Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Minns våra semestrar på Gotland. Då var jag naiv och trodde att det gick att se havet bara genom att åka längs de stora kustvägarna. Egentligen ser man inte havet speciellt ofta under de milen. Åkte vi från Visby mot exempelvis Hoburgsgubben var det ett skönt stopp att stanna till här vid Gannarve skeppsättning. Jag tror många andra gör något liknande för att njuta och sträcka på benen. Den här gången gick Solveig en bit ner för att fota det glittrande havet och utsikten mot Karlsöarna. Själv hade jag fullt upp med att få på mig alla vinterkläder, som jag inte vill ha på mig som chaufför.
Ekstakusten är så vacker. Som vanligt blinkade vi höger och körde ner mot fiskeläget Djupvik. Precis i slutet av backen fick jag en impulsidé. Alla andra gånger har vi parkerat vid fiskeläget och sedan fortsatt den underbara sträckan söder ut längs havet. Vi har även cyklat sträckan ända bort till fårens betesmarker. Nu blev jag istället nyfiken på vad som fanns till höger. Fanns det skyltar om privat område? Nej. Däremot förbjudet att parkera och stockar lite överallt. Rejält stora stugor på höger sida. En yta som var för allmänheten blev stoppet. Därmed kunde vi gå en sväng.
Intressant att se Djupvik fiskeläge och Lilla och Stora Karlsöarna från en annan position. Nästa avstickare från väg 140 var också spännande. Då var vi på jakt efter ett annat och för oss nytt fiskeläge. Gotland är bra på att leverera.
Femtonde boken i Anders Knutas sviten: Jag ser dig, 2019, 300 sidor. Albert Bonniers Förlag. Boken är tillägnad: Till Josefin Nilsson, en gotländsk ros som vi alltid ska minnas. Vi brinner för dig, nu och i framtiden. Bosses alternativa titel: 😊 Precis som Mari Jungstedt får jag tacka hennes väninna Louise Yourstone Tegborg för att hon kom på titeln. Tänk att tre ord som nämns på sidan 228 känns så lämpliga som romantitel. Jag läste dem tre gånger med betoning och njöt inombords. Klockrent.
Det var en solig eftermiddag i brytningen mellan sommar och höst, den tid på året då Gotland var som allra vackrast.
Personligt: Blev rörd av att läsa dedikationen till Josefin. ❤ Jag uppskattar att det långt in i läsandet fanns med många misstänkta. Längs läsvägen ger Mari oss tankar om viktiga ämnen som utsatthet, trasig uppväxt, dold misshandel och osunda personligheter. Läbbigt att Gotland ligger strategiskt bra till ur militär synpunkt när det gäller ryska ubåtar och fakta om Nord Stream 2 var obehagligt att återläsa. Där lämnade jag romanens trygga ”låtsasvärld” och slussades till verkligheten. Tidsintervall: Rubriken Tidigare nämns med jämna mellanrum. Huvudhandling: September 2018.
Nere vid fiskeläget Djupvik vi Ekstakusten på Gotlands sydvästra kust samlades alltfler människor.
Huvudkaraktärer: Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Karin Jacobsson: Biträdande chef. Johan Berg och Pia Lilja: Journalisten och mästerfotografen. Den sistnämnda har träffat en pojkvän och blivit kär. Kollegor till Knutas och Karin: Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Thomas Wittberg: Kriminalinspektör. Victor Ferreira: Har blivit varm i kläderna som presstalesman. Birger Smittenberg: Den lågmälda, sympatiska och korrekta åklagaren jobbar vidare. Förstärkningar utifrån: Den reslige mannen Martin Kihlgård från Rikskriminalen gör denna gång entré på sidan 174. 😉
Vädret var klart och de kunde tydligt se klippornas förmaningar ute på Lillön, som den kallades i folkmun. Bokens dos av kärlek/brist på kärlek: Vill du flytta ihop med mig? Knutas och Karin försöker hålla en professionell distans på kneget. Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri: Karin bär på många hemligheter. Både mörka och ljusa. Knutas saknar sina tvillingar och önskar att de kunde hälsa på oftare.
September var en fin månad att ströva runt i Botaniska Trädgården. Närheten till havet och skyddet från ringmuren gav ett varmare klimat.
Hälsa/Ohälsa: Knutas mardrömmar om det hemska förra året finns kvar. Numera alltmer sällan. Men ångesten hade ännu inte släppt sitt grepp om honom. Han hade varit sjukskriven i flera månader. De obligatoriska tusen bröstsimmeterna (40 längder) i Solberga och stunderna i oasen i Lickershamn håller Knutas över vattenytan. Bil: Knutas parkerade sin gamla Mercedes på gårdsplanen utanför. Nyckelspår & Villospår: Rosavitt skum i svalget, rostbiff, kesoburk, släpspår efter en kajak, ett rött kuvert med texten Till Frida, fetanyl och spermaspår.
Karin lämnade sin lägenhet på Mellangatan, satte sig i bilen som stod parkerad utanför, svängde ut från Donners plats och körde genom hamnen på väg ut från stan.
Kopplingar till tidigare böcker: Knutas terapi med att besöka Botan (Botaniska Trädgården). Det hade gått över ett år sedan det hemska vid lusthuset. Bra återblickar om både Karin och Johan & Emma. Knutas och Johans speciella förhållanden genom böckerna. Nästan löpande genom hela boksviten dyker Karins hemska öde upp från när hon som femtonåring blev våldtagen. Här passar det väldigt bra in i handlingen. Jag blir medkännande och samtidigt mörk inombords och vill skapa rättvisa i efterhand. De största skurkarna har tyvärr många möjligheter att komma undan. Pia och Johan minns morden vid de arkeologiska utgrävningarna i Fröjel. Grodor i boken: Äntligen fick jag som läsare ett exakt datum. Detta kom via graveringar i två diamantprydda ringar. 6/9 2018. Enligt min analys skulle ”livet på Gotland” kommit fram till september 2011. Ett osynligt skavsår på sju år. Det kan jag stå ut med. Alltid skönt när ens favoriter åldras varsamt. Tänk om det var samma regler för gubben som stirrar på mig i spegeln. 😉
Karin Jacobsson passerade Sproge kyrka från tolvhundratalet. Den låg alldeles intill vägen.
Kuriosa: Vänsterprassel av ovanligt slag som skulle kunna sprida sig snabbt som en eld i ett torrt landskap. Vissa poster i samhället rimmar illa med skandaler. Andra är enbart vardagsmat. En dos av legender om det omtalade ljuset på Martebo myr bjuds bokläsaren på.
Campus Gotland låg mellan hamnen och parken Almedalen, nere vid havet i den västra delen av Visby. Det var inrymt i den gamla maltfabriken.
Citat och stycken som jag uppskattar extra: Blosson Tainton hälsade dem välkomna med sitt bländande leende. Hon hade nyligen tagit över resorten och drev den tillsammans med sin man. Blosson fick även en egen replik. Humor/svart humor: Gruffandet mellan Wittberg och Ferreira. Leif GW Persson som en hummande landsfader. Karin Knutas eller Anders Jacobsson? (Namnförslag till den växande ”magen”) Om sagostunden är slut så kanske vi kan fortsätta, sa Knutas. Privat sorg: Mari Jungstedt skildrar Frida Vallskogs liv på ett trovärdigt sätt som gör att det ”blöder” i mitt hjärta.
Han hyrde ett rum i en villa vid Södertorg, bara ett stenkast från landshövdingens residens.
Antal mord/dödsfall: 5 st. Sista tre meningarna: När hon öppnade munnen vågade han knappt andas. – Jo, det är så här, förstår du. Jag är med barn. Bosse Lidéns betyg: 4+/5
Kyrkklockorna till Levide kyrka klämtade över bygden.
Baksidestext: LUGNET HAR LAGT SIG på Gotland efter turistsäsongen, men septembervädret är vackert och havet ännu varmt efter den långa, heta sommaren. Frida Vallskog och hennes tre klasskamrater tillbringar helgen på den karga och ensliga Lilla Karlsö innan juridikstudierna drar igång på allvar. Efter en slummer på en öde strand vaknar Frida upp på pojkvännens arm och gör en fasansfull upptäckt. Både han och kamraterna är döda… Fotnot: I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.
De tio utvalda denna gång blev fiskeläge i sepia. Jag ville se om mina djupare och mörkare tankar om tiden förr i gotländska fiskelägen gick att få fram med modern teknik. När vi åker runt på ön blir det oftast att vi väljer fint väder. Då tar romantik, glädje och nutid gärna över. Ändå försöker jag på plats ägna en stund åt medmänskliga tankar om barn som miste sin far, kvinnor som blev änkor, redskap som gick förlorade… all oro när vädret slog om till farligt läge. Vilka tankar rörde sig hos människorna som var kvar på ön? Det fanns givetvis hela tiden sysslor som måste göras. Vilket också är en god terapi.
Helgumannen på Fårö (Znogge)
Själsö
Vändburg
Kovik (Znogge)
Tomtbod (Znogge)
Sigsarve (Znogge)
Sjaustru (Znogge)
Baju (Znogge)
Grynge (Znogge)
Fotnot: Alla tio fiskelägen har visats upp på gotlanduppochner och finns i kategorin FISKELÄGEN. Om du hinner före mig att gissa på rätt namn så skriver jag ditt förnamn/alias i parentesen. Tjusigt gjort Znogge. 🙂
Första fotot i färg. Kanske mer lockande med det blå både i för- och bakgrunden.
När våra döttrar berättade att de planerat in ett Gotlandsbesök, några dagar i augusti, frågade jag dem om de ville hänga med till Stora Karlsö. De svarade ja, båda två! Vem vill inte åka till världens näst äldsta naturskyddade område?
Vi valde den tredje augusti som utflyktsdag. Båten stod på plats när vi bilat ner till Klintehamn och efter att ha betalt biljetterna blev det en kort stunds väntan innan det var dags att gå ombord. Jag passade på att fotografera båten. Som du ser på flaggan så var det inte helt vindstilla. Åka båt när det blåser är inte riktigt min grej… men vill man ut till ön så finns inga alternativ. Det är bara att bita ihop.
Båten tar med passagerare till både Lilla och Stora Karlsö, så först åkte vi till Lilla Karlsö och släppte av några personer där. Minuterna då båten skulle ta sig in mot den lilla bryggan var rejält ”gungiga” i sidled, men för övrigt gick resan riktigt bra. Puh!
Det första vi såg när vi klivit av båten vid bryggan i Norderhamn var det stora huset med restaurang/café. Här finns även ett museum, toaletter och en av öns badstränder m.m.
Stora Karlsö ägs av Karlsö Jakt och Djurskyddsförening. Öns tillsynsman berättade om de regler som finns för ön eftersom den är ett naturreservat med flera fågelskyddsområden. Känslig natur och markhäckande fåglar gör att det inte är tillåtet att röra sig helt fritt över ön på egen hand. Dock finns det möjlighet att gå en guidad tur. Eftersom vi tyckte att två och en halv timma lät länge, valde vi att röra oss på de stigar som det var tillåtet att gå på istället…
…men först passade det bra med var sin kopp kaffe med gott tilltugg.
Det klarnade upp allt mer och himlen blev vackert blå när vi började vår vandring mot fyren.
Vi traskade på stigen och njöt av att ”ta in” alla intryck från en helt ny, spännande plats.
Tordmulen är en av karaktärsfåglarna på Stora Karlsö läser jag i ”Besöksguide Stora Karlsö”. På gotländska kallas den ”törd” läser jag i ”Se Gotland”. Sillgrisslan är den främsta karaktärsfågeln för ön. Några sillgrisslor lyckades jag inte få någon närbild på, men tordmularna satt snällt kvar tills jag lyckats zooma in dem.
