En tänd ficklampa i mörkret

Intill gården ”Änge i Buttle” såg vi snabbt de två mäktiga och omtalade bildstenarna.

Där vi stod och zoomade in fanns på 700-talet en väg och knutpunkt, som band ihop de tre socknarna Buttle, Lojsta och Etelhem. Fortfarande finns mängder av bevis från den tiden kvar. Men det tar vi i ett annat blogginlägg. Istället tar vi oss ända fram.

Det finns två saker som är speciella med just dessa stenar.
För det första är den ena den största bevarade bildstenen på Gotland med sina 3,70 m. Kan du gissa vilken? 😉
För det andra är det mycket ovanligt att ”stenduon” står kvar på sin ursprungsplats. Endast några få procent av de kända bildstenarna gör det.

Hoppas du inte har några problem med synen, ser som en pigg hök alla fina motiv på den höga stenen. 🙂
Ser du något speciellt på den lilla stenen tror jag inte dig. För den stenen är ”blind”. Det betyder att den aldrig haft någon inhuggen relief. Möjligtvis har den haft en målad bildframställning.

Nu skojar jag inte längre. Givetvis har väder, vind och alla hundratals år gjort att det är hopplöst att urskilja något. Därför ska jag berätta vad som finns inhuggit på den högsta bildstenen:
I fyra fält har det inristats gående män. Längre ner finns en ryttare och ett skepp på stormigt hav. Runt hela stenen finns en kantbård.

Nu kommer äntligen en återkoppling till bloggrubriken.
I två böcker har jag läst om svårigheten att tyda och se detaljerna i dagsljus. Därför föreslås det att åka hit när det är mörkt. Ta med sig en ficklampa och fungerande batterier, rikta den tända ficklampan snett mot den stora stenens yta. Visst låter det som ett spännande äventyr? Bäst tror jag det är att ta med sig en kompis, varm dryck och något gott att äta. Efteråt kommer ni att sova ”stenhårt” och ha ”bilddrömmar”. I många år har ni en sann skröna att berätta och förhoppningsvis bildbevis att visa upp; för släkt, vänner, barnbarn, grannar, arbetskompisar m.m. Tänk bara på att inte vara för högljudda. Marken är privat. Det finns ett hus bredvid.

18 tankar på “En tänd ficklampa i mörkret

  1. Ojoj, jag har febrilt försökt komma på några ordvitsar för att matcha ”stenhårt ” men det gick inte. Det enda jag kom på var stenkul-a och det är ju inte ens roligt.
    Jag hade en kollega en gång som heter Muhr i efternamn, gissa om jag blev glad att hennes farfar hette Sten.

    Jag hänger på med ficklampan, ett äventyr i min smak men kan INTE gissa vilken som är den största på Gotland så jag packar ner en tumstock och provmäter.

    Gillad av 1 person

  2. Jag började tro att jag såg dåligt när jag inte kunde urskilja mer än gropar i stenen. Så spännande Det finns väldigt mycket på Gotland. Sådan sten har jag aldrig hört talas om. Det är en spännande värld du kommit till och snöfritt också vilket man inte kan säga om hur det är här. Fläckvis är det bart i alla fall men i skogen går snön över stövelskaften fortfarande. Inga skogspromenader för mig ännu. Hoppas du far till stenarna i mörkret och fotar. Ser fram mot det.

    Gilla

    • Hoppas jag inte skrämde dig. Kunde låta bli att skoja till det. För själv såg jag ingenting på plats. Men hade läst om ficklampan och mörkret.
      Vi fick snabbt tillbaka vintern förra veckan. Kom lite snö, blåste jobbigt och var svinkallt.
      Hoppas du kan genomföra skogspromenader snart och börja rikta in dig på årets första dopp.
      Vet inte om jag vågar. 😉

