrkan/.
Det här är en populär lokal att gifta sig i.

Nästa bilstopp blev oväntat. Solveig såg en sevärdhet som vi inte sett tidigare. Den historiska platsen får ett eget inlägg längre fram i tiden. Efter några trånga möten på den smala vägen var vi tillbaks på väg 140. Skönt att vi skulle ta av i en rondell nästa gång. Nu var frågan om vi skulle få leta länge innan vi såg blåsippor på Högklint. För jag var rätt fikasugen.

Så var inte fallet. Det lyste uppskattat blått en bit från parkeringen. Medans jag bar fikakorgen och sittunderlaget plåtade Solveig några bilder. Givetvis saknade hon sitt macro som fått var kvar hemma. Den kameran ska istället få följa med när vi ska ta en blåsippresa till en plats som vi aldrig besökt tidigare. Den planerade rutten känns plötsligt avlägsen när jag tittar ut över vinterlandskapet utanför fönstret.

Sämre utsikt går att ha under en utomhusfika. Känns overkligt att det var i lördags som vi satt där. Kyliga kastvindar kom och gick på den oskyddade höjden. Men kaffet hann aldrig kallna. Något som jag varmt uppskattade.

Smågårde naturskog

Publicerad den av
15

Sommartid sedan i natt. Det snöar utanför vårt fönster. Vilken tur vi hade igår när det var dags för årets första längre tur utanför Visby. Vi valde att åka till det lilla naturreservatet Smågårde naturskog (6,3 hektar), som ligger ett stenkast från välkända Tofta strand.

Genom naturreservatet som bildades 2003 slingar sig en liten mysig å ner mot havet. Vi gick över några broar och vid andra tillfällen gjorde vi små avstickare ner till det porlande vattnet.

Syftet med att skydda området är den gamla barrskogen med en rik förekomst av död ved. I nästan 75 år har granskogen stått nästintill orörd. Därmed finns det träd i alla åldrar och en spännande naturskog får en ärlig chans att utvecklas. Träden ger vindskydd men släpper ner mycket sol. Den gula lampan gynnar insekter som myrlejon och olika sorters steklar. Vid den här tiden var det naturligtvis inte lätt att hitta de berömda myrlejonen. För det var ju vintertid som rådde igår. 😉

En eloge till de blå tydliga markeringarna längs de relativt kuperade smala slingrande stigarna. Ett nytt träräcke var ett tacksamt stöd i en lerig uppförsbacke.

Nu tog vi en paus från ”Den blå stigen” och styrde stegen mot sanddynerna och havet.
Vi förstod snart att andra gått före oss. Några sekunder tänkte jag på min egen roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.

Solveig zoomade in Gnisvärd fiskeläge. Dit tänkte vi åka på hemmavägen, som fick bli en nostalgisk vårtripp med utomhusfika, blåsippor och en hel del blåst. Syftade på när vi befann som högst upp på Högklint.

Men först måste vi leta upp senaste blå pinnen. Min favoritfärg var lätt att återfinna.

Det var gott om kottar. Vad sänder det ut för signaler? Positiva eller negativa?

Då återstod endast sista etappen av denna trevliga lördagsvandring.

”Den lilla blå” uppskattade säkert att få komma ut på en längre tripp. Snart får den rulla till en annan kust. Först ska den få på sina sommardäck.

Kompanigränd; akt 18

Publicerad den av
6

Fotnot:
Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Kompanigränd är en kortare gränd som sträcker sig från Strandgatan till Mellangatan. Det finns en hel del hotell innanför muren. Ofta har de mer än en gatuadress.
Kompanigränd 4 har fyra smeknamn. Åkerbecks, Lundbergs, Lindbergs och Petterssons.

En pampig skolbyggnad med fantastisk utsikt mot havet

Publicerad den av
21

Vid våra promenader innanför muren stannar vi då och då till för att beundra någon av Visbys alla fantastiska byggnader. Själv är jag särskilt förtjust i de hus som har så kallade trappstegsgavlar. Men tinnar och torn, fönster som är lite speciella eller byggnader som bara ser så där ”vackra” ut, tilltalar mig också. S:t Hansskolan är verkligen en skolbyggnad att stanna till vid och beundra.

Visbyarkitekten Fredrik Wilhelm Scholander är mannen bakom ritningen. Visby Högre Allmänna Läroverk, stod klart och invigdes 1859.

I den lilla boken ”Upptäck Visby” läser jag att det inte var alla som tyckte om byggnaden när den kom på plats… Jag undrar förstås vad det var som gjorde att en del inte gillade den.
Åren gick och 1932 byggde man om skolan, lyfte upp taket och byggde på den tredje våningen. 1968 var det slut på läroverkstiden och istället blev det en gymnasieskola.

Vårterminen 1971 blev detta en grundskola med låg och mellanstadium. Något som den alltså varit i över 50 år och som den fortfarande är.

Utsikten ner över innerstan, med havet i bakgrunden, slår väl det mesta. Till och med en gråmulen dag!

