Glömskans bänk

På Stora Torget innanför ringmuren finns det offentlig konst som jag föll för direkt. ”Glömskans bänk” är gjord av röd granit och brons. Tre bronsföremål från olika epoker är förankrade. Kvinnan bakom skapelsen är Hanna Stahle. Hon är en svensk skulptör och videokonstnär, som är utbildad på bl.a. Konstfack i Stockholm.

En perfekt plats med tanke på Visbys berömda historia långt tillbaka genom flera århundraden.

Min fantasi för mig långt tillbaka i tiden. Husen här omkring torget är ungefär de samma. Frågan är vilket av dem som öppnades med den äldre vackra, osmidiga nyckeln? Smart av Hanna Stahle att kombinera med en modernare nyckel. Hade hon fått en chans till 2020 skulle hon säkert haft med ett ”kort” också. (2004 var utsmyckningen färdigställd)

Var det förbjuden frukt? Pallefrukt som vi sa som grabbar? Smakade det surt? Var det alltför bråttom till mötet med de tyska handelsmännen, som precis kommit in med ett skepp, vid hamnen i Almedalen? Måste rört sig om en stor manlig mun.

Att glömma den välfyllda penningpungen på bänken måste skapat oreda för någon och farligt begär hos en annan. Åkte personen fast kunde det bli en enkel resa till Galgberget eller Klinttorget. Mina otäcka tankar glider över till något trevligare. Till en tid då vi i familjen njöt av en tecknad serie som hette ”De bortglömda leksakerna”.
Nu fick jag lust att skriva en berättelse i tre delar om nyckeln-äpplet-penningpungen. Möjligheterna för manuset/manusen är oändliga. Lockande. Tiden finns inte där i år.
Hatten av för Hanna Stahle. Det här gjorde du riktigt, riktigt bra. 😀 Jag tror många instämmer i det.

33 tankar på “Glömskans bänk

  1. Där känner jag igen mig.
    Trevligt att få lite historia bakom bilderna.
    Pallefrukt, vilket bra ord. Förstår att det stämde precis.

    Jag instämmer också.
    Hoppas att din onsdag blir fin. Verkar som om det skulle komma snö hos dig idag, igen.
    Kram!

    Gilla

    • Det kunde jag tänka mig. Att ni strosade omkring och nådde Stora Torget.
      Den som smakade mycket bättre än den jag kunde ta i min egen trädgård. Evas fel upprepas av många fler. Jag var en av dem. Sedan växte jag från sådant pojkbus.

      Det kommer snö då och då. Jag kom just in från min lunchpromenad. Det var sol, vackert och varmt i mina ”nya kläder”.
      Kram tillbaka

      Gilla

  2. Jag tror det är Valdemar Atterdag som bitit i det sura äpplet! Sen glömde han pengarna och nycklarna hem på bänken, inte undra på att han slog sönder saker och hade sig!

    Ser fram emot en berättelse om sakerna på bänken!

    Gillad av 1 person

    • Härligt tänkande. 🙂 Precis som jag önskar alla betraktare gör. Tar sig en personlig funderare. Den mannen skulle jag inte vilja möta, när han inte fått som han ville.

      Hade jag varit kursledare för en grupp skulle jag tagit dit dem och bett dem välja en sak eller på något vis få ihop hela trion till en berättelse. Betydligt bättre än att ex. be en grupp lågstadiebarn att berätta om sommarens semester.

      Gillad av 1 person

      • De är antagligen släkt på långt håll. 😉 Det som är intressant i ett historiskt perspektiv är varför inte massorna såg igenom ”pajasdräkterna”. Carisma och rätt tidpunkt spelar såklart in. Skådespelartalang eller snarare regissörämne och en förmåga att tro sig själv. Borde bli en diagnos som går från A till Ö. 😀 Jag har stött på en del småpåvar genom åren. Ingen nämnd och ingen glömd. 🙂

        Gilla

  3. Så roligt inlägg och vackra bilder. Nu kan jag berätta att i det lägre gula huset hade min mans morfar blomsterhandel i många, många år. Mormor stod på torget och sålde blommor och grönsaker. De gröna portarna var oftast öppna, där i portalen bands kransar. Varje dag efter skolan (St: Hansskolan nu konstmuseum) så gick min man dit och varje dag fick han en tolvskilling (25 öre) av morfar och ett äpple. Tänk om nycklarna är från affären och det kan vara ett av alla äpplen som min man fick.

    Gillad av 1 person

  4. Den bänken med sina vackra formade föremål blev en läggasakerpåbänk upplevabänk, tänkebänk, idébänk och är alldeles förtjusande gjord av skulptören! Gör den till en ”historiebänk” – jag väntar på din berättelse Bosse 🙂
    Tack tack!

    Gillad av 1 person

    • Det är inte lätt att hitta alla godbitar när man är här som turist. Jag läser och läser för att försöka gnugga bort så många vita fläckar som möjligt under våra dagar här. Bäst att inte veta vilken som är den sista.
      Tack själv för besöket.
      Kram
      Ps. Du behöver inte åka någonstans. Varje sekund händer det något nytt och spännande utanför dina fönster. Det hade gått att sitta där och skriva en bok om handlingen & människorna i din hemmiljö. Vilka möjligheter. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s