      Gilla

  3. Jag kanske lever lite väl mycket i fantasins värld men jag såg både djuransikten och andra fantasidjur på den stora stenen… Att gå dit i mörker med ficklampan måste vara superspännande och säkert lite skrämmande.
    Många gånger när jag kommer hem och lägger in bilder från en fotodag så finner jag ofta ansikten, ögon och andra filurer i mina bilder… Säkert superknasigt men så är det och sån är nog jag 😉
    Ha det gott! Kram

    Gilla

    • Jag vistas också till och ifrån i ”den världen”, men här gav jag antagligen upp för snabbt. Berodde på att jag läst på tidigare om svårigheten i dagsljus. Dessutom gick det från två minuters sol till rusk och snöande. Usch vad kallt där var.
      Jag tycker det låter väldigt spännande och berikande. 🙂
      Nu blev jag nyfiken på hur många hundra bilder du kommer hem med efter en långtursdag. När vi åker iväg mer än en dag brukar vi tillsammans titta igenom och slänga på kvällen. Ett externminne följer också alltid med.
      Tack ska du ha.
      Kram

      Gilla

  4. Stenkoll på ditt Gotland, med alla mysiga utflyktsmål. Jag blir fikasugen medan jag letar figurer bland stenar och moln. Fika hör ju till och det går väl bra, gissar jag, att slå sig ner i gräset för en tår.
    Men ett nattligt besök … jag vet inte. Är huset bebott …? Om, i så fall av vem?!

    Kram Mia

    Gilla

    • Den här säsongen är jag pepprad och har en riktigt diger önskelista. Läser mig till på olika sätt. Ser härliga bilder bland Insta-vänner som inspirerar mig. 🙂 Nu gäller det bara att hålla sig frisk och inte snubbla på målsnöret.
      Jag vågade inte gå fram och kika efter. Men det står i info att man ska ta hänsyn till det privatägda huset och jag är en väluppfostrad man i mina bästa år. 😉
      Kram, Bosse

      Gilla

  5. Finns mycket att avläsa på en så gammal sten. Vattentornet är mycket fint i närbild, har bara sett det på håll tidigare. Men så vacker belysning på de skånska vattentornen. Förstår att ni uppskattade det när ni bodde det. Vissa tycker vi ska ha mörkare omkring oss, att det är för mycket ljus på jorden. Jag tycker det är fint när det lyser upp och det känns tryggt.

    Gilla

    • Det var en tidig detalj som vi njöt av. Minns när vi kom med flyttsaker i mörkret och inte visste hur långt vi hade kvar. När vi såg de tända vattentornen kändes det som att komma hem. Då visste vi inte att vi skulle se dem från trädgården också. Kul när många kan njuta av något tillsammans.

      Gilla

  6. Vad intressant! Och så mycket historia som dessa stenar skulle kunna berätta. Roligt med det du berättar och jag kände inte till något alls om dessa speciella stenar. Kanske blir det en vända hit en kväll med en vän, ficklampa och matsäck.
    Tack för turen och de vackra bilderna.
    Kram

    Gilla

  7. Intressant som alltid. Jag tycker stenarna ser ”söta” ut på något sätt. Den stora och den lilla. Men när jag letade motiv på den stora fick jag nästan lite panik … jag hittade ju inga. Men så insåg jag att jag ska gå upp inatt, när det är mörkt ute. Ta upp ditt inlägg och tända ficklampan och leta. När jag hittat motiven kommer jag gå och lägga mig igen och sova som en sten. Fast … det går nog inte så lätt. Däremot ser jag fram mot en rapport efter att ni varit ute på nattligt äventyr i lyktans eller ficklampans sken. Där kom jag att tänka på en gammal sång … ”Så som du stod i lyktans sken, en avskedsstund, då vinden ven, farväl Lili Marleen”. Eller i en annan tappning. ”Vem kom väl in så änglaren, och slog sig ner i tågkupén, Lili Franzén från Flen”. Den senare lite nostalgi, den sjöng ofta min bror.
    Solsken här idag, imorgon är det sköna maj!
    Ha en fin dag på ön!

    Kram Anita

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s