Tre år har gått fort

Vad fort 3 år kan gå. Jag läste i dagens tidning att Gotland var varmast i Sverige under juli 2021. Sommaren 2018 minns vi som en extremt varm period. Det var otroligt tufft att ägna sig åt en flyttning. Både i Ystad och när vi skulle packa upp i Visby. Nu är det bara kul minnen att prata om. I min nuvarande femårsdagbok kan jag läsa från 3:e augusti 2018:
Väckning av mobil klockan 03:30 på hotellet i Sölvesborg. 23 mil på E22 mot gryningen. Frukost på ett häftigt hotell i Oskarshamn. Träffade ett trevligt par från Varberg på färjan. Vi hade båtkupé. Vad duktiga och trevliga de båda flyttmännen Fredrik & Frank från Ilexpressen i Visby var. Tiden på rutten var 10:20-13:15. Oj! Med bilar det var när vi körde av färjan och under färden till vår nya bostad. Påminde starkt om de platser som vi bott på tidigare.

Visby året runt

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår
Sommar
Höst
Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Varje gång som vi kommer till Kyrkberget brukar vi stanna till och njuta av vyn. Svepa blickarna över hustaken, kyrkan, ruinerna och havets olika temperament. Har vi inte bråttom, en tid att passa, är det härligt att fortfarande känna sig som en turist, som ser den vackra ”tavlan” för första gången. Jag minns hur halt och isigt det var under snön när vi tog vinterfotot.

Extratext:
Du som följt Superstars 2021 kanske minns hur Carolina Klüft flög uppför kyrktrappan. Själv hade jag gärna satt henne ”på plats” under mina glansdagar. 😉 För hon hade sedan fått sin revansch med klättringen, vara under vatten och mycket annat. Men hon blev inte Superstarsmästare. Minns du vem som höjde pokalen? 🙂
Vi har tyckt det varit extra roligt att följa årets Superstars och Mästarnas Mästare. Det sistnämnda utspelade sig också vid en plats som vi bott på. Deras ”bostad” (Ripagården) ligger bara två minuter från vår dåvarande bostad. Nostalgi.

55b. Sankta Maria domkyrka

Här kommer fortsättningen på domkyrkan. Förra inlägget handlade om den pampiga utsidan. Nu är det interiören som är i fokus. Invändigt finns det massor av detaljer från olika tider. Gillar du målade fönster har du kommit rätt. En del av dem är gjorda i slutet av artonhundratalet av glasmästaren Carl de Bouché i München.

Det är svårt att fotografera avnötta gravtexter, helst från kyrkgolv. Den här längre texten blev jag intresserad av. Var tid har sina sjukdomar: ”Jag Johan Lütterman var en läkare som skulle göra andra friska från pesten. Men oväntat tog döden bort mig själv så jag måste skyndsamt dö 1662.”

Ibland blir det svårt att veta var man ska fästa blicken. Det går inte att ta in allt. Kanske beror det på att jag antagligen är ”De små kyrkornas man”. I en del av de medeltida på landsbygden har det öppnats inre dörrar, som jag knappt hade en aning om fanns. Helst när vi satte oss fem minuter på en kyrkbänk och varvade ner. Det gjorde jag här med en bra stund. Den dominerande känslan var att jag befann mig i ett intressant museum med prylar från olika tidpunkter. Om jag var ogift och skulle gifta mig kyrkligt, skulle jag definitivt valt en ödekyrka på våren/sommaren eller någon av de mindre som vi besökt på öjn – än så länge. Favoriterna är redan många och förhoppningsvis blir de fler redan under 2021.

En medeltida inventarier är den kalkformiga dopfunten från 1240.

Altaruppsatsen är från början av 1900-talet och är delvis utförd i England efter en ritning av Axel Herman Hägg.

Minnesrummet blev jag riktigt berörd av. Mina tankar gick till namnen och deras anhöriga. ❤

Den pampiga orgeln får avsluta interiörbilderna. Nästa kyrka börjar på bokstaven D. Välkommen.

Tänkvärda ord:
”Igår var jag smart, jag ville förändra världen. Idag är jag vis, jag vill förändra mig själv.
Rumi

55a. Sankta Maria domkyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Enda kyrkan som vi inte behöver ta bilen till. Istället parkerade vi cyklarna på Kyrkberget. Med tanke på antalet bilder och sevärdheter fick det bli två inlägg. Vi börjar med exteriören.

De tre häftiga karaktäristiska tornhuvarna sattes på efter en brand på 1740-talet.

Vilken härlig utsikt det alltid är från övre Kyrktrappan. Blicken sveper över havet, arkitekturen innanför muren och landar på medeltidskyrkan som under medeltiden kallades för ”Vår kära frus kyrka”.

Ursprungligen byggdes kyrkan för alla de tyska köpmän som hade bosatt sig i Visby. Pengarna samlades in via avgifter som köpmän fick betala när de kom till staden.

Runt 1175 påbörjades byggandet och den första kyrkan stod klar i slutet av århundradet. Endast vissa delar av denna äldsta kyrka finns kvar. Istället började de bygga om den treskeppiga basilikan till en hallkyrka. Det fanns tydligen gott om klirr i kassan.

