Hundra blogginlägg under 2020

Gotlanduppochner – 350 inlägg

Pl Kategorinamn 2019 2020 2021 2022 2023 Totalt
1 Innanför ringmuren 34 21       55
2 Utanför ringmuren 33 8       41
3 Kyrkor 21 17       39
4 Kryssa på Gotland 31 0       31
5 Fikatime 26 0       26
5 Västra ön 22 4       26
7 Fiskelägen 15 5       20
8 Naturreservat 13 6       19
9 Historiska platser 12 6       18
10 Statistik 12 4       16
10 Norra ön 5 11       16
               
12 Månadstävling 10 5       15
13 Fårö 14 0       14
13 Sudret och Storsudret 14 0       14
15 Almanacka 13 0       13
15 Botaniska Trädgården 12 1       13
17 Raukar 9 3       12
18 Kåserier 8 2       10
18 Vardagslyx 7 3       10
               
20 Änge 5 3       8
20 Östra ön 5 3       8
20 Husets historia 8       8
20 Ten Doors 8       8
24 Anders Knutas 4 3       7
25 X-tra läsning 6 0       6
25 Solbjärga/Solnedgång 5 1       6
27 Boktips 4 1       5
27 Hemestra 4 1       5
27 Ruiner 4 1       5
27 Gutamål 4 1       5
27 Fyrar 4 1       5
27 Mitten ön 3 2       5
27 Portar & Torn 1 4       5
34 Naturen i färg 4       4
35 Favoriter i repris 4       4
36 Ringmuren 1 0       1
37 Du bestämmer 1 0       1
38 Porträttsamling 1       1
39 Orkidéer på Gotland 1       1

Idag firas 100 blogginlägg i år och 350 sammanlagt. 😉
Just nu har jag mängder av nya foton att gå igenom från de sista veckorna. Dessutom ska jag samla in information inför kommande utflykter. En stimulerande uppgift som jag gärna gör ute i det fina vädret.

På Gotland odlar de skor högt

Fiskeläget såg lika vackert ut som jag hoppats på. Det som saknades var färgklickarna som skulle höja blogginlägget några snäpp. Blomningen var förbi för denna säsong.
Jag knäppte några foton för syns skull. I mitt minne bestämde jag mig för att återkomma hit i slutet av maj eller i juni för att göra fiskeläget full rättvisa.

Vi tog med oss själva och fikakorgen till den lite instabila bryggan och slog oss ner längst ut. Vädret var på gränsen mellan skönt gråväder och kyliga vindar från havet. En äldre man klev ut på bryggan och därefter ner i det blöta och steniga. (Jag såg bara stenar och grönt sliskigt halt på dem) Jag var rädd för att han skulle halka och tappa balansen på havsbotten när en lurig våg svepte in.

Det gick bra för honom. Efteråt ångrade jag att jag inte erbjöd honom några droppar varmt kaffe. Men om han var en vinterbadare var han säkert mer sugen på iste vid det här tillfället.
Istället för att hoppa in i bilen valde vi att gå iväg åt andra hållet. Spännande. Noterade ett vandrarhem och en stor ungdomsgrupp som härjade i vattnet. Hela tiden tänkte jag. Bara ett hörn till. Bara ett hörn till. Vad kan finnas där?
Vilken tur att jag fick bestämma. Annars hade vi aldrig nått detta träd som fick vara med i kryssa på gotlanduppochner för några dagar sedan.

Vilket fiffigt sätt att ha en butik på. Inga dyra lokalkostnader. Otroligt stort utbud. Såg att en del ”dojjor” hade växt till min storlek och till och med större, som Atlantångare. Aldrig kunde jag ana att skor kan gro i ett träd. Måste vara extremt giftfritt och framför allt miljövänligt. Svårt att välja vilka skor jag skulle prova. Sedan insåg att ägaren inte var dum. Eller var det slags memory? Jag tittade runt en lång stund för att hitta parkompisen. 😉

Alla dessa ord som jag skrivit på slutet sa jag aldrig högt. Jag ville inte förstöra stämningen när vi gick där hand i hand. Var rädd att jag skulle få skoskav i öronen om skrönor om hittade skor i havet. Bortglömda på land och inte minst … istället vaktade jag min tunga. På tal om något seriöst. Jag säger tunga om det som finns i skon. Solveig skrattar fortfarande och menar att det heter plös. Är det Halmstadslang? Eller säger någon annan bloggbesökare samma sak? Nu ska jag vakta min plös. 😉