Givetvis tog jag Google till hjälp den här gången också. Mina kunskaper i latin är begränsade. Ja i ärlighetens namn är de helt obefintliga. Nu vet jag att TIMOR DEI INITIUM SAPIENTIAE betyder: Gudsfruktan är vishetens begynnelse.
/Solveig

Lybska gränd; akt 17

Publicerad den av
12

Fotnot:
Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Det här en härlig kuperad gränd som på sina ställen andas tolvhundratal. För de äldsta stenhusen är från detta århundrade.
Det gamla apoteket som vi visat på bilder från Strandgatan sträcker sig ungefär trettio meter in på Lybska gränd.
På tredje bilden ser du Mahognyvillan som visar upp sin långa södra sida utefter gränden. Det rör sig om en speciellt ihopsatt byggnad från två vitt skilda epoker i samma hus. Längst ner finns ett 1200-tals stenhus. Den övre delen i trä är byggt i skiftesverk på 1700-talet och är ungefär en meter längre än stenhuset. Ingen vet varför byggnaden blev till på detta speciella sätt. Brand kan vara en gissning. En annan är att ägaren både hade tillgång till rejält med trävirke och var en erfaren timmerman. Själva smeknamnet på huset syftar såklart på den intjärade träfasaden som till färgen påminner om mahogny. Namnet har hörts sedan början av 1900-talet.
Lybska gränd 2 har gått under namnet Jacobsonska. Undra vad vårt stora hus i Ängalag på Bjärehalvön kallas i nutid i folkmun? Har Lidéns Samlingsmuseum tagit över från ”Per i Ängalag” lanthandel? 😉 Per var under många år en av Bjärehalvöns kändaste personer.

Noaks ark

Publicerad den av
8

Otaliga gånger har vi parkerat bilen vid denna parkeringsplats. Ännu fler gånger har vi promenerat längs Strandpromenaden. Inte visste vi att det fanns konst på ett konstigt ställe i närheten. Antagligen är skälet att blicken oftast är fäst mot havet.

Risken var stor att Gotland skulle invaderas och nyttjas för militära operationer när andra världskriget bröt ut i september 1939. 30 november samma år gick sovjetiska trupper, utan krigsförklaring, in i Finland. Nu kröp allt ont närmare. Arbetet med att bygga värn påskyndades rejält på ön. 1940 anföll tyskarna Danmark och Norge. I slutet av samma år hade Gotland ungefär 1000 färdigbyggda värn vid strategiska platser.

Målaren och skulptören Evert Lindfors växte upp i en stor syskonskara i Visby. Här har han inspirerats av ungdomsminnen från när han i gryningen delade ut tidningar i Visby och tyckte sig se djur här och var i den gamla staden. Den bibliska berättelsen om Noaks ark handlar om människornas andra chans att bygga en hållbar civilisation. Placeringen av skulpturgruppen i terracotta i det gamla värnet relaterar konst med biblisk och existentiell betydelse till militär historia.

Solveig fick äran att krypa ner på knä i leran och försöka ta foton genom det smutsiga fönstret. I maj-september ska det vara öppet här vissa timmar under alla veckans dagar.

Fotnot:
Evert Lindfors föddes i Visby 1927 och dog 2016 i franska Lacoste. Som nittonåring flyttade han till Stockholm. Året efter reste han tillsammans med konstnären Harry Moberg till Frankrike. I Paris utbildade han sig på École des Beaux-Arts. På Wikipedia står det att han arbetade som målare i Lacoste i Provence från mitten av 1950-talet. Sedan gick han över till skulptur i terracotta i slutet av nästa decennium. Evert gifte sig med målaren Barbro Blomqvist-Lindfors )1930-2017). Paret bodde i Lacoste och på Djurö utanför Stockholm.

In i dimman

Publicerad den av
9

Idag skulle det vara en molnig söndag. Det gjorde inte så mycket med tanke på att jag en sista gång, denna säsong, skulle njuta av skidskyttevännerna. Ta farväl av några kvinnor som gjorde sitt sista tävlingslopp på hög nivå.
Vad häftigt att två av tjejerna hamnade på prispallen i avslutningen Masstart i Holmenkollen. (Marte Roeiseland och franska mamman Chevalier-Bouchet. Den sistnämnda firar födelsedag samma datum som undertecknad.)
Strax innan lunch kom solen på efterlängtat besök. Himlen blev blå och vi fick ”vårögon”. Vi ändrade planerna och bestämde oss istället för att spankulera längs stråk innanför muren och få till fler bidrag till Grändernas stad. Kanske avsluta med en go fika någonstans.
Men så började det återigen bli grått när vi kommit iväg en bit med bilen och när vi svängde ner mot havet och hamnen gick det lokalt över till tät dimma. Vi såg endast en liten bit av hamnbassängen.

Vad snabbt det kan gå med väderomslag på en ö.

Planerna hade vandrat iväg utan skor och landat på att införskaffa oss Konstinlägg till gotlanduppochner. Ska inte förväxlas med skoinlägg. 😉
Det gick bättre än väntat med konsten. Här är vi framme vid andra stoppet. Inlägget kommer på plats imorgon. Men det häftigaste konstinlägget kommer inte förrän i april. Det var ett trevligt par som hjälpte oss att hitta rätt plats. Gatunamnet finns nämligen inte på någon karta.

Fotnot:
Vi kom hem tidigare än beräknat och jag hann först se lillebror Boe ha sin sista uppvisning på SVT Play, innan jag i direktsändning njöt av den mer spännande damtävlingen.
In i dimman gällde även för skidskyttarna. Vilken tur att det inte blev inställt för dem.

Östra gravkapellet

Publicerad den av
2

Den 17:e oktober 1830 invigde biskop Carl Johan Eberstein Östra Kyrkogården i Visby. Kyrkogården är ungefär 1,7 hektar stor.

40 år senare invigdes Östra gravkapellet, på den södra delen av kyrkogården. Kapellet ritades av dåvarande stadsarkitekten A W Lundberg. Jag läste att det finns 55 st platser i gravkapellet och ungefär 25 ceremonier förekommer varje år.

Antalet gravplatser är ca 1 160 stycken. Vi passade på att promenera på gångarna och läsa en del texter. Intressant att det äntligen blev av förra fredagen, att vi stannade till här. Vi har kört med bilen hundratals gånger på leden under platsen. Denna gång sökte vi oss längre upp och kom till gator som vi tidigare aldrig beträtt.