Maria, Josef och Jesubarnet.

Den 27 juli 2025 kommer det säkert att firas. För då är det exakt 800 år sedan som biskop Bengt från Linköping invigde det stora nya koret, som fortfarande är bevarat.
Efter reformationen utsågs kyrkan till stadens enda församlingskyrka. 1572 upphöjdes S:ta Maria till domkyrka, när Visby blev ett eget stift. Allt hände under tiden som de andra kyrkorna förföll och slutligen förvandlades till ruiner.

Här ser du en av fem vattenkastare. Tre av dem är original. Deras uppgift är att skydda fasaden mot regn och hålla borta onda makter.

Det var mycket att smälta bara under stunden utanför domkyrkan. En bra stund satt jag på en bänk och studerade detaljer. När vi kom hem fördjupade jag mig i texter. Insåg att tyskarna hade mycket affärsverksamhet i kyrkan, med lager och en speciell kista som hette S:t Peters kista. I kistan förvarades pengar och värdehandlingar, som köpmännen förde med sig tillbaka från sina affärsuppdrag i Novgorod. Här kommer det mest spännande: Det fanns endast fyra nycklar. De ägdes av representanter från städerna Visby, Lubeck, Soest och Dortmund. Den gyllene regeln var att kvartetten alltid skulle närvara samtidigt när kistan öppnades. Fyrtio nyfikna och giriga fingrar runt en hemlig kista. Tänk om en av ägarna till dem plötsligt…

Riddarport med utsikt mot Norra Kyrkogatan.

Sedan 1960 finns i kyrkans sydöstra torn ett klockspel, som omfattar 45 klockor.

Är du sugen på att följa med in? Nästa inlägg handlar enbart om interiör. Välkommen på återbesök till gotlanduppochner. En av våra kategorier handlar om medeltida kyrkor. Övriga femtio kategorier om helt andra saker. Undra vilken/vilka som är din/dina favoriter. Just nu längtar jag extra mycket efter vår, värme och blåsippor. När det gäller det sistnämna är jag nyfiken på fem nya ställen, där ”blåsakerna” ska förekomma rikligt och det dessutom är vackert omkring. Tänk vad viktigt det är att försöka se ett ljus i Coronatunneln. Vi får inte ge upp hoppet. Till dess får vi vara tacksamma för allt jobb de som jobbar på t.ex. sjukhus gör varje dygn. Så försöker jag se det när min personliga tunnel är som mörkast. ❤

Tänkvärda ord:
”Så olycklig man kunde vara då!
Ack, det var en lycklig tid.”
Sophie Arnould

Möte på hög höjd

Vi tog ut cyklarna i solskenet. Noterade samtidigt att det var väldigt mörkt på himlen åt andra hållet. Vårt mål var att cykla till Kyrkberget innanför ringmuren, försöka hitta hösttecken och ta oss hem innan himlen öppnade sig.
Undra hur många konserter och uppträdande som blivit inställda i ruinen S:t Nicolai denna säsong?

Vi noterade än en gång att höstfärgerna inte kommit till Visby. Den femte årstiden tycks hänga kvar i naturen.

Men Världsarvsstaden levererar året om. I Hansestaden sitter historien inristad i varenda gammal sten. ❤

Jag drömde mig bort med blicken i horisonten. Noterade sedan med både ögon och öron vad som hände längre ner till vänster vid den stora ruinen på Stora Torget.

Först störde sorlet från människor, som pratade engelska vid sidan om mig. Sedan tog kvittret överhand och jag hörde att det diskuterades om det skulle heta S:ta Karin eller S:ta Katarina. En stark fågelstämma sa myndigt, att det var dags för vingröstning innan de med gemensamma krafter tog sin an den betydligt viktigare lördagsmötesfrågan, där ”näbbmålet” var att lösa covid-19 gåtan före människorna, som de ansåg hade hönshjärnor. Min hökblick tyckte för en kort stund att han blängde på just mig. Måste varit inbillning. Eller min fantasi som än en gång i livet spelade mig ett spratt. 😉

Visby Sankta Maria domkyrka fyller 800 år 2025. Visst är det fantastiskt att den finns både kvar och intakt. Kyrkan och dess mäktiga torn syns så vackert både från sjön när färjan glider in mot hamnen och i luften när vi kommit med flygplan.

Vi tog Kyrktrappan ner. Tyvärr möttes vi av nästan bara grönt på det speciella träd vi skulle fotografera.

Bilden ”ljuger”. Det ser ut som vi är helt ensamma. Istället drog det ihop sig till något i kyrkan. Människor kom finklädda från olika håll och gick in genom porten.

I somras var vi inne i kyrkan och tog mängder av foton. Därför kommer det att bli två inlägg; ett på interiören och det andra på den pampiga exteriören. Om du följer gotlanduppochner under 2021 kan du få njuta av jättefina bilder. Innan dess ska vi presentera nio andra medeltida kyrkor. En av dem är en läcker ödekyrka. Tack för ditt besök. ❤