Ps. Jag har sett strandsamlingar av skor tidigare – men då färre och ordnade på lägre nivå. Sedan finns det en vida känd vid en flod i en europeisk stad. (Budapest berättade en bloggvän). Mina tankar gled över till att skriva ett bokmanus om ägarna till ”flodskorna”. Givetvis med smekande tårdrypande inslag av sorg och olycklig kärlek. Någon som haft för bråttom i livet. Men det kan även handla om människor som haft det för roligt en kväll. Eller så är det ett spännande hyss när skorna blivit otrendiga & trånga. Då hamnar en sko i samlingen som ett hemligt personligt minne. Fantasin sätter inga gränser. Till den finns inget galler. Inte värt att skriva mer. Då kanske någon skor sig på mig. 😉

 

Simma eller sitta i bilen?

Påläst som jag ibland är så visste jag att färjan TILL Fårö går hel- och halvtimmar. En annan detalj, det behövs inget intag av ”sjösjukepiller” inför resan på havet. Turen från Sveriges största ö till den nionde största i vårt land tar bara åtta minuter.

Redan efter några timmar på den mindre ön kändes och upplevdes det, som om vi annars i vardagslivet bodde på fastlandet i Visby. Hjärnan kan gå på vad som helst.

Vi missade 14.30 färjan med 1 minut. Orsaken var ett vägarbete i Lärbro.
Dumt att inte utnyttja tiden. Jag lyssnade med ett halvt öra på bilrepliken.
”Du gör inte som när vi skulle åka till Wien. Tänk på att det är jag som sitter vid ratten och jag väntar int…”
”Det är lugnt. Jag simmar över.”
”Bra. Då vinkar jag till dig.”
”Sorry! Tyvärr ingen backspegel med mig.” 😉

Vinden var iskall och påstridig, trots solens besök.

Kalkugnsruinen i Fårösund var i bruk i femtio år, mellan 1855 och 1905. Denna ugn låg perfekt nära havet. Undra till vilka länder som exporten gick?

Bäst att inte sticka ner till färjeläget. Fast det var svårt att inte lyda benen och en del av min ärtstora hjärna som helst ville stanna tiden för ”jag ska bara”.  😉

Jag är förtjust i gamla kvarnar. Är du också det?

Bäst att inte göra en Wien-repris. Simma lockade inte längre. 😉

Eftertext:
Tillsammans med mobilbilder blev det nästan 900 st tagna foton. Därmed finns det en del att göra på hemmaplan den närmaste tiden. Därför svarar jag med en symbol efter eventuella kommentarer.
Med tanke på väderläget på södra fastlandet måste jag säga att vi hade en otrolig tur de tre dagarna. Trots att jag hade både mössa och vantar på under fredagskvällens utflykt och det småregnade till och ifrån.
Småduggade gjorde det inte när jag vaknade fem i fyra på söndagsnatten mitt i en djup dröm. Då vräkte det ner och Tor lekte med sitt trumset, hammaren och tände ”tomtebloss”, precis ovanför vår pepparkaksstuga. Det var omöjligt att somna om.

Den viktigaste dagen för oss var absolut lördagen. Vi åt då frukost redan klockan 6 och fick en stund senare uppleva fantastiska timmar, som vi förhoppningsvis aldrig kommer att glömma. ❤
Jag har läst att ”Rauksafari-sträckan” har ett par hundratusen besökare varje år.
Vi mötte inga bilar på hela den världskända kustremsan. 😀  Tänk att vi hade den smala slingrande kustvägen helt för oss själva. All tid för att njuta och inte behöva parera med andra större fordon. Vad är oddset för det?

Frågor till alla bloggbesökare:
Har du varit på Fårö någon gång?
Om JA på frågan. Vad tyckte du mest om? Minst om?
Om NEJ. Vad skulle du vilja uppleva/se på den lilla ön om du kom dit för första gången? Vilka tre saker lockar mest?
Om du fick välja helt själv. Vilken av de tolv månaderna hade du helst rest till Fårö?

Väder kan vi tyvärr inte styra själva. Trots att jag håller på att läsa Jonas Carlssons bok. Undra hur ”Regnmannen” kommer att sluta.  😉