Ön är en guldgruva för den som gillar att titta på fåglar. (Att ta med sig en kikare är en bra idé.) På de flesta av mina bilder finns en svart eller grå fläck någonstans på himlen – en flygande fågel. Det lär ha setts över 260 olika fågelarter här på ön.
Stora Karlsö är en kalkstensplatå med branta stup och dramatiska former! Känns som om vi tagit flyget långt bort från Sverige och hamnat på en exotisk plats. Tittar du noga på den nedersta bilden så ser du att det sitter fåglar lite överallt.
Vi fortsatte uppåt…
Om jag tolkar kartan, som jag har framför mig, rätt så är vi uppe på den del av ön som kallas Västerberget. Fyren får inte vara med på bild idag. Den kommer att få ett eget inlägg här på bloggen en annan gång…
Utsikten kan ingen klaga på! Vi har tittat på Lilla Karlsö många gånger förut, men inte från det här hållet.
Pandemin kom i vägen, annars hade vi nog redan varit där. En resa till Stora Karlsö har varit på tal alltsedan vi flyttade till Gotland. Kanske det äntligen kan bli av i år… Jag gissar att det är många Gotlandsbesökare som stannat till på vägen söderut och fotograferat Lilla och Stora Karlsö från samma plats som vi stod på när vi tog kortet. Som namnen förklarar så är öarna olika stora. Men, eftersom Lilla Karlsö ligger närmast så ser den störst ut. På bilden är det alltså Stora Karlsö som du ser till vänster.
Dagens inlägg ska handla om ett par barnböcker som till stor del utspelar sig just på Stora Karlsö.
”Den gåtfulla fyren” kom ut 2020 och ”Den gåtfulla ön” 2021. Ann-Charlotte Persson som skrivit de båda böckerna har ett brinnande intresse för att öka läslusten hos barn, läser jag på nätet. (Googla på hennes namn så hittar du mer information om henne. Det finns både bokförlags-presentationer och hennes egen hemsida.)
Låt oss istället återvända till böckerna. Vi börjar med den första: ”Den gåtfulla fyren”: När Sam, på sin 12-årsdag, hör hur födelsedagsbrickan far i golvet med en smäll bestämmer han sig för att han INTE ska tillbringa sommarlovet med sin mamma och hennes nya pojkvän. Sams pappa ska bo i fyren på Stora Karlsö under sommaren, men inte som turist utan som en hårt arbetande deckarförfattare. ”En bok skriver sig inte av sig självt” säger han när Sam ringer honom och ber att få följa med. Trots pappans protester blir det ändå bestämt till sist att Sam ska bo där.
På färjan över till Visby ser Sam en tjej som får hans hjärta att slå lite extra. Han ser henne en gång till när han och pappan kör av färjan, men tänker att sannolikheten att de ska ses igen är lika med noll. Pappa och Sam får bråttom ner till Klintehamn för att hinna med sista båten för dagen. De handlar med sig lite mat och tjejen i kassan, Kajsa, verkar vara ganska bekant med pappa, konstaterar Sam. Innan de går säger Kajsa till Sam att han ska hålla sig undan för den gamle fyrmästaren, Gerard, som bor kvar på ön. På båten över till ön ser Sam en gammal man som han direkt känner igen och plötsligt får han en stark känsla av att det kommer att hända något dåligt…
”Den gåtfulla ön” – som alltid när det gäller böcker med samma huvudpersoner, så är det en klar fördel att läsa dem i ordning. Men det betyder inte att man måste. Själv tycker jag nog att den här boken är snäppet bättre än den första.
Den här gången utspelar sig boken under vintern. Sam och hans pappa ska fira jul ute på Stora Karlsö. Det blir en skumpig båtfärd ut till ön och sen tilltar stormen. När det försvinner mat från köket förstår de att de inte är ensamma på ön, men att de andra som är där inte vill bli sedda…
Har du en 9-12-åring i din närhet som gillar att läsa så rekommenderar jag de här böckerna. Och faktiskt kan det vara riktigt trevligt och spännande att läsa barnböcker ibland, fast man är vuxen. /Solveig
bornholmuppochner & gotlanduppochner 