Solfågel

Vackra Almedalen utanför ringmuren är ett populärt stråk – året om.

Givetvis är det en perfekt plats, att placera ett konstverk i dammen. Mitt bland alla andra levande fåglar. I blickfånget från parksugna, förbipasserande och oräknade turister.

Tyra Lundgren (1897-1979) är den svenska formgivaren bakom ”Solfågel” av brons (1976).
Degermansfonden stödde finansieringen av skulpturen. Det står skrivet att Tyra hade en förkärlek för fåglar. I mytologin är Solfågeln fåglarnas gudom.

Det fanns en tid då jag stod inför grupper och personer och nämnde att Tyra Lundgren uppskattade djurmotiv.

Men mest handlade det om hennes förhållande till kaffekoppar. Tyra fanns med på ett foto i en blå tjusig ram och den stående tavlan stod tillsammans med andra svenska legender inom svensk porslinshistoria. Där i Lidéns Samlingsmuseum fanns inte en enda tanke om att jag skulle ta upp hennes namn i något som heter blogg. Eller flyga plåtfågel utan vingflaxande till …
… Det finns både ”flytt och stannfåglar”. Jag och Solveig har än så länge begränsat vårt flyttande inom Sveriges gränser. Men marken vi trampat på har absolut inte alltid varit svensk. Långt ifrån.

Strandgatan; etapp 3 – Packhusplan

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Strandgatan var alltså den viktigaste handelsgatan och här låg under medeltiden ett torg med namnet Rolandstorget.

Mitt emot torget fanns stadens rådhus som var en imponerande byggnad. Rådhuset kallades i folkmun för Vinhuset. För det var här i källaren som stadens vin förvarades och såldes. I nutid finns rester av källaren kvar under marken.

Nu heter platsen Packhusplan. Jag gillar att ibland variera och välja gränden bakom som heter Birgers gränd, som går ihop med Strandgatan på två ställen. Under högsommaren är det dessutom lättare att ta sig fram på den gränden.

I folkmun kallas statyn för ”Fnasket i plasket”.
När vi flyttade hit befann sig bronsstatyetten av gudinnan med ymnighetshornet på ”spa”, eller om det var någon form av reparation (konservering). 😉
Nu när den 1,3 meter höga gjutjärnsstatyn är på plats igen går mina tankar till tusentals guidemonologer genom alla år och skrifter som getts ut med jämna mellanrum. För att inte tala om mun till mun informationen.
Det visade sig nämligen att ”Ymnighetsgudinnan” INTE var tillverkad av konstnären Karl Romin som även var en känd målare på Gotland. Under rengöringen hittades en gravering som klargjorde att den var beställd ur en katalog 1899 och var massproducerad med en ny gjutteknik.

Rätt ska vara rätt.  En ny skylt är på plats. Kanske har Visby tjänat på denna konstnärliga blunder. För det är en utmärkt sann skröna som kan förvandlas till vad som helst de närmaste hundra åren. Själv skrapade jag jätteförsiktigt på akilleshälen och såg något som såg ut som signaturen Pablo Picasso. Undra vad det kan vara för någon ”kladdare” 😉

Från Packhusplan är det möjligt att välja Lilla Strandporten. Om det är högsommar skulle jag föreslagit dig att ta en fika precis runt hörnet till vänster. https://gotlanduppochner.com/2019/09/23/almedalens-fik/
För här åt jag den godaste mackan 2019. Helt utan konkurrens. Till sommaren kommer jag att sitta där utomhus. Givetvis hålla utkik på mitt ätbara med tanke på de supersnabba tjuvarna från skyn.
Är du redan mätt är det bara att fortsätta promenadstråket och på en halv minut har du kommit till Almedalen. Här på bloggen fortsätter promenaden Strandgatan fram en liten bit. Imorgon kommer det att handla om ett högt hus igen. Välkommen på återbesök